Militariseringen av EU:s yttre gräns
Interpellation 2007/08:110 av Larsson, Kalle (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-11-05
- Anmäld
- 2007-11-12
- Besvarad
- 2007-11-20
- Sista svarsdatum
- 2007-11-26
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 5 november
Interpellation
2007/08:110 Militariseringen av EU:s yttre gräns
av Kalle Larsson (v)
till justitieminister Beatrice Ask (m)
Under de senaste åren har EU intensifierat sina ansträngningar att bevaka den yttre gränskontrollen mot invandring. Sedan 2006 patrullerar i olika omgångar därför gränsbevakningsstyrkan Frontex vattnen utanför norra Afrikas västra kust och centrala Medelhavet. Patrullbåtar och flygplan har bevakat vattnen utanför Marocko, Mauretanien och Senegal.
Samtidigt är en gemensam snabbinsatsstyrka för gränskontroll – Rabit (Rapid Border Intervention Teams) – på väg att bli verklighet. Avsikten är att dessa snabbinsatsstyrkor ska bestå av uppemot 500 poliser och migrationstjänstemän som kan kallas in vid stora flyktingkriser. Efter en begäran från det behövande landet ska Frontex kunna kalla in personal från medlemsländerna.
EU:s justitie- och migrationsministrar har nu enats om rådsslutsatser gällande förstärkning av EU:s södra sjögränser. Den konkreta delen av dessa slutsatser handlar om utformningen och förstärkningen av Frontex verksamhet och på vilket sätt medlemsstaterna ska bidra till detta. Konkret diskuteras innehållet i den så kallade verktygslådan, det vill säga det centraliserade register över bemanning, fartyg, helikoptrar, flygplan, vapen, ammunition, dokumentläsare och annan utrustning som medlemsstaterna ställer till förfogande för Frontex operationer.
Under sommaren har också förordningen 863/2007 om inrättande av snabba gränsinsatsstyrkor (Rabit) antagits. Förordningen innebär att medlemsstaterna får begära att Frontex inrättar en grupp för snabba ingripanden vid gränserna. Gruppen, som ska bestå av så kallade gränskontrolltjänstemän från medlemsstaterna, kan bistå med snabbt operativt stöd under en begränsad tid till en begärande medlemsstat som står inför en akut och exceptionellt pressande situation.
Enligt uppgift har svenska gränskontrollerande myndigheter meddelat Frontex att man är beredd att utse 20 personer av vilka 5 ska stå till Frontex förfogande att delta i snabbinsatsstyrkorna. I och med antagandet av Rabitförordningen förväntas nu Sverige delta i en militär verksamhet, med såväl personal som materiel, utan att kunna ta ställning till vilket deltagande som anses lämpligt i enskilda operationer.
Utformandet av Frontex operativa verksamhet vilar på den information som hämtas från så kallade risk- och hotbildsanalyser. Det handlar om bedömningar och information angående hur många personer som illegalt rör sig mot EU-territorium, om vilka vägar, mönster och tillvägagångssätt som utmärker den irreguljära migrationen till EU och om situationen i ursprungs- och transitländerna. Dessa risk- och hotbildsanalyser är alltigenom hemliga och är alltså fullständigt i avsaknad av demokratisk insyn eller kontroll. Den gemensamma gränsövervakningskontroll som sker inom EU med fokus på att begränsa illegal invandring sker alltså utan att medlemsstaterna gemensamt eller var för sig har någon insyn i, eller ännu mindre något inflytande över, hur och på vilka grunder verksamheten utformas.
Denna utveckling med i ökad grad militariserad gränsbarriär har som direkt konsekvens att de som vill ta sig till Europa tvingas ta allt större risker. Antalet dödsfall ökar därmed hela tiden.
Den yttre gränskontrollverksamheten innebär vidare stora juridiska svårigheter avseende hur olika rättsliga instrument bör förhålla sig till varandra. Det är tydligt att det råder stor tveksamhet exempelvis i hur invandringslagstiftning, asylrättsfrågor och sjörättsfrågor ska förhållas till varandra. Regeringen har tydligt framhållit att Frontex är ett instrument som syftar till att upprätthålla grundvalarna för den reglerade invandringen. Justitieministern har själv i en intervju i SVT:s Rapport den 15 juli 2007 uttalat att Frontex huvudsakliga uppgift inte är att rädda liv utan att skydda Europas gränser. Inte i något sammanhang har regeringen visat att man avser att tydligt verka för att internationell rätt följs och att möjligheten att söka asyl värnas.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande frågor till justitieministern Beatrice Ask:
Vilka initiativ är ministern beredd att ta för att Sverige ska ges möjlighet att ta ställning till enskilda polisiära operationer som innebär svenskt deltagande?
Vilka initiativ är ministern beredd att ta för att Sverige ska få ta del av den information som finns i de så kallade risk- och hotbildsanalyser som ligger till grund för utformandet av Frontex operativa verksamhet?
Debatt
(12 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:110
Webb-tv: Militariseringen av EU:s yttre gräns
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:27 Tisdagen den 20 novemberProtokoll 2007/08:27 7 § Svar på interpellation 2007/08:110 om militariseringen av EU:s yttre gräns
Protokoll från debatten
Anf. 21 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Kalle Larsson har frågat mig vilka initiativ jag är beredd att ta, dels för att Sverige ska ges möjlighet att ta ställning till enskilda polisiära operationer som innebär svenskt deltagande, dels för att Sverige ska få ta del av den information som finns i de risk- och hotbildsanalyser som ligger till grund för utformandet av Frontex operativa verksamhet.
Många människor har de senaste åren sökt sig till Europa, inte minst från afrikanska länder. Dessa människor har olika motiv för att lämna sina hem, vissa söker skydd undan förföljelse, medan andra hoppas finna en bättre framtid med större möjligheter att försörja sig själva och sin familj. Man är beredd att anlita människosmugglare för att nå sitt mål, men riskerar samtidigt sitt liv. Vi har alla nåtts av rapporterna om dem som så tragiskt omkommit mellan Afrika och Europa i sjöodugliga fartyg. Självklart ska Sverige bidra med det vi kan för att avhjälpa denna situation, inte minst inom det europeiska samarbetet.
Den europeiska gränsbyrån, Frontex, har sin grund i den artikel i EG-fördraget som reglerar personkontrollen vid de yttre gränserna. Byråns mandat är därför begränsat till just personkontrollen, och av förordningen om Frontex inrättande framgår att i dess huvuduppgifter ingår genomförandet av gemensamma operationer. Frontex ska, inom ramen för den årliga handlingsplan som antas av byråns styrelse, godkänna enskilda förslag till gemensamma operationer. Förslagen presenteras för medlemsstaterna, och de som väljer att delta i operationen kan också delta i utformningen av den operativa planen. De svenska gränskontrollerande myndigheterna är alltså redan i dag med och påverkar de gemensamma operationer som man fritt väljer att delta i.
När det gäller grupperna för snabba insatser vid gränserna, Rabit, ska dessa inrättas endast i exceptionella situationer och då med mycket kort varsel. Deltagarnas befogenheter regleras noggrant i förordningen om inrättande av grupperna och, inom denna ram, deras uppgifter i den operativa plan som upprättas för varje enskild insats. Av förordningen framgår särskilt att deltagarna fullt ut ska respektera människors värdighet samt att alla vidtagna åtgärder ska stå i proportion till syftet.
All Frontex verksamhet är riskanalysbaserad. Riskanalyserna kan ta formen av återkommande generella riskanalyser eller enskilda riskanalyser kring särskilda teman. Frontex analytiker använder såväl öppna källor, till exempel medierna, som information och underrättelser från medlemsstaternas berörda myndigheter. Byrån har också upprättat ett nätverk av riskanalysexperter från medlemsstaterna, där man löpande diskuterar både arbetsmetoder och enskilda riskanalyser. Sverige representeras i detta nätverk av Rikskriminalpolisen, som alltså har både insyn i och inflytande över de riskanalyser som ligger till grund för verksamheten.
Jag tycker därför att vi sammantaget har goda möjligheter att påverka Frontex verksamhet.
Anf. 22 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Låt mig välkomna Beatrice Ask till denna debatt. Det är utmärkt att vi vid detta tillfälle får chans att diskutera Frontex, vad konsekvenserna blir och hur den rättsliga grunden för detta samarbete egentligen ser ut. En liknande diskussion, fast ur ett asylperspektiv, kommer jag att ha på fredag med migrationsminister Tobias Billström. Det har nämligen inte varit alldeles enkelt att få svar på frågor, vare sig i sakutskotten som hanterar dessa frågor, justitieutskottet och socialförsäkringsutskottet, eller i EU-nämnden. Vid ett stort antal tillfällen har man hänvisat till att det är just det andra departementet och den andra ministern som borde svara på frågan. Det kanske sker i dag också, men då vet jag i alla fall vilka frågor som Tobias Billström måste svara på på fredag.
Bakgrunden till detta är alltså att EU just nu håller på att stänga sina gränser för dem som försöker att ta sig in och söka asyl. Det har under de senaste åren kallats vid många olika namn. Från Vänsterns sida varnade vi redan för flera år sedan för att denna utveckling skulle komma. Då införde man det som kallas transportörsansvar, alltså att man gör den som fraktar en person över gränsen till ansvarig för den personens asylansökan och att man också kan bötesbelägga det företag som transporterar någon om personen i fråga inte befinns ha asylskäl. Vi ser hundratals eller tusentals döda runt Europas kuster i dag.
Jag befann mig strax före midsommar på en delegationsresa för Vänsterpartiets räkning till Kanarieöarna, dit ni vet att många svenskar reser på semester, och det må vara dem väl förunnat. Men bortom den glättiga verklighet som man då lever i finns det flyktingförvar där hundratals eller tusentals människor lever under mycket mediokra förhållanden, och myndigheterna gör allt som står i deras makt för att sända dessa människor tillbaka. Det är ändå den lilla rännil av människor som har lyckats att ta sig förbi EU:s yttre gräns och in till Kanarieöarna, alltså Spanien, och över den gräns som numera är Sveriges yttre gräns.
Problematiken här är inte bara att Sverige i praktiken saknar möjligheter att påverka - jag ska återkomma till det - utan också att själva syftet med uppbyggandet av denna gränsövervakningsbyrå är att hindra människor från att söka asyl. EU har nämligen lurat ut det så finurligt att man anser att om en person inte kommer in på EU:s territorium har denna person inte heller enligt flyktingkonventionen rätt att söka skydd undan förföljelse. Därför, precis som justitieministern själv har uttalat sig om i juli månad i år och som EU-kommissionen är mycket tydlig med vid diskussioner med sina tjänstemän, är Frontex syfte att hålla människor utanför och inte alls att hjälpa dem, oavsett vad justitieministern beskriver i välvilliga ordalag i sitt interpellationssvar.
Justitieministern och jag har uppenbarligen olika uppfattningar i många frågor, men i just detta sammanhang inte minst i fråga om huruvida Sverige kan välja att ingå i en operation eller inte. Det besked som tidigare har getts på den punkten är att man inte kan välja annat än med hänvisning till allvarlig inre oro i det egna landet, det vill säga att om man ingår i Frontex är man också skyldig att medverka i de operationer som Frontex genomför om man inte just kan peka på att det är allvarlig inre oro i det egna landet. Och den situationen riskerar vi i Sverige kanske inte inom överskådlig tid att hamna i.
Sedan undrar jag om justitieministern verkligen tycker att det är tillräckligt att låta Rikskriminalpolisen vara den som representerar Sverige. De riskanalyser och de bedömningar som görs av vad som hotar EU - eftersom det ändå är hotbilder som vi talar om här om jag förstår det rätt - när det gäller invandring och migration, borde det inte också vara politiska bedömningar? Hur ser regeringens påverkansmöjligheter ut? Vilken information har regeringen? Hur ska riksdagen komma in i detta sammanhang? Det finns många frågor kvar för ministern att svara på.
Anf. 23 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Den första interpellationen jag ställde här i riksdagen handlade just om Frontex och Kanarieöarna. Det är kanske inte så konstigt eftersom jag, som åtminstone vår migrationsminister nu väl vet, också har ett andra hem - just på Kanarieöarna.
Jag har under så många år sett den här utvecklingen både på Kanarieöarna och i Spanien, på det spanska fastlandet, alltså att människor som försökt ta sig in i Spanien på så kallad illegal väg har flutit i land.
Ju mer vi stänger gränser, desto fler människor dör. Nu är det långt fler än vanligt. Bara förra året dog omkring 6 000 personer på vägen till Kanarieöarna. Hur många de är som dött på andra ställen vet jag inte riktigt. 30 000 personer kom fram och 6 000 dog.
Spanjorerna är ett väldigt EU-positivt folk, kanske det mest EU-positiva folket i Europa. Även de gröna där är väldigt positiva. Jag har mycket kontakt med dem i de här frågorna. Vad de hela tiden försökt hävda är följande: Ja, men Frontex räddar liv. Det är det som de är till för. De ska rädda liv.
Den bild som man ger allmänheten här i Sverige - åtminstone var det så förra året i en debatt i Falun som jag var med i och som handlade om just Frontex och den gemensamma asyl- och flyktingpolitiken; också där fick jag den uppfattningen - är att Frontex är till för att rädda liv.
Nu kommer jag tillbaka till det som jag tog upp också i den förra interpellationsdebatten som jag var med i, nämligen att vi har
ett
språkbruk gentemot allmänheten. Men sedan är det ett annat språkbruk när det gäller de rent juridiska formerna för det här, för Frontex uppgift är inte att rädda liv. Frontex uppgift är att hålla ute.
Det här är någonting som man först nu har kunnat se på nyheterna också i Spanien. Man känner: Oj då, de håller folk ute. Det är inte så att de försöker rädda liv.
Det var väldigt upprörda känslor en kväll hemma hos mig i mitt vardagsrum när nyheterna visade att Frontex stoppade människor. Min sambo kunde inte tro att det faktiskt var så illa att man stoppade människor från att komma in till Kanarieöarna - detta i stället för att, som tidigare gällde, rädda liv.
Jag tror att den spanska befolkningen lite grann börjar ändra uppfattning. Det borde man göra också här. Vi borde tala om vad Frontex är till för så att det inte bara handlar om vad man
tror
att Frontex är till för.
I somras var folk från alla riksdagspartier med i en diskussion i Almedalen. Jag tyckte att vi alla var överens om att Frontex är okej om Frontex är en räddningstjänst. Om Frontex uppgift är att rädda liv kan det vara någonting bra att vara med i men inte om Frontex är någonting som är till för att hålla ute. Även riksdagsledamöterna från alliansens partier tyckte samma sak, så jag hoppas att samma uppfattning återspeglas i regeringen.
Hur som helst: Också i socialförsäkringsutskottet har vi ett par gånger haft dragningar om det här. Vi har då fått veta att vi skickar dokumentläsare - eller vad det nu var vi skulle vara med i. Vi skulle i alla fall inte ha några personer avsatta för den här uppgiften. Men i interpellationen står det om 20 personer. Därför undrar jag lite grann över när vi har ändrat inställning i frågan, alltså att det inte bara är dokumentläsare som vi ska bidra med. Varför har vi ändrat uppfattning, och vad är det som vi egentligen har ändrat till?
Anf. 23 Bodil Ceballos (Mp)
Herr talman! Den första interpellationen jag ställde här i riksdagen handlade just om Frontex och Kanarieöarna. Det är kanske inte så konstigt eftersom jag, som åtminstone vår migrationsminister nu väl vet, också har ett andra hem - just på Kanarieöarna.
Jag har under så många år sett den här utvecklingen både på Kanarieöarna och i Spanien, på det spanska fastlandet, alltså att människor som försökt ta sig in i Spanien på så kallad illegal väg har flutit i land.
Ju mer vi stänger gränser, desto fler människor dör. Nu är det långt fler än vanligt. Bara förra året dog omkring 6 000 personer på vägen till Kanarieöarna. Hur många de är som dött på andra ställen vet jag inte riktigt. 30 000 personer kom fram och 6 000 dog.
Spanjorerna är ett väldigt EU-positivt folk, kanske det mest EU-positiva folket i Europa. Även de gröna där är väldigt positiva. Jag har mycket kontakt med dem i de här frågorna. Vad de hela tiden försökt hävda är följande: Ja, men Frontex räddar liv. Det är det som de är till för. De ska rädda liv.
Den bild som man ger allmänheten här i Sverige - åtminstone var det så förra året i en debatt i Falun som jag var med i och som handlade om just Frontex och den gemensamma asyl- och flyktingpolitiken; också där fick jag den uppfattningen - är att Frontex är till för att rädda liv.
Nu kommer jag tillbaka till det som jag tog upp också i den förra interpellationsdebatten som jag var med i, nämligen att vi har
ett
språkbruk gentemot allmänheten. Men sedan är det ett annat språkbruk när det gäller de rent juridiska formerna för det här, för Frontex uppgift är inte att rädda liv. Frontex uppgift är att hålla ute.
Det här är någonting som man först nu har kunnat se på nyheterna också i Spanien. Man känner: Oj då, de håller folk ute. Det är inte så att de försöker rädda liv.
Det var väldigt upprörda känslor en kväll hemma hos mig i mitt vardagsrum när nyheterna visade att Frontex stoppade människor. Min sambo kunde inte tro att det faktiskt var så illa att man stoppade människor från att komma in till Kanarieöarna - detta i stället för att, som tidigare gällde, rädda liv.
Jag tror att den spanska befolkningen lite grann börjar ändra uppfattning. Det borde man göra också här. Vi borde tala om vad Frontex är till för så att det inte bara handlar om vad man
tror
att Frontex är till för.
I somras var folk från alla riksdagspartier med i en diskussion i Almedalen. Jag tyckte att vi alla var överens om att Frontex är okej om Frontex är en räddningstjänst. Om Frontex uppgift är att rädda liv kan det vara någonting bra att vara med i men inte om Frontex är någonting som är till för att hålla ute. Även riksdagsledamöterna från alliansens partier tyckte samma sak, så jag hoppas att samma uppfattning återspeglas i regeringen.
Hur som helst: Också i socialförsäkringsutskottet har vi ett par gånger haft dragningar om det här. Vi har då fått veta att vi skickar dokumentläsare - eller vad det nu var vi skulle vara med i. Vi skulle i alla fall inte ha några personer avsatta för den här uppgiften. Men i interpellationen står det om 20 personer. Därför undrar jag lite grann över när vi har ändrat inställning i frågan, alltså att det inte bara är dokumentläsare som vi ska bidra med. Varför har vi ändrat uppfattning, och vad är det som vi egentligen har ändrat till?
Anf. 24 Hillevi Larsson (S)
Herr talman! För ett tag sedan var det en historia som blev lite uppmärksammad. Det var nämligen så att ett antal fiskare hade fiskat upp ett par båtflyktingar och därmed räddat deras liv. Enligt sjörätten, som är den lag som gäller ute till havs, ska man föra dem man räddat till livet till närmaste hamn - en europeisk hamn i det här fallet. De här fiskarna hotades av åtal för detta, alltså därför att de hade följt sjörätten. Jag tycker att det är mycket allvarligt att något sådant över huvud taget kan hända.
Det är oroande att en så grundläggande princip som den om sjörätten - det handlar ju i första hand om att rädda liv och om att hjälpa människor i hamn så snabbt som möjligt - över huvud taget kan ifrågasättas.
Här kommer Frontex in. Jag håller med om att Frontex skulle kunna vara någonting mycket positivt. Men den utveckling vi i dag ser känns oroande. Jag tycker absolut inte att vi i Sverige aktivt till och med ska vara med i snabbinsatsstyrkan eller andra styrkor som opererar under Frontex. Den utveckling som Frontex nu går mot är oroande nog. Men ännu värre är, tycker jag, att vi i Sverige skulle avhända oss kontrollen över vad våra svenska utsända gör. Då blir vi ju ännu mer delansvariga.
Regeringen har hittills sagt att vi ska kunna vara med. Men jag anser inte att vi har tillräckliga garantier för de uppdrag som de här människorna, inklusive svenskar, kommer att sändas ut på.
Det har förekommit militära sammandrabbningar också mellan Frontex och båtflyktingar. Det pekar åt fel håll när det inte i första hand handlar om att rädda liv. Man måste ändå fastslå att detta med att rädda liv kommer före allt annat; det får man aldrig tumma på.
Har man tagit sig in i Europa har man självklart rätt att söka asyl. Också det är en grundläggande princip. Sedan kan man få avslag på sin asylansökan. Men det är viktigt att ändå följa den här principen.
Sedan är det en myt att det är väldigt attraktivt att som båtflykting ta sig från Afrika till Europa. Sanningen är att en tredjedel av båtflyktingarna dör på vägen. Det här är alltså inte speciellt attraktivt. Föräldrarna bönfaller ofta sina barn och säger: Snälla, åk inte med tanke på riskerna och med tanke på hur många som dör och skadas på vägen!
Det är alltså en myt att det fullständigt väller in flyktingar och att det, om gränserna inte bevakas mycket hårt, kommer att komma hur många som helst.
Dessutom är detta den lilla delen av både flyktingströmmen och invandringsströmmen till EU. Det finns ju hur många gränsregioner som helst runt EU-området där det är betydligt lättare att ta sig över till Europa. Det finns också lite dubbelmoral i detta. Många länder välkomnar i själva verket invandring av billig arbetskraft, och många länder är till och med till stor del uppbyggda av den här billiga arbetskraften och är beroende av den oavsett om det officiellt erkänns eller inte.
Man gör det väldigt enkelt för sig genom att säga att om vi inte har väldigt hårda tag i den här regionen kommer det att välla in hur många som helst. Det här känns i stället mer som ett symboliskt krig. Över huvud taget måste man tänka på dessa människor som redan är i en väldigt utsatt situation. En tredjedel drunknar, som sagt. Ska då de få som ändå lyckas komma fram jagas? Där känner jag att rädda liv är nummer ett. Har man väl lyckats ta sig in på europeisk mark ska man få söka asyl. Det är på de premisserna som vi ska medverka.
Anf. 25 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Det är många viktiga frågor som här tas upp. Vad som sagts i socialförsäkringsutskottet kan jag rimligen inte ha någon uppfattning om eftersom jag inte känner till det. Jag ska ändå försöka bemöta en del av det som här sagts.
Det här med att människor illegalt försöker invandra till Europa när asylskäl saknas är, som jag nämnt, ett bekymmer. Det beror på att vi har reglerad invandring till Europa. Vi har ingen helt fri arbetskraftsinvandring, och många söker en bättre tillvaro.
Inte heller vet jag om något parti i Sveriges riksdag driver linjen att vi ska ha fri arbetskraftsinvandring och annat. Jag tror att många har synpunkter på bland annat människosmugglare som utnyttjar människors olika skäl när det gäller hur man arbetar.
Frontex huvuduppdrag är att försäkra sig om att det finns en gränskontrollverksamhet som fungerar enligt alla de regler och paragrafer som gäller. Jag försökte redovisa det i mitt svar.
Sedan finns den särskilda grupp som är till för extrema situationer och som ska kunna hantera sådana. Frontex och gränskontrollanter i Frontex operationer hanterar absolut inte asylfrågor och annat - det gör de nationella myndigheterna - utan de har att hantera det som är rena gränskontrollfrågor.
Vidare har vi det som Hillevi Larsson pekade på, nämligen situationer som är väldigt extrema. Inte minst har det varit så i några omgångar. Men i normalläget är verksamheten inte särskilt extrem.
Händelsen med fiskarna och det bråk som uppstod var Frontex över huvud taget inte inblandat i, om vi menar samma händelse. Det var en diskussion mellan malteser och italienare som ställde de här fiskarna i ett väldigt konstigt läge. Det händer stup i kvarten.
Jag tror att det ändå i Europa är vettigt att ha en diskussion och försöka hitta regelverk som gör att man i varje situation tänker på människorna. Vi har en del frågetecken när det gäller just situationen till sjöss. Man kan fråga sig hur asylrätten till sjöss ser ut, och där finns det en del oklarheter i regelverket när det gäller internationell havsrätt, främst när det gäller sjöräddning och hur det ska tillämpas i samband med gränskontrollverksamhet.
Det där har man bestämt sig för att reda ut, och det finns en arbetsgrupp eller en kommitté där vi har tjänstemän från Justitiedepartementet som tittar på hur reglerna ska gälla. Jag tror att det bara är genom att delta i olika insatser som vi kan reda ut frågorna, vilket är nödvändigt på just den delen av området.
När det gäller frågan i övrigt är det som jag redovisade så att vi till stor del väljer själva om vi deltar i olika verksamheter, inte i alla. Men när man ska delta i en operation har man tillgång till riskanalyser och deltar i planeringen av arbetet. Man har sett till att de som deltar i gränskontrollverksamheten får särskild utbildning om asylrätten och annat. Jag tycker att det är väldigt bra att se till att de tjänstemän som ska agera är kunniga i de frågor som gäller.
Frågan om Frontex ska rädda liv var uppe och har diskuterats av och till. Frontex har naturligtvis samma skyldighet som alla andra i akuta lägen, men huvuduppgiften är inte livräddning. Men utan en ordning när det gäller gränskontrollverksamheten skapas situationer som blir väldigt allvarliga. I den meningen är huvuduppgiften, tror jag, otroligt väsentlig för att vi ska få ordning, lugn och mer trygghet i de gränsövergångar som finns och som så många människor vill ta sig igenom.
Anf. 26 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Det är bra att vi får klarlagt att huvudsyftet för Frontex är att vara gränsövervakningsbyrå och, som EU-kommissionen själv uttrycker det, i första hand hålla människor ute. Det vore märkligt annars om man hade hemliga riskanalyser, som det ju talas om. Vore uppgiften att rädda liv vore det alldeles utmärkt om människor kände till var Frontex befann sig, men så är alltså inte fallet. I stället ska det vara hemliga riskanalyser så att man ska kunna överraska de människor som, mot bättre vetande tydligen, försöker att ta sig in i EU och söka asyl.
Visst är det blandade strömmar av människor. Människor har olika anledningar, individuella skäl att försöka ta sig till EU. Men hur många som egentligen har rätt till asyl, skydd undan förföljelse från de väpnade konflikter och krigssituationer och det politiska förtryck som är ganska utspritt i flera stater i Afrika i dag, vet man inte så länge man undanhåller människor rätten att söka asyl. Det är den stora problematiken i det här fallet. Det Frontex gör, utbildade eller ej i asylkunskap, är att borda fartyg, sända människor tillbaka, försöka att se till att båtar inte kommer så nära EU:s gräns att man enligt folkrätten är skyldig att ta dem till EU:s gräns. Man till och med samarbetar med många afrikanska länder och försöker förmå deras regimer och regeringar att stoppa människor innan de över huvud taget lämnar hamnarna i Afrika. Där görs ingen som helst urskiljning av om de här personerna har asylskäl eller inte. En person som kan ha varit politiskt aktiv i Marocko eller Algeriet och som riskerar fängslande, tortyr eller kanske avrättande om man grips av regimen ska hållas utanför EU. Det är syftet. En person som flyr från krigets Kongo eller den väpnade konflikten i Senegal ska, om Frontex fungerar som det är tänkt, aldrig ens nå EU:s territorium.
Det är det som är syftet, det är det som är uppgiften, och det är det som Sverige ger sitt aktiva stöd till i dag. Det är där den verkliga tragiken inträffar. Samtidigt har den borgerliga regeringen och den tidigare socialdemokratiska gjort allt vad man kunnat för att bygga murarna runt Europa så höga som möjligt också i andra avseenden - transportörsansvar och Dublinförordning. Det finns många olika namn på vad framför allt Moderaterna och Socialdemokraterna gemensamt tidigare har fattat beslut om i denna kammare.
Därför välkomnar jag nu att Socialdemokraterna deltar i den här debatten med en lite ny ton, med en delvis annorlunda framtoning än vad man tidigare har haft. Sent ska Socialdemokraterna vakna i flyktingpolitiken, men vaknar de är de välkomna till diskussionen.
Desto mer tragiskt att det finns så få öppningar från justitieministerns sida. Inser justitieministern att det handlar om brott mot internationella konventioner när man hindrar människor från att komma till EU för att söka asyl? Inser justitieministern att det här inte är en diskussion om reglerad invandring, som hon försöker låta påskina? Det är en annan diskussion om man ska låta de människor som söker sig till EU bli prövade för rätten till asyl eller om man helt ska hålla dem utanför, förhindra dem att över huvud taget komma in på EU:s territorium.
Justitieministern säger, för att återgå till en av de frågor som jag har ställt, att Sverige till stor del, inte i alla, väljer vilka operationer man vill delta i. Nu börjar det bli intressant. Kan justitieministern i så fall avgöra i vilka sammanhang som Sverige kan välja, i vilka sammanhang man inte kan välja att delta utan är tvingad att delta därför att man deltar i samarbetet i stort? På vilket sätt är det demokratiska inflytandet över detta organiserat? Vad kan regeringen avgöra? När kan riksdagen få ha synpunkter på om vi deltar i att bygga murarna runt "Fästning Europa" högre och högre?
Anf. 27 Bodil Ceballos (Mp)
Herr talman! Det som är så cyniskt i den här frågan, som jag upplever det, är att i takt med att Schengenarbetet träder i kraft, i takt med att vi har byggt upp murar runt om Europa och i takt med att vi på grund av Schengensamarbetet har tvingat vissa länder att ha en mycket restriktivare invandringspolitik än vad de hade tidigare har många människor fått sätta livet till. Jag har sett hur utvecklingen har varit, hur fler och fler dör. Det är svårare att ta sig in till Spanien där gränserna tidigare läckte som såll och där man, precis som Hillevi tidigare talade om, var beroende av den arbetskraft som kom utifrån, särskilt under sommarmånaderna. Då kunde man komma in med sitt turistvisum. Människor jobbade, svart eller vitt, och sedan åkte de tillbaka. Många studenter kunde finansiera sina studier under resten av året genom att komma till Spanien och jobba under sommaren. Sedan åkte de hem. Den som nu lyckas ta sig in kan inte sedan ta sig ut igen, utan är tvungen att stanna kvar. Man vet inte om man nästa år kommer att klara den där båtresan en gång till.
Vi har byggt högre och högre murar, och för att hålla ute alla som skulle hållas ute har vi skapat Frontex, som stänger till ännu mer och som gör det ännu svårare att ta sig in.
Om Frontex ska utöva gränskontroll kan vi inte ha en gränskontroll ute till havs där man ska avgöra vilka som får åka vidare och söka asyl, vilka som ska åka hem. Det tog Kalle alldeles nyss upp.
Det som vi har gjort är att vi verkligen gett en marknad för människosmugglarna i det här fallet. Vi har skapat en marknad för människosmugglare att försöka få människor in i Europa. De tjänar oerhört stora pengar på det här och lurar många människor som kanske inte annars skulle ha gett sig av.
Vi väljer vilka operationer vi deltar i, säger ministern. Jag skulle också vilja ha lite mer svar på det.
Anf. 28 Hillevi Larsson (S)
Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag inte tycker att allt EU gör inom området migration och flyktingpolitik är dåligt. Jag tycker faktiskt att det finns möjligheter i det som görs. Till exempel har man antagit regler som gör att flyktingar i alla de länder som tar emot flyktingar har, innan de har fått asyl, rätt till boende, till grundläggande sjukvård, utbildning, sådana saker som tidigare inte reglerades. Det tycker jag kan vara positivt, inte minst med tanke på de länder som inte lever upp till det.
Men i det här fallet, inte Frontex som sådant utan den utformning och den inriktning det har fått, tycker jag att det går åt fel håll. Jag tycker att det är viktigt att vi i Sverige påpekar det, och det gäller oavsett om vi är med i de här operationerna själva eller inte. I synnerhet tycker jag att vi inte ska vara med i de här gränsbevakningsstyrkorna så länge det är så här oklart vad de egentligen ska syssla med.
Problemet är att det väldigt ofta uppstår konflikter. Till exempel uppstår ofta konflikten om man ska rädda liv eller bevaka gränsen. Här finns det inte klarlagt att det är att rädda liv som går först. Så länge detta inte är klart kan vi inte acceptera det.
I fallet med fiskarna som räddade båtflyktingar till livet gjorde de allt enligt sjörätten. Fiskarna räddade dem och återförde dem till den närmaste hamnen, vilket råkade vara en europeisk hamn. Då frågar man sig om Frontex roll inte är att följa sjörätten utan att skicka tillbaka flyktingar oavsett hur medtagna de är. Många drunknar, men det är också många som är näst intill döende när de väl kommer fram. Det är en väldigt lång resa med många strapatser och risk för att de inte får tillräckligt med mat och vatten. Det kan vara kallt och stormigt. Det händer ju väldigt mycket på vägen.
Jag hoppas att regeringen vågar ta upp de här frågorna.
Anf. 29 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Först måste jag reagera på att vi skulle bygga högre och högre murar. Hela Europasamarbetet för oss som är för ett Europasamarbete handlar faktiskt om att riva murar och skapa ett mer gränslöst Europa.
Det som händer nu i december är att vi öppnar dörrarna för de nya medlemsstaterna att vara med i ett mer gränslöst Europa. Däremot är det inte så att vi har helt fri arbetskraftsinvandring och att det finns regler. Frontex har därför skapats för att hjälpa medlemsstaterna vid yttre gräns. Och det finns regler och en ordning för det, precis som jag svarade på de frågor som ställdes i interpellationen. Jag tror att det är viktigt att man har ordning på detta och att man arbetar med det.
Det är spännande detta med arbetskraftsinvandring. När man lyssnar på Bodil Ceballos blir man lite nyfiken på om Miljöpartiet nu kommer att stödja de förslag till ökade möjligheter till arbetskraftsinvandring som regeringen har aviserat. Det handlar ju om att vi inte har den typen av regler i dag, och det gör att människor som söker av det skälet avvisas från att komma in i vårt land eller i Europa. Där finns det en hel del att göra eftersom vi behöver de insatser som de kan bidra med.
Jag tror att det var Kalle Larsson som tog upp att här arbetar man med hemliga riskanalyser. Frontex analyser bygger på öppna källor, rapporter från olika organisationer, medieuppgifter. Man tar även in sekretessbelagd information och alla möjliga olika fakta. Det omfattar bland annat de rutter och tillvägagångssätt som används av de kriminella nätverk som utnyttjar människor och som ägnar sig åt människosmuggling. Det är inte möjligt att exakt avslöja och ha full offentlighet när det gäller den kunskap man har om detta, för det skulle omedelbart utnyttjas av de cyniska brottslingar som förstör livet för människor. Det är skälet till att det inte är offentlighet fullt ut. Men när man deltar i operativa insatser inom Frontex eller Rabit har man naturligtvis full tillgång till informationen och kan vara med i analysen och också planera det arbete som ska utföras. Vi ser detta som ett operativt samarbete och det är polisen som avgör.
När det gäller om det är obligatoriskt att vara med - för det var också med i en diskussionsvända här - är det så att i Frontex operationer får polisen själv bestämma. Om de känner att det är något som de har att bidra med gäller reglerna, och man är med i arbetet där. När det däremot gäller Rabit är man tvingad att ha personal som kan användas eftersom man då har så snabba ledtider för att kunna rycka ut i besvärliga situationer. Därför har man ganska noggranna förordningar och regelverk för vad som gäller för dem som arbetar med detta. Där måste man anmäla deltagande redan innan. Det är alltså en viss skillnad mellan dessa arbeten.
Som sagt finns det egentligen inget onödigt hemlighetsmakeri i detta, utan man arbetar på ett ganska traditionellt polisiärt sätt. Det är fler poliser som arbetar med detta, de som arbetar med det har högre utbildning och man försöker att få bättre och bättre regelverk. Det är otroligt viktigt. Och vi har hög svansföring i diskussionerna om att se till att Frontex verkligen har ett mervärde och är till människors hjälp och inte till för att mota undan människor.
När det gäller frågan om gränskontroll är samma sak som att hålla människor utanför handlar det om fri invandring eller reglerad invandring, och jag har hittills inte märkt att någon i den här riksdagen har varit för en helt fri och öppen invandring.
Anf. 30 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Att göra det här till en debatt om huruvida man är för fri invandring eller för Frontex är väl ändå att förenkla diskussionen ganska avsevärt. Att i det här sammanhanget lyfta fram arbetskraftsinvandring är fullständigt irrelevant. Det vi diskuterar nu är möjligheten att söka sig till EU och få rätt att söka asyl. De provokationerna eller sidospåren tänker jag inte falla för. Detsamma gäller det första nu angivna påståendet av justitieministern att det här handlar om huruvida man är för Europa eller för EU eller inte. Inte heller den lilla falluckan tror jag att jag ska falla i.
Låt oss återgå till huvudfrågan. Här har Sverige, under socialdemokratisk och under borgerlig regering, under ett stort antal år byggt murarna runt Europa högre, alltså gjort det svårare för människor att komma hit och söka asyl. Det är inget som jag står här och hittar på. Schengenavtalet är ett sådant exempel, Dublinförordningen är ett sådant exempel och transportörsansvaret är ett sådant exempel. Och det kan man inte bara bortse från därför att man som justitieminister plötsligt i riksdagens talarstol inte vill kännas vid att det parti man representerar under många år har bidragit till att just bygga dessa murar högre och göra det allt svårare för människor att komma hit och i stället hänvisa dem till människosmugglare. Ibland är det människosmugglare som gör sina operationer i vinstsyfte, ibland är det människor som hjälper andra därför att man faktiskt ser att människor har ett behov av hjälp. Det här kallar justitieministern för omänskligt. Omänskligt är väl snarare beskrivningen av den politik som driver människorna i händerna på människosmugglare.
Så kom det ändå fram till sist: Vi kan inte välja att vara med i Rabitinsatser eller inte. Det betyder alltså, om jag förstår det rätt, att Sverige nu har inträtt i ett samarbete där vi inte kan avgöra i vilka Rabitinsatser vi kommer att medverka. Om de följer de regleringar som vi tycker borde gälla, om man får rätten till asyl i de sammanhangen eller inte, om UNHCR är representerat eller inte, om det är militär personal från andra länder som medverkar eller inte - i alla fall på den punkten fick vi ett klargörande, men det gör inte saken bättre.
Anf. 31 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Jag skulle aldrig drömma om att försöka bygga falluckor, Kalle Larsson. Men det är ett relevant ställningstagande att bestämma sig för om man vill ha fri invandring eller om man vill ha en reglerad invandring. Väljer man reglerad invandring måste man på ett eller annat sätt reglera den och se till att man upprätthåller regelverken.
När det gäller EU:s yttre gräns har man kommit fram till att det finns en del problem. Därför har man skaffat sig en gemensam institution, resurs eller ett instrument, som är Frontex, för vissa typer av uppgifter när medlemsstaterna inte klarar av det som de borde klara av. Vi måste hela tiden hålla noga koll på hur det fungerar. Jag försökte i mitt svar redovisa de grundläggande regelverk som gäller för detta, och det är inget märkvärdigt med det.
Sedan är det så, som jag också påpekade när det gäller gränskontroll till sjöss, att det finns en del oklarheter. Det gäller inte det exempel som Hillevi Larsson tog upp om fiskarna, för det var ett annat ärende. Men det finns oklarheter. Därför har man tillsatt en kommitté för att reda ut oklarheter. Där deltar Sverige därför att vi tycker att det är viktigt att få klarlagt vad som ska gälla. Vi tycker också att det är viktigt att se till att gränskontrollanterna får ordentlig utbildning, inte minst när det gäller asylrätt och annat. Dock är inte asylfrågorna något som prövas av Frontex, utan det är de nationella myndigheternas eget ansvar.
Jag vet inte om Kalle Lasson tog det som en nyhet att vi inte kan välja om vi ska delta i Rabitinsatser. Det är i vart fall ingenting som har hemlighållits. Men som jag påpekade finns det noggranna regler för hur detta ska gå till. Vi har möjlighet, om vi deltar i en sådan insats, att påverka uppläggningen av densamma så att den verkligen i de extrema situationer där den kan användas fungerar till människors hjälp och inte någonting annat. Avsikten är att vi ska ha regelverk som fungerar också i förhållande till verkligheten. Vi ska leva upp till internationella konventioner om människors fri- och rättigheter.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.