E20 som landets farligaste väg
Interpellation 2011/12:118 av Green, Monica (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-11-14
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Anmäld
- 2011-11-15
- Svar fördröjt anmält
- 2011-11-25
- Sista svarsdatum
- 2011-11-28
- Besvarad
- 2011-12-06
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation
2011/12:118 E20 som landets farligaste väg
av Monica Green (S)
till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
När olycksstatistik, trafikmängd och vägstandard sammanställs visar det sig att E20 är Sveriges farligaste väg. E20 från Alingsås till Närkegränsen är den mest olycksdrabbade i Sverige. Under de senaste sex åren har 14 personer dödats och ca 50 har skadats svårt på vägsträckan. Denna vetskap borde innebära omedelbara åtgärder för att snabba på den nödvändiga breddningen till minst fyrfältsväg hela vägen mellan Göteborg och Stockholm.
E20 i Sverige förbinder storstäderna Malmö, Göteborg och Stockholm och är därmed av stor betydelse för nationella och internationella transporter av personer och gods. E20 är en av de viktigaste vägarna i landet och är rekommenderad som huvudväg för långväga gods- och persontransporter. Men E20 är en kraftigt olycksbelastad väg med relativt högt trafikflöde och stor andel tung trafik. Det påbörjade arbetet med motorvägsstandard genom Skaraborg har tyvärr stannat av sedan sträckan Lundsbrunn–Holmestad stod klar.
Vad avser statsrådet att göra med vetskapen om att E20 är Sveriges farligaste väg?
Hur avser statsrådet att använda uppgifterna för att påskynda arbetet med minst fyrfältsstandard längs hela E20?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2011/12:118
Webb-tv: E20 som landets farligaste väg
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2011/12:42 Tisdagen den 6 decemberProtokoll 2011/12:42 16 § Svar på interpellation 2011/12:118 om E20 som landets farligaste väg
Protokoll från debatten
Anf. 60 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Monica Green har frågat mig vad jag avser att göra med vetskapen om att E20 är Sveriges farligaste väg och hur jag avser att använda uppgifterna för att påskynda arbetet med minst fyrfältsstandard längs hela E20.
För att förbättra infrastrukturen beslutade regeringen förra året om en historisk infrastruktursatsning på närmare 500 miljarder kronor efter ett omfattande arbete med stor lokal och regional förankring. Inom dessa ramar ryms såväl kapacitetshöjande åtgärder som trafiksäkerhetshöjande åtgärder inom det statliga vägnätet i den nationella planen och i länsplanerna för regional transportinfrastruktur.
I den nationella planen för transportsystemet 2010-2021 ingår satsningar på drygt 2,1 miljarder kronor för sträckan E20 Örebro-Göteborg och de namngivna projekten är: Tollered-Alingsås, Genom Alingsås, Alingsås-Vårgårda, Trafikplats Jung och Förbifart Hova. Satsningarna syftar till att bidra till bättre trafiksäkerhet och framkomlighet. I planen finns också en särskild pott för icke namngivna projekt inom bland annat trafiksäkerhetsområdet.
Jag har blivit informerad om att som beslutsunderlag inför kommande planperioder tas en strategi fram som ett gemensamt projekt mellan Trafikverket Region Väst, Västra Götalandsregionen, Skaraborgs kommunalförbund och berörda kommuner. Syftet är att undersöka alternativa standarder, såväl motorväg som mötesfri landsväg, för E20 med särskilt fokus på sträckorna Vårgårda-Vara, förbi Skara, Holmestad-Mariestad och förbi Mariestad. Resultat från detta gemensamma projekt kommer inom en snar framtid att presenteras.
Regeringen kommer under mandatperioden att återkomma med förslag till ett nytt infrastrukturbeslut som syftar till att säkerställa de framtida behoven av åtgärder inom transportsystemet. Som ett led i denna process har regeringen gett Trafikverket i uppdrag att med utgångspunkt i nu gällande planer utreda kapacitetsbrister i transportsystemet samt föreslå åtgärder på lösningar. Uppdraget ska redovisas den 30 april 2012.
Anf. 61 Monica Green (S)
Fru talman! E20 är en av Sveriges viktigaste vägar dels för att den knyter samman våra två största städer, Göteborg och Stockholm, dels för att den ser till att flödet av gods fungerar från Bergslagen till norra Europas största hamn i Göteborg. Det är en stor blandning av godstrafik och persontrafik, och trafikmängden ökar och därmed också antalet olyckor. Antalet olyckor har ökat i Västsverige och förresten även i hela Sverige men oroande mycket i västra Sverige. E20 är Sveriges farligaste väg.
Eftersom jag bor i Skaraborg och eftersom många med mig åker E20 ofta ser jag det som angeläget att påskynda arbetet. Jag vill också påminna infrastrukturministern om att under den tid som vi styrde landet byggde vi den enda sträcka som har motorvägsstandard som finns i Skaraborg, nämligen den mellan Lundsbrunn och Holmestad. Det bygget satte Göran Persson i gång. Sedan dess har ingenting hänt.
Nu finns några avsnitt med i planerna, men jag tycker att det går för långsamt. Catharina Elmsäter-Svärd har partikamrater i Skaraborg som har agerat på olika sätt med jippobetonade aktiviteter och låtit påskina att bara de blir valda kommer de att fixa E20. Catharina Elmsäter-Svärd har en partikamrat i Mariestad som har sagt: Blir jag bara riksdagsledamot ska jag fixa E20 på fyra år.
Nu har han varit riksdagsledamot i fem och ett halvt år, och det har inte skett någonting när det gäller E20 sedan han blev riksdagsledamot.
Det går för långsamt, och antalet olyckor bara ökar. Sedan jag skrev den här interpellationen har det skett ännu fler olyckor. E20 är alldeles för olycksdrabbad, och det behövs snabbare åtgärder.
Västra Götalandsregionen, som har jobbat fram planerna, vill påskynda arbetet och vill naturligtvis att det ska bli en fyrfältsväg genom hela Skaraborg och för den delen på hela sträckan Göteborg-Stockholm eftersom det behövs.
Jag är inte helt nöjd med svaret. Jag förstår att det är så här som Catharina Elmsäter-Svärd kan svara. Hon måste vänta in planerna. Jag vet också att Catharina Elmsäter-Svärd har tyckt att om vi underlättar och ser till att E20 inte längre är Sveriges farligaste väg är det någon annan väg som blir farligast. Jag tycker att man kan ha den principen att man åtgärdar den farligaste vägen. Då blir det en annan väg som blir farligast, och då åtgärdar vi den också. På så sätt betar vi av väg efter väg så vi får ned antalet olyckor. Nu går ju olycksstatistiken åt fel håll, och så kan vi inte ha det. Jag vill att Catharina Elmsäter-Svärd skyndar på det här trafiksäkerhetsarbetet och prioriterar E20.
Anf. 62 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Det är alldeles riktigt som Monica Green säger att E20 med sin sträckning är en viktig led. Kunskapen är stor även hos mig om att det går mycket tung godstrafik där.
När vi tittar på vägar och pratar framkomlighet och trafiksäkerhet är det detta som har varit drivet, inte minst utifrån den gemensamma nollvision som vi har jobbat med sedan 1997. Vi tittar också på hur vi, om vi inte bygger motorvägsstandard, åtminstone successivt bygger mittseparering. Vi vet att just mittseparering, eller två-plus-ett-vägar som det också kallas, minskar dödligheten och antalet svåra olyckor rejält. Det har varit bra.
Fru talman! Jag vet en annan som hade tänkt vara med i debatten om den här sträckan av E20 men som inte kan det, nämligen Hans Ekström som bor vid en annan del av sträckningen. Han har tidigare tagit upp med mig att det finns en annan problematik med att det inte finns mittseparering där man kan hålla en jämn hastighet. Det innebär att det finns en flora av trafikmärken för hastighetsbegränsningar. Det är inte så enkelt för den som kör att veta vilken hastighetsbegränsning det är som råder. Det är inte heller speciellt smidigt för den som kör lastbil att hela tiden sänka eller höja farten. Det blir ryckigt. Det här har vi naturligtvis med oss.
De olika delar som jag nämnde och som finns med i den här planen kan vara nog så viktiga, men det är naturligtvis så att de enligt Monica Green inte heller är tillräckliga. Jag känner också till, och det gör säkert Monica Green också, att man måste ta tag i den här diskussionen igen om det ska vara just motorvägsstandard hela sträckan eller om det ska vara någon form av mittseparering.
Vi har haft motsvarande diskussion i en tidigare interpellationsdebatt. Då tog jag upp att när vi framför allt tittar på trafikmängden behövs det runt 18 000 fordon per dygn för att det ska vara motiverat att bygga med motorvägsstandard, men med vetskap om att det är mycket tung trafik, många lastbilar, och framför allt omkörningar kan den siffran också förändras om vi tänker på trafiksäkerheten.
Den arbetsgrupp eller projektgrupp som har jobbat, där vi har Trafikverket, Västra Götalandsregionen, Skaraborgs kommunalförbund och andra berörda kommuner med, tittar på hur man skulle kunna gå vidare. Om jag inte missminner mig ska de till och med ha ett avslutande möte den 20 december.
I det arbete som vi nu gör för att komplettera både järnväg och väg inför ett kommande, kompletterande, infrastrukturbeslut nästa höst tittar vi mycket på flaskhalsar. Vi tittar på framkomligheten. Till det är kopplat trafiksäkerhet. Därför är det bra att även ta in det arbete som görs lokalt för att se hur man kan komma överens och hur vi använder pengarna på bästa och mesta sätt så att vi får ut så mycket infrastruktur som möjligt. Om vi för att komma vidare kan göra en anpassning på delar av sträckorna, där vi inte bara tänker i termer av motorvägsstandard, är också det ett sätt att åtgärda det som Monica Green har i sin ursprungliga fråga, nämligen vad jag gör med vetskapen att E20 är en av landets 55 farligaste vägar.
Anf. 63 Monica Green (S)
Fru talman! Det är inte bara en av de farligaste utan faktiskt den farligaste enligt Trafikverket. Av det skälet tycker jag att man ska påskynda arbetet.
Jag har ingenting emot mittseparerade vägar. När det gäller E20 behövs mittseparering och två filer åt varje håll. Vi behöver inte använda ordet motorväg om det på något sätt kan hindra utvecklingen. Fyra filer med mittseparering är fullt tillräckligt. Det behövs på grund av den tunga trafiken, och den lär inte minska, särskilt inte när regeringen nu höjer banavgifterna. Då finns det risk för ännu mer tung trafik på vägarna i stället för tvärtom. Det borde vara mer gods på järnväg, men eftersom regeringen höjer banavgifterna riskerar det att bli ännu mer gods på väg, vilket är helt fel riktning att gå.
Vi har norra Europas största hamn i Västsverige. Därifrån förflyttas mycket gods, vilket betyder tung trafik. När jag körde på E20 i går mellan Vara och Skara kom den första snön och halkan. Vid de tillfälliga omkörningsfiler som nu finns på vissa ställen blir det, som Catharina Elmsäter-Svärd mycket riktigt påpekar, en ändring av hastigheten då man snabbt ska försöka köra förbi de många långtradare som trafikerar E20. Vid halka, som den i går, finns det stor risk för olyckor, vilket också varit fallet på E20.
E20 drabbas ofta av olyckor. För bara två veckor sedan skedde ytterligare en dödsolycka. Vi ska inte behöva stå här varje halvår och konstatera att nu har ännu fler människor dött. Det är inte roligt att se att olycksstatistiken går åt fel håll. Nollvisionen, som Catharina Elmsäter-Svärd talade om, arbetade vi fram i mitten av 90-talet. Vi försökte minimera olyckorna genom att jobba med människors attityder, att sänka hastigheterna och köra säkrare. Vi försökte också se till att det vid vägarna fanns så få hinder som möjligt. Om olyckan skulle vara framme ska vägen vara byggd på ett sådant sätt att man minimerar olyckan.
Det behövs snabbare åtgärder. Det är bra att korsningen vid Jung kommer att åtgärdas, men det ligger alltför långt fram i tiden. Detsamma gäller Förbifart Hova där det behövs en fyrfältsväg. Det behövs snabbare åtgärder än de som nu finns i planen. De ligger alltför långt fram i tiden.
Anf. 64 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Monica Green kom plötsligt in på en helt annan fråga. Låt mig därför bemöta den. Det gäller höjda banavgifter eller inte.
Jag kan konstatera att godstransporterna på järnväg ökat rejält de senaste åren, och de har ökat om möjligt ännu mer rejält vad gäller kombitransporterna. Banavgifterna avser endast en liten procent av den totala kostnaden. Vi har de lägsta avgifterna i hela Europa. Dessutom är avsikten att banavgifterna ska gå tillbaka och användas för ökat underhåll på järnväg.
När jag lyssnar på Monica Green hör jag, underförstått, att hon anser att vi behöver mer och snabbare. Samtidigt vet Monica Green mycket väl att den planering som gäller för infrastruktur både är långsiktig och har långa ledtider. Det gäller såväl den ekonomiska som den fysiska planeringen.
Det handlar snarare om hur vi kan hitta balansen mellan den genomarbetade planen, som jobbats fram utifrån regionens önskemål, och prioriteringarna för långsiktigheten och samtidigt klara av att möta kravet på flexibilitet när vi får ändringar i vår omvärld eller i vår lokala värld. De objekten finns med, som jag tidigare nämnt.
Det uppdrag som Trafikverket fått, och som egentligen började med att de skulle titta på hur vi kan öka kapaciteten på järnväg, har också lyfts in. De ska på samma sätt titta på vägarna, hur man kan öka kapaciteten och komma åt flaskhalsar. I det ligger även hur vi jobbar med trafiksäkerhet.
Nollvisionen, som jag nämnde och som Monica Green hakade på, har varit ett strategiskt arbete med många inblandade parter. Det gör att vi de facto är världsledande i att ha fått ned antalet döda, men vi är fortfarande inte nere på noll. Det finns mer att göra. Vårt arbete kommer därför att fortsätta.
Jag skulle vilja kommentera debatten för ett par månader sedan, då vi egentligen talade om samma sak, och Monica Greens önskan att vi inte kan stå här varje halvår och upprepa detta. Nej, men utgångspunkten är hur vi faktiskt fattar besluten, med budgeten som kommer varje höst och den planering som trots allt finns.
Nu har vi arbetsgruppen som i stort sett ska ha landat på hur de vill göra sina prioriteringar under nästkommande arbete. Om jag inte missminner mig, som jag sade tidigare, kommer de att träffas i slutet av december. Låt oss därför höra vad regionen denna gång gemensamt kommit fram till beträffande ordningen för hur de vill ta itu med detta.
Det är så arbetsgången tråkigt nog måste vara, men vi har inte glömt bort E20 eller någon annan väg som börjar på E i detta land.
Anf. 65 Monica Green (S)
Fru talman! E20 är Sveriges farligaste väg, och olyckorna bara ökar, liksom godstransporterna. Det är en allvarlig utveckling för E20. Jag skulle vilja att ministern tog de signalerna på mycket stort allvar.
Ministern sade inledningsvis att vi aldrig har satsat så mycket som nu när det gäller infrastruktur. Jag kan konstatera att vid varje tillfälle som en regering, oavsett färg, har lagt fram en infrastrukturproposition har det varit den största någonsin. Det är ju så med pengarnas värde att det tio år senare har ökat. Vid varje tillfälle som en infrastrukturproposition läggs fram är den gigantiskt mycket större än gången innan, och det oavsett färg på regering.
Vi socialdemokrater startade nollvisionsarbetet. Jag är glad att den borgerliga regeringen har tagit vid och fortsatt det arbetet. Sverige har varit ledande. Därför är det olyckligt att olyckorna åter ökar, och E20 är den farligaste vägen.
Jag kommer att interpellera igen om det inte händer något, men jag kan naturligtvis också lyssna på den arbetsgrupp som Catharina Elmsäter-Svärd hänvisar till. Som det ser ut i dag är jag inte nöjd. Jag vill ha snabbare åtgärder. Jag hoppas att Västra Götalandsregionen tillsammans med berörda parter kommer att flytta fram positionerna och, tillsammans med oss i riksdagen, öka trycket så att det blir en snabbare hantering av E20.
Anf. 66 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Även om varje ny regering lagt lite mer än den tidigare kan vi konstatera att denna alliansregering uppenbarligen lagt mest.
Sedan är frågan var man lägger pengarna och hur man prioriterar. Vi har prioriterat vägarna genom att framför allt öka trafiksäkerheten. Då får man också framkomligheten. Det handlar om hela landet. Vi gör stora investeringar i drift och underhåll på väg men också i nya investeringar. Jag är medveten om att Monica Green tycker att det inte går tillräckligt snabbt och inte kommer tillräckligt mycket, att det skulle ha gjorts betydligt mycket mer långt tidigare, men vi får konstatera att sådan är situationen.
Däremot har vi en fortsatt ambition - och det tror jag att även Monica Green och kolleger i närområdet har - att minska antalet trafikfarliga vägar, oavsett var i landet de finns.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.