Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Fennoskankabeln

Interpellation 2007/08:500 av Andersson, Ulla (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-03-12
Anmäld
2008-03-12
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum
2008-04-03
Svar fördröjt anmält
2008-04-03
Besvarad
2008-04-22

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 12 mars

Interpellation

2007/08:500 Fennoskankabeln

av Ulla Andersson (v)

till näringsminister Maud Olofsson (c)

En sju mil lång elkabel ska dras från Forsmark till ett ställverk i Finnböle, Hedesunda. Kabeln påverkar såväl Uppland som Gästrikland.

Fennoskan heter elkabeln och den går under vattnet från Finland och upp på den svenska sidan vid Forsmark. Kabeln ska sedan dras till en omvandlingsstation vid Finnböle i Hedesunda utanför Gävle.

Marken borde användas på bästa möjliga sätt. Vi vet att det är brist på skogsråvara, att biobränsleanvändningen ökar och att träd har en oerhört viktig funktion för att hantera koldioxidutsläpp. Den skog som Affärsverket svenska kraftnät vill ta i anspråk för en luftdragen kabel kan bättre komma till användning för något av ovanstående ändamål.

Ett 70-tal berörda markägare i Uppland och Gästrikland vill ha kabeln nedgrävd eftersom de anser att det är bättre för miljön och att den då tar mindre mark i anspråk. De berörda fastigheternas framtida värde kommer att påverkas om skogen inte kan brukas.

Kabeln kommer dessutom att påverka miljön i byn Lövåsen i Gävle kommun eftersom den planeras att dras ca 300 meter bakom byn.

Affärsverket svenska kraftnät vill ha ledningsgator ovan jord; främsta orsaken är att det blir för dyrt att gräva ned kabeln.

Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, anser att Affärsverket svenska kraftnät inte tagit med allt i underlaget och då framför allt när det gäller att underlätta en dragning under jord. LRF menar att det finns tungt vägande skäl till att en jordkabel är att föredra.

Ärendet bereds nu av regeringen och beslut beräknas komma i sommar.

Med anledning av vad som anförts vill jag fråga ansvarigt statsråd följande:

1. Kommer ministern att ta initiativ till att bereda frågan ytterligare innan beslut tas, så att såväl markägarnas som LRF:s underlag finns med?

2. Kommer ministern att förorda nedgrävda kablar i framtiden?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:500, Fennoskankabeln

Interpellationsdebatt 2007/08:500

Webb-tv: Fennoskankabeln

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Maud Olofsson (C)
Anf. 26 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Ulla Andersson har frågat mig dels om jag kommer att ta initiativ till att bereda frågan ytterligare innan beslut tas så att såväl markägarnas som LRF:s underlag finns med, dels om jag kommer att förorda nedgrävda kablar i framtiden. Bakgrunden till Ulla Anderssons frågor är att Affärsverket svenska kraftnät, numera Svenska kraftnät, tillsammans med Fingrid Oyj, som är den finska motsvarigheten, avser att bygga en likströmsförbindelse mellan Sverige och Finland. Dragningen över land planeras som luftledning. Eftersom det är fråga om en utlandsförbindelse är det regeringen som prövar ansökan enligt ellagen. Prövningen är nu genomförd och regeringen har i beslut den 17 april 2008 beviljat tillstånd till den aktuella förbindelsen. I det här läget är det naturligtvis inte aktuellt att ta några initiativ till att bereda ärendet ytterligare. Som svar på Ulla Anderssons fråga avser jag emellertid att beskriva vilket beslutsunderlag regeringen har haft att granska. Jag kan konstatera att berörda markägare och Lantbrukarnas riksförbund, LRF, liksom övriga remissinstanser har fått tillfälle att framföra sina synpunkter på utbyggnaden och att lämna underlag vid flera tillfällen. Det har skett bland annat i samråd om miljökonsekvensbeskrivningen, i remiss av ansökan och i remiss av Energimarknadsinspektionens yttrande till regeringen. Regeringen har i sin prövning haft tillgång till hela underlaget i ärendet. Det fanns därför inte skäl att inför beslutet inhämta ytterligare underlag. När det gäller frågan om jag kommer att förorda nedgrävning av kablar i framtiden vill jag framföra följande. Svenska kraftnät har till uppgift att på ett affärsmässigt sätt förvalta, driva och utveckla ett kostnadseffektivt, driftssäkert och miljöanpassat kraftöverföringssystem. Svenska kraftnät ska, mot den bakgrunden, bygga nätet på det sätt som bäst svarar mot de krav och behov som ska uppfyllas. Det är Svenska kraftnäts uppgift att i varje projekt göra en helhetsbedömning av bland annat påverkan på miljön och naturresursanvändningen samt systemteknik och ekonomi. I bedömningen ska även beaktas synpunkter som framförs vid de samråd som genomförs inom ramen för miljökonsekvensbeskrivningen. Jag känner mig trygg med de avvägningar som Svenska kraftnät gör och förutsätter att markkabel dras där detta är den bästa lösningen. Ett aktuellt exempel är den planerade Sydvästlänken, där Svenska kraftnät har bedömt att det är möjligt att pröva ny teknik med en kombination av luftledning och markkabel. Som svar på Ulla Anderssons fråga vill jag därför säga att jag inte kommer att förorda någon generell nedgrävning av kablar i framtiden. Det finns särskilda bestämmelser för hur markägare ska ersättas för det intrång som uppkommer. För närvarande pågår en översyn av ersättningsreglerna i expropriationslagen. I uppdraget ingår bland annat att se över hur bestämmelserna tillämpas samt att bedöma om de leder till rimliga resultat och är lämpligt utformade. Regeringen har i juni 2007 preciserat uppdraget i ett tilläggsdirektiv. Ett delbetänkande, SOU 2007:29, har redovisats och uppdraget kommer inom kort att slutredovisas. Jag ser fram emot att ta del av utredningens förslag.
Ulla Andersson (V)
Anf. 27 Ulla Andersson (V)
Fru talman! Tack för svaret, näringsministern! I början av mars månad blev jag inbjuden till ett möte av Lantbrukarnas riksförbund som skulle träffa berörda markägare och diskutera dels kabeldragningen, dels ersättningsfrågor. Efter det mötet ställde jag den här interpellationen den 12 mars. Jag måste beklaga att det har tagit väldigt lång tid att få svar. Min förhoppning var självklart att vi skulle ha den här debatten innan regeringen hade fattat beslut i frågan. Även om jag inte kan påverka det beslut som nu är fattat kan vi kanske ändå diskutera frågan för att se hur sådana frågor ska hanteras i framtiden. Den här kabeln, som kommer från Finland, går upp vid Forsmark och går vidare till Finnböle. Det är ett sju mil långt område och en sju mil lång kabel som berör väldigt många. Det kanske är färre än vanligt vid ett så här långt område, men det beror på att Sveaskog och Bergviksskog också är stora markägare. Men det är ett 70-tal markägare som är berörda. Nu har jag försökt läsa på och titta närmare på hur man hanterat markägarnas förslag där de för fram att man skulle kunna gräva ned kabeln för att ta mindre skog i anspråk och även för det estetiska intrycket. Jag har gått igenom tre sådana här luntor som den jag har med mig här. Jag vet inte om näringsministern har ännu fler luntor och ännu mer underlag. Men jag kan inte ens se att frågan är utredd. Det gör mig lite fundersam, eftersom det ändå har kommit ett förslag som markägarna gärna ville att ni skulle titta på. Däremot har det kommit förslag på vad det skulle kosta. Men vi har inte fått ta del av hur man har beräknat den summan. Jag ska återkomma till detta. Det finns självklart olika skäl till att man engagerar sig och föreslår en nedgrävning av kabeln, men det man tog upp på det möte jag deltog i var i alla fall koldioxidutsläppen och den klimatdebatt som har varit. Ska vi verkligen göra oss av med mer skog än vi faktiskt behöver? Man tog upp skogens betydelse för biodrivmedel. Man tog upp skogens betydelse för jobb och pappersindustrin så klart. Man tog också upp skogen som regional resurs. Utifrån det tyckte man på det här mötet att 60 hektar skogsmark kanske inte skulle behöva tas i anspråk om det gick att söka andra lösningar. Man hade en lång rad förslag på hur det skulle gå att använda befintliga ledningsgator i stället. Man tog också upp Sydlänken, där det faktiskt hade varit möjligt att ta en annan väg. När det gäller Sydlänken var markkabeln i början ca 30 procent dyrare än en luftledning. Men i fallet med Fennoskan säger man från Svenska kraftnäts håll att prisskillnaden är 300 procent. Vad de har beräknat detta på har vi inte något underlag för, som jag sade tidigare. Vi har inte heller något underlag för vad det skulle betyda om det skulle vara möjligt att gräva ned kabeln på vissa ställen. Det Svenska kraftnät hänvisar till är att man ska ha hela skyddshöljet på kabeln även på land, fast skyddshöljet är till för att ankare inte ska kunna fastna i den på havsbotten. Det verkar lite onödigt att ha en sådan kraftig kabel på land. Vi har också hört från experthåll att det inte är nödvändigt och att man skulle kunna göra på ett annat sätt. Jag ska komma tillbaka till ersättningsfrågorna, men jag tänkte höra med näringsministern: Har näringsministern något annat underlag där man verkligen visar vad en nedgrävd kabel hade kunnat innebära både för markägare, självklart, och för miljön? Det kunde också gälla att titta på kostnaderna och vad dessa beräknade kostnader i så fall bygger på. Jag har inte kunnat se det i de underlag som har varit ute på remiss. Om det finns sådana underlag tycker jag att man skulle ha redogjort för dessa för dem som faktiskt är berörda, så att de hade kunnat titta på dem och antingen tyckt att det här var en bra utredning, och att vi kan nöja oss med det, eller att man har gjort fel och att vi hade kunnat ta fram alternativ.
Maud Olofsson (C)
Anf. 28 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Jag beklagar först och främst att svaret har fått vänta. Det finns praktiska förklaringar till detta, men det är klart att det hade kunnat vara bra att kunna lämna svaret innan beslutet var fattat. Låt mig först säga att jag tror att vi ska vara klara över att det är en tekniskt komplicerad fråga. Det är ingen slump att frågan har legat länge på regeringens bord - och också hos Svenska kraftnät. I grunden är det så att ska vi kunna ha en bättre, väl fungerande nordisk elmarknad måste vi ha kablar. Dessa kablar måste dras någonstans. Jag vill ha en fungerande nordisk elmarknad, och den här kabeln har räknats som en av de strategiska kablarna för att kunna öka överföringen mellan Sverige och Finland. Vad är meningen med här kablarna? Jo, det är att varje land inte behöver bygga toppkapacitet hela tiden, utan vi kan hjälpa varandra när det är hög förbrukning och starkt tryck i ett land men kanske inte i ett annat. Vi måste också se på vad syftet är med de här kablarna. Teknikutvecklingen går naturligtvis framåt, och Sydvästlänken är ju ett sätt att pröva en my teknik för nedgrävning av kablar. Men vi måste vara ärliga också i det fallet och säga att det finns frågetecken kring den här nya tekniken. Det gäller säkerheten, hur man ska kunna klara olika överföringar och annat. Det tycker jag också är viktigt att säga; att när vi nu tar ett nytt tekniksteg kan det vara bra att se vad det får för resultat och hur det fungerar i praktiken. När jag har tittat på bedömningen av det här har jag kunnat konstatera att den kabel som ska gå på land i största utsträckning går på redan befintlig mark som är tagen i anspråk. Det finns redan kablar upphängda. Man hänger i samma stolpar. Det är på en liten, kort sträcka som man gör nytt. Det är så jag har sett på det, och jag har ställt det i relation till den ökande kostnad som man har beräknat för att gräva ned. Sedan vill jag gärna säga att det är väldigt viktigt att man har samråd. Jag kan bara se från de redovisningar som är gjorda att det har skett väldigt mycket samråd. Sedan kan det vara så att man inte är överens i sakfrågan. Då hjälper ju inte samrådet, för man har olika åsikter. Det måste vi också ha respekt för. Jag vill säga att jag tycker det är viktigt att vi kommer fram när det gäller expropriationslagen. Den kritik som riktas mot utbygganden handlar ju också om ersättning till enskilda markägare. Där hoppas jag att utredningen nu kommer med lite konkreta förslag. Ska vi kunna bygga ut ledningar, ska vi kunna få människor att ställa upp med mark, med allt det intrång som det innebär, måste det också finnas en rimlig ersättning till markägarna. Det måste alltså finnas förståelse för att vi behöver stora infrastrukturprojekt av den här arten. Vi får pröva oss fram med ny teknik. Jag är helt säker på att tekniken kommer att utvecklas framöver och prövas på olika ställen. Och det tredje viktiga instrumentet är att ha en expropriationslagstiftning som också gör att markägarna känner att de blir rättfärdigt och rättvist behandlade. Det är den balansen och de delarna som är viktiga att ha med i det här.
Ulla Andersson (V)
Anf. 29 Ulla Andersson (V)
Fru talman! Låt mig tydliggöra ännu en gång att det inte är någon som ifrågasätter kabeln över huvud taget. Man har full förståelse för att kabeln ska dras och för syftet med kabeln. Det är inte det diskussionen handlar om. Diskussionen handlar om hur vi använder den skog som vi har i dag på bästa sätt. Är det genom att avverka den och göra breda ledningsgator? Visst är det så att det redan finns ledningsgator där, och de ska breddas ytterligare. Man kan inte hänga upp i samma stolpar, för det fungerar inte tekniskt. Så man ska sätta upp nya stolpar bredvid och bredda ledningsgatorna ytterligare. Om man då ska bredda ledningsgatorna handlar det om ungefär 30 meter till, medan en nedgrävd kabel hade tagit ungefär 10 meter mark i anspråk. Därmed hade man kunnat ta mycket mindre skog i anspråk. Det jag finner märkligt är att man inte har utrett frågan på ett sådant sätt att man kan följa den och se på brister, kostnader eller annat öppet, så att alla människor kan hänga med i en diskussion. Sedan kan man ändå komma fram till olika ställningstaganden. Det är helt självklart i en demokrati. Det tycker jag är en brist i underlaget i övrigt. Sedan har det varit samråd, visst, på många håll. Om jag ska gå över till ersättning till enskilda markägare är de signaler som jag har fått att man från Svenska kraftnäts sida har haft en bra inställning och försökt finna bra lösningar. Om man till exempel jämför med Banverkets arbete i fjol i mitt hemlän är det stor skillnad på diskussion och möjligheter, om jag säger så. Men ändå är det ju så att skogsägarna ser ut att få ersättning för inkomstbortfall, liksom om man avverkar skogen, vad det innebär om man avverkar den i förtid och så vidare. Men sedan? Frågan om hur man ersätter framtida inkomstbortfall finns ju inte med. Hur ersätts det försämrade fastighetsvärdet? Framtida jobb som det här kunde ha skapat ersätts ju inte heller. Och för samhället som helhet: Vad innebär minskad skog för koldioxidutsläpp och så vidare? Det är ju över huvud taget inte med i diskussionen. Det blir väl mer så att ersättningen kanske blir bättre än vad Banverket en gång betalade. Den begränsar skadan, men det är inte mer än så. Det är ju ingen bra ingång om man vill ha en utvecklad infrastruktur i ett samhälle. Då är det ju så, som Maud Olofsson är inne på, att man faktiskt måste ha berörda människor med sig för att underlätta ett sådant arbete. För vi hoppas väl på ytterligare infrastruktursatsningar av olika slag, alltifrån järnväg till om vi eventuellt behöver bygga ut vindkraft eller vad det nu är. Då ska man ju kunna hantera frågan på ett bra sätt för dem som faktiskt får sina liv påverkade. Det tycker jag att det finns en hel del frågetecken kring. Frågan är återigen: Har Maud Olofsson sett någon utredning kring nedgrävd kabel och vad det skulle innebära - alternativt att man har tagit bort det här skyddshöljet? Även om det är en teknisk fråga så har man ändå teknisk kompetens hos Svenska kraftnät. De hade kunnat titta på de olika alternativen och lägga fram ett kostnadsförslag som alla hade kunnat titta på. Jag skulle vilja höra om hon har gjort det och hur hon ser på det här med ersättning för framtida inkomstbortfall på förädlingsvärdet på skogen och så vidare, alltså hur näringsministern ser på de frågorna.
Maud Olofsson (C)
Anf. 30 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Låt mig börja med att säga att det är skönt att höra att vi är överens om att vi har ett behov av att bygga det här. Jag tycker egentligen att det har fått vänta alldeles för länge, för vi behöver den här överföringskapaciteten så att vi kan få en väl fungerande marknad. Jag tror också att det lokalt finns en stor förståelse. Det är min bild. Det underlag som har tagits fram för att vi ska kunna fatta det här beslutet har ju tagits fram av Svenska kraftnät. Där har man beaktat olika aspekter. Man har beräknat kostnader. Man har beräknat de olika alternativen. När jag ser på detta har jag litat till det Svenska kraftnät har tagit fram som underlag. Vi har redan befintliga ledningsgator. Ja, vi måste bredda dem, men det är ändå en förhållandevis liten kostnad och ett förhållandevis litet intrång när det redan finns en ledningsgata. När jag tittar framåt vet jag inte hur teknikutvecklingen kommer att vara. Förmodligen kommer det att ske mycket positiva saker här som både gör det kostnadseffektivare och mer säkert framöver och som kan förändra situationen. Men jag har att ta ställning till det här ärendet i dag. När det gäller ersättningsfrågorna finns det, som jag säger, en utredning som tittar på det här. Syftet är ju att skydda äganderätten. Jag tycker att det är väldigt positivt om Vänsterpartiet också är ett parti som slåss för att skydda äganderätten. Det är klart att från den enskilde markägarens synpunkt är det ju så att om man ska ställa upp med mark till vägar, järnvägar, elnät och annat är det viktigt att det både är rättssäkert och uppfattas som rättvist. Vi kommer att granska förslagen noggrant när de kommer från utredningen och sedan återkomma till frågan. Det är viktigt att vi, när samhället har ett intresse av att bygga olika sorters infrastruktur, också möter det med respekt för de enskilda markägarna och lokalbefolkningen. Jag är helt säker på att när vi i framtiden talar om ledningsgator och alternativt nedgrävda ledningar kommer det att se annorlunda ut. Men just här och nu har jag bedömt att för att komma fram i den här delen med den kostnad som detta innebär är beslutet riktigt.
Ulla Andersson (V)
Anf. 31 Ulla Andersson (V)
Fru talman! Jag förstår att diskussionen förs om teknikutveckling. Det är bra med tanke på att vi kommer att ha väderförändringar med stormar, nederbörd och så vidare. Det påverkar ju våra ledningar. Den modell vi har i dag är kanske inte den bästa med tanke på de resultat vi har sett med strömavbrott och så vidare under de senaste åren. Just därför skulle man kunna titta på även denna kabel på ett lite annorlunda sätt. Vad jag förstår har näringsministern inte haft något annat underlag än det jag har tagit del av, och därför är det många frågetecken runt de kostnadsberäkningar som Svenska kraftnät har gjort och som, vad jag har förstått, är Vattenfalls beräkningar från början. Man säger att det blir 200-300 procent dyrare. Varför det skulle vara så mycket dyrare med Fennoskankabeln än med Sydvästlänken framgår inte. Det är beklagligt. Jag berättade i inledningen att mötet hade varit i byn Lövåsen. Det är ett av de samhällen som kommer att få en elkabel alldeles bakom husknuten, 200-300 meter in i skogen. Det är inte så trevligt estetiskt sett att leva i en sådan miljö. Sedan finns alltid en oro för strålning. Nu är det här en likströmskabel, vilket har mindre effekt, men det forskningen vet i dag kan ifrågasättas om tio år. Självklart funderar man. Därför är det viktigt att titta på teknikutvecklingen och finna alternativa lösningar. Sedan var det frågan om markägarna. Den här gången är det en elkabel. Ibland är det en järnväg eller en väg. Det gäller att ha ett helhetsgrepp. Ibland är det för att skydda miljö och skog. Det är oerhört viktigt. Därför måste vi ha ett helhetsperspektiv när vi tittar på ersättningsfrågor, också för hur inkomster för berörda påverkas i framtiden.
Maud Olofsson (C)
Anf. 32 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Låt mig först än en gång tacka för den viktiga debatten. Det är bra om vi kan diskutera hur vi förhåller oss till nödvändiga infrastrukturprojekt. Det här är ett enskilt projekt, men det principiella berör många. Hur ska vi bygga ut kablar framöver? Hur ska vi klara säkerheten? Då är det viktigt att leda utvecklingen så att ny teknik tas fram. Det är därför som Sydvästlänken blir intressant. Där ser vi en ny teknik utvecklas. Den här kabeln utgör inte bara en kostnadsfråga. Det handlar också om driftssäkerhet och möjligheten att få snabba underhållsinsatser. Där är man inte riktigt "hundra" över hur det ska klaras av vid nedgrävning. Det finns också med när man tittar på vilken kabeldragning som ska väljas. I grunden är det bra att vi har en diskussion om funktionalitet, miljöaspekter, säkerhet och ekonomisk ersättning. Vi kommer att behöva återkomma till det därför att det finns ett antal andra strategiska investeringar som kommer att behöva göras. Jag hoppas verkligen att vi i största samförstånd med både lokalbefolkning och dem som ska bygga detta kommer att hitta bra och modern teknik. Vi får ny kunskap allteftersom, och den ska vi naturligtvis ta till oss. Då blir det mer och mer kostnadseffektivt. Jag tackar för att jag har fått chansen att utveckla tankarna om denna kabel.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.