En ny mediestödsförordning
Interpellation 2020/21:507 av Martin Kinnunen (SD)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2021-02-23
- Överlämnad
- 2021-02-25
- Anmäld
- 2021-02-26
- Svarsdatum
- 2021-03-11
- Sista svarsdatum
- 2021-03-11
- Besvarad
- 2021-03-11
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)
Den 16 februari skickade Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) ut förslag om förändringar i mediestödsförordningen. Remisstiden är mycket kort, och förändringarna ska träda i kraft redan den 15 april.
I det nya förslaget föreslås mediestöd ges för innehåll av ”hög kvalitet”, och myndigheten beskriver detta i § 2 som ”ansvarstagande nyhetsförmedling”. MRPT skriver:
”Med ansvarstagande nyhetsförmedling avses bland annat att nyhetsmediet inte bidrar till att sprida felaktiga eller manipulerad information, inte uppmanar till brott och avstår från publiceringar som vilseleder kring etablerad vetenskap och kunskap.”
Förslaget har tagits emot med skepsis hos intresseorganisationen Tidningsutgivarna (TU). Några timmar efter att förslaget skickats ut kommenterade TU:s vd Thomas Mattsson förslaget i ett nyhetsbrev med orden ”Vad är egentligen 'felaktig' information?”
Formuleringarna i förslaget öppnar upp för en diskussion kring vad som är rätt och felaktigt och vem som ska avgöra det. Beroende på hur regelverket tolkas skulle det kunna innebära att en svensk myndighet bidrar till att påverka hur medierna bedriver sin nyhetsjournalistik. En utgivare som är beroende av mediestöd för att bedriva sin verksamhet skulle i ett scenario kunna dra sig för att rapportera kring ett särskilt ämne av rädsla för att förlora en viktig inkomstkälla från staten.
Med anledning av detta vill jag fråga kultur- och demokratiminister Amanda Lind:
- På vilket sätt kommer ministern att säkerställa att en ny mediestödsförordning inte öppnar upp för att Myndigheten för press, radio och tv ska villkora mediestöd utifrån hur medier väljer att rapportera?
- På vilket sätt kommer minsitern att säkerställa att de föreslagna förändringarna inte gör det svårare att bedriva fri och oberoende journalistik i Sverige?
- Ser regeringen i dag ett problem med att medier som uppbär mediestöd inte bedriver en ansvarstagande nyhetsförmedling och om så är fallet, har ministern för avsikt att agera på något sätt?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2020/21:507
Webb-tv: En ny mediestödsförordning
Dokument från debatten
- Torsdag den 11 mars 2021Kammarens föredragningslistor 2020/21:92
- Protokoll 2020/21:92 Torsdagen den 11 marsProtokoll 2020/21:92 Svar på interpellation 2020/21:507 om en ny mediestödsförordning
Protokoll från debatten
Anf. 151 Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)
Fru talman! Martin Kinnunen har frågat mig på vilket sätt jag kommer att säkerställa att en ny mediestödsförordning inte öppnar upp för att Myndigheten för press, radio och tv ska villkora mediestöd utifrån hur medier väljer att rapportera. Han har även frågat på vilket sätt jag kommer att säkerställa att de föreslagna förändringarna inte gör det svårare att bedriva fri och oberoende journalistik i Sverige. Slutligen har han frågat om regeringen i dag ser ett problem med att medier som uppbär mediestöd inte bedriver en ansvarstagande nyhetsförmedling och om jag, om så är fallet, har för avsikt att agera på något sätt.
En bred partipolitisk överenskommelse ligger till grund för mediestödet och dess syfte att stärka demokratin genom att främja allmänhetens tillgång till oberoende nyhetsförmedling i hela landet. Stödet ska bidra till en mångfald av allmänna nyhetsmedier med redaktionellt innehåll av hög kvalitet.
Det som Myndigheten för press, radio och tv, MPRT, nu föreslår är inte förändringar i mediestödsförordningen. Det som föreslås är förändringar i myndighetens egna föreskrifter om mediestöd. Myndigheten har möjlighet att meddela föreskrifter om vissa av förordningens bestämmelser.
Något beslut om ändrade föreskrifter har inte fattats av MPRT, utan förslaget är föremål för remiss till och med den 12 mars 2021. Berörda branschorganisationer och medieaktörer har därmed möjlighet att framföra synpunkter på förslaget och dess utformning.
Det är mediestödsnämnden vid MPRT som har att pröva om ett enskilt nyhetsmedium uppfyller kraven för mediestöd. Varken regeringen eller jag som minister ska ha synpunkter på vilka enskilda nyhetsmedier som beviljas stöd.
Anf. 152 Martin Kinnunen (SD)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Kulturministern redogör kortfattat för vad som hänt i riksdagen, att regeringen har utfärdat en förordning och att Myndigheten för press, radio och tv nu är i arbete med att uppdatera sin föreskrift gällande mediestödet.
Vad jag inte uppfattar är den oro som i alla fall jag känner inför hur den här föreskriften, och i förlängningen den gällande mediestödsförordningen, riskerar att påverka pressfriheten och mediers frihet att känna att man kan rapportera om vad som helst. Jag hör ingen oro över hur de statliga stöden till medierna nu är under förändring genom mediestödsförordningen. Nu uppdaterar man föreskrifterna, så det är en förändring. Annars brukar regeringen ha en hög svansföring när det kommer till att lägga sig i andra länders regleringar på medieområdet och oroa sig för vad som kommer att hända.
Fru talman! Jag ser problem med såväl förordningen som föreskriften, såväl den gamla föreskriften som förslaget till den nya. Tidigare hade vi en ordning där vi hade kvantitativa regler som avgjorde vilka tidningar som skulle få stöd och inte. Man skulle rapportera ett visst antal tecken, det skulle vara många olika ämnen, det skulle vara rätt antal prenumeranter och så vidare. Det var mer som att jobba med ett Excelark. Men genom den här förändringen av förordningen, där det nu finns skrivningar om ansvarsfull nyhetsförmedling av hög kvalitet, förändras detta.
Myndigheten håller väl nu på att lära sig vad det här betyder. I alla fall vid kontakter som människor i mitt parti har haft uppger myndigheten att man tycker att skrivningarna i förordningen är otydliga och att det är därför man nu fortsätter att jobba på föreskriften. Vi uppfattar inte att myndigheten är väldigt exalterad över förändringarna och tycker att detta är positivt och bra. Det är mer att man känner sig tvingad att förändra föreskriften på grund av förordningen, som man tycker är otydlig. Man håller på att jobba sig fram till vad den egentligen betyder.
Jag blir lite orolig när förordningen, med skrivningar om innehåll av hög kvalitet och ansvarstagande nyhetsförmedling, nu leder fram till föreslagna skrivningar i föreskriften om att medierna inte får bidra till att sprida felaktig eller manipulerad information, inte får uppmana till brott samt ska avstå från publiceringar som vilseleder kring etablerad vetenskap och kunskap. Det här med brott är enkelt att avgöra. Vi har ett rättsväsen som prövar vad som är brottsligt och inte. Men vad som är etablerad vetenskap och kunskap eller manipulerad information är väldigt svårt att avgöra. Detta har såväl tryckfrihetsexperter som utgivarna själva reagerat på.
Min undran är: Har ministern någon oro för vad detta ska leda till? Ser man att den förordning som man beslutat om har lett till önskvärt resultat? Vi har ju sett en runda med mediestöd som har betalats ut med det här regelverket. Ser man att arbetet som myndigheterna utför är i linje med den ansats man hade när man fattade beslut om förordningen? Eller ser man någon oro för vad detta ska leda till och att det kanske inte var tänkt att myndigheten på det här sättet skulle pröva vad som är sant och inte sant?
Anf. 153 Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Först och främst har jag självklart förståelse för den principiella hållning och de farhågor som till exempel Tidningsutgivarna ger uttryck för. Jag välkomnar den debatten, både den som har skett och den som förs nu. Det här är svåra frågor.
Vi ska komma ihåg att myndigheten har valt att skicka ut ett förslag på remiss i en öppen process till en rad branschorganisationer och även andra berörda medieaktörer, däribland Tidningsutgivarna, där dessa har möjlighet att i detta tidiga skede framföra synpunkter, argument och förslag. Denna remissrunda pågår till i morgon, och sedan har myndigheten att ta hänsyn till de synpunkter som har kommit in innan den ska fatta beslut. Myndigheten har ju ännu inte fattat något beslut om förändrade föreskrifter.
Jag vill också understryka att rent politiskt är detta, att justera eller fatta beslut om föreskrifter, någonting som myndigheten själv har att sköta.
Jag vill dock lyfta blicken och backa bandet lite grann. Det är viktigt att komma ihåg hur situationen i Sverige ser ut med press- och mediestöd. Det mediestöd vi har nu och den förordning som gäller var någonting som arbetades fram och antogs av riksdagen i bred politisk enighet. Det handlar i grunden om att vi har ett medielandskap i väldigt snabb förändring. Presstödet eller driftsstödet har länge utgjort en väldigt viktig del i att värna mediemångfald och fri journalistik i hela landet. Att till exempel säkra andratidningarna lokalt på en ort har traditionellt varit ett viktigt sätt för presstödet att verka. Detta har fått allt mindre relevans i takt med att mediebranschen har omstrukturerat sig och i takt med att alltmer av journalistiken har flyttats till digitala distributionsformer.
Det, fru talman, var ett av skälen till att de nya mediestöden inrättades - att kunna stötta journalistiska vita fläckar runt om i landet där det varken finns en första eller en andra tidning. Att stötta innovation inom mediesektorn var också ett viktigt önskemål som fanns när dessa stöd inrättades.
Det nya redaktionsstödet inrättade vi under förra året när coronapandemin slog hårt över Mediesverige. Många journalistiska jobb riskerades när många publikationer stod inför en potentiell konkurs och annonsmarknaden föll kraftigt, samtidigt som vi hade stora och mer strukturella utmaningar i mediesektorn. Då, fru talman, agerade regeringen snabbt. Vi justerade ett antal av de befintliga stöden. Vi inrättade det nya redaktionsstödet, som skulle kunna gå ut brett och inte bara till dem som tidigare kvalificerat sig för presstöd. Vi stärkte distributionsstödet och gav möjlighet för exempelvis gratistidningar att komma in i detta.
De här akuta insatserna, fru talman, har räddat många journalistiska jobb. Regeringen har varit aktiv hela mandatperioden med att värna en fri och oberoende journalistik.
Sedan ska vi naturligtvis inte sticka under stol med att i takt med att medielandskapet förändras och att teknikneutrala stöd nu inrättas blir det också en svårare fråga att dra gränsen för vilka publikationer som ska ta emot statligt stöd.
Det är ju inte så, fru talman, att all journalistik i dag bekostas av staten. Så är det naturligtvis inte. Jag tycker att vi i denna diskussion ska ha respekt för att det är svåra avväganden. Där vill jag återkomma till att jag värnar den öppna debatt som nu finns i den här frågan. Men det är myndigheten som har en möjlighet att utfärda föreskrifter. Och, återigen, beslut är ännu inte fattade av myndigheten.
Anf. 154 Martin Kinnunen (SD)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Ministern gav en redogörelse för de stöd som vi har till mediebolag i Sverige. Jag är inte alls någon anhängare av dessa stöd. Det är jag inte. Jag tycker om fria medier, och jag tror att medier blir mer fria utan statlig inblandning.
Men nu har vi stödsystem, komplicerade system, som myndigheten har mycket jobb med. Då måste det, tycker jag, vara enkelt att bedöma. Det måste vara lätt att avgöra vem som ska få stöd och vem som inte ska få stöd. Då bör det inte bli en subjektiv bedömning av vilken tidning som är bra och vilken tidning som är dålig.
Jag ser att de föreskrifter som kommer nu är en följd av den prövning av ansökningar som mediestödsnämnden gjorde senast. Det är ett par fall som har uppmärksammats i vissa medier. Det rör några webbtidningar. Man avslog ansökningar från två alternativa mediesajter. Jag kan nog hålla med om att de inte håller särskilt hög kvalitet. Det är inga sajter där jag brukar läsa, men det är ändå intressant att titta på detta.
Mediestödsnämnden kom fram till att en sajt inte klarade kvalitetskravet. Enligt nämnden publicerades artiklar med innehåll som inte föreföll grundas på vetenskap eller fakta. Jag håller i och för sig med. Det de publicerade i ett fall är inte vad jag uppfattar som sant. En artikel med ett anti-vaccinbudskap nämndes. Jag tycker personligen att man ska vaccinera sig med de vacciner som myndigheter har kommit fram till är verkningsfulla.
Sedan lägger nämnden tidningen till last för att den även släpper fram skribenter utanför det konventionella systemtänkandet. Jag vet inte om det har något med demokratisyn eller något sådant att göra. Jag vet faktiskt inte exakt vad det grundar sig på, men med en sådan formulering är man lite på ett sluttande plan.
Det som kan hända är att en tidning blir oroad när det gäller att släppa in en krönikör. Det kan vara en elallergiker, en klimatförnekare eller något annat som jag inte tror på och som jag tror att det finns vetenskap som talar mot. Men då är frågan: Ska tidningarna känna att de inte kan ha skribenter som torgför en annan åsikt bara för att vi har konsensus kring vetenskap i en fråga? Det är frågan.
Med en sådan här föreskrift, som i förlängningen bygger på förordningen, är jag oroad för att tidningarna blir rädda för att publicera viss information. Det skadar tilltron till pressfriheten i Sverige, och det gör i alla fall mig djupt oroad.
Jag tycker att regeringen och alla riksdagspartier bör vara självkritiska. Man tog beslut om propositionen för några år sedan, och just skrivningarna om ansvarsfull journalistik och hög kvalitet fanns med. Jag undrar: Varför är det viktigt att det står i förordningen? Det är ju det som leder fram till att myndigheten måste göra denna prövning där man ska försöka bedöma fakta på dessa sajter - om det är sant eller inte sant - och om de går utanför det konventionella systemtänkandet eller om de är för skeptiska mot vaccin och så vidare.
Är det rimligt att myndigheter ska bedöma saker på detta sätt? Eller kan det finnas anledning att förändra förordningen, så att det blir tydligare och så att vi går tillbaka till en mer kvantitativ utvärdering av ansökarna?
Anf. 155 Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Det är inte så enkelt som att säga att vi ska gå tillbaka till rent kvantitativa, så att säga, krav för press- och mediestöd. Det var ganska enkelt när det handlade om antalet prenumererade upplagor, som driftsstödet, enligt det gamla presstödet, utgick från. Vi har varit partipolitiskt överens om att ett stöd som är helt teknikneutralt behöver inrättas - vi har även varit överens med mediesektorn om det. I och med att medielandskapet förändras kan man inte låsa sig vid en stödmodell kring prenumererade upplagor i papperstidningsform. Det har vi alla varit överens om.
Men ett teknikneutralt stöd som kan ges oberoende av om det är prenumeration, betalt på annat sätt eller gratis innebär såklart att kretsen av potentiellt stödberättigade blir mycket vid. Det är rimligt att medier som söker statligt stöd uppfyller vissa grundläggande kriterier. Men med det sagt: Det är också viktigt att kriterierna är så objektiva som möjligt i den här digitala miljön. Jag vill dock säga: Det är klart att detta är mer komplicerat än när vi har att göra med papperstidningar.
När förordningen togs fram var utgångspunkten att vi skulle hitta en så balanserad avvägning som möjligt i detta. Det handlade till exempel om krav på en ansvarig utgivare och krav på att följa god medieetisk sed. Det var två saker. Däremot avstod vi - både mitt parti och riksdagen - från att gå vidare med de förslag som fanns om rena demokrativillkor. Det handlade om att komma så långt som möjligt från innehållet.
När det gäller den nuvarande processen är det mediestödsnämnden som jobbar med föreskrifterna. Inget är ännu beslutat, och som jag har sagt tidigare välkomnar jag diskussionen och kan absolut ha förståelse för de principiella farhågor som lyfts av till exempel Tidningsutgivarna.
Men, fru talman, min ledstjärna både under pandemin och under hela min tid som kultur- och demokratiminister har varit - och är - att jag ska värna fri och oberoende journalistik i Sverige. Det är en snabbt föränderlig tid där vi behöver göra många olika insatser för att säkra att vi har en mediemångfald i Sverige.
Det handlar om att fortsätta stötta papperstidningen i delar av Sverige och för de grupper som är beroende av papperstidningen för att få sina dagliga nyheter. Man ska ändå inte skapa inlåsningseffekter. Man ska skapa möjlighet till innovation och möjlighet för den digitala omvandlingen att fortsätta. Vi har sett en ganska formidabel utveckling under pandemin. Nya steg har tagits i innovativ riktning. Det handlar också om att värna stödet till de vita journalistiska fläckar som finns runt om i landet.
Fru talman! Det press- och mediestödssystem som vi har i dag är jag stolt över. Martin Kinnunen sa det själv. Detta är ett system som Martin Kinnunen åtminstone 2015 omedelbart ville avskaffa. Det om något, fru talman, skulle skada den mediemångfald som vi har i Sverige i dag.
Anf. 156 Martin Kinnunen (SD)
Fru talman! Det är alltid problem eller utmaningar när man har statlig finansiering av företag, föreningar eller tidningar. Vi politiker, och förmodligen även väljarna, vill ju inte att tokstolleföreningar och tokstolletidningar ska ta emot dessa pengar. Vi tycker att det ska vara vettiga föreningar.
Jag lyssnade lite på en tidigare debatt här i kammaren om ett kommunistiskt ungdomsförbund som tar emot en massa skattepengar. Många blir upprörda över det: Varför ska kommunisterna ha pengar? Vi tycker inte om kommunister. Det är inte förenligt med vår demokratisyn och så vidare.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Men det enkla där och det enkla här är att ta bort stöden, så att partierna får finansiera sina ungdomsföreningar själva och så att press och medier finansierar sig själva. Så tycker jag, för det skapar frihet.
Men det är inte det vi diskuterar här, utan nu diskuterar vi hur det komplicerade system vi har ska vara. Jag uppfattar det som att regeringen är nöjd med sin förordning. Man ser inget problem med hur förordningen har blivit verklighet när den har prövats. Det är just det jag undrar: Är regeringen nöjd med vad förordningen har lett fram till? Var det detta man tänkte sig? Finns det någon idé om att se över detta?
Jag undrar också: Vilka kontakter har man haft med myndigheten rörande detta? Har ni haft kontinuerliga möten och stämt av detta? Har ministern fått information som tyder på att myndigheten tycker att förordningen är otydlig? Det är en signal som vi har fått genom flera personer som har haft kontakt med myndigheten de senaste veckorna. Såväl våra ledamöter i kulturutskottet som vår ledamot i mediestödsnämnden har hört detta från personer som jobbar på myndigheten. Är det något som regeringen har fått information om: att myndigheten tycker att förordningen är otydlig? Ser man något behov av att se över förordningen?
Anf. 157 Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)
Fru talman! En bred partipolitisk överenskommelse är det som ligger till grund för mediestödet och också dess syfte. I detta har ingått att ta fram kriterier som är så objektiva som möjligt i den digitala miljön, där definitionen av allmänna nyhetsmedier delvis är mer komplicerad.
Jag delar Martin Kinnunens uppfattning att det är helt centralt att det ska råda ett stort armlängds avstånd mellan politiken och journalistik och medier. Det är också skälet till att man undvek att skriva saker som har med till exempel demokrativillkor att göra när förordningen togs fram. Utgångspunkten har varit att hitta en balanserad avvägning.
Myndigheten för press, radio och tv har sedan möjlighet att utfärda föreskrifter. Jag menar att här ska inte politiken genom förordningar gå in i för mycket detaljer. Man har utarbetat förslag till förändringar i föreskrifterna och skickat ut dem på remiss. Det är en öppen process. Jag välkomnar debatten. Det här är svåra frågor, och det är återigen viktigt att framhålla att myndigheten inte har fattat något beslut. Remisstiden pågår fortfarande.
Det är inte jag som statsråd som har att uttala mig om vilka enskilda publikationer som har fått stöd eller inte av myndigheten. Sedan måste vi naturligtvis fortsätta att driva en aktiv mediepolitik. Det är ett snabbt föränderligt landskap. Regeringen och jag har visat att vi har varit beredda att agera snabbt för att stötta journalistik och rädda journalistjobb under pandemin både genom att sänka trösklarna och höja de stöd som vi har sett behövts för att journalistik ska nå ut i hela Sverige. Det är en grundläggande demokratisk fråga. Journalistiken ska vara fri och oberoende, och det kommer jag att fortsätta att verka för.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.