bostadsbyggandet

Interpellation 2002/03:352 av Lundström, Nina (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2003-05-09
Anmäld: 2003-05-09
Fördröjd: Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält: 2003-05-16
Sista svarsdatum: 2003-05-23
Besvarad: 2003-06-02

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 9 maj
Interpellation 2002/03:352
av Nina Lundström (fp) till statsrådet Lars-Erik Lövdén om bostadsbyggandet

Boverket har lämnat en ny prognos för bostadsbyggandet och konstaterar att ingen ökning finns i sikte detta år heller. 20 000 bostäder påbörjas i år. Det innebär att bostadsbyggandet blir oförändrat för tredje året i rad. Nästa år kan byggandet kanske öka med drygt 12 % till 22 500 bostäder. Framför allt flerbostadshus. Men detta är en minskning med 1 500 bostäder jämfört med prognosen från januari. Regeringens mål om att 120 000 nya lägenheter fram till och med år 2006 tycks allt mer orealistisk.

Boverkets prognos för i år stöds bland annat av de bedömningar som kommunerna gjort i Boverkets bostadsmarknadsenkät och av utvecklingen av byggloven. En stor del av nedgången ligger i Stockholm.

Ett skäl till det låga byggandet är osäkerheterna kring den av regeringen föreslagna investeringsstimulansen för byggande av mindre hyresrätter och studentbostäder. Boverket påtalar att det är viktigast att ribban inte sätts för lågt när det gäller vilka hyresnivåer som accepteras för att få investeringsbidrag eller investeringsstimulans. Om tolkningen blir allt för strikt tror Boverket att byggandet av flerbostadshus i stället kommer att falla nästa år.

En närmare studie av Bostadsmarknadsenkäten i Stockholm län, där bostadsbristen är akut och bostadsbyggandet faller, visar att det även finns en brist på större bostäder. Trångboddheten bland barnfamiljer är ett faktum och brist finns på både 3-4 rums lägenheter samt bostäder med fler än 5 rum. Byggandet av fler större bostäder skulle därmed kunna frigöra mindre bostäder för andra målgrupper.

Från Folkpartiet liberalernas sida har vi upprepade gånger lagt förslag om andra åtgärder för att öka byggandet. Se över hyressättningen, införa ägarlägenheter, öka konkurrensen på byggmarknaden, införa tredimensionell fastighetsbildning, sänka fastighetsskatten med mera.

Vi har kritiserat det nya investeringsbidraget därför att det snedvrider marknaden. Ett flertal aktörer på bostadsmarknaden har påvisat en rad orimligheter med det nya investeringsbidraget. De investeringsbidrag som funnits har varit kringgärdade med omfattande regelverk. Så även det nya som är kopplat till en rad olika faktorer för att bidrag ska medges; tillväxtort, hyrestak, kvadratmeterbegränsning (små hyresrätter), förbud mot direktverkande el, byggande för hållbar utveckling med mera.

Men Folkpartiet tycks inte vara ensamma om att vara skeptiska till investeringsbidragen.

Statsminister Göran Persson uttalade följande i Riksdagen den 20 februari 2003:

" Det byggdes många bostäder, men det uppfanns också en ohygglig mängd subventioner och andra typer av stödsystem, som snedvred bostadsmarknaderna på ett sätt som inte var särskilt hälsosamt. Så blir det i regel när man skapar en politisk apparat för en viss sektor. Vi har sett det när det gäller jordbruket, och vi har sett det när det gäller bostäder. Dit vill vi inte komma tillbaka. Jag kan göra en mycket enkel reflexion, herr talman. När vi började frågestunden talade vi om räntorna. När räntorna uppgick till 15 % behövde vi en subvention för att komma ned till 3 %. När man nu kan låna till 3-4 % ränta är finansieringsproblemet löst. Nu handlar det om konkurrens i byggsektorn, och det är snarast där som vi ska sätta in stöten, inte med ytterligare regleringar och bidrag. "

Bostadspolitikens ständiga regeländringar leder till att få vågar bygga hyresrätter. Det krävs att politiken läggs om från kortsiktiga investeringsbidrag till grundläggande förändringar som gör det mer lönsamt att bygga och äga alla typer bostadsfastigheter.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga kommun- och bostadsminister Lars Erik Lövdén följande:

1.Vilka åtgärder avser kommun- och bostadsministern att vidta med anledning av Boverkets nya dystra prognos?

2.När kommer kommun- och bostadsministern presentera andra förslag för riksdagen i syfte att få igång bostadsbyggandet ?

3.Vilka åtgärder tänker kommun- och bostadsministern vidta för att specifikt lösa problemen med bristen på större bostäder?

Debatt

(9 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:352

Webb-tv: bostadsbyggandet

Protokoll från debatten

Lars-Erik Lövdén (S)

Anf. 16 Lars-Erik Lövdén (S)

Herr talman! Det är en något märklig situation när man debatterar bostadspolitik med Folkpartiet. Det saknas över huvud taget förslag och initiativ från Folkpartiet för att medverka till ett ökat bostadsbyg- gande. Det finns ett förslag, och det gäller ägarlägen- heter. Men tror verkligen Nina Lundström att infö- rande av ägarlägenheter är lösningen på den bostads- bristsituation som man har i Stockholmsområdet? Så är det naturligtvis inte. När jag tar del av Folkpartiets budgetförslag blir jag ännu mer bekymrad. I det bud- getförslaget föreslås ett avvecklande av alla bostads- subventioner, om jag har förstått saken rätt, inklusive de nuvarande räntebidragen till bostadsrätter och hyresrätter. Regeringen har presenterat ett stort antal förslag för att möjliggöra ett ökat bostadsbyggande. I morgon kommer riksdagen att behandla förslaget om ett ut- ökat investeringsstöd, som i praktiken innebär en sänkning av byggmomsen från 25 % till 6 % för mindre och medelstora hyreslägenheter och student- bostäder. Det är en komplettering och en utvidgning av det investeringsstöd som vi hitintills har haft för att stimulera hyresrättsproduktionen och som medfört en tillkomst av 13 000 studentbostäder och 6 000 hyreslägenheter. Jag nämnde i mitt interpellationssvar att regering- en nyligen har lämnat en proposition till riksdagen om tredimensionell fastighetsbildning, en möjlighet som har efterlysts av byggföretagen och som jag nu är väldigt glad över att ha kunnat lägga fram ett för- slag om på riksdagens bord. Det möjliggör friställan- de av byggbara ytor, framför allt i de stora städerna, vilket kan underlätta ett ökat bostadsbyggande. Vi håller på att se över hyressättningssystemet, och vi gör det väldigt snabbt. Vi har startat en utred- ning kring plan- och bygglagstiftningen, som syftar till att effektivisera planlagstiftningen för att därmed få fram planer för ett ökat bostadsbyggande snabbare och enklare än vad som är möjligt enligt dagens sy- stem. Jag har alltså i mitt svar redovisat en rad åtgärder som vi nu vidtar för att stimulera ett ökat bostadsbyg- gande. Men det kräver ett engagemang från andra parter på bostadsmarknaden. Kommunerna har nyck- elrollen, men också byggföretagen har en nyckelroll att utveckla byggmetoder som gör det möjligt att bygga till rimligare kostnader än vad vi har sett i en del av den produktion som vi har bakom oss och där marknaden nu är mättad. Det är en paradox att när vi har en bostadsbristsituation har marknaden förbyggt sig för de dyra exklusiva bostadsrätterna och därmed har den en uppgift att ställa om produktionen till ett bostadsbyggande som vänder sig till bredare hus- hållsgrupper. Frågan om ägarlägenheter har regeringen inte ta- git ställning till. Vi har ett utredningsbetänkande framme om ägarlägenheter. Den frågan bereds natur- ligtvis i vanlig ordning. Vi har inte ännu bestämt oss om inriktningen, men det är inte, Nina Lundström, lösningen på bostadsbristsituationen i Stockholmsom- rådet att introducera ägarlägenheter. Det finns många tomma lägenheter i nyproduktionen som är dyra och exklusiva i dag. Det är en bredare bostadsproduktion som vänder sig till bredare hushållsgrupper som nu måste komma till stånd.

Nina Lundström (Fp)

Anf. 17 Nina Lundström (Fp)

Herr talman! Jag lyssnade på Lars-Erik Lövdén, och för honom tycks lösningen vara mer subventio- ner. Det är det enda man kommer med och några utredningar. Då undrar jag: Har man någon gång utvärderat vad de här subventionerna ger? Statskonto- ret skriver bland annat att effekterna är osäkra och att ett kostnadseffektivt byggande inte förutsätter stöd. Vilka kommentarer har statsrådet till detta? Det stämmer att vi i morgon ska debattera åtgär- der för att främja byggandet av mindre hyresbostäder och studentbostäder. Titeln på denna proposition och detta betänkande skulle egentligen vara Hur man hindrar byggandet. Så många hinder som den propo- sitionen innehåller tror jag aldrig att jag har sett i en proposition på så få sidor. Men jag tänkte ta upp en konkret fråga. Lars-Erik Lövdén säger att alla har ett ansvar, och det håller jag med om. Fast det är ju regeringen och samarbetspar- tierna som har det yttersta ansvaret för de förslag som röstas igenom här i riksdagen och som är en förut- sättning för byggande. Enligt det nya subventionssystemet ska alla stora byggherrar som har massor av mark ställa om och bygga hyresrätter. I propositionen står det att Hyres- nämnden i Stockholm har sagt att hyran i ett hus som byggts med hjälp av stödet kan komma att underskri- da det som enligt hyreslagen är en skälig hyra, vilket kan påverka hyrorna i ett hus som inte har byggts med hjälp av stöd. Alla vet att om man inte är överens, då är det bruksvärdessystemet som gäller. Man kan få hyran prövad enligt hyreslagen. En sådan prövning innebär att lägenheter som är byggda utan subvention ska jämföras med de lägenheter som är byggda med sub- vention. Min fråga till statsrådet är då: Hur många byggherrar är det som vågar att bygga en lägenhet utan subvention när risken finns att Hyresnämnden säger att hyran ska jämföras med hyran i de lägenhe- ter som byggts med subvention? Min andra fråga tar också statsrådet själv upp. Man håller på att titta på detta med infrastrukturen och miljökraven, och då tänker jag speciellt på sådana storstäder som Stockholm. Samma krav för bullernivåer gäller i en storstad och i Kiruna eller ute på landet. Det gör att byggandet av väldigt många bostäder i Stockholm stoppas av länsstyrelsen, eftersom man tillämpar samma lagstift- ning över hela landet. Jag har frågat miljöministern om hon är beredd att göra någonting åt detta, eftersom det ändå är skillnad mellan att bo i storstad och att bo på landet. Hennes svar var att hon inte var beredd att göra någonting. Då frågar jag: Vem ska jag tro på? Vem kommer att vinna i slutändan? Eller kommer man att fortsätta att hindra bostadsbyggande i storstäder eftersom man tillämpar samma lagstiftning i hela Sverige? Jag hoppas att vi får svar på frågan som Nina Lundström ställde om ägarlägenheter. Det löser inte hela problemet, men ägarlägenheter är en viktigt del i det hela just i storstäder. Lars-Erik Lövdén borde veta vad som behövs, nämligen långsiktighet. Men vad presenteras? Försla- gen i den proposition som vi talade om tidigare gäller i en mandatperiod. Det bidraget gäller alltså i fyra år. Är det långsiktighet? Nej, vem vågar bygga med sådana regler? Det vore intressant att få veta - jag har inte lyck- ats att få fram den siffran. Hur många bostäder har byggts med det gamla investeringsbidraget? Man kan få fram hur många bidrag som är beviljade, men det är ju ingenting som säger att dessa bostäder byggs i slutändan. Blev det så många som man hade förväntat sig? Och hur många bostäder skulle ha byggts ändå? Vilken är undanträngningseffekten? I regeringens proposition står det i klartext att man tränger undan ganska många bostäder som ändå skulle ha byggts.

Lars-Erik Lövdén (S)

Anf. 18 Lars-Erik Lövdén (S)

Herr talman! Statsrådet menar att Folkpartiet är ensamt om att vara kritiskt till investeringsbidraget. Jag konstaterar bara att statsministern den 20 februari 2003 uttryckte liknande tankegångar här i kammaren. Han sade bland annat: Nu handlar det om konkurrens i byggsektorn. Det är snarast där som vi ska sätta in stöten, inte med ytterligare regleringar och bidrag. Detta sade statsministern under en frågestund som handlade om ytterligare investeringsbidrag. Så vi är nog inte helt ensamma om vår uppfattning. Statsrådet säger att Folkpartiet inte har några egna förslag. Vi har massor av förslag, och vi delar gärna med oss av dem till statsrådet för att man ska få i gång bostadsbyggandet. Det behövs större bostäder. Bostadskonsumentens behov måste sättas i centrum. Det är behovet som ska styra det som byggs. Där menar vi att ägarlägenheter har en oerhört viktig roll. Det är inte den enda lösningen på bostadsproblemati- ken, men det är en viktig pusselbit, det ska vi komma ihåg. Tänk, vilken fantastisk möjlighet och vilken vi- sion ägarlägenheterna kan erbjuda! Man skulle kunna tala om integration på fastighetsnivå, inte bara på stadsdelsnivå eller kommunnivå. Man skulle kunna mixa olika typer av bostäder i en och samma fastig- het. Man kunde ha en bostadsrättsförening, några ägarlägenheter och hyresrätter i samma hus. Kanske skulle hyresrätterna få en förnyad möjlighet på mark- naden. I dag är hyresrätten utrotningshotad. Det är ju inga som bygger hyresrätter. Och tänk, vilka möjligheter ur ett integrationsper- spektiv att mixa i fastigheterna, men se det går inte. I förslaget till tredimensionell fastighetsbildning som regeringen kom till riksdagen med omöjliggör man skiktning av bostadshus. Det ska man inte kunna göra. Om nu regeringen skulle återkomma - vilket vi hoppas på - med en proposition om ägarlägenheter får detta med tredimensionell fastighetsbildning tas om ett varv till, och det vore väl väldigt synd. Vi tror också på reformerad hyressättning. Det som inte står i statsrådets svar är att man i treparts- överenskommelsen också beaktar befintlig bebyggel- se. Delar regeringen den uppfattningen? Vi anser att fastighetsskatten ska reformeras, och vi vill börja med en frysning av taxeringsvärdena. I min hemkommun betalade det allmännyttiga bostads- företaget 40 miljoner i fastighetsskatt 2002. Då är det alltså hyresrätter som jag talar om. Fastighetsskatten slår överallt. Vi vill se över överklagandet av planer. Vi vet att det tar en orimligt lång tid att få en färdig plan så att man kan börja bygga. Vi måste också få en långsiktighet, som den tidi- gare talaren var inne på. Det går inte att ha en sådan ryckighet i regelverket. Byggföretagen och byggher- rarna säger att denna ryckighet gör att de inte vågar att bygga. Vi vill se över allmännyttans roll, och vi vill se över och reformera investeringsbidragen, kanske ta bort en del av dem till förmån för långsiktigheten när det gäller fastighetsskatt med mera. Så vi har massor av förslag. Jag skulle vilja att statsrådet återkom till frågan: När kommer propositionen om ägarlägenheter? Jag vill också veta: Vilket ansvar har staten för det statli- ga markinnehavet så att inte det driver upp prissätt- ningen? Vilket är det statliga ansvaret för rimliga boendekostnader när det gäller den mark som finns för utvecklingsbolagen? Det vill jag gärna höra.

Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Anf. 19 Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Herr talman! Det är ju bra, Nina Lundström, då är vi överens om vissa saker. Vi är överens om behovet av att reformera hyressättningssystemet. Jag har i mitt svar inte åberopat hela direktivtex- ten, eftersom det inte fick plats inom ramen för den talartid som jag har till mitt förfogande. Men vi fång- ar upp de synpunkter som parterna på bostadsmark- naden har också när det gäller möjligheterna att ha differentierade hyror i det befintliga beståndet. Det förekommer på väldigt många håll i landet där man tar hänsyn till lägesfaktor och andra faktorer när man fastställer hyrorna. Nina Lundström och jag är också överens om att man ska ha en effektivare planprocess, och det är bra. Där har vi inga delade meningar. Den enda punkt där Nina Lundström lyfter fram ett folkpartiförslag gäller ägarlägenheter. Men med förlov sagt: Problemet för unga människor i Stock- holmsregionen som har svårt att få en bostad och problemet med den akuta bostadsbristen för vanliga inkomsttagare löser man inte genom att genomföra förslaget om ägarlägenheter som får en väldigt mar- ginell betydelse på bostadsmarknaden. Vad som behövs är en omläggning av bostads- byggande så att man bygger bostäder till rimligare kostnader och därmed också till rimligare priser för den som ska flytta in i lägenheten. Det nuvarande investeringsbidraget har varit framgångsrikt. Det har byggts 13 000 studentlägen- heter och 6 000 hyreslägenheter. Det har varit fram- gångsrikt också i så måtto att det har stimulerat fram mindre och medelstora entreprenörer och mindre och medelstora privata byggherrar på marknaden. De har med sin utvecklade teknik och sitt sätt att bygga fått en möjlighet att vara med och bygga i kapp bostads- bristen. Jag brukar använda Linköping och Duvkullen som exempel, och det går också att som exempel använda Ängelholm och Melins fastighetsbolag som bygger bra och funktionsdugliga bostäder till rimliga kostnader och som gör det med investeringsbidrag. Nu utökar vi ramarna för investeringsstödet, och vi genomför något som i praktiken är en sänkning av byggmomsen. Frågan om konsekvenserna för bruksvärdessyste- met med den här formen av stöd har vi utvecklat i propositionen. Vi hänger upp det här på det så kallade Oxtorgsmålet, där det slås fast att man ska sätta hyror utifrån de kostnader som har varit för produktionen. Vi är övertygade om att det inte blir något problem, men vi är också övertygade om att investeringsstödet är nödvändigt för att höja bostadsproduktionen. Jag tycker inte att det vore orimligt och omöjligt att lyfta bostadsproduktionen från den nivå som Bo- verket prognostiserar för nästa år, 22 500 lägenheter, upp till en nivå som ligger närmare 30 000 lägenhe- ter. Men det kräver rejäla krafttag, framför allt i Stockholmsregionen. När jag besökte Växjö för några veckor sedan konstaterade jag att i Växjö kommun byggdes det över 900 lägenheter i fjol. Hade det varit samma produktionstakt i Stockholms län som i Växjö kom- mun, hade man varit uppe i en nivå kring 30 000 lägenheter om året. Det kräver krafttag, framför allt från kommunerna i den här regionenen, för att vi ska kunna öka bostadsproduktionen.

Nina Lundström (Fp)

Anf. 20 Nina Lundström (Fp)

Herr talman! Jag kan konstatera att på min fråga om hur många lägenheter som har byggts med det gamla investeringsbidraget fick jag inget svar, för det är inte sanningen att det har byggts det antal som ministern säger. De har beviljats men är inte byggda, så vi vet inte om de kommer att byggas över huvud taget. När det sedan gäller om någon vågar bygga när man inte vet vilken hyra man får ta ut kan jag läsa ur propositionen där regeringen skriver så här: Mot bakgrund av det anförda utgår regeringen från att parterna på hyresmarknaden kommer att hantera den nu diskuterade problematiken på ett lämpligt sätt. Regeringen kommer givetvis också noggrant att följa utvecklingen. Det betyder att de nog känner sig gans- ka osäkra, annars skulle de väl inte skriva på det här sättet. Så min fråga är fortfarande: Vem vågar bygga när man aldrig vet om man får ta ut en hyra så att kalkylen går ihop i slutändan? Jag fick inget svar på frågan om miljökrav, till ex- empel när det gäller buller, om skillnaden mellan att bo på landet och i Stockholm. Nog, Lövdén, är det en paradox i Sverige att man kan äga sin lägenhet om den ligger på marken, men man kan inte äga den om man råkar bo högre upp. Vi lever i paradoxernas land, tycker jag. Naturligtvis ska vi bygga så som folk vill bo, och då är frågan om inte alla upplåtelseformer behövs. Ska det tjusiga vallöftet om 120 000 nya lägenheter inte bara lyfta och flyga i väg som ett luftslott, krävs det nog att regeringen börjar tänka långsiktigt, inte bara tänker mandatperiodvis utan ser till att det finns förutsättningar för många aktörer att vara med och bygga. Då går det inte att ha det här kortsiktiga tän- kandet, för då vågar inga små vara med, och de stora vågar knappt heller vara med. Det krävs nog en hel del nytänkande från reger- ingens och samarbetsparternas sida och att man inte bara sätter upp hinder för byggandet, som man sysslar med just nu.

Lars-Erik Lövdén (S)

Anf. 21 Lars-Erik Lövdén (S)

Herr talman! När nu statsrådet väljer väg är be- skedet: Inga fler åtgärder. Men det behövs massor av åtgärder, för det krävs ju flertalet åtgärder för att råda bot på verkligheten som den ser ut just nu. Låt oss komma ihåg att regeringen under de senaste åtta åren inte har lyckats få i gång bostadsbyggandet. Inte minst i Stockholmsregionen är det här ett stort be- kymmer, och vi ser att tillväxten minskar. Man måste våga tänka nytt. Ägarlägenheterna i sig kommer inte att lösa hela situationen, men de är en viktig pusselbit. Det behövs en omläggning av bostadsbyggandet, så att vi verkligen får fram alla tänkbara bostäder som behövs. Statsrådet säger att det behövs mindre och medel- stora byggare på marknaden. Ja, men då måste ju också regeringen och staten ta sitt ansvar. Då kan man inte, anser jag, liera sig med de två största bygg- företagen i Sverige, för då skickar man felaktiga signaler. Man måste ta sitt ansvar och i stället fråga sig hur man kan gynna konkurrensen. Det räcker inte med att säga att det finns andra mindre aktörer, man måste också handla utifrån det. I Stockholms län, som statsrådet anför som exem- pel här, är det ett stort bekymmer. Men statsrådet vet mycket väl om att i den rapport som kom från lands- hövdingen påtalades det att trafiksituationen i dag gör det omöjligt att bygga. Det är ju villkorat i varje avtal från kommunerna att man också måste råda bot på den trafiksituation som råder. Här tycker jag att stats- rådet är svaret skyldig. Jag hoppas att statsrådet i sitt sista inlägg tar till- baka den mycket hårda skrivningen i svaret, att inga ytterligare åtgärder kommer att vidtas, för det är pre- cis det som bostadspolitiken behöver: fler åtgärder.

Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Anf. 22 Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Herr talman! Jag redovisade i mitt svar de åtgär- der som jag anser vara nödvändiga att vidta för att vi ska underlätta bostadsbyggandet ytterligare. Alla förslagen finns där: tredimensionell fastighetsindel- ning, hyressättningssystemet, planfrågorna och inve- steringsstödet. Med detta paket av åtgärder är jag övertygad om - om nu kommunerna och byggföreta- gen antar utmaningen - att vi kan öka bostadspro- duktionen så att vi undanröjer bostadsbristen på några års sikt. Men det krävs också ett aktivt kommunalt engagemang. Jag använde i mitt förra inlägg Växjö som exem- pel på en kommun som är aktiv på området och tar ett ansvar - en kommun med cirka 75 000 invånare - och där man lyckats bygga 900 lägenheter under fjolåret. Hade det varit samma produktionstakt i Stockholmsområdet, hade bostadsbristen i Stock- holmsregionen lösts inom några. Ett kommunalt en- gagemang är alldeles avgörande för att det ska vara möjligt att bygga bort bostadsbristen. Vi stimulerar mindre och medelstora aktörer. Vi gör det med investeringsstödet. Vi gör det också med Byggkostnadsforums verksamhet, som just har till syfte att öka konkurrensen och ta fram nya byggme- toder för att på det viset få ned kostnaderna i nypro- duktionen. Byggkostnadsforums verksamhet har varit oerhört framgångsrik. Det går att ta del av den kun- skapsbank som Byggkostnadsforum har byggt upp genom att gå in på Boverkets hemsida. Där kan man läsa om alla de exempel runtom i landet där det är möjligt att bygga till rimliga kostnader. Sedan har miljöministern uppenbarligen i en tidi- gare interpellationsdebatt svarat på frågan om vi är beredda att göra undantag från bullernormerna i stä- derna, och svaret från miljöministern var avvisande. Det är miljöministerns fråga, men jag tycker inte att man ska tumma på miljökraven bara för att snabbt bygga bort bostadsbristen. Det är möjligt att bygga bort bostadsbristen men ändå upprätthålla höga krav som har koppling till miljön.

Nina Lundström (Fp)

Anf. 23 Nina Lundström (Fp)

Herr talman! Tomas Högström har frågat mig vil- ka särskilda åtgärder som förbereds på departementet med anledning av landstingens ekonomiska situation. Låt mig först säga att jag är fullt medveten om den ekonomiska situationen för landets kommuner och landsting. Regeringen har nyligen lämnat den ekonomiska vårpropositionen till riksdagen. Mot bakgrund av den försämrade samhällsekonomiska utvecklingen innehåller propositionen vissa förslag som särskilt tar sikte på kommuner och landsting. Förutom de satsningar på kommuner och lands- ting som tidigare aviserats, föreslås det tillfälliga sysselsättningsstödet förlängas med ett år, till och med 2004. Det innebär ett extra tillskott på 3 miljar- der kronor. Hittills har en del av detta stöd varit avsett för nyanställningar. År 2004 kommer hela stödet att ges i form av ett generellt sysselsättningsstöd, vilket innebär att även kommuner och landsting som inte har möjlighet att utöka verksamheten får del av hela stödet. Vidare föreslår regeringen att den så kallade 200- kronan, det vill säga den statliga skatt på 200 kronor som alla skattskyldiga fysiska personer betalar, även under 2004 ska gå till kommuner och landsting. Det innebär ett tillskott på ytterligare 1,3 miljarder kronor som fördelas till kommuner respektive landsting med ett enhetligt belopp per invånare. Det ekonomiska utgångsläget varierar dock mel- lan enskilda kommuner och landsting, och för vissa, med stora underskott, är generella tillskott inte till- räckligt för att vända utvecklingen. Sådana underskott är i regel ett resultat av en utveckling som pågått i flera år. Kostnadsutvecklingen under senare år bland landstingen ger anledning till oro. Det är angeläget att denna utveckling kan brytas. Det yttersta ansvaret för att vända en negativ utveckling ligger på den enskilda kommunen eller det enskilda landstinget, vilket är en konsekvens av den kommunala självstyrelsen.

Lars-Erik Lövdén (S)

Anf. 24 Lars-Erik Lövdén (S)

Herr talman! Det här är ju inte någon ny fråga, men den är för den skull inte mindre angelägen. An- ledningen till att jag interpellerade i den här frågan var ett brev som jag fick från landstingsstyrelsens ordförande i mitt hemlandsting. Han skriver där be- kymrat: "Tyvärr växer inte samhällsekonomin i samma takt som behoven. Landstinget Västmanland har i likhet med många andra landsting fått problem med snabbt växande kostnader. Redan i dag måste lands- tinget låna för att kunna betala löner och räkningar. Om ingenting görs kommer landstingets under- skott med nuvarande utvecklingstakt redan nästa år uppgå till nära 800 miljoner kronor, samtidigt som låneskulden är 860 miljoner kronor." Vi kan också följa hur medierna redovisar lands- tingets ekonomiska situation i ett nationellt perspek- tiv. Det sker ofta under rubriker av typen Bankrutt! Det här är alltså inte någon ny företeelse. Vi har i åratal kunnat ta del av denna typ av information och kunnat följa hur landstingen inte lever upp till de krav som vi har rätt att ställa, i första hand som patienter. Landstingets ekonomi används som ett dragspel, men det handlar också om att landstinget som ett sätt att klara akuta ekonomiska situationer avstår från att leverera vård. Att inte leverera vård är det vanligaste sättet för landstingen att hålla den ekonomiska ut- vecklingen nere. Konsekvensen blir att patienter får vänta i vårdkö. Statsrådet har naturligtvis helt rätt i det konstate- rande som han gör i sitt svar, nämligen att generella tillskott inte är tillräckligt för att vända utvecklingen. Men varför föreslår man då generella tillskott? Det är ju tillfälliga åtgärder från statens sida som svaret handlar om. Varför är man inte beredd att diskutera genomgripande förändringar i det system som tilläm- pas? Det är i många fall fråga om systemfel. Statsrådet har helt rätt i att kommunerna och landstingen i det i dag rådande systemet har till upp- gift att styra sina egna ekonomier, men om det år efter år visar sig att de inte klarar den uppgiften, kan det även för regering och riksdag vara angeläget att diskutera nödvändiga förändringar av ett system som inte klarar att leva upp till det som riksdagen har beslutat.

Intressenter

Frågeställare

Nina Lundström

Besvarad av

Lars-Erik LövdénSocialdemokraterna