Lissabonfördraget
Interpellation 2009/10:297 av Ringholm, Bosse (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-03-18
- Anmäld
- 2010-03-18
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Besvarad
- 2010-04-06
- Sista svarsdatum
- 2010-04-07
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 18 mars
Interpellation
2009/10:297 Lissabonfördraget
av Bosse Ringholm (s)
till utrikesminister Carl Bildt (m)
I fördraget om den europeiska unionen, det så kallade Lissabonfördraget, redogörs i artikel 42 för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken som ska utgöra en integrerande del av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken ska successivt leda till ett gemensamt försvar, när Europeiska rådet med enhällighet har beslutat detta.
I samma artikel framhålls också: ”Unionens politik enligt detta avsnitt ska inte påverka den särskilda karaktären (läs alliansfrihet) hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik.”
I artikel 42 punkt 7 sägs att om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium är övriga medlemsstater skyldiga att ge den medlemsstaten stöd och bistånd med alla till buds stående medel i enlighet med artikel 51 i Förenta nationernas stadga. Och därefter markeras: ”Detta ska inte påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik.” Det vill säga undantag görs för alliansfria stater som Sverige, Irland och Österrike.
Den dåvarande socialdemokratiska regeringen var mycket tydlig med att utan dessa undantag hade det inte varit möjligt för Sverige att acceptera Lissabonfördraget.
Utrikesminister Carl Bildt har i en interpellationsdebatt om Sverige och Nato förnekat dessa undantag: ”Låt mig göra ett sakligt påpekande som inte är ointressant. Det finns inget undantag i Lissabonfördraget.”
Om utrikesministern är okunnig om dessa undantag är det illa. Om han medvetet lämnat felaktig information i Sveriges riksdag är det ännu värre.
Låt mig därför fråga utrikesministern:
Vad är skälet till att utrikesministern lämnar felaktig information i Sveriges riksdag om de undantag som Sverige och andra stater begärt och fått i Lissabonfördraget om alliansfria staters särskilda ställning i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2009/10:297
Webb-tv: Lissabonfördraget
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2009/10:98 Tisdagen den 6 aprilProtokoll 2009/10:98 4 § Svar på interpellation 2009/10:297 om Lissabonfördraget
Protokoll från debatten
Anf. 1 Carl Bildt (M)
Herr talman! Bosse Ringholm har frågat mig om det, med referenser till Lissabonfördragets artikel 42.7, finns undantag för Sverige och andra stater.
Lissabonfördragets artikel 42.7 lyder: "Om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium är de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den medlemsstaten stöd och bistånd med alla till buds stående medel i enlighet med artikel 51 i Förenta nationernas stadga. Detta ska inte påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik."
Den avslutande meningen tar sikte inte bara på militärt alliansfria länder utan också på den majoritet EU-länder som också är Natomedlemmar.
Det är glädjande att samtliga riksdagspartier ställer sig bakom Sveriges solidaritetsförklaring gentemot andra nordiska länder och EU:s medlemsländer. Det innebär att man också ställer sig bakom andan i Lissabonfördraget.
Anf. 2 Bosse Ringholm (S)
Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret på min interpellation som innebär att utrikesministern nu gör en rejäl reträtt. Utrikesministern säger att jag har frågat om det, med referenser till Lissabonfördraget, finns undantag för Sverige och andra stater. Men det är inte det jag frågat om.
Till och med när det gäller att referera min fråga lyckas Carl Bildt göra fel. Jag har frågat om någonting som jag i en tidigare interpellationsdebatt med Carl Bildt tyckte var ganska anmärkningsvärt. Nu lyckas han till och med felaktigt referera min fråga. Därför ska jag upprepa frågan till Carl Bildt, även om jag inser att svaret kommer att vara detsamma.
Jag ställde nämligen följande fråga: Vad är skälet till att utrikesministern lämnar felaktig information i Sveriges riksdag om de undantag som Sverige och andra stater begärt och fått i Lissabonfördraget om alliansfria staters särskilda ställning i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU? Det var min fråga, inte det som Carl Bildt anger i sitt interpellationssvar.
Att jag ställde frågan berodde på att Carl Bildt i den förra debatten sade exakt så här - jag ber att få citera det så att vi inte behöver vara oense om vad Carl Bildt verkligen sade: "Låt mig göra ett sakligt påpekande som inte är ointressant. Det finns inget undantag i Lissabonfördraget." Dess bättre säger nu Carl Bildt - jag tackar för den reträtten - att det finns ett undantag i Lissabonfördraget.
Min diskussion handlar om de alliansfria staterna. Man kan diskutera undantagets relation också till Natoländerna. Men det var inte det diskussionen handlade om, utan den handlade om de alliansfria staternas roll. Carl Bildt angav felaktigt att det inte fanns något som helst undantag i Lissabonfördraget som berörde de alliansfria staterna. Nu tvingas han till reträtt och säger att det finns ett undantag och att det gäller även andra stater, det vill säga Natostaterna.
Den här debatten hade varit helt onödig om Carl Bildt från början hade hållit sig till fakta och inte gjort ett felaktigt påpekande. Jag tycker att det är något genant för det första att utrikesministern måste referera min fråga felaktigt och för det andra att man ska behöva ställa en sådan här fråga till utrikesministern just därför att han tidigare lämnat en felaktig uppgift.
Men det är bra att utrikesministern nu backar. Jag konstaterar att det som var bakgrunden till den förra debatten var de i den borgerliga regeringen väldigt delade meningarna om Nato. Det finns ju en splittring bland de borgerliga partierna om Nato. Vi har Folkpartiet som öppet säger att Sverige ska gå med i Nato och som strider för det. Man kan respektera deras uppfattning. Jag delar den inte i sak men respekterar självfallet att de står för sin uppfattning. Vi har Moderaterna och Carl Bildt som vill gå med i Nato men som av taktiska skäl för närvarande undertrycker det. Sedan har vi också Centerpartiet och Kristdemokraterna. Det är osäkert var de för närvarande befinner sig i diskussionen.
Slutsatsen av det här interpellationssvaret är att Carl Bildt nu har läst på Lissabonfördraget och konstaterar att det inte finns något undantag. Det gäller bland annat också de alliansfria staterna. Det är bra om Carl Bildt lärt sig detta av denna diskussion som, som sagt, inte hade varit nödvändig om Carl Bildt från början hade hållit sig till fakta och konstaterat att det när Lissabonfördraget arbetades fram och antogs också skrevs in det undantag som Carl Bildt här till och med citerar: "Detta ska inte påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik."
Det är naturligtvis oerhört viktigt för alliansfria länder, till exempel för Sverige, att det görs ett sådant påpekande också i Lissabonfördraget.
Slutligen kan jag konstatera att det inte bara gäller att ställa sig bakom andan i Lissabonfördraget. Vi står bakom Lissabonfördraget just därför att det är tydligt på den här punkten för de alliansfria staterna.
Anf. 3 Carl Bildt (M)
Herr talman! Bosse Ringholm är och förblir Bosse Ringholm - jag varken begär eller förväntar mig egentligen någonting annat - men lever väl lite i en gammal värld.
Europa har förändrats. Sverige har förändrats. Säkerhetspolitiken har förändrats - tack och lov med en mycket betydande bredd i förankringen här i riksdagen. Militärt är vi allianslösa - för att uttrycka sig på det sättet. Jag ser ingen förändring i det förhållandet under överskådlig tid. Men politiskt är vi allierade genom Europeiska unionen. Den så kallade solidaritetsklausulen i Lissabonfördraget är det naturliga och det konkreta uttrycket för just detta. Det förändrar inte den karaktär som olika länders säkerhetspolitik har.
Det handlar självfallet och framför allt, skulle jag vilja säga, om huruvida man är med i Nato eller inte. De flesta är det. Vissa är det inte. Så kommer det säkert att förbli under överskådlig tid.
Men låt oss vara rätt tydliga om vad det handlar om i säkerhetspolitiken i det nya Europa. Skulle ett angrepp eller en katastrof drabba något annat EU-land eller något annat nordiskt land kommer vi aldrig att vara neutrala. Den saken uttalades med lika stor tydlighet av regeringschefen i den regering där Bosse Ringholm faktiskt var Europaminister.
Hur vi gemensamt skulle agera i en sådan situation beror på hur situationen då såg ut. Det tror jag är varken möjligt eller lämpligt att avgöra eller att söka reglera eller begränsa i dag. Den konkreta situationen kommer att vara avgörande för vad som inträffar i den situationen.
Att det skulle börja med politiska konsultationer som syftar till gemensamt agerande är något av en självklarhet. Det ligger också i de fördragsmässiga förpliktelser Sverige har, även om verkställigheten i de allra flesta fall därefter skulle handla om självständiga nationella beslut. Jag förutsätter - jag hoppas - att en framtida svensk regering i en sådan situation som jag inte hoppas ska uppkomma ska ha en sådan styrka i det europeiska samarbetet att vi påtagligt kan påverka dessa konsultationer.
Det är så här den nya verkligheten ser ut. Solidaritetsklausulen är viktig och avgörande för svensk säkerhetspolitik i framtiden. Den ger oss styrka som nation i kritiska lägen. Den gör att vi kan medverka till att bygga upp ett Europa som har större förutsättningar att bevara både fred och frihet. Det finns, för att upprepa detta, inget undantag från denna solidaritet. Att behöva säga till en socialdemokrat att solidariteten inte har några undantag känns närmast pinsamt, men så är det faktiskt.
Låt mig slutligen vara tydlig på ännu en punkt när vi diskuterar säkerhetspolitiken - som har förändrats när Europa har förändrats, och så ska det vara. Nu är det tack och lov slut på de dubbla budskapens tid i svensk säkerhetspolitik. Det var en tid som vi väl vet utmärktes av att man sade ett och förberedde ett annat. Det var en tid när beslutsfattare i Moskva och Washington visste mer om den reella svenska säkerhetspolitiken än vad den tidens regeringar någonsin vågade informera Sveriges riksdag om. Den tiden är över. Vi lever i en ny realitet. Jag hoppas och tror att även Bosse Ringholm en dag kommer att vara en del av denna nya verklighet.
Anf. 4 Bosse Ringholm (S)
Herr talman! När Carl Bildt blir trängd väljer han att fly över till andra områden. Då undervisar han oss andra om det nya Europa och docerar på det sätt han är mästare i. Men, Carl Bildt, det är inte det diskussionen handlar om. Carl Bildt kan hålla många föreläsningar om det nya Europa, men det kan vi ta i ett annat sammanhang. Det handlar i stället om hur vi tolkar Lissabonfördraget och vad det står i Lissabonfördraget.
Carl Bildt har uppenbarligen lyckats med den fantastiska bedriften att påstå att det inte finns några särskilda undantag för de alliansfria staterna. Det sade han i en tidigare debatt. Han har nu backat, retirerat, slagit till reträtt. Exakt det som jag har citerat i min interpellation tvingas han själv konstatera och citera i svaret. Han konstaterar att det naturligtvis finns en särskild möjlighet för de alliansfria staterna att just utifrån att de är alliansfria göra sina bedömningar. Det innebär inte att man avstår från den solidaritet som finns i själva Lissabonfördraget, men avgörandet ligger naturligtvis hos det land som är alliansfritt. Det är det som är skillnaden mellan att vara alliansfri och att ingå i exempelvis en militärallians.
Jag skulle välkomna Carl Bildt till en diskussion om en samlad säkerhetspolitik, eftersom Carl Bildt ingår i en regering där man verkligen har olika uppfattningar i en av de stora och centrala frågorna i säkerhetspolitiken, nämligen vårt förhållande till Atlantpakten Nato. Ett parti i Carl Bildts regering - eller det är väl snarast Fredrik Reinfeldts regering, och Carl Bildt är en del av den regeringen - tycker att vi ska gå med i Nato omedelbart. Carl Bildt och Moderaterna, och rimligen även Fredrik Reinfeldt, tycker också att vi borde gå med i Nato, men inte just nu. Det är nämligen inte passande, taktiskt och strategiskt rätt att aktualisera frågan. De är väl medvetna om att en majoritet av svenska folket inte vill ha något svenskt medlemskap i Atlantpakten Nato.
Jag kan förstå och respektera den taktiska aspekt Moderaterna, Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt har: Man vill inte gå med i Nato, för det vill inte svenska folket. Men det är klart att det är en ganska splittrad borgerlig regerings utrikes- och säkerhetspolitik som har sådana krafter. Några vill gå med i Nato, några vill inte gå med och med andra är det mer obestämbart var de för närvarande står.
Jag konstaterar att Carl Bildt har lämnat en som jag tycker vilseledande uppgift i en tidigare debatt. Han påstod att det inte finns några undantag för de alliansfria staterna. Han har nu kommit till insikt om att det var fel, och nu säger han att det finns undantag. Det finns inte bara undantag för de alliansfria, säger han, utan det kan även tolkas så att de länder som tillhör Atlantpakten har en särskild karaktär på sin säkerhetspolitik och därför också kan räknas in i sammanhanget. Om Carl Bildt håller sig till detta ämne kan jag dock konstatera att diskussionen hade varit överflödig om Carl Bildt från början hade respekterat det som står i Lissabonfördraget, nämligen att man ska ta hänsyn till den alliansfrihet som Sverige och andra har.
Jag ska inte förirra mig in på andra områden, som Carl Bildt har lätt att göra i denna diskussion, men alla vet att Carl Bildt är mannen som har sett fler ubåtar än någon svensk - både de synliga och de osynliga ubåtarna. Det är väl därför han lätt byter ämnesområde när han inte längre har särskilt mycket på fötterna i denna diskussion.
Anf. 5 Carl Bildt (M)
Herr talman! Bosse Ringholm strider mot sina väderkvarnar och vill nu ha en Natodebatt. Ställ en ny interpellation om det! Det var faktiskt inte detta vare sig interpellationen eller interpellationssvaret handlade om, eller min förklaring om hur det nya Europas säkerhetspolitiska realiteter faktiskt ser ut och hur de nya villkoren för svensk säkerhetspolitik som solidaritetsklausulen innebär gestaltar sig. Det är viktiga ämnen, och det är viktigt att vi är medvetna om vad det handlar om.
Lissabonfördraget är en viktig grund för den framtida svenska säkerhetspolitiken, liksom andra delar av den. Den innebär en solidaritet mellan de europeiska länderna. Det är en skillnad gentemot Nato i viktiga avseenden, inte minst därför att solidariteten gäller de europeiska länderna. Vi har i Sverige utsträckt detta till de nordiska länderna. Det omfattar inte de nordamerikanska länderna, som ju är medlemmar i Nato. Det är en av flera viktiga skillnader.
Det innebär dock att vi agerar gemensamt mot de situationer som kan uppkomma. Exakt hur kan vi inte veta, och det vore oklokt att ens försöka binda sig i dessa frågor i framtiden. Som jag sade tidigare: Låt oss se det som en styrka för Sverige i framtiden och inför de situationer som möjligtvis kan drabba också oss att vi inte står alldeles ensamma i detta.
Jag sade inledningsvis, lite felaktigt men i huvudsak rätt, att förändring eller utveckling av säkerhetspolitiken i allt väsentligt har skett i bred partipolitisk överensstämmelse. Socialdemokraterna har varit med, och jag välkomnar detta. Jag läste för att vara på den säkra sidan en partimotion som Mona Sahlin lämnade in. Den var undertecknad av en lång rad socialdemokrater, dock icke Bosse Ringholm. Där finns inget resonemang om undantag över huvud taget. Ordet finns icke. Det finns alltså en större realism hos dem som skriver socialdemokratiska partimotioner än hos enstaka, lite äldre, socialdemokratiska företrädare.
Det är dock värt att notera att både Vänsterpartiet och Miljöpartiet röstade emot Lissabonfördraget. Miljöpartiet ville explicit att man skulle göra sig av med solidaritetsklausulen. Tala om att ha lite problem att hantera framöver, alltså. Jag hoppas dock att den mer realistiska och lite mer framtidsinriktade delen av svensk socialdemokrati ska stå fast vid den breda enighet vi har om den nya inriktningen.
Anf. 6 Bosse Ringholm (S)
Herr talman! Bakgrunden till denna interpellationsdebatt är att jag, Carl Bildt och andra tidigare har haft en diskussion om Sveriges förhållande till Nato.
Jag har konstaterat att regeringen är oenig i frågan, och plötsligt säger Carl Bildt under diskussionen att det inte finns något undantag för Sverige och andra alliansfria stater i Lissabonfördraget. Jag skriver då en ny interpellation och citerar exakt den text som finns i Lissabonfördraget. Jag konstaterar att det finns ett undantag, trots att Carl Bildt säger tvärtom. Nu erkänner Carl Bildt att det finns ett sådant undantag. Han citerar exakt den text jag har haft i min interpellation. Han backar och gör en reträtt.
Det är väl bra så långt, men i detta läge när alla har ställt upp bakom Lissabonfördraget kan man inte som Carl Bildt säga att Socialdemokraterna i en motion borde ha begärt ett nytt undantag. Det finns ju redan ett undantag. Varför skulle Socialdemokraterna i en motion begära undantag en gång till? Det finns redan. Det enda som har hänt är möjligen att Carl Bildt har blivit varse detta undantag. Jag tror inte att det var så illa att han förra gången var okunnig. Det vore illa om en utrikesminister var så okunnig att han inte ens kände till undantaget. Jag tror att det mer hänger ihop med Carl Bildts debatteknik.
Han vill gärna vilseleda om så behövs. Han har lyckats i den bemärkelsen att när han i sitt svar skulle återge min fråga kunde han inte ens korrekt återge den. Det är klart att det blir en konstig diskussion om den som ska svara på frågan inte ens kan korrekt återge frågan. Men sådan är Carl Bildts debattmetod.
Jag konstaterar till sist att det enda vi vet om Carl Bildt är att han är den svensk som har sett flest ubåtar, både synliga och osynliga. Han kommer att fortsätta att se ubåtar, förmodligen även i den här debatten.
Anf. 7 Carl Bildt (M)
Herr talman! Det är nog riktigt att jag har sett mycket mer av både det enda och det andra än Bosse Ringholm, inte minst av säkerhetspolitikens utveckling och säkerhetspolitiska realiteter. Det är alltid bra att se saker. Att gå i världen med ögonen förbundna och tro att allting är som förr leder icke framåt.
Låt oss ta Natodebatten någon annan gång. Jag ser inte att den har någon större relevans för Sverige under de kommande åren. Vi samarbetar väl med Nato, och vi ska försöka att utveckla det samarbetet. Det ligger entydigt i svenskt intresse. Där har vi i alla fall den socialdemokratiska partiledningen på samma våglängd.
Vad gäller Lissabonfördraget gäller solidaritetsklausulen alla. Den gäller oss fullt ut. Det finns ett påpekande om att det inte påverkar om man är med eller icke är med i Nato. Det är en självklarhet. För att återkomma till det: Inte ens i den socialdemokratiska partimotionen hävdar man att detta skulle vara ett undantag i formell bemärkelse från Lissabonfördraget, och det är det inte. Om Bosse Ringholm är oklar på den punkten rekommenderas till exempel ett studiebesök i Finland, ett land som har diskuterat denna sak relativt ingående, och han kan höra exakt samma beskrivning av verkligheten, som den faktiskt är, från företrädare för den finska statsledningen och för den delen, är jag övertygad om, för det finska socialdemokratiska partiet.
Det är viktigt att vi för en framtidsorienterad säkerhetspolitisk debatt. Det är viktigt att vi har lagt de dubbla budskapens tid bakom oss. Det är viktigt att vi redovisar detta fullt ut. Solidaritetsklausulen innebär en ny realitet. Det är en realitet som är positiv för Europas möjligheter till fred och frihet, som är positiv för Sveriges möjligheter att hantera situationer och som ger oss en möjlighet att spela en mer framträdande och aktiv roll i europeiska freds- och frihetsfrågor än vad som varit fallet tidigare. Det ska vi alla vara tacksamma för, inte försöka göra undantag från framtiden på det sätt som Bosse Ringholm gör.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.