IT och jämställdhet

Interpellation 2000/01:95 av Hagström, Ulla-Britt (kd)

den 8 november

Interpellation 2000/01:95

av Ulla-Britt Hagström (kd) till näringsminister Björn Rosengren om IT och jämställdhet

Informationstekniken, IT, eller snarare informations- och kommunikationstekniken, ICT, ökar mycket snabbt. Denna snabba utveckling skapar en akut brist på kunskap och kompetens. Teknologin är en omfattande och starkt diversifierad kunskapsmassa. Intelligenta lösningar är beroende av såväl kvinnor som män.

Industriförbundet summerar i "Den nya ekonomin @ Nya förutsättningar för alla" den nya ekonomins kännetecken baserad på fem huvudben:

• en ny teknikbas @ IT
• humankapitalets, kunskapens och utbildningens allt större betydelse
• nya marknadsförutsättningar på globala avreglerade marknader
• nya frihetsgrader för företagens organisation och samverkan
• bättre näringspolitiska förutsättningar i många länder.

Samtidigt konstateras att en rad gränser luckras upp mellan nationerna, mellan branscherna, mellan företagen, inom företagen, mellan varor och tjänster, mellan fysiskt kapital och humankapital, mellan arbetstid och fritid samt mellan olika anställningsformer.

Riksdagen fastställde 1996 ett antal mål på IT-området. En mansdominerad IT-utveckling skulle aktivt motverkas och i stället skulle IT göras till en angelägenhet för alla. Regeringen konstaterade i propositionen att målet inte nåtts. Endast en femtedel av de examinerade på högre IT-utbildningar är kvinnor. Kvinnors användning av IT-tjänster på arbetet ligger också lägre än för män.

Jämit (Jämställdhetsrådet för transporter och IT) föreslår i delbetänkande SOU 2000:58 att myndigheter måste ges i uppdrag att utveckla statistik i frågor som rör IT utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Samtliga myndigheter ska i sin årsredovisning dokumentera och redovisa konsekvenser för jämställdheten till följd av en ökad IT-användning. Denna redovisning ska beskriva effekterna såväl inom myndigheten som inom det samhällsområde myndigheten verkar i. Regeringen har därmed underlag för samlade analyser och åtgärder.

I september 1999 presenterade DN en undersökning över hur jämställdheten såg ut i de nya IT-företagen. Det visade sig att dessa är ännu mer mansdominerade än de gamla börsbolagen och inget av de 22 granskade företagen hade upprättat någon jämställdhetsplan.

Historien visar alltså att lagstiftning inte är en särskilt effektiv metod för att få många delaktiga i ett aktivt jämställdhetsarbete. Risken är uppenbar att en ytterligare skärpning vad gäller upprättande av planer, inte kommer att leda till mer jämställda arbetsplatser eller lika löner för likvärdigt arbete. Det är viktigt att regeringen verkar för att en jämn könsfördelning faktiskt uppnås. Den nya FoU-myndigheten för forskning och utveckling måste få i uppdrag att ta fram ett särskilt programområde som berör genus och teknik. En bättre uppföljning av jämställdhetsplaner i branschen måste initieras.

Fokus måste vara den enskilda människans välbefinnande och inte tekniken i sig. Alla oavsett kön, bakgrund och ålder måste ha tillgång till Internet på lika villkor. Det finns i dag ett för svagt utbildningsutbud för dem som ska tillämpa mainstreaming för utvecklande av jämställdhetsarbetet. Utbildning för riktade insatser är också viktig. En jämställdhetsakademi med uppgift att bedriva utbildningar i praktisk tillämpning av jämställdhetslagen bör därför inrättas inom EU. Denna bör förberedas under Sveriges ordförandeskap första halvåret 2001.

Med hänvisning till det anförda vill jag ställa följande fråga till näringsminister Björn Rosengren:

Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att säkerställa att jämställdhetslagen efterlevs inom IT-sektorn?