Förvaltningen av småviltjakten på statens marker i fjällområdet
Interpellation 2006/07:436 av Åström, Karin (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-03-23
- Anmäld
- 2007-03-26
- Besvarad
- 2007-04-13
- Sista svarsdatum
- 2007-04-16
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 23 mars
Interpellation
2006/07:436 Förvaltningen av småviltjakten på statens marker i fjällområdet
av Karin Åström (s)
till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)
Riksdagens beslut 1992 om ett förändrat upplåtelsesystem för småviltjakt på statens marker i fjällområdet syftade till att ge Sveriges jägare en ökad tillgång till småviltjakt. Vid detta tillfälle var man inte medveten om det stora intresse för jakten i dessa områden som fanns bland utländska jägare. Tämligen snart blev dock länsstyrelserna i de berörda länen medvetna om att det var nödvändigt att vid behov kunna införa begränsningar av antalet jägare i och med att ett mycket stort antal utländska jägare utnyttjade – och i vissa fall missbrukade – jaktmöjligheten, vilket också framfördes till regeringen.
Regeringen tillmötesgick länsstyrelsernas begäran när den 1997 ändrade rennäringsförordningens § 3 till dess nuvarande lydelse småviltjakt som inte bedrivs yrkesmässigt skall upplåtas till den som är fast bosatt i Sverige, .
I dag verkar det som att regeringen har för avsikt att återgå till ett regelverk som bevisligen medförde stora problem och störningar för såväl näringar som jägare.
Det är i så fall ett märkligt agerande från regeringens sida med tanke på EU-kommissionens milda förfrågan samt att detta regelverk inte omfattar all statlig mark utan endast ett område med mycket speciella förhållanden.
Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga till jordbruksministern:
Har jordbruksministern för avsikt att bortse från tidigare erfarenheter rörande jakten i det aktuella området och utan någon utförlig konsekvensanalys ta initiativ till en ändring av rennäringsförordningens § 3 och frånta länsstyrelserna möjlighet att vid behov begränsa jaktmöjligheterna för jägare bosatta utanför Sverige?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:436
Webb-tv: Förvaltningen av småviltjakten på statens marker i fjällområdet
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:90 Fredagen den 13 aprilProtokoll 2006/07:90 5 § Svar på interpellation 2006/07:436 om förvaltningen av småviltjakten på statens marker i fjällområdet
Protokoll från debatten
Anf. 10 Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Karin Åström har frågat mig om jag har för avsikt att ta initiativ till en ändring av 3 § rennäringsförordningen (1993:384) som hindrar länsstyrelserna från att begränsa jaktmöjligheterna för jägare bosatta utanför Sverige och om underlaget för en sådan ändring.
Som Karin Åström känner till beslutade regeringen den 22 mars 2007 om ändring i 3 § rennäringsförordningen. Ändringen innebar att skyldigheten att upplåta rätt till småviltjakt på statens mark i fjällområdet till den som är folkbokförd i Sverige togs bort.
Till grund för beslutet ligger en utredning gjord av Kommerskollegium samt en analys av frågan som utförts inom Regeringskansliet.
Kommerskollegium framhåller i sin utredning att såväl bestämmelsen i 3 § rennäringsförordningen som Jordbruksverkets föreskrifter om småviltjakten uppställer indirekt diskriminerande hinder för den fria rörligheten för tjänster. Detta kan stå i strid med artikel 49 i EG-fördraget. För att inte strida mot artikel 49 måste kravet på fast bosättning enligt kollegiet kunna motiveras med hänsyn till ett tvingande allmänintresse, bedömas vara nödvändigt för att uppnå detta skyddssyfte och därutöver uppfylla kraven enligt proportionalitetsprincipen. Även i den analys som gjorts av Regeringskansliet bedömdes 3 § rennäringsförordningen kunna stå i strid med såväl artikel 12 om förbudet mot diskriminering på grund av nationalitet som artikel 49 i EG-fördraget.
Det finns även andra aspekter som belyses genom den sistnämnda analysen. Bland annat pekar Regeringskansliets analys på att ortsbefolkningens möjligheter att jaga på den aktuella marken är av betydelse för den lokala och regionala utvecklingen. Därigenom finns det möjligheter att särskilt tillgodose ortsbefolkningens behov av småviltjakt.
Regeringen uppdrog den 21 december 2006 åt Statens jordbruksverk att efter samråd med länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt Fjälldelegationen inför höstens jaktsäsong göra en översyn av och vid behov vidta de åtgärder som behövs för att verkets föreskrifter om upplåtelse av rätt till småviltjakt och fiske på statens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen ska stå i överensstämmelse med EG-rätten. Vid den översynen ska så långt det är möjligt inom EG-fördragets ram ortsbefolkningens intresse beaktas.
Avslutningsvis vill jag nämna att jag utöver detta har för avsikt att föreslå regeringen att Statens jordbruksverk ges i uppdrag att tillsammans med berörda myndigheter och organisationer följa vad ändringen innebär för jakttrycket och därmed risken för ökad belastning på naturmiljön och viltstammarna och ökade störningar för rennäringen. Kort sagt är min önskan att följa om och i så fall hur förutsättningarna för den öppna fjälljakten förändras. Det faller sig naturligt att verket även analyserar hur man inom EG-fördragets ram kan erbjuda så många svenska jägare som möjligt tillfälle till småviltjakt i fjällen.
Frågan om småviltjakten i fjällen är således långt ifrån avklarad i och med regeringens beslut. Tvärtom pågår det nu ett arbete med att hitta lösningar som så långt som möjligt kan tillgodose de svenska jägarnas efterfrågan på småviltjakt.
Anf. 11 Karin Åström (S)
Herr talman! Jag tackar för det svar jag fått av ministern och vill inledningsvis säga att jag mycket väl känner till beslutet från den 22 mars 2007 om ändringen i 3 § rennäringsförordningen.
Ändringen innebar att skyldigheten att upplåta rätt till småviltjakt på statens mark i fjällen till den som är folkbokförd i Sverige togs bort. Därmed öppnades fjällvärlden för alla - oavsett varifrån man kommer och oavsett vilken kunskap, insikt eller erfarenhet man har som jägare när det gäller svenska förhållanden.
Herr talman! Tyngdpunkten i min fråga är hur ministern har kunnat bortse från väldigt många års erfarenhet av småviltjakt i fjällen och helt bortsett från någonting så viktigt som att först, innan beslut tas, göra en konsekvensanalys.
Sedan tidigare vet vi att riksdagen 1992 beslutade om att förändra upplåtelsesystemet för småviltjakt på statens mark i fjällområdet. Också då satt borgarna i regeringen.
Herr talman! Jag förmodar att också minister Erlandsson var ledamot av riksdagen på den tiden då beslutet togs. Syftet var att man ville öka möjligheterna för svenska jägare att jaga småvilt i fjällen. När det gjordes var man inte riktigt medveten om det stora intresse för jakt som fanns i dessa områden. Naturligtvis ökade jakten då väsentligt också bland utländska jägare.
Sedan kom mitten av 1990-talet. Det blev mycket problem för näringarna. Särskilt rennäringen drabbades hårt liksom ortsbefolkningen i fjällområdet samt jägarna. Länsstyrelserna i berörda län insåg ganska snart - några år senare - att det var absolut nödvändigt att införa begränsningar.
Den socialdemokratiska regeringen lyssnade på detta och gjorde en begränsning 1997, som den borgerliga regeringen nu har tagit bort. Med den förändring som nu är gjord är vi många som tolkar det så att regeringen tänker backa till ett regelverk som tidigare medförde jättestora problem och störningar för näringar, både rennäring och turistnäring, ortsbefolkningen och jägare. Man backar till forna tider.
Jag tycker att det är ett märkligt resonemang och agerande från regeringens sida med tanke på att EU-kommissionen ställt en mycket förmildrande fråga och bett om information hur det är i Sverige med regelverket kring småviltjakten i fjällen. Beredningen, den normala beredningsprocessen, av ärendet är inte bra handlagd. Det väcker en rad frågor som fortfarande är obesvarade.
Herr talman! Behövde regeringen och ministern verkligen vika sig på detta sätt inför EU-kommissionen? Var det nödvändigt att hasta på med beslutet? Varför frågar man inte berörda grupper - Sametinget, jägarna, berörda kommuner, ortsbefolkningen, turistnäringen med flera - och gör en ordentlig utredning innan beslut tas?
Anf. 12 Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Det var många frågor som framställdes. Jag ska försöka klara av de flesta på den tid som står till mitt förfogande.
Har det här gått fort? Har det inte gjorts några konsekvensanalyser och beredningar? Ibland blir man förvånad i politiken. Den mest frekventa fråga jag får är: Varför fattas aldrig beslut? Varför vänta? Varför allt detta utredande? I det här fallet har beredning av frågan under denna regerings tid pågått i ungefär sex månader. Vi har gjort analyser, och vi har gjort analyser på analyser, det vill säga att vi försöker kontrollera att de analyser som är gjorda är av den kvalitet som vi ska ha för vårt beslutsmaterial.
Är det så att jakttrycket i och med detta kommer att öka? Jag är inte alldeles säker på att det kommer att göra det. Begränsningar har vidtagits även tidigare i det här avseendet. Det är fler som nu får möjligheter, men jag kan inte se vad som är skillnaden mellan en svensk som är bosatt i Köpenhamn och en dansk som råkar vara bosatt i Malmö. Vad är det som skiljer dem åt? Varför ska den ena ha en större rättighet än den andra, när den andra dessutom råkar vara född i Sverige, uppvuxen i Sverige, tala det svenska språket och kanske till och med är född i det aktuella området men bosatt sig i Köpenhamn?
Anf. 13 Karin Åström (S)
Herr talman! Jag tycker att det är bra att ministern säger att man gör analyser på analyser på analyser. Men varför i herrans namn pratar man inte med dem som är direkt berörda av besluten? Det här är något som är väl känt - och särskilt känt borde det vara för minister Erlandsson som har funnits med under en väldigt lång tid i riksdagen då dessa frågor har debatterats - att detta är otroligt känsliga frågor som har en otroligt stor politisk sprängkraft. Det handlar faktiskt om naturen, om viltet, om en rennäring som ska existera, och det handlar också om en turistnäring som ska existera. Det handlar framför allt om att vi måste se till att det görs på ett miljömässigt och långsiktigt hållbart sätt.
Nej, det verkar som om regeringen har tagit parti för några få turismföretagare och väljer att betrakta fjällvärlden och därmed viltet som en tjänst som kan säljas, köpas eller marknadsanpassas och konkurrensutsättas precis hur som helst. Många turismföretagare som har natur, jakt och fiske bland sina utbud tycker precis som vi. Det var inte ett bra beslut att börja betrakta viltet som sådant som en tjänst. Det ska alltså vara en naturresurs.
Herr talman! Jag skulle vilja koppla den debatt som vi har nu till ett debattinlägg som ministern nyligen gjorde i länstidningarna i Norrbotten och Västerbotten. Han säger att trots det här beslutet ska också orts- och lokalbefolkningen naturligtvis kunna särbehandlas. Man ska kunna fortsätta att bestämma över jakten i Sverige. Det här rimmar ju väldigt illa, samtidigt som ministern har hotat med EU-sanktioner och EG-domstol för diskriminering. Hur är detta möjligt? Hur är det möjligt att Finland, Danmark och Italien har tillåtelse att ha särskilda regler för vilka som får jaga där utan att domstolen ingriper? Hade det inte varit klokt att först diskutera med dessa länder hur de har löst frågan innan regeringen hastade fram ett sådant här dåligt beslut? Experter på det juridiska området som jag har pratat med och som kan EG-rätt och de jaktpolitiska frågorna säger att det är mycket osannolikt att EU-kommissionen skulle ha fört den här frågan vidare för prövning i EG-domstolen. Det är väldigt osannolikt att man hade gjort det.
Hur ska ministern och regeringen fortfarande kunna ge företräde till jakt för lokala jägare boende i fjällnära områden när ni öppnat dörren för alla? Hur går det ihop med risken för diskriminering? Jag tycker att regeringen talar med kluven tunga, eller så, måste jag säga, ljuger regeringen inför befolkningen uppe i norr. Regeringen har enligt mitt tycke fört ett mycket ologiskt resonemang, och därför haltar beslutet betänkligt.
Jag skulle vilja veta: Var det nödvändigt att hasta fram beslutet på det här sättet?
Anf. 14 Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Regeringens bedömning är att det var nödvändigt att fatta det beslut som regeringen har fattat därför att vi vill bestämma över den här nyttigheten själva. Vi vill inte bli ålagda av en domstol att göra någonting som vi själva, om vi tar hand om och hanterar situationen, kan hantera på ett bra sätt.
Kan man då ta regionalpolitiska hänsyn? Ja, vi bedömer att ortsbefolkningens möjlighet att jaga småvilt är av ett regionalpolitiskt intresse. Det finns möjligheter att inom EU-fördragets ram ta sådan hänsyn. Tanken är att jägare bosatta i fjällkommuner rimligtvis ska kunna lösa ett årskort för jakt som gäller i kommunen. Eftersom dessa jägare inte är så många är avsikten att de ska kunna jaga även i jaktområden som annars är avlysta på grund av tidigare stort jakttryck.
Låt mig också få påpeka att det i Västerbotten och Norrbotten förra året fanns jaktkort som kunde köpas av länsborna och som gällde i hela länet. Det är möjligt att det av regionalpolitiska skäl går att behålla dessa kort. Det ingår i Jordbruksverkets uppdrag att överväga om det är möjligt att behålla de så kallade länskorten.
Är då jakt och vilt en tjänst? Nej, det är det inte. Men låt oss nu, Karin Åström, jämföra den här saken vi debatterar med rätten att fiska som man också kan köpa. Du, jag och alla andra kan gå och köpa ett fiskekort. Ingen skulle komma på tanken att fråga om jag är bosatt och folkbokförd i Danmark eller i Tyskland eller vilken nationalitet jag har, utan försäljaren skulle gladeligen sälja ett fiskekort till mig, om inte begränsningar är införda, alltså om fisketrycket är för hårt.
Låt oss nu överföra detta på jakten och jaktmöjligheterna. Vad är det som säger att min folkbokföring ska tillåta mig vissa saker medan andra människor inte ska tillåtas det? Jag kan inte se att vi i vårt svenska samhälle ska fortsätta att diskriminera människor på grund av nationalitet. Det är också grunden för regeringens ställningstagande.
Varför inte prata med berörda? Låt mig då säga att Regeringskansliets personal, jag och mina kolleger vid ett stort antal tillfällen har tagit emot delegationer, varit i området och försökt att få inspel från organisationer att bedöma om de är möjliga att ta hänsyn till och så vidare. Påstå inte att vi inte har diskuterat och debatterat den här frågan, för är det någon fråga som på ett alldeles utmärkt sätt vid ett flertal tillfällen har diskuterats så är det denna fråga.
Varför är det viktigt att fatta beslut? Jag tycker faktiskt att det är viktigt för alla att man fattar beslut i rimlig tid. Det är viktigt för dem som är intresserade av jakten, så att de vet vad de har att rätta sig efter och planera sin fritid och semester efter. Men det är också viktigt för dem som bedriver näringsverksamhet i området. Ska jag erbjuda en stuga till en tänkt jägare eller ska jag inte göra det? Ska jag planera för att köpa hem nyttigheter som jag eventuellt kan vidareförmedla till den intresserade jägarkår som kommer till området eller ska jag inte? Vi tycker som sagt att det är rimligt att båda grupperna har en rimlig framförhållning tidsmässigt, därav beslut nu.
Anf. 15 Karin Åström (S)
Herr talman! Jag kan fortfarande fråga minister Erlandsson: Men varför i jesse namn utreder ni inte ärendet och tar reda på de faktiska förhållandena innan ni fattar ett beslut som kommer att göra förutsättningarna väsentligt förändrade uppe i fjällvärlden? Utred frågorna först! Gör det inte efteråt!
Jag kan bara kort konstatera att det fortfarande är väldigt oklart och otydligt vad regeringen egentligen tycker. Jag tycker att ni talar med kluven tunga. Och jag konstaterar att regeringen fortsätter att lägga sig platt och inte ens en gång försöker att ta kampen för den svenska fjällvärlden, den svenska jägarkåren, rennäringen, turistnäringen och befolkningen som bor i områdena. Detta har ju varit en av Centerns huvudfrågor tidigare, men nu plötsligt i regeringsställning svänger man.
Jag skulle gärna vilja bjuda minister Erlandsson upp till våra områden för att se hur det egentligen förhåller sig och för att prata med människor på ort och ställe. Då skulle han direkt få se några konsekvenser, och det är först och främst ett ökat jakttryck som innebär ett hot mot både viltet och naturen och även mot turism och rennäring. Man ser också att det blir svårigheter för den framtida älgjakten och särskilt för fisket. Frågan om fisket har minst lika stark politisk sprängkraft som frågan om jakten.
Välkommen upp, ministern, att undersöka förhållandena på ort och ställe!
Anf. 16 Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Först vill jag tacka för den här debatten. Detta är en för många människor oerhört viktig fråga, och jag är angelägen om att information om hur regeringen har agerat i frågan sprids på ett bra och korrekt sätt.
Har vi inte utrett och analyserat den här frågan? Jo, jag har i flera debatter, artiklar och så vidare redovisat att vi har gjort de analyser som är möjliga att göra. Vi har kommit fram till att därest vi inte gör en förändring på frivillig basis riskerar vi att förlora möjligheten att besluta över denna nyttighet själva. Och det vill inte regeringen, utan regeringen vill att vi ska kunna fatta beslut här om hur vi ska ha det med denna nyttighet.
Kommer jakttryck och liknande saker att öka? Det är svårt att bedöma. Men låt mig konstatera att i rennäringslagen står det att upplåtelsen ska vara förenlig med en god viltvård. Den ska inte innebära några avsevärda olägenheter för renskötseln. Den ska vara förenlig med samernas rätt till jakt. Jakten ska inte inverka menligt på miljön, turismen eller andra intressen. Vi har också en övergripande jaktlagstiftning som reglerar dessa saker. Jag är alldeles övertygad om att de som förvaltar denna möjlighet och nyttighet regionalt, det vill säga länsstyrelserna, är jätteduktiga på att göra de bedömningar och avvägningar som behövs för att vi ska kunna nyttja denna nyttighet och möjlighet på ett förnuftigt och bra sätt även i framtiden.
Tack för debatten.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.