Försäljningen av apoteken
Interpellation 2008/09:210 av Adolfsson Elgestam, Carina (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-12-12
- Anmäld
- 2008-12-12
- Besvarad
- 2009-01-15
- Sista svarsdatum
- 2009-01-19
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 12 december
Interpellation
2008/09:210 Försäljningen av apoteken
av Carina Adolfsson Elgestam (s)
till socialminister Göran Hägglund (kd)
Socialministern har nu presenterat regeringens förslag till avreglering av apoteksmarknaden och utförsäljning av apoteken. De privata entreprenörer som är intresserade av att ta över ansvaret för apoteken kommer att avkrävas ansvar för att det även finns apotek i glesbygden, vilket ska regleras i avtal under en övergångsperiod på tre år. Samtidigt ska de ca 900 apoteksombuden finnas kvar, även de, under en treårsperiod. Vad som händer därefter är osäkert.
Den borgerliga regeringen och dess företrädare i riksdagen arbetar intensivt för att avreglera det svenska apoteksmonopolet. Jag har svårt att se varför man ska privatisera apoteken om det endast finns ideologiska grunder som skäl för en förändring av monopolet.
Det svenska Apoteket AB står i dag för hög kvalitet, tillgänglighet, ett stort utbud av läkemedel och bra rådgivning. Apoteket AB har en viktig roll som rådgivare för att skapa trygghet, inte minst för de äldre i samhället.
En avreglering av apoteksmarknaden kommer med stor sannolikhet att innebära att vi får en oligopolsituation med utländska aktörer som dominerar marknaden. Regeringens förslag till avreglering och utförsäljning gynnar endast stora aktörer som exempelvis internationella grossistbolag och inte mindre företag som socialministern tidigare har argumenterat för.
Regeringen föreslår en ny prismodell som gynnar de internationella läkemedelsgrossisterna genom att apoteken får förhandla om inköpspriserna på originalläkemedel som inte har någon generisk konkurrens. Detta använder regeringen som lockbete för att intressera de internationella läkemedelsbolagen för de svenska apoteken. Staten tillsammans med landstingen står i dagsläget för ca 80 procent av kostnaden för receptbelagda läkemedel och bör därför även fortsättningsvis ha rätten att förhandla om priserna.
Apoteket AB är ett väl fungerande bolag med låga priser i förhållande till om det skulle släppas fritt på marknaden. För oss socialdemokrater är det främmande att privata näringsidkare ska göra vinst på de läkemedel som man behöver under sin sjukdom.
Jag vill därför fråga socialministern:
Vad, är det tänkt, ska ske med apoteken i glesbygden och med apoteksombuden när avtalsperioden på tre år har löpt ut?
Är det socialministerns avsikt att det blir tillåtet med olika priser på olika apotek för originalläkemedel?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:210
Webb-tv: Försäljningen av apoteken
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:57 Torsdagen den 15 januariProtokoll 2008/09:57 18 § Svar på interpellation 2008/09:210 om försäljningen av apoteken
Protokoll från debatten
Anf. 129 Göran Hägglund (Kd)
Fru ålderspresident! Carina Adolfsson Elgestam har frågat mig vad avsikten är ska ske med apoteken i glesbygden och apoteksombuden när avtalsperioden på tre år har löpt ut. Hon har vidare frågat mig om det är min avsikt att det blir tillåtet med olika priser på olika apotek för originalläkemedel.
När det gäller apotekstäckningen i glesbygd är regeringens uppfattning att omregleringen kommer att leda till ett ökat antal försäljningsställen totalt sett. Det kan dock inte med säkerhet förutses hur apoteksetableringen kommer att se ut. Det bör därför finnas åtgärder som kan vidtas om det skulle finnas risk för att landets läkemedelsförsörjning via apotek inte kan säkerställas.
I dag regleras Apoteket AB:s ansvar för apotekstäckningen i verksamhetsavtalet med staten. Vid en kommande avyttring av delar av Apoteket AB är det rimligt att också de nya aktörerna på marknaden får ett ansvar för att tillgodose apotekstäckningen i landet. Ett åläggande av detta slag måste vara både förutsebart, proportionerligt och förenligt med EG:s statsstödsregelverk för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Genom en sådan lösning kommer apotekstäckningen att kunna bibehållas på nuvarande nivå. För Apoteket AB:s del bör åliggandet även fortsättningsvis regleras i verksamhetsavtalet. Med övriga aktörer bör särskilda avtal om apotekstäckningen slutas. Avtalen bör gälla tre år i taget.
Servicen avseende tillgången till läkemedel i glesbygd bör, mot bakgrund av de möjligheter som ges genom distanshandel, ses i ett vidare perspektiv än tillgången till fullständiga apotek och apoteksombud. Regeringen bedömer att distanshandeln kommer att fortsätta att utvecklas. Systemet med apoteksombud fyller dock en viktig funktion i många gles- och landsbygder, inte minst för många äldre kunder. Eftersom det är svårt att nu förutse behovet av apoteksombud på en ny apoteksmarknad anser regeringen att Apoteket AB under en övergångsperiod på tre år bör behålla sina apoteksombud. Apoteksombudens framtid kommer sedan att övervägas i det kommande arbetet med omregleringen.
När det gäller priserna på originalläkemedel innebär regeringens förslag att öppenvårdsapoteken även fortsättningsvis ska tillämpa ett enhetligt försäljningspris i hela landet på de läkemedel och varor som ingår i läkemedelsförmånerna. Parallellimporterade läkemedel utan generisk konkurrens ska dock både få köpas in och säljas av öppenvårdsapoteken till priser som understiger det inköpspris respektive försäljningspris som Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, fastställt. Detta innebär att priset i dessa fall kan vara lägre för konsumenten, men aldrig högre än vad TLV fastställt. Syftet är att ge öppenvårdsapoteken incitament att föra förhandlingsvinster avseende parallellimporterade läkemedel utan generisk konkurrens vidare till konsument.
Ingen ska behöva avstå från en medicinskt motiverad läkemedelsbehandling av ekonomiska skäl. Det är därför viktigt att poängtera att reformeringen av apoteksmarknaden inte innebär någon förändring av högkostnadsskyddet. Ingen ska betala mer för sina receptbelagda mediciner än med nuvarande system, oavsett i vilket apotek man köper dem.
Anf. 130 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Fru ålderspresident! Just nu går en privatiseringsvåg över Sverige tack vare den borgerliga regeringen. I den vågen sker det ganska mycket. När man bor i glesbygd, som jag gör, och ser vad som händer just nu och vad som har hänt tidigare känner man ganska stor oro inför framtiden.
En del av privatiseringen och oron handlar om apoteket. Nästan varje vecka möter jag någon medborgare som på ett eller annat sätt känner oro för hur det ska bli. När jag tar del av ministerns svar blir jag nästan ännu mer orolig över hur det ska bli.
Det är tydligt i svaret att regeringens uppfattning när det gäller apotekstäckningen i glesbygd är att omregleringen kommer att leda till ett ökat antal försäljningsställen totalt sett. Man har sagt att det ska gälla över en treårsperiod.
Då undrar man: Vad händer efter tre år? Hur tryggt, säkert och stabilt är det inför framtiden? Hur kan man veta att det kommer att leda till ett ökat antal försäljningsställen? Det skulle vara intressant om ministern kunde redogöra för det här.
De erfarenheter jag har från tidigare avregleringar, exempelvis taxi, är att man inte precis har kunnat se att taxiverksamheten har ökat i glesbygd.
Vi har också avreglerat det som handlar om energiförsörjningen. Vi kanske inte närmare behöver gå in på hur det har ökat konkurrensen. Göran Hägglund är nog väl medveten om hur det ser ut på den marknaden.
I det perspektivet kan man fundera över det som står i svaret, att det skulle leda till ökat antal försäljningsställen. Kommer det att bli fler entreprenörer inom apoteksvärlden som kommer att driva apotek runt om i Sverige? Kommer det att bli grossister, stora kedjor, kanske med utländska ägare, som går in och äger våra apotek?
Det är lite underligt att en privat ägare som går in och tar över ett apotek också ska äga apotek i glesbygden. Jag vet inte hur regeringen tänker angående privat ägande. Jag har själv anställning i ett privat företag. Som ägare av ett företag bestämmer man ju själv vilka företag man vill äga och hur det ser ut med vinsten i företaget. När ett företag inte genererar vinst säljer man det eller lägger ned det.
Om man tittar på kundunderlaget och gör en marknadsundersökning i glesbygden är det väldigt svårt att se hur det skulle bli ekonomiskt lönsamt att driva ett sådant företag som ett apotek i glesbygden. Jag undrar vilka konsekvensanalyser regeringen har gjort när det gäller glesbygd och apotek.
Anf. 131 Finn Bengtsson (M)
Fru ålderspresident! Carina Adolfsson Elgestam oroar sig över en privatiseringsvåg som sträcker sig över landet, tack vare den borgerliga regeringen, sade hon. Jag tolkade det först som ett välvilligt stöd för privatiseringen. Jag förmodar att jag har fel.
Interpellanten nämner att hon möter en oro över att Apoteket ska omregleras av de goda skäl som socialministern har nämnt i sitt fullödiga svar.
Om vi skulle föreslå att förstatliga verksamhet som bättre kan drivas utan 100-procentigt statligt ägande skulle jag mötas av en mycket stor oro. Interpellanten nämnde taxi - vi kanske skulle föreslå en återgång till en tradition som Socialdemokraterna underhöll, en monopolisttaxiverksamhet. Varför inte förstatliga vårt televerk, eller det som blev aktuellt när den globala finanskrisen hoppade på oss - frågeställningar alltifrån att öka statens ägande i bankerna till det som vänsterkartellen vill ha - ett förstatligande av samtliga banker?
Jag kan försäkra interpellanten att det skulle oroa svenska folket mycket mer än att vi nu gör en omreglering av en marknad som vi är ett av de sista länderna i världen att ha kvar monopoliserad.
Interpellanten säger i sin interpellation att det finns en ideologisk grund för vårt arbete och att det är skäl för förändringen. Med de exempel jag nämnde tidigare, ställer jag en motfråga till interpellanten. Vilka är interpellantens skäl att inte bryta detta monopol på alla goda grunder som har nämnts, såsom tillgänglighet, som en fördel för apoteket i det land i Europa som har sämst tillgänglighet till apotek? Det är tre till fyra gånger högre täthet av utleveransställen från apotek i resten av Europa än i Sverige. Just tillgängligheten har ökat radikalt i Norge efter det att man införde en omreglering.
Därför finns det nog ideologiska skäl att just sträva efter ett kramande av monopol som jag tror kan förskräcka svenska folket väl så mycket när det gäller det som interpellanten nu försöker lägga alliansregeringen till last.
När det gäller tillgänglighet kan jag säga att Sverige har nio miljoner invånare, och på natten finns det ett enda apotek i hela detta land som är öppet. Det kan inte kallas för ett bra resultat. Enligt min tolkning är det en konsekvens av just monopolistens ointresse av att öka tillgängligheten.
I en annan del av sin interpellation skriver interpellanten att regeringens förslag till omreglering och utförsäljning, som hon uttrycker det, gynnar endast stora aktörer. Ja, men i dag gynnar det bara en, nämligen Apoteket AB. Då är vi återigen där: Det är bättre med enfald än mångfald. Jag tror inte det. Jag tror att man kan bibehålla såväl kvalitet som prisstabilitet men samtidigt få en bättre tillgänglighet. Det har resten av världen visat prov på.
Till sist säger interpellanten: "För oss socialdemokrater är det främmande att privata näringsidkare ska göra vinst på de läkemedel som man behöver under sin sjukdom."
Jag vill fråga interpellanten. Är meningen med detta uttryckssätt att vi ska förstatliga läkemedelsindustrin igen? Den tanken har varit uppe tidigare. Om det finns en fobi för en nödvändig omreglering av statlig verksamhet som inte nödvändigtvis behöver bedrivas till hundra procent i form av statligt företagande är det ändå en rättmätig fråga. Om man inte får göra vinst på läkemedel, ska vi då också förstatliga läkemedelsindustrin?
Anf. 132 Göran Hägglund (Kd)
Fru ålderspresident! Carina Adolfsson Elgestam är orolig för vad som ska hända om tre år när det gäller apoteksombud, och det kan man vara. Men jag tror att den oron kan stillas.
I Norge som har genomfört något som liknar det som vi avser att genomföra i Sverige har antalet apotek ökat med över 60 procent. Man har över 60 procent nytillkomna apotek. Det tycker jag är en fantastisk utveckling. Har dessa hamnat bara i storstäderna? Nej, man har också fått en bättre täckning på landsbygden. Det är skälet till att vi inte vill ha en situation där vi genom ombud så att säga slår ut möjligheterna att etablera vad vi kan kalla riktiga apotek. Riktiga apotek är försedda med farmaceuter som har kunnande på läkemedelsområdet. De är naturligtvis bättre att rådfråga än ombuden som inte har kunskapen och som inte heller får ge råd utan enbart får läsa på bipacksedeln för läkemedlen.
Vi kommer alltså att få en situation som innebär att vi har fler apotek. Vi kommer att ha fler riktiga apotek. Och utvecklingen när det gäller ombud får vi naturligtvis anpassa till utvecklingen.
Precis som Finn Bengtsson strök under är Sverige ett av få länder i världen som har ett monopol. Jag tror att det i dag är bara Sverige, Kuba och Nordkorea som stoltserar med ett monopol på detta område. Då är det klart att det finns väldigt många andra länder som har lyckats hitta andra distributionsformer och som har lyckats få en större täthet mellan apoteken än vad vi har lyckats med i Sverige hittills.
Jag vet inte om jag ska uppfatta Carina Adolfsson Elgestam som att hon vill gå längre än vad regeringen anser att man ska ansvara för när det gäller att ålägga nya aktörer att också tillgodose apotekstäckningen i landet, alltså om hon tycker att det är orimligt att lägga ett sådant tryck på nya aktörer. Vi får naturligtvis titta på den frågan. Men vi har bedömt att vi har ansvar för att vi har en täckning över hela landet, så att alla människor någorlunda enkelt kan få tillgång till läkemedel. Därför har vi tyckt att det är rimligt att ha ett sådant åläggande på de nya aktörerna.
Det som vi syftar till är att få en större tillgänglighet, att få en fortsatt press på priserna och att få en högre servicenivå.
I dag kunde man läsa en artikel i Dagens Nyheter som handlade om många farmaceuter och farmaceutfacket som har engagerat sig för att underlätta för sina medlemmar att driva egna apotek. Jag välkomnar detta intresse. Jag tror nämligen att det går att utveckla läkemedelshanteringen till att bli något mer än vad den är i dag när det gäller bland annat rådgivningen till oss som patienter eller medborgare.
Anf. 133 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Fru ålderspresident! Jag ska börja med att säga att vi socialdemokrater ser läkemedel som en del av sjukvården. Det är inte en del av detaljhandeln. Där tror jag att vi skiljer oss ganska så kraftigt åt.
Innan jag går vidare med det som ministern säger vill jag säga till Finn Bengtsson och också till fru ålderspresident att jag trodde att interpellationsdebatterna till stor del är en del av oppositionens redskap för att kunna ställa frågor till och föra debatt med majoriteten. I det här fallet tror jag personligen att ministern med ansvar för dessa frågor, Göran Hägglund, klarar debatten alldeles utmärkt, och jag har väldigt svårt att förstå varför Finn Bengtsson ska gå in och ställa motfrågor till mig som interpellerar till ministern. Jag kommer inte att svara på Finn Bengtssons frågor, utan jag kommer att föra en debatt med ministern i frågan. Jag vill bara tydliggöra det.
Det var dock en sak som Finn Bengtsson sade som jag ska kommentera. Det var det som handlade om monopol och kommentaren att det gynnar bara en. Jag skulle vilja påstå att det är fel. Det system som vi har i dag gynnar konsumenten, det vill säga den person som är sjuk och som är i behov av läkemedel.
Nu tänker jag gå tillbaka till ministerns svar och den här debatten och återkomma till den privatiseringsvåg som är en trend på flera olika sätt, men också till att vi har ett ansvar för att det finns täckning i hela landet. Detta tycker jag är ganska intressant om man ser det utifrån en entreprenör som faktiskt vill ta över ett apotek och driva det. Då kan man fundera över vad drivkraften är. När man är entreprenör, såvitt jag förstår efter att ha träffat många, är drivkraften att känna en form av frihet och att också kunna driva sitt företag på det sätt som man vill.
Såvitt jag har kunnat ta del kommer detta att regleras ganska kraftigt. Vi brukar tala om att vi ska ha enklare regler för företagare. Det känns lite grann som att det inte kommer att bli speciellt många enkla regler för dessa företagare, inte minst vad gäller det som handlar om vinstintresse.
Om man då driver ett apotek i glesbygd - det finns ett åläggande i ett regelverk när det gäller att äga ett apotek i någon stad eller där det finns en marknad och som kommer att kunna generera någon form av vinst, men det måste också finnas apotek ute i glesbygden - och det inte går med vinst och man som företagare och entreprenör bestämmer sig för att man inte längre vill driva detta, ska staten då köpa tillbaka det, eller hur man tänkt att detta ska regleras? Det känns lite grann som om det darrar.
Jag tänker också på det som ministern skriver om hur detta åläggande ska gå till och att det ska ske inom EG:s statsstödsregelverk. Det är väl ganska självklart utifrån konkurrensneutraliteten. Men jag kan ändå inte låta bli att fundera över vilken form av konsekvensanalyser som man har gjort om detta och just utifrån att apotek fortfarande ska finnas tillgängliga ute i glesbygden.
Anf. 134 Finn Bengtsson (M)
Fru ålderspresident! Jag undrar faktiskt om jag är välkommen upp i talarstolen. Enligt min bedömning är interpellationsinstrumentet till för att granska regeringens utövning. Då kan det kanske förvåna interpellanten, men knappast övriga ledamöter i den här kammaren, att vi består av en majoritet och en opposition.
Jag har gjort den bedömningen att svaret från socialministern är väldigt konkret och stöder mina teser, medan däremot interpellationen lämnar en del övrigt att önska. Jag ställde därför ett antal frågor till interpellanten.
Nu ägnade interpellanten nästan en minut åt att ifrågasätta den roll jag har i debatten. Då får jag ställa frågan till ålderspresidenten: Är jag förhindrad att ställa frågor på basen av interpellantens interpellation eller inte? Det kan vara viktigt att reda ut.
Å andra sidan kan vi säga, om vi ska återgå till sakdiskussionen, att egentligen speglas i svaret från socialministern, som jag upplever det, just det problem som interpellanten har med sitt parti och med oppositionen i övrigt.
Att man har bildat ett monopol för längesedan, som redan då egentligen var dåligt motiverat men som 2009 definitivt är omotiverat, leder för den här regeringen till en massa svåra umbäranden som vi naturligtvis tar.
Fru ålderspresident! Det är tyvärr mycket lättare att skapa ett monopol. Det har framför allt totalitära stater visat oss. Det är också väldigt komplicerat att ansvarsfullt avreglera ett monopol. Därför börjar man med en omreglering där man bibehåller en del av strukturen i monopolet men samtidigt har ett syfte, en klar riktning framåt, att få en ökad tillgänglighet till distributionen av läkemedel.
Det kan inte vara rimligt, fru ålderspresident, att ett land som har nio miljoner invånare endast har ett enda nattöppet apotek och att det ligger centralt i Stockholm, 50 meter från Centralstationen.
Det kan inte vara rimligt, fru ålderspresident, att ett land som Sverige som har så högkvalificerad vård ska kunna ha utleveranser av läkemedel på ställen som är en tredjedel, kanske en fjärdedel, av vad de är i resten av länderna i Europa. Det är en skam för detta land.
Anf. 136 Göran Hägglund (Kd)
Fru ålderspresident! En fråga som Carina Adolfsson Elgestam ställde var: Är läkemedel en del av sjukvården eller en del av detaljhandeln?
Läkemedel är självklart en oerhört viktig ingrediens när det gäller hälso- och sjukvården. Men det handlar också om att distribuera läkemedel till människor som ibland har väldigt goda skäl till att skaffa sig läkemedel. Därför finns det ett regelverk omkring det här som är tämligen rigoröst. Och därför är det, precis som vi brukar betona, inte en fråga om en avreglering utan en fråga om omreglering av apoteksmarknaden.
Det kommer att finnas tydliga regler, och avsikten är att säkra en trygg försörjning av läkemedel också i framtiden.
Carina Adolfsson Elgestam ställer också frågan: Hur gör man med de här nya aktörerna om de får ansvar för att upprätthålla försörjningen, alltså om ett apotek läggs ned? Hur hanteras det här? Har vi gjort några konsekvensanalyser?
Ett, tror jag, bra svar på det är att titta på Norge, där man har motsvarande regelverk. Där har det under de här sju åren varit, tror jag, ett eller två tillfällen när apotek har lagts ned och andra har tagit över. Det har man alltså kunnat hantera där på ett sätt som gör att man säkerställer tillgången på apotek där det finns ett diskutabelt underlag av konsumenter. Någon annan tror sig kunna göra det här bättre och därmed attrahera fler kunder.
På två områden har nu Carina Adolfsson Elgestam tyckt att vi inte går tillräckligt långt i liberaliseringen, uppenbarligen.
Bland annat har hon synpunkten att det här blir väldigt krångligt för enskilda entreprenörer när de ska driva apotek, eftersom det är ett sådant krångligt regelverk. Men vi tycker att det är viktigare att det finns ett tydligt regelverk omkring det här, eftersom läkemedel inte är vilka produkter som helst.
Som jag sade tidigare tycker vi, när det gäller att ålägga nya aktörer på marknaden ett ansvar för att säkerställa apotekstäckningen också i glesbygd, att det är rimligt att lägga på det trycket. Och vi kan göra det när man får möjlighet att köpa ett större antal apotek.
Därför vill jag nog avvisa Carina Adolfsson Elgestams idéer om att gå längre i liberaliseringen här. Jag tror att det är viktigt att vi har ett rigoröst regelverk omkring det här för att säkerställa att allt går som vi vill att det ska göra.
Anf. 137 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Fru ålderspresident! Det var bra att Göran Hägglund markerade det här med läkemedel och att det är en viktig ingrediens inom sjukvården. Det är glädjande, tycker jag.
För övrigt upplever jag att det svar som ministern har gett ställer fler frågor, för min del i alla fall. Jag känner inför framtiden och vad som kommer att hända efter de här tre åren att det finns luckor, och det saknas konsekvensanalyser när det gäller vad som kommer att hända.
Nu använde ministern Norge som ett exempel. Enligt vad jag har kunnat läsa mig till handlar de här 60 procenten om ca 150 apotek som har startats, och det har endast varit ett fåtal i glesbygden.
Sedan såg det väl inte riktigt likadant ut i Norge när det här startade som det gör i Sverige. Det kan också vara viktigt att ha med sig på vägen.
Jag vill tacka för debatten. Jag kommer att följa den här frågan mycket noga när det gäller service på landsbygden och i glesbygden. Men jag vill ändå säga att svenska Apoteket AB i dag står för hög kvalitet och tillgänglighet och att det är ett stort utbud av läkemedel, och det finns en bra rådgivning. Det vill vi också ha inför framtiden.
Vi kan redan nu markera mycket tydligt att vi, om vi socialdemokrater skulle få regeringsmakten 2010, kommer att riva upp det här beslutet om en avreglering av apoteksmarknaden och sedan utveckla så att det kommer att finnas tillgänglighet med konsumenten och den som behöver sjukvård i centrum.
Anf. 138 Göran Hägglund (Kd)
Fru ålderspresident! Jag tror att vi kan lära ganska mycket av Norge. Vi kan säkert hitta ett och annat som vi inte borde kopiera men väldigt mycket som faktiskt har fungerat väl.
Man har fått en enastående effekt när det har tillkommit över 60 procent nya apotek. Man har fått nya apotek i städer men också på landsbygd. Det tycker jag är oerhört betydelsefullt.
Jag tror att både Carina Adolfsson Elgestam och jag tycker att det är bättre om vi kan ha ett apotek än ett ombud. Ombud är bättre än ingenting. Men just genom att det finns personal som är farmaceuter kan man få en professionell rådgivning.
Det finns en oerhört stor längtan hos många människor inom ramen för det nuvarande Apoteket AB. De har idéer om hur man skulle kunna utveckla verksamheten och ännu bättre kunna möta dem som har behov av rådgivning. Det ser jag väldigt mycket fram emot.
Jag konstaterar också att Socialdemokraterna, om de får möjlighet, kommer att riva upp avregleringen, som Carina Adolfsson Elgestam nu säger. Jag vill betona att det är en omreglering.
Jag ska med mycket stort intresse följa detta. Jag har svårt att se framför mig att det finns någon som helst rim och reson, att det finns någon som helst rimlighet, i att man över budgeten skulle börja köpa in apotek, att man skulle börja tränga undan alla andra viktiga utgifter för att kunna lägga fler apotek under statens ägo för att återigen närma sig den situation som i dag kubaner och vänner i Nordkorea lever i.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.