könsuppdelningen på arbetsmarknaden

Interpellation 2003/04:453 av Acketoft, Tina (fp)

den 27 april

Interpellation 2003/04:453

av Tina Acketoft (fp) till statsrådet Hans Karlsson om könsuppdelningen på arbetsmarknaden

Måndagen den 19 april 2004 överlämnades utredningen Den könsuppdelade arbetsmarknaden till arbetslivsminister Hans Karlsson. Föga förvånande konstateras där att kvinnor fortfarande i huvudsak arbetar med att biträda, serva, städa, tvätta, laga, vårda, fostra, sälja och hjälpa till. Män odlar, brukar, monterar, reparerar, lagar, tillverkar, säljer och programmerar.

Män och kvinnor agerar i olika sektorer. Kvinnor arbetar inom den offentliga sektorn, män inom den privata. Kvinnor studerar "mjuka" ämnen, män "hårda". Inom vård och omsorg är 86 % kvinnor, inom den kommunala sektorn utgör kvinnorna 79 %. Ljuspunkten återfinns möjligen inom den privata sektorn. 1990 var andelen kvinnor där 40 %, 2002 var den 50 %. Kort sammanfattat och föga förvånande, säger utredningen att arbetsmarknaden är (något) mindre könsuppdelad nu än för tio år sedan, och att den förändringen är just de unga kvinnornas förtjänst.

Könsuppdelningen på den svenska arbetsmarknaden fungerar på två plan @ vertikalt och horisontellt. Vertikalt genom att vi har en tydlig gräns mellan manligt och kvinnligt dominerade yrkesområden, horisontellt genom att män innehar chefsbefattningar, kvinnor utgör arbetsgruppen. Enligt en granskning som TCO gjort, skulle hälften av kvinnorna tacka nej till ett erbjudande om att bli chef. Mindre än en tredjedel av männen skulle tacka nej. Utöver den vertikala och horisontella dimensionen finns även en intern könssegregering inom vissa segment @ kvinnor som satsat på att bli jurister jobbar företrädesvis med familjerätt @ manliga med affärsjuridik.

Ännu ett tydligt tecken på att mannen är norm i det svenska samhället utgör förslagen till lösning på den könsuppdelade arbetsmarknaden. I snart 30 år har miljoner satsats på att förmå flickor att välja tekniska, "manliga", utbildningar och jobb. Och vissa yrken har gått från att vara utpräglade mansyrken till att bli kvinnoyrken: gynekolog, optiker, psykolog, veterinär med flera. Också yrkeskårer som informationsansvariga, journalister och vissa lärargrupper börjar få en tydlig kvinnodominans, tyvärr ofta med tecken som tyder på att löneutvecklingen inom dessa segment hämmas.

Kvinnor förändrar med andra ord sitt beteende till viss del. Men ingenstans kan man påvisa det motsatta @ inget "typiskt kvinnoyrke" har fått mansdominans. Frågan är varför det är flickorna och kvinnorna som ensamma tydligen ska förbättra könsfördelningen på arbetsmarknaden. Problemet har uppenbarligen identifierats som ett "kvinnoproblem". Att pojkars och mäns yrkesval breddas är önskvärt inte bara av jämställdhetsskäl, utan också för att bristen på arbetskraft kommer att göra det nödvändigt att vi får ett ökat arbetskraftsutbud om inte påfrestningarna på vården och omsorgen ska bli för stora. Vad har gjorts för att stimulera unga män att bredda sitt yrkesval? Hur många pojkar har fått upplysning och uppmuntran att satsa på kvinnodominerade yrken? Hur många män hänvisas av arbetsförmedlare till vården, skolan eller omsorgen?

Baserat på ovanstående vill jag fråga arbetslivsministern:

Vad avser ministern att vidta för åtgärder för att få till stånd en mindre könsuppdelad arbetsmarknad i Sverige?