drivmedel och miljö

Interpellation 2001/02:468 av Saarinen, Ingegerd (mp)

den 26 april

Interpellation 2001/02:468

av Ingegerd Saarinen (mp) till näringsminister Björn Rosengren om drivmedel och miljö

Transportsektorn måste ta sitt ansvar för utsläpp av växthusgaser, inte minst med tanke på prognoser om ökande koldioxidutsläpp i framtiden. Alternativa drivmedel har potential att minska miljöbelastningen genom att både sänka koldioxidutsläppen och ge renare emissioner.

Här har Sverige en nästan unikt god situation genom god tillgång på biomassa och biprodukter, en stark fordonsindustri, innovativa företag samt inte minst genom miljöintresserade människor, kommuner och företag. Dessutom har vi inga olje- eller fossilgasresurser att försvara. En lyckad teknisk utveckling skulle kunna få positiva effekter i form av bättre miljö, arbetstillfällen inte minst i glesbygd, säkrare energiförsörjning och förhoppningsvis även teknikexport.

Insatserna när det gäller forskning, utveckling och investeringar har dock hittills varit något ensidiga och inriktade på spår som kanske visar sig inte ha så stor potential som vi hoppats.

För biogas ser experter samt även en statlig utredning en begränsad potential på grund av begränsad råvarutillgång och dyra processer. Etanol ur prima jordbruksprodukter som vete kan ge stora volymer, men är ingen långsiktig lösning. Att producera etanol ur cellulosa är, efter många år, fortfarande på forskningsstadiet och konceptet lär enligt en del experter knappast kunna nå rimliga krav på energieffektivitet. Rapsmetylester anses kunna utgöra ett intressant nischbränsle men knappast mer på grund av begränsad avkastning. För vätgas, som många forskare ser som ett framtida ideal, är det fortfarande långt till realistiska produktions- och distributionsmetoder inom ett hållbart samhälle samt inte minst avseende fordon.

På forskningssidan bedrivs ett omfattande, flerårigt forskningsprogram om etanol ur cellulosa. För övriga typer av drivmedel finns knappast några forskningsmedel tillgängliga alls inom berörda myndigheter. De summor som staten lägger på denna typ av FoU är för övrigt relativt små om man jämför med närliggande områden som t.ex. olika forskningsprogram för miljövänligare fordonsteknik.

När det gäller investeringar i produktion och subvention av drift får biogas och etanol årligen stora summor från statsbudgeten och dessutom ett starkt kommunalt stöd. Anläggningar för biogas betalas till stor del med LIP-medel, och biogasen som produceras är helt skattebefriad. Totalt har flera hundra miljoner kronor av offentliga medel satsats på biogasutbyggnad de senaste åren, och takten är ökande. Etanolproduktionen subventioneras i dag med omkring 300 miljoner kronor per år i form av skattedispenser. Förutom mindre volymer av rapsmetylester stöds inga andra typer av drivmedel på detta vis.

Den ensidiga situationen kan förstärkas av att ett föreslaget direktiv för biodrivmedel inom EU helt klart är utformat för att tvinga fram en snabb expansion av etanol och biodiesel från jordbruksprodukter, tillverkat med dagens kända teknik.

Det är uppenbart att det behövs mer forskning och även forskning inom existerande men kanske främst andra fält för att finna framtida drivmedel och energibärare, samt effektiva produktionsprocesser. Andra metoder som t.ex. att producera syntesgas ur biomassa och andra råvaror och sedan använda det för att producera olika typer av drivmedel har pekats ut av Vägverket, Energimyndigheten och Vinnova som exempel på en intressant teknologi som borde prövas.

Avser statsrådet lägga något förslag på hur utvecklingen av alternativa drivmedel ska stimuleras så att miljöbelastningen minskar?