Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Köttkonsumtionens miljöpåverkan

Interpellation 2006/07:318 av Johnson, Jacob (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-02-16
Anmäld
2007-02-16
Besvarad
2007-02-26
Sista svarsdatum
2007-03-02

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 16 februari

Interpellation

2006/07:318 Köttkonsumtionens miljöpåverkan

av Jacob Johnson (v)

till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)

Enligt en ny rapport av FN:s livsmedelsorgan FAO (Livestocks Long Shadow – Environmental Issues and Options, 2006) är boskapssektorn en av världens största miljöbovar. Boskapssektorn står bakom hela 18 procent av de globala utsläppen av växthusgaser som i sin tur orsakar klimatförändringar. Det är mer än transporterna ger upphov till. Utsläppen uppkommer när skog huggs ned till att bli betesmark vilket leder till utsläpp av koldioxid som tidigare var bunden som kol i skogens träd. Boskapsdjurens matsmältning och gödsel ger också upphov till utsläpp av de kraftfulla växthusgaserna metan och lustgas. Produktionen och transporterna av boskap, foder och kött orsakar också en betydande mängd utsläpp.

Enligt FAO:s rapport kan boskapssektorn vara en av de största orsakerna till förlusten av biologisk mångfald då den nyttjar 30 procent av jordens landyta och 70 procent av all jordbruksmark i världen. Boskapssektorn anses dessutom ligga bakom skogsskövlingen. Hela 70 procent av den tidigare skogsmarken i Latinamerika har omvandlats till betesmark. Regnskog skövlas även för odling av djurfoder som sedan exporteras till exempelvis EU:s köttproduktion.

Stora delar av världen lider av vattenbrist. Samtidigt överutnyttjar livsmedelsproduktionen vatten. Enligt FAO står boskapssektorn bakom en stor del av det ökade användandet av vatten och nyttjar över 8 procent av världens vattenresurser. Köttproduktion förbrukar mycket mer vatten än produktion av vegetabilier. För att producera ett kilo vegetabilier krävs mellan 400 och 3 000 liter vatten, medan kycklingkött kräver 6 000 liter och nötkött 15 000 liter eller mer (Stockholm International Water Institute, More Nutrition Per Drop, 2004). För att hushålla med vattnet borde vi alltså äta mer vegetabilier och mindre kött.

Animaliska produkter kräver dessutom mycket mer energiåtgång än vegetabilier. Det går åt ca fyra och ett halvt kilo vegetabilier för att producera ett kilo fläskkött och nio kilo vegetabilier för att producera ett kilo nötkött. I västvärlden konsumerar vi flera gånger mer vegetabilier än vad man gör i de fattiga länderna och den främsta orsaken till detta är att den största delen av våra vegetabilier används till foder för djuruppfödning. I Sverige går så mycket som två tredjedelar av spannmålsproduktionen till foder. Globalt är det cirka en tredjedel som används som djurfoder. Samtidigt lider miljoner människor av hunger.

Vi ställer oss mot bakgrund av dessa uppgifter starkt kritiska till att fortsätta att låta stora delar av vår spannmål och vårt vatten nyttjas av boskap. Det är enligt vår mening inte rimligt att den storskaliga boskapsuppfödningen bokstavligen tar livsnödvändiga resurser från människor och dessutom orsakar allvarliga miljöproblem. Det är uppenbarligen inte bara energimarknaden och trafiksektorn som måste energieffektiviseras utan även vår kosthållning. En ökad vegetarisk kost skulle innebära såväl ett mer effektivt resursutnyttjande som mindre miljöpåverkan.

Dessvärre konsumeras mer kött- och mejeriprodukter för varje år som går, vilket ökar boskapssektorns påfrestning på miljön. Den globala köttproduktionen beräknas enligt FAO komma att mer än fördubblas från 229 miljoner ton 1999–2001 till 465 miljoner ton år 2050. Mjölkproduktionen bedöms också fördubblas från 580 till 1 043 miljoner ton. Detta är en oroväckande utveckling i fel riktning med oacceptabla miljökonsekvenser.

FAO understryker att det är mycket viktigt att ta krafttag mot boskapssektorns miljöpåverkan och ett sätt att göra det är att se till att priset på livsmedel avspeglar de miljömässiga kostnaderna. Vi föreslår att det införs en miljöavgift på de vegetabilier som används till djuruppfödning. Vegetabilier för direktkonsumtion skulle då bli billigare, medan köttet får kosta mer genom att fodret blir dyrare. Även andra ekonomiska styrmedel kan vara möjliga, exempelvis miljöbonus till vegetabilisk produktion. Att minska EU:s jordbrukssubventioner, där stora delar går till foderproduktion och djur- och slakttransporter, skulle vara en effektiv åtgärd. Köttet skulle sannolikt bli dyrare och därmed skulle köttkonsumtionsökningen hejdas. Slutligen anser vi att det bör tas fram ett samlat nationellt program för minskad köttkonsumtion.

Jag vill fråga jordbruksministern:

1. Vad avser jordbruksministern att göra för att minska boskapssektorns miljöpåverkan i Sverige och globalt?

2. Vad avser jordbruksministern att göra för att minska köttkonsumtionen i Sverige?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:318, Köttkonsumtionens miljöpåverkan

Interpellationsdebatt 2006/07:318

Webb-tv: Köttkonsumtionens miljöpåverkan

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Eskil Erlandsson (C)
Anf. 1 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Jacob Johnson har frågat mig vad jag avser att göra för att minska boskapssektorns miljöpåverkan i Sverige och globalt samt vad jag avser att göra för att minska köttkonsumtionen i Sverige. Bägge frågeställningarna har intressanta perspektiv. Den andra frågeställningen är lätt besvarad: Jag avser inte att reglera omfattningen på köttkonsumtionen i Sverige och kommer därför inte heller att vidta åtgärder för att minska densamma. Frågeställningarna är dock berättigade, och det är av stor vikt att vi inte bara diskuterar den roll jord- och skogsbruket har för att minska klimateffekterna utan även beaktar de negativa effekterna. Det sägs att alla stora globala miljöproblem i grunden är lokala. Problemen blir globala när storleken accelererar. I ett samhälle hundratalet år tillbaka producerade bönderna sina livsmedel och sålde dem på marknaden i staden. Stadsbefolkningen fick sina livsmedel från de lokala jordbruken runtom staden, och bönderna själva var i stort sett självförsörjande med livsmedel. Miljöproblemen var nog mycket begränsade och även avfallsprodukter sågs som resurser och näringsämnena cirkulerade. Den begränsade handeln gjorde dock befolkningen utsatt för lokala produktionsstörningar och väderfenomen med matbrist som följd. Risken för svält har i princip eliminerats i och med den utökade handeln med livsmedel. Tiderna har ju förändrats och vi med dem. Storleksrationaliseringar och global handel har fullkomligt ändrat om vår livsstil. Vi är nu vana att äta livsmedel från andra sidan jorden vid såväl frukost och lunch som middag, och det är inget konstigt med det. För vissa livsmedel är det bättre ur miljösynpunkt att välja lokalt producerat, för andra inte. De positiva effekterna av global handel med livsmedel, inte minst för utvecklingsländerna, är stora och allmänt kända. Vi kan upplysa människor om att göra vettiga miljöval när det, som i detta fall, gäller livsmedel. Vi sjösätter i år ett nytt landsbygdsprogram som ger nya möjligheter för främst småföretagandet på landsbygden. Betesbaserad nötköttsproduktion kommer att gynnas i och med detta program liksom extensiv nötköttsproduktion. Bakgrunden är de miljövärden som denna produktion bidrar till i form av bland annat biologisk mångfald och öppet landskap vilka även är värda att stödja från samhällets sida. Även grovfoderproduktion gynnas, vilket kan minska idisslarnas problem med matsmältningen när koncentrerade fodermedel används. Myndigheter och livsmedelsnäringen samarbetar också i ett kunskaps- och rådgivningsprojekt som kallas Greppa näringen och som syftar till att stötta lantbrukarna med kunskap och verktyg så att kväve- och fosforförlusterna från jordbruket minskar framför allt på djurgårdarna. Jag tycker det är positivt att frågan om köttkonsumtionens miljöpåverkan uppmärksammas och att vi ser på klimatproblematiken ur ett annat perspektiv än enbart utifrån energi och transporter. Att införa miljöavgifter på de vegetabilier som används för djuruppfödning och miljöbonus till vegetabilisk produktion är dock inte styrmedel som regeringen förespråkar.
Jacob Johnson (V)
Anf. 2 Jacob Johnson (V)
Fru talman! Jag får först tacka jordbruksministern för svaret även om jag inte fullt ut är nöjd med innehållet. Jag har mot bakgrund av den nya rapporten från FN:s livsmedelsorgan FAO om boskapssektorn och dess påverkan på miljön frågat Eskil Erlandsson vad han avser att göra åt såväl boskapssektorns miljöpåverkan som köttkonsumtionen i Sverige. Jordbruksministern ger ett klart besked i sitt svar, nämligen att han inte kommer att vidta några åtgärder för att minska köttkonsumtionen. Fru talman! Innan jag ytterligare kommenterar jordbruksministerns svar vill jag lyfta fram några viktiga saker i FAO:s rapport. Världens boskapssektor orsakar stora förluster av biologisk mångfald och utnyttjar 30 procent av jordens landyta och 70 procent av all jordbruksmark. Framför allt står världens boskapssektor bakom hela 18 procent av de globala utsläppen av växthusgaser. Det är mer än hela transportsektorn. Boskapssektorn bidrar också till skogsskövling. Regnskog skövlas även för odling av djurfoder som sedan exporteras för exempelvis EU:s köttproduktion. I stora delar av världen är det vattenbrist. Köttproduktion förbrukar mer vatten än produktion av vegetabilier. För att hushålla med vattnet borde vi alltså äta mer vegetabilier och mindre kött. FAO beräknar dessutom att den globala köttproduktionen, om inget annat görs, kommer att mer än fördubblas fram till år 2050. Det är en oroväckande utveckling i fel riktning med oacceptabla miljökonsekvenser. FAO:s rapport visar enligt min mening att vi måste ändra kurs. Vi vet alla att krafttag måste tas för att begränsa växthusgasutsläppen av klimatskäl. Vi talar om ett behov av utsläppsminskningar på 60-80 procent fram till år 2050. Eftersom stigande köttkonsumtion kräver alltmer naturresurser är det enligt min åsikt oansvarigt att, som jordbruksministern gör, helt lakoniskt konstatera att han inte tänker vidta några åtgärder för att minska köttkonsumtionen. Det handlar också för mig som socialist och internationalist om att vi måste föra en politik där jordens miljöutrymme fördelas rättvist. Vi här i Sverige har ingen rätt och inte heller andra i andra delar av den rika världen att ta i anspråk till exempel Latinamerikas regnskogar för foderproduktion åt boskap för vår stigande köttkonsumtion. Fru talman! Jag är varken vegetarian eller vegan. Jag äter gärna kött av alla slag - småländska isterband, ungersk gulasch eller marockansk lammgryta, för att nämna några läckerheter. Men jag och andra i den rika världen måste lägga om våra vanor av klimat-, miljö- och rättviseskäl. Vi måste främja livsmedel som ger mindre påverkan på klimatet och miljön i stort. Jag vill rikta en vädjan till jordbruksministern att ompröva sin inställning och stödja FAO:s uppmaning till krafttag mot boskapssektorns miljöpåverkan. Regeringen ska snart formulera sin ståndpunkt inför den så kallade hälsoöversynen av EU:s jordbrukspolitik. Jag vill uppmana Eskil Erlandsson att använda detta tillfälle till att aktualisera FAO-rapporten. Den kan användas som ytterligare ett argument för att minska EU:s jordbrukssubventioner, där stora delar går till foderproduktion och djur- och slakttransporter. Lägre subventioner ger dyrare kött, och därmed kan kanske åtminstone köttkonsumtionsökningen hejdas. Det finns säkert andra förslag till åtgärder som Regeringskansliet kan utarbeta. Olika åtgärder bör värderas och sammanställas i ett samlat nationellt program för minskad köttkonsumtion.
Eskil Erlandsson (C)
Anf. 3 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Låt mig först konstatera att den rapport som FAO lagt fram kommer att användas i vårt arbete med hälsokontrollen, precis som alla andra inslag och inspel som görs från olika håll. Det är alldeles självklart att vi ska ta vara på all den kunskap som finns på området. Men låt mig också apropå en del av interpellantens frågeställningar konstatera att vi förr i tiden möjligen åt söndagsstek - inte i alla hushåll, men det förekom - medan många av oss i dag äter kött varje dag, kanske till och med flera gånger om dagen. Det beror på att den ekonomiska utvecklingen har varit sådan att vi har fått möjlighet att göra det. Förr var inte det möjligt. Jag tycker att det är bra att vi har haft den utvecklingen i vårt land och i många delar av vår värld. Jag är glad över att många människor har kunnat resa sig ur den fattigdom som präglade gårdagens samhälle. Jag är till och med jätteglad över det. Av det landsbygdsutvecklingsprogram som vi nu arbetar under, och där faktiskt interpellantens parti har varit med om att ta fram mycket stora delar, framgår att vi stöder köttproduktionen. På de betesmarker som nyttjas används inga kemikalier. För den biologiska mångfaldens skull är vi angelägna om att ha betande djur för att behålla vårt mångfasetterade biologiska landskap. Vi kan konstatera att nötköttsproduktionen är en viktig del för att uppfylla de svenska miljökvalitetsmålen Ett rikt växt- och djurliv och Ett rikt odlingslandskap. Det är mål som interpellanten och hans parti har varit med om att ta fram. Jag tycker att det är bra, och jag ställer upp på det - därav mina uttalanden i svaret på interpellationen.
Jacob Johnson (V)
Anf. 4 Jacob Johnson (V)
Fru talman! Jag delar jordbruksministerns beröm av det landsbygdsutvecklingsprogram som Vänsterpartiet har varit med om att ta fram och den nya inriktningen med mer miljöhänsyn i jordbruket. Men det står inte i motsättning till att vi på lång sikt måste vända utvecklingen mot ökande köttkonsumtion, som jag ser det. Jag har bett riksdagens utredningstjänst att titta lite närmare på hur det utvecklar sig i Sverige. Enligt betänkandet Bilen, biffen, bostaden , som kom för något år sedan, har vår konsumtion av nötkött ökat med 54 procent mellan 1990 och 2005. Det finns liknande siffror från Jordbruksverket som visar att köttkonsumtionen i Sverige har ökat med 23 procent per capita mellan 1996 och 2005. Det överensstämmer för övrigt ganska väl med Sveriges inträde i EU. Sedan vi gick med i EU dricker vi mer alkohol och äter mer kött. Det är saker som vi måste ifrågasätta av både folkhälsoskäl och miljöskäl. Det finns många andra siffror som illustrerar det ohållbara i en ökande köttkonsumtion. FAO pratar om en fördubbling av köttkonsumtionen. Vi måste minska våra växthusgasutsläpp. Vi måste värna den biologiska mångfalden. Vi måste ta vara på jordens vattenresurser etcetera. Att producera vegetabilier kräver mellan 0,1 och 0,9 kilowattimmar per kilo, medan kött kräver mellan 5 och 13 kilowattimmar per kilo. Omräknat efter proteininnehåll är bönor, ärter och soja cirka fyra gånger effektivare än griskött, för att ta ett exempel. Vi måste helt enkelt minska köttkonsumtionen. Jag tycker att jordbruksministern bör tänka igenom saken ordentligt och komma tillbaka till riksdagen med en handlingsplan för minskad köttkonsumtion - för klimatets skull, för miljöns skull, för våra barnbarns skull och för den internationella rättvisans skull. Ett handlingsprogram för minskad köttkonsumtion skulle kunna innehålla slopade subventioner, miljöskatt på kött, alternativt miljöavgift på de vegetabilier som används till djuruppfödning, ett nytt miljömål om minskad köttkonsumtion, informationsinsatser om vegetarisk mat, inte minst för skolungdomar och forskning kring alternativa proteinkällor. Samhället kan också via den offentliga upphandlingen ställa krav på en minskad köttkonsumtion. Jag upprepar: Vi får inte glömma bort att debatten förs mot bakgrund av målet att minska växthusgasutsläppen med 60-80 procent. Det är en enorm utmaning. Alla sektorer måste vara med och bidra, även boskapssektorn. Det är köttkonsumtionen som driver dagens stora utökning av världens boskapssektor, som svarar för 18 procent av de globala växthusgasutsläppen.
Eskil Erlandsson (C)
Anf. 5 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Jag måste upprepa att jag tycker att det är positivt att frågan om köttkonsumtionens miljöpåverkan uppmärksammas och diskuteras. Därtill konstaterar jag att flera av våra myndigheter i bland annat sina regleringsbrev har uppdraget att för olika konsumentgrupper utge hälsoråd och kostråd som syftar till ett fullgott liv i livets olika skeden. Vi lägger faktiskt stora samhälleliga resurser på detta. Men låt mig upprepa att om det handlar om någon typ av reglering eller kanske rent av lagstiftning på området måste jag göra interpellanten besviken. Jag har inte för avsikt att till kammaren återkomma med det som interpellanten efterfrågar i den andra frågan, alltså en reglering av hur mycket kött vi ska äta. Däremot ska vi fortsätta att stödja de betesgående djuren. Det hoppas jag att vi är överens om därför att det har en positiv effekt på vår landskapsbild och på de miljömål som vi har varit överens om i kammaren sedan lång tid tillbaka. Det har också en positiv effekt på möjligheten att försörja sig på den svenska landsbygden, som jag är jätteintresserad av att vi fortsätter att stödja, så att vi får näringsverksamhet i alla olika delar av vårt vackra land.
Jacob Johnson (V)
Anf. 6 Jacob Johnson (V)
Fru talman! Låt mig avslutningsvis återupprepa att köttkonsumtionen i Sverige på tio år har ökat med 23 procent per capita. Det är dags att vända skutan, både globalt och nationellt. Ett första etappmål skulle kunna vara att minska köttkonsumtionen i Sverige till nivån före EU-inträdet. Vi kunde leva ganska bra då också. Livsmedelspolitiken är en stor koloss som det tar tid att vända. Jag hoppas att denna debatt har bidragit till att öka medvetenheten om nödvändigheten av en mer miljö- och klimatanpassad livsmedelsförsörjning. Jag får tacka jordbruksministern för debatten. Det må vara att jag inte lyckats övertyga honom i dag, men jag kan lova honom att jag och Vänsterpartiet tänker återkomma i frågan.
Eskil Erlandsson (C)
Anf. 7 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Jag hoppas att interpellanten - jag och många fler kommer att intressera oss för den så kallade hälsokontroll av EU:s jordbrukspolitik som ska ske i närtid - aktivt deltar i den debatten, för det är en viktig översyn. Där ska vi diskutera möjligheterna i Europa, men också de eventuella risker som finns med livsmedelsproduktionen på vår kontinent. Det är avgörande frågor för kontinentens fortsatta utveckling, som jag ser det. Därtill tycker jag att det är klokt att konstatera att interpellanten och jag har lite olika ideologisk bakgrund. Jag tror att marknadsekonomin utvecklar vårt samhälle på bästa sätt. Interpellanten har en annan utgångspunkt i sitt resonemang, nämligen att regleringar löser alla problem. Jag tror inte på det, fru talman. Tack för den här interpellationsdebatten!

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.