Länsmusiken
Interpellation 2007/08:349 av Högman, Berit (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-01-30
- Anmäld
- 2008-01-31
- Besvarad
- 2008-02-19
- Sista svarsdatum
- 2008-02-20
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 30 januari
Interpellation
2007/08:349 Länsmusiken
av Berit Högman (s)
till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)
Efter att ha tagit del av Kulturrådets fördelning av anslag till Länsmusiken finns ett antal frågor som jag menar att statsrådet måste besvara. Anslagen till Länsmusiken, däribland Värmlandsoperan, har skurits ned för att Statens kulturråd vill ge mer pengar till professionell dans och till barn- och ungdomsverksamhet. Värmlandsoperan har redan en bred barn- och ungdomsverksamhet och har under senare år gjort föreställningar helt inriktade på att nå en yngre publik. Exempelvis satte Värmlandsoperan, som först i Sverige, upp musikalen The wedding singer, vilket ledde till rekord i nya yngre besökare.
Men Värmlandsoperan har aldrig haft möjlighet att söka medel för barn- och ungdomssatsning. Satsningarna för den yngre publiken har gjorts inom befintliga ekonomiska ramar. Beslutet om reduceringen av anslaget kom när budgetåret redan startat.
Kulturrådets beslut innebär för det första att resurser överförs till storstaden från övriga landet. För det andra gör Kulturrådet dessa omprioriteringar utan att det förekommit en politisk diskussion. För det tredje ger det inte befintliga kulturinstitutioner en rimlig chans att på lika villkor konkurrera om anslag för barn- och ungdomskultur. Jag anser att stora förändringar av anslagen till kulturinstitutioner inte bör ske förrän Kulturutredningen har lagt sitt förslag och detta behandlats av Sveriges riksdag.
Jag undrar om statsrådet anser att det är rimligt att ett statligt organ gör så stora förändringar utan föregående politisk debatt och om statsrådet avser att vidta några åtgärder med anledning av det.
Har statsrådet fler planer på att centralisera kulturen genom omfördelning av anslag, och i så fall vilka?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:349
Webb-tv: Länsmusiken
Dokument från debatten
- Riksdagens snabbprotokoll 2007/08:67 Tisdagen den 19 februariProtokoll 2007/08:67 20 § Svar på interpellation 2007/08:349 om Länsmusiken
Protokoll från debatten
Anf. 129 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Berit Högman har frågat mig om det är rimligt att Statens kulturråd gör så stora förändringar av sin bidragsgivning utan föregående politisk debatt och om jag avser att göra något med anledning av detta. Berit Högman har också frågat om jag har fler planer på att centralisera kulturen genom omfördelning av anslag och i så fall vilka.
Enligt gällande regelverk är det regeringens uppgift att fastställa vilka institutioner som är berättigade till bidrag medan det är Statens kulturråds ansvar att besluta om fördelningen av dessa. Årligen fördelar Kulturrådet ca 750 miljoner kronor till scenkonstinstitutionerna runt om i landet. Den omfördelning som Berit Högman refererar till uppgår till ca 2,3 miljoner kronor, det vill säga till 0,3 procent det totala anslaget.
I regleringsbrevet till Statens kulturråd framgår regeringens riktlinjer för bidragsgivningen. Bland annat ska bidragen prövas utifrån verksamhetsmässiga prestationer och ekonomisk situation samt utifrån kulturpolitiska prioriteringar. I detta sammanhang vill jag även poängtera att det är regioner och kommuner som är huvudmän för de regionala scenkonstinstitutionerna.
Jag utgår från att Statens kulturråd utifrån regeringens riktlinjer gjort en väl avvägd bidragsfördelning till scenkonstinstitutionerna som bidrar till att vi har ett rikt och tillgängligt kulturutbud runt om i Sverige. Jag har därför i nuläget inte några planer på att förändra förutsättningarna för Statens kulturråds bidragsgivning.
Anf. 130 Berit Högman (S)
Fru talman! Jag tackar för svaret även om jag naturligtvis blir besviken på detsamma. Det känns som ett tekniskt och tråkigt svar. Det är defensivt. Det saknar vilja och ambitioner. Statsrådet hänvisar till ett regelverk. Detta regelverk har nu använts i ett antal år för att sakta men säkert urholka Länsmusikens resurser och beskära dess möjligheter att utvecklas - kanske mest kvantitativt men tyvärr också kvalitativt.
Statsrådets svar är att regelverket är okej. Det kommer att innebära att detta regelverk även fortsättningsvis kan användas som verktyg för att flytta kulturresurser från landsorten till staden, från det de ursprungligen avsågs att användas för till någonting helt annat utan någon som helst politisk diskussion.
Vad är ambitionen, vad är idén bakom det? Nu är en kulturutredning i gång. Varför inte ta diskussionen om de olika kulturyttringarnas andel av budgeten innan det görs förändringar? Vad är kulturministerns vilja och intentioner egentligen?
Det är klart att vi alla kan säga, som i det här fallet: Det går till barn- och ungdomskultur i storstad.
Regeringen har råd att sänka skatter med miljarder men anser sig inte ha råd att tillskjuta medel för barns och ungdomars kulturkonsumtion eller kulturutövande i storstad. Det ska i stället tas från Länsmusiken ute i landet.
Det är en ledsam omfördelning, tycker jag. Det är naturligtvis svårt att argumentera för varför inte barn och ungdomar ska ha rätt till kultur. Varför är det landets musikinstitutioner som ska betala för det? I stället kunde kulturministern visa en vilja och en inriktning för hur kultur för barn och ungdomar kan få mer medel. Regeringen har uppenbarligen egentligen gott om pengar, men man använder dem till att sänka skatter för människor som har det gott ställt i stället för att exempelvis satsa på barnkulturen.
Vad är nästa steg i den här utvecklingen? Är det att fortsätta att låta Kulturrådets styrelse styra och ställa över Kultur-Sverige. Är det att gömma sig bakom ett regelverk och se att det år efter år försvinner resurser från Länsmusiken, vilket naturligtvis kommer att försvåra för Värmlandsoperan och andra jätteduktiga institutioner att göra ett bra jobb?
I svaret står det att bidragen ska prövas utifrån verksamhetsmässiga prestationer. Värmlandsoperan har gjort barn- och ungdomsföreställningar väldigt länge. Man har jobbat aktivt för att barn och ungdomar ska komma till föreställningarna. På den senaste stora förställningen,
The wedding singer
, kunde jag själv se att det var gott om ungdomar i salen. Trots det har Värmlandsteatern inte haft en chans att söka de medel som nu har förmedlats till ungdomskultur, företrädesvis i storstad.
Jag behöver fortfarande svar på frågan: Är det meningen att Kulturrådet även fortsättningsvis, smygvägen, ska dra pengar från landets kulturinstitutioner och in till staden?
Anf. 131 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Jag tror inte att Berit Högman och jag har mötts i någon diskussion här. Det kanske är på tiden, för det råder en hel del missuppfattningar; jag vet nästan inte i vilken ände jag ska börja.
Jag vill först säga att jag absolut inte är ointresserad och oengagerad, tvärtom. Om mitt svar uppfattades så ber jag verkligen om ursäkt.
Berit Högman talade om regelverk. Det är inte fråga om att gömma sig bakom ett regelverk. Det är klart att vi måste ha ett regelverk. Hur skulle det här fungera om det inte fanns någon form av förutsägbarhet? Det gäller naturligtvis Statens kulturråds arbete likaväl som de institutioner som får bidrag därifrån.
Jag har varit i Värmland flera gånger och vet att man gör ett jättebra arbete där. Jag har också besökt Värmlandsoperan och många som arbetar med dans där. Området är inte obekant för mig.
Berit Högman talar om barn och ungdomar i storstad. Jag vet inte vad som döljer sig bakom det. Om man ser på hur bidragen fördelas regionalt eller per invånare får storstäderna betydligt mindre - och Stockholm allra minst - per invånare. Gotland får mest.
Att sänka skatterna var ett annat argument som kom in. Jag vet inte riktigt var det hörde hemma. Jag antar att Berit Högman följer debatten och vet att tre fjärdedelar av de skattesänkningar som har gjorts går till låg- och medelinkomsttagare. Det har egentligen ingenting med det här att göra, bortsett från att det är viktigt att kunna avgöra vad man kan göra med sin lön. Det tror jag att alla vill. Det är en frihetsreform som den här regeringen har gått till val på.
Det handlar om barn och ungdom. Barn och ungdom är en prioritering för regeringens kulturpolitik. I det ligger den satsning vi gör med Skapande skola - 55 miljoner kronor till högstadiet. Det kommer naturligtvis också institutionerna till godo. Pengarna går inte direkt dit, men den professionella kulturen kommer att samarbeta med skolorna. Det gäller Länsmusiken, teatrarna och fria grupper inom dans och annat. Barn- och ungdomssatsningen står inte i någon form av motsatsförhållande till den här verksamheten.
Det är trots allt inte några större förändringar. Det är inte särskilt konstigt att man tar upp de här frågorna.
Jag vill påpeka för Berit Högman att redan 2005 när Leif Pagrotsky var kulturminister hade Kulturrådet en dialog med regionerna om den obalans som fanns i att vissa institutioner fick väldigt mycket mer än andra relativt sett. Det var känt sedan 1996 när man gick igenom de kulturpolitiska målen. Man ville se över detta. Den processen har varit på gång länge, men inte förrän nu har Kulturrådet fått de här möjligheterna, och då har man valt att prioritera annat. Jag tycker inte att det är särskilt konstigt. Det handlar faktiskt inte om några stora summor. Det är 3 promille av det som går till institutionerna, 2,35 miljoner kronor. Sedan har det skett ökningar på andra områden, bland annat på dansen.
Anf. 132 Berit Högman (S)
Fru talman! Statsrådet nämner att det är viktigt med förutsägbarhet. Jag tror inte att man på Värmlandsoperan eller någon annan länsmusik tycker att det är särskilt förutsägbart när man får besked om neddragna medel under innevarande budgetår när spelplaner och all verksamhet redan är fastlagd.
Det är lite pengar, säger statsrådet. Det är möjligt att det är lätt att säga det när man sitter här, men inte när man står mitt i en verksamhet som redan är i gång och får reda på att pengar tas bort med motiveringen att pengarna i stället ska gå till barn- och ungdomskultur och till staden.
Kulturrådet har tidigare haft en dialog, säger statsrådet. Javisst, men jag reagerar mot att statsrådet tillåter att det är enbart Kulturrådet som har den dialogen. Politiken har inte diskuterat en annan fördelning. Fördelningen mellan regioner och stat ligger ju fast sedan 1974 och blev befäst på nytt 1996. Nu pågår det en utredning. Vi tycker att den utredningen och den diskussionen kan få ligga till grund för en annan fördelning.
Det kan ju hända något mellan olika kulturarter. Som tur är utvecklas kulturen. Det är mycket mer dans nu än 1974. Det är säkert mycket mer dans än det var 1996 också. Låt oss ta ett ansvar som politiker i stället för att säga att det är Kulturrådets styrelse. I många andra sammanhang har den här regeringen valt bort styrelser för att direktstyra. Det är väl ett led i att plocka bort politiker från styrelser och snart också plocka bort det politiska inflytandet på en fråga som är så viktig att styra politiskt som kultur och kultur för alla.
Regeringens nya mantra - inte bara i den här frågan utan i många - är att det är kommuner och landsting eller regioner som ska ha ett ansvar. Visst, det ligger så. Men det ansvaret är också delat i grundbeslutet från 1974. Kommuner och landsting ska nu finansiera allt från motorvägsbyggen till fördubblad kollektivtrafik och nya kulturanslag. Där tycker jag att det märks att man från regeringens sida inte sätter sig in i hur det är att vara verksam kulturpolitiker i kommuner och regioner som inte har en automatisk tillväxt.
Att kämpa för kulturens anslag samtidigt som det handlar om ett nytt tåg till kollektivtrafiken eller länstrafiken är naturligtvis en oerhörd kamp.
Därför krävs det ett handslag mellan staten och regionerna för att vi ska kunna behålla de fina kulturinstitutionerna runt om i landet. Jag har aldrig hört någon kritik när det gäller kvaliteten mot vare sig Värmlandsoperan, Norrlandsoperan eller någon annan. Handslaget och stödet från staten måste vara tydligt.
Samma stund som man kan konstatera att det år efter år sker ett slags smygreducering kan stödet vittra sönder. Det gör snabbt att institutionerna inte kan bedriva en kvalitativ verksamhet. Jag funderar på om det är meningen att det är den vägen vi ska gå.
Anf. 133 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Jag tror att det första som Berit Högman var inne på var förutsebarhet. Det kan inte vara så att det alltid ska vara samma. I så fall skulle det inte behövas någon styrelse eller någonting sådant. Man ska kunna ompröva bidragen utifrån det som har skett vid institutionerna. Det förändras givetvis. Det måste också återspeglas i bidragsgivningen.
Vi har en ordning i riksdagen där vi fattar beslut om budgeten i december. Innan dess kan inte gärna Kulturrådet börja dela ut pengar som man fortfarande inte vet vad de ska gå till om inte Berit Högman tycker att riksdagen helt ska avlövas sitt inflytande. Det tror jag inte riktigt är meningen.
Man kan möjligen tycka att det är olyckligt att det är som det är. Men det är inte en fråga som vi kan ta upp här. Jag skulle gärna se att det kanske skulle vara som man har i många kommuner. Man har debatten på våren, och sedan gäller budgeten från årsskiftet. Det skulle kanske vara mycket enklare. Det kan vi kanske återkomma till.
Berit Högman återkommer hela tiden till år 1974. Enbart det säger att det är någonting bisarrt i alltihop när 1974 års kulturpolitik ska vara allenarådande och styrande nu år 2008, 34 år senare. Det har hänt väldigt mycket sedan dess. Men det har inte hänt tillräckligt mycket på kulturområdet.
Mycket är bra och har fungerat bra. Men Sverige ser i mångt och mycket annorlunda ut. Därför har vi också Kulturutredningen. Den kommer bland annat att se över hur staten och regionerna ska samspela.
Alla är medvetna om att det system som finns i dag haltar på väldigt många olika sätt. Det är heller inte orimligt att man gör omfördelningar utifrån hur intressen ser ut och hur verksamheterna förändras vid de olika institutionerna.
Norrlandsoperan, som jag tyckte att Berit Högman nämnde, har också fått mer pengar. Det går inte bara till storstäderna.
Det sker väldigt mycket bra. Men trots att regionerna är huvudmän är det staten som har det största ansvaret för stödet. I vissa fall har det handlat om 90 procent. Det är inte rimligt.
Det gäller inte Värmlandsoperan. Den har inte fått mindre pengar. Jag fick en siffra här. Det handlar inte om mycket utan om ca 200 000 kronor om man jämför år 2007 med år 2008. Mycket av det handlar om pensionsmedlen. Det är en fråga som vi inte riktigt styr över i det här fallet.
I själva verket är det egentligen inte någon förändring för Värmlandsoperan.
Anf. 134 Berit Högman (S)
Fru talman! Det är en förändring av resurstilldelningen som gör att man i det här konkreta fallet med Värmlandsoperan har all anledning att se över hur man ska klara av den planerade verksamheten. Med all sannolikhet gör man inte det.
Jag delar statsrådets uppfattning. Det är klart att vi inte kan luta oss mot 1974 års kulturpolitik, utan det är bra med en revidering. Det är just mer politik som jag efterlyser och en mer öppen diskussion. Eftersom det ändå ligger så nära i tiden vore det rimligt att få ta den diskussionen innan Kulturrådet gör förändringar i fördelningen.
Om regeringen valde att inte sänka så många skatter, och särskilt inte för dem som har väldigt mycket, skulle regeringen kunna ge Kulturrådet en ökad tilldelning som räckte till barn- och ungdomskultur så att man inte behövde ta från Länsmusiken och den barn- och ungdomskultur som Länsmusiken bedriver.
Det är min bestående kritik. Det är också därför jag har ställt den interpellation som debatteras i kväll.
Anf. 135 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Om vi ska hålla oss till siffrorna för just Värmlandsoperan, Berit Högman, fick den i fjol 15,6 miljoner. I år är det beräknat till 15,4 miljoner. Jag tycker inte att det här är fråga om några radikala förändringar.
Jag vet att Kulturutredningen har träffat kulturskapare, politiker och opinionsbildare över hela Sverige. Det gäller säkert också många i Värmland. Utredningen jobbar så. Den är väldigt lyssnande och väldigt aktiv.
Den kulturpolitiska debatten pågår i allra högsta grad. Men det är trots allt en ny regering. Vi har andra prioriteringar men också satsningar.
Skapande skola är en sådan när vi talar om barn och ungdomar. Det är 55 miljoner kronor som inte fanns tidigare. De går bland annat till institutionerna. Alla kommer att ha glädje av det. Det gäller inte minst barnen själva.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.