Barnens bästa i migrationspolitiken
Interpellation 2009/10:423 av Palm, Veronica (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-05-21
- Anmäld
- 2010-05-21
- Sista svarsdatum
- 2010-06-04
- Besvarad
- 2010-06-04
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation
2009/10:423 Barnens bästa i migrationspolitiken
av Veronica Palm (s)
till statsrådet Tobias Billström (m)
Närmare 200 miljoner människor lever i dag i ett annat land än det de föddes i. Människors rörlighet erbjuder stora möjligheter. Många har flyttat för att arbeta, studera eller gifta sig, men en del har också tvingats fly från politiskt förtryck, förföljelse och naturkatastrofer.
Att välja att migrera är ytterst sällan barnens egna beslut, och samtidigt vet vi att många barn är migranter och påverkas av migrationsprocessen.
Mina frågor till statsrådet Tobias Billström är:
Vad har statsrådet gjort under den gångna mandatperioden för att förbättra barnperspektivet i migrationsprocessen?
Hur vill statsrådet garantera sjukvård och skolgång för alla barn som vistas i Sverige, inklusive de gömda flyktingbarnen?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2009/10:423
Webb-tv: Barnens bästa i migrationspolitiken
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2009/10:132 Fredagen den 4 juniProtokoll 2009/10:132 11 § Svar på interpellation 2009/10:423 om barnens bästa i migrationspolitiken
Protokoll från debatten
Anf. 68 Tobias Billström (M)
Herr talman! Veronica Palm har frågat mig dels vad jag gjort under den gångna mandatperioden för att förbättra barnperspektivet i migrationsprocessen, dels hur jag vill garantera sjukvård och skolgång för alla barn som vistas i Sverige, inklusive de gömda flyktingbarnen.
Jag är väldigt glad att Veronica Palm ställer frågan om barnens bästa i migrationspolitiken, eftersom regeringen har vidtagit ett antal åtgärder under mandatperioden för att förstärka barnperspektivet. Det är självfallet viktigt att utlänningslagens portalparagraf om hänsynen till barnets bästa får genomslag i hela asyl- och migrationsprocessen och att även i övrigt barnets rättigheter garanteras.
Regeringen har, bland annat i regleringsbreven, uppdragit åt Migrationsverket att fortlöpande arbeta med att förbättra asyl- och migrationsprocessen utifrån ett barnperspektiv.
Migrationsverket har också gjort flera insatser under mandatperioden. Myndigheten genomför kontinuerligt utbildningar om barns utveckling och hur utredningar gällande barn ska bedrivas. Migrationsverket har även infört rutiner som innebär att man tidigt i processen genomför samtal med varje familjemedlem om de enskilda asylskälen, detta för att alla familjemedlemmars asylskäl ska komma fram så tidigt som möjligt. Som ett led i arbetet med att fortlöpande kvalitetssäkra all verksamhet som rör barn har Migrationsverket under 2009 påbörjat en översyn som omfattar alla verksamhetsområden och inbegriper en kartläggning av alla processer som rör barn.
Regeringen har vidare, för att motverka familjeseparationer där barn är inblandade, föreslagit ändringar som innebär att det ska bli lättare för föräldrar och barn som redan befinner sig i Sverige att beviljas uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning. De föreslagna ändringarna, som tar sikte på de fall där det står klart att uppehållstillstånd skulle ha beviljats om prövningen hade gjorts före inresan, antogs av riksdagen den 26 maj i år och kommer att träda i kraft den 1 juli 2010.
Den 19 april i år gav jag en utredare i uppdrag att med utgångspunkt i Utvärderingsutredningens slutbetänkande kartlägga tillämpningen av bestämmelsen om synnerligen ömmande omständigheter, särskilt när barn är berörda. Detta uppdrag ska redovisas senast den 30 april 2011.
När det gäller frågan från Veronica Palm om skolgång kan jag upplysa om att remisstiden nyss gått ut vad gäller de förslag som lades fram i betänkandet
Skolgång för alla barn
. Frågan bereds nu inom Regeringskansliet.
Vad gäller sjukvård för barn som vistas i Sverige, har regeringen den 28 januari i år tillsatt en utredning som bland annat ska lämna förslag om i vilken omfattning och på vilka villkor hälso- och sjukvård ska ges till asylsökande, till personer som håller sig undan verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning och till personer som befinner sig i Sverige utan att ha ansökt om nödvändiga tillstånd för att vistas i landet. Utredaren ska enligt direktiven fästa särskild vikt vid barns behov. Utredningen ska lämna sitt betänkande senast den 31 maj 2011 och regeringen kommer därefter att ta ställning till utredarens förslag.
Frågan om hur barn behandlas i asyl- och migrationsprocessen är högt prioriterad för regeringen. Det gäller såväl ensamkommande barn som barn i familj. Jag har nu redogjort för ett antal av de åtgärder som regeringen har vidtagit och jag följer givetvis även fortsättningsvis noga hur myndigheterna arbetar med barn i asyl- och migrationsprocessen och i mottagandeverksamheten.
Anf. 69 Veronica Palm (S)
Herr talman! Jag brukar säga att man kan mäta ett samhälle utifrån hur det behandlar sina minsta och yngsta medborgare, de som inte har rösträtt och som drabbas eller stöds beroende på hur politiken används. Barn har drabbats under den här regeringens politik. Barnfattigdomen har ökat, storleken på barngrupperna i förskolan och skolan har ökat och klyftorna i samhället har ökat. Det drabbar också barn.
I den här debatten vill jag fokusera på de barn som kanske har det allra tuffast, nämligen barn som kommit nyligen till Sverige och som befinner sig i en asylprocess, har genomgått en asylprocess men fått avslag eller inte har genomgått någon asylprocess men vistas i Sverige utan lagliga papper. De barnen har det allra tuffast.
Det blev ett ganska tunt svar från statsrådet. Jag är stolt över att en socialdemokratisk regering har genomfört en rättssäkerhetsreform på migrationsområdet. Det fanns en bred majoritet i riksdagens kammare för detta. Det var ett arbete som förberetts under lång tid, och vi förde väldigt tydligt in barns rättigheter i portalparagrafen för den nya utlänningslagen.
Det hänvisar statsrådet till, och han hänvisar till att han följer utvecklingen och att han i elfte timmen har tillsatt några utredningar. Det jag undrar är: Vad vill egentligen regeringen? Vart vill man komma med utredningarna? Det duger inte att bara följa utvecklingen. Det måste ju finnas en vilja.
Jag kan inte tolka det som annat än att de interna strider som finns i borgerligheten har hindrat regeringen i arbetet. Det är ingen hemlighet att de fyra borgerliga partierna är djupt splittrade i delar av migrationspolitiken.
Vi får väl se om statsrådet kan redogöra för vad man vill och vart man vill komma. För mig är det väldigt tydligt. Jag vill inte att barn ska användas som hävstång i asylprocessen. Om föräldrar reser in i landet utan rätt papper, avviker efter ett avvisningsbeslut eller efter att ha fått ett nej på en asylansökan är det fel. Men barnen ska inte användas som hävstång.
Vi socialdemokrater har varit tydliga med att vi måste våga se de gömda barnen och de papperslösa barnen. Det handlar då om rätten till skolgång och till akutvård också för de barn som är papperslösa men inte gömda. Det har man inte i dag. Det gäller att våga rappa på utredningen som till slut tillsattes på våren 2010 om översyn av vården för papperslösa med fokus på barn.
Att utredningarna tillsätts våren 2010 för att löpa över ett regeringsskifte visar tydligt att statsrådet inte har varit intresserat av att lagstifta. Det har varit en passiv regering, antagligen för att det har varit splittring mellan de borgerliga partierna. Det är svåra frågor. Det har jag full respekt för. De måste utredas och granskas från alla håll. Men man måste också våga veta vart man vill.
Min fortsatta fråga blir: Vad vill regeringen? Hur avser statsrådet att fortsätta att stärka barns rätt i och efter en asylprocess?
Anf. 70 Tobias Billström (M)
Herr talman! Det är angeläget och viktigt att barnperspektivet genomsyrar alla delar av regeringens politik. Jag har här framme redogjort för de frågor som är relevanta på mitt område.
Jag noterar att hade Veronica Palm velat ha en debatt om till exempel skolfrågor, skolgång för människor som befinner sig i landet utan tillstånd eller vårdfrågor är det inte jag som ska interpelleras utan relevant minister, skolministern eller socialministern.
Nu går frågorna till mig. Veronica Palm försöker att göra ett stort nummer av att jag inte skulle ha gjort vad jag är ålagd att göra på mitt område. Det är precis tvärtom. I alla de frågor som berör migrationspolitiken i det här sammanhanget har vi vidtagit åtgärder antingen från regeringens sida eller genom regleringsbrevet till Migrationsverket. Det kan vara bra att repetera detta.
Vad är det vi har gjort? Migrationsverket inrättade förra året ett verksövergripande forum för barnfrågor med uppdrag att hantera övergripande strategiska och principiella frågor som rör barn. För att fortlöpande kvalitetssäkra verksamhet som rör barn har man under 2009 påbörjat en översyn som omfattar alla verksamhetsområden och inbegriper en kartläggning av alla processer som rör barn.
Dessutom har Migrationsverket under året fortsatt utvecklingen av arbetet med barnkonsekvensanalyser. Målet är att alla som på sitt verksamhetsområde fattar beslut som rör barn ska ha kompetens att utföra barnkonsekvensanalyser.
Därutöver, Veronica Palm, har alla handläggare och beslutsfattare som utreder och beslutar om frågor i asylärenden som rör barn särskild barnkompetens. Migrationsverket genomför kontinuerligt utbildningar om utredning av barn och barns utveckling. Under 2009 har ett omfattande arbete inletts med att höja barnkompetensen inom hela verket.
Det är oerhört angeläget, eftersom det numera är en rättsprocess som avgör vem som får lov att stanna i Sverige. Alltså måste de som är processförare på verket och fattar beslut ha korrekt kompetens. Det är det arbetet som faller inom ramen för det som jag är ålagd att hantera som statsråd.
Sedan tycker jag att Veronica Palm ska vara lite försiktig med att tala om vad Socialdemokraterna vill eller inte har velat. Går vi tillbaka till historieboken har inget av det som tas upp här från talarstolen och som av interpellanten bedöms som väldigt viktigt hanterats under den förra mandatperioden.
De utredningar som tillsatts under denna mandatperiod har just tillsatts av denna regering och inte av tidigare regeringar. Det skulle vara intressant att höra vad som var orsaken till att de utredningarna inte kom till stånd tidigare.
Jag hoppas inte på något svar i den frågan. Jag inte tror att Veronica Palm har något bra svar på det mer än att det är bekvämt att kritisera regeringen ett valår för att ha gjort saker och ting för sent. Men det ingår lite i jobbeskrivningen för oppositionen att kritisera regeringen, så det tar jag ganska lätt på. Däremot tycker jag att det finns anledning att titta på vad vi faktiskt har gjort på migrationsområdet mer specifikt under den här mandatperioden. Det är som sagt var mycket.
Utöver det som jag talat om har Migrationsverket också infört rutiner som innebär att verket redan vid ansökningstillfället genomför samtal med varje familjemedlem om de enskilda asylskälen för att alla familjemedlemmars asylskäl ska komma fram så tidigt som möjligt i processen.
Migrationsverkets utgångspunkt och min utgångspunkt som statsråd är att varje asylsökande barn oavsett ålder vid något tillfälle under processen ska beredas tillfälle att komma till tals i en muntlig utredning. Det talar sitt tydliga språk om våra ambitioner att stå upp för barnen och barnens rättigheter så långt det över huvud taget är möjligt på migrationsområdet.
Anf. 71 Veronica Palm (S)
Herr talman! Jag kanske uttryckte mig oklart. Jag är inte nöjd med det som har kommit trots att det har kommit sent. Jag ställer mig lite frågande till vad det är regeringen egentligen vill.
Man väljer att ducka under tre och ett halvt år för problem som finns och som fanns innan. Det är jag den första att säga. Men det är problem som växer och är på väg att permanenta sig i vårt land.
Man väljer att ducka eller att ha interna konflikter. Jag har inte insyn i hur arbetet på Regeringskansliet går. Sedan väljer man att tillsätta ett knippe utredningar i slutet av mandatperioden för att få lugn och låta dem löpa över valet.
Vad ska de leda till? Vad vill regeringen? Man måste ändå kunna ha en viljeyttring. Det ställer jag mig lite frågande till.
När det gäller det konkreta innehållet i migrationspolitiken är det bra att statsrådet har varit tydligare mot Migrationsverket. Det vill jag berömma statsrådet för. Det är dock det enda som statsrådet har gjort.
Vi har under den gångna mandatperioden sett ända sedan den nya lagstiftningen trädde i kraft att begreppet "synnerligen ömmande omständigheter" har av domstolsväsendet tolkats hårdare än vad lagstiftaren hade som syfte.
Jag vill inte uttrycka mig tydligare än så. Det är viktigt med fria domstolar i asylprocessen. I den diskussionen har vi haft en bred enighet i riksdagens kammare. Men statsrådet och Moderaterna har valt att mäla sig ut och inte ta i frågan. Man har valt att inte tillsätta en utredning eller att göra en översyn av den delen i migrationslagstiftningen som handlar om synnerligen ömmande omständigheter.
Det har ofta varit fråga om barn som har drabbats otillständigt av en politik som inte är vad den här kammaren åsyftade när riksdagen stiftade lagen. Då måste man våga, som jag som socialdemokrat gör, att kunna backa två steg, titta på lagstiftningen och säga: Det var inte precis så här vi menade. Vi menade inte att sjuka barn i sjukhussäng ska avvisas från landet. Vi menar politiskt att det fanns ett lagrum för att hindra detta. Det menar man inte vid tolkningen av lagstiftningen.
Då är vårt verktyg att ändra lagstiftningen. Makten att göra det ligger hos regeringen. Det är regeringen som lägger fram propositioner. När och om det kommer en sådan proposition - inte under den här mandatperioden utan när vi har en ny, rödgrön regering - kommer jag att rösta ja till den. I riksdagens kammare är det detta jag kan göra. Det är regeringens uppdrag att lägga fram lagstiftningsförslag, men regeringen har valt att inte göra speciellt mycket. Det oroar mig.
Anf. 72 Tobias Billström (M)
Herr talman! Det sluggas vilt här uppifrån talarstolen. Det är väl ett tecken på att mandatperioden går mot sitt slut. Men jag måste säga att jag inte direkt blir imponerad när jag lyssnar på Veronica Palm.
Först och främst fick vi inget svar på frågan om varför dessa enormt viktiga utredningar inte kom under den förra mandatperioden. Vi tycks ju alla vara överens om att de behöver tillsättas för att se över de här frågorna. Det lämnades inget svar på den frågan. I stället var alltihop en enda lång kritik av att regeringen, som
har
tillsatt utredningar i frågorna, har gjort fel. Om vi inte tillsätter utredningar är det fel. Om vi tillsätter dem är det också fel. Veronica Palm måste ju själv inse hur inkonsekvent det resonemanget faktiskt är.
Sedan har vi frågan om synnerligen ömmande omständigheter. Lagen säger att barn får beviljas uppehållstillstånd enligt bestämmelsen om synnerligen ömmande omständigheter även om de omständigheter som kommer fram inte har det allvar eller den tyngd som krävs för att tillstånd ska beviljas vuxna personer. Även när det gäller barn är bestämmelsen dock avsedd att användas i undantagssituationer. Så står det i förarbetena, och det var dem som riksdagen hade framför sig när den nya instans- och processordningen i utlänningslagen beslutades om.
En av de frågor som Utvärderingsutredningen, som vi tillsatte för att se över den nya lagstiftningen, granskade var hur bestämmelsen om uppehållstillstånd på grund av utlänningslagens undantagsbestämmelse om synnerligen ömmande omständigheter har tillämpats. När det gäller praxis beträffande barn ansåg utredningen att denna ännu inte var tillräcklig för att säkert säga om barns bästa beaktats på det sätt som lagstiftaren hade avsett. Om inte Veronica Palm tror på mig går det bra att gå in och läsa Utvärderingsutredningens slutbetänkande.
Med detta som bakgrund har vi konstaterat från regeringens sida - helt i enlighet med det uppdrag som vi har att hantera lagstiftningsfrågor - att det behöver göras en kartläggning. Det behövs en noggrann kartläggning så att vi som har uppgiften att ta fram nya lagar vet var vi står någonstans. Den kartläggningen och det kartläggningsuppdraget är nu tillsatt. Vi får se vad de levererar för resultat. Om det skulle visa sig att bestämmelsen om synnerligen ömmande omständigheter har fått en annan effekt än lagstiftaren avsett är regeringen och jag som statsråd beredd att vidta nödvändiga åtgärder.
Men jag tycker att det finns ett hederlighetskrav i diskussionen som Veronica Palm inte riktigt lever upp till. Det handlar om att man måste erkänna hur lagstiftningsprocesserna går till. Det pratas mycket här om att det tar tid och så vidare. Det är klart att det tar tid. Det måste få lov att ta tid. Vi har bara haft den nya instans- och processordningen sedan 2006. Jag är inte beredd att gå i väg till kammaren med mindre än att det finns ett säkert underlag för kammaren för att fatta ett bra beslut om en ny lag.
Veronica Palm kanske har en annan åsikt. Det skulle i så fall inte förvåna mig, för det är just det som har präglat den oordning och det kaos som fanns före 2006 på migrations- och asylområdet. Det var det som ledde till att den så hårt kritiserade Utlänningsnämnden till sist fick läggas ned eftersom den dåvarande regeringen inte klarade av att styra immigrations- och asylprocesserna.
Den här mandatperioden har präglats av ordning och reda. Vi har nu de kortaste handläggningstiderna i mannaminne - på tolv år, för övrigt - i Migrationsverket. Vi börjar se att vi kanske till och med kan nå upp till det mål som jag ställde upp när jag tillträdde som statsråd, nämligen tre månader från inlämnad ansökan till erhållet beslut. Det gäller i synnerhet för barn, där det kravet redan finns sedan många år. Nu är siffran 4,2 månader, men det är som sagt den kortaste tiden på tolv år.
Det får vi inget erkännande för från oppositionen, och det hade jag inte räknat med heller. Men jag tycker att man kanske borde vara lite försiktig när man pratar om att regeringen inte har gjort någonting. Jämfört med tidigare regeringar är det faktiskt ganska mycket vi har åstadkommit.
Anf. 73 Veronica Palm (S)
Herr talman! Detta börjar likna politikerkäbbel: Vem tar det längst tid för att göra saker? Vem utreder snabbast? På vilket sätt ska man genomföra lagstiftning?
Jag vill bara för tydlighetens skull framföra att det socialdemokratiska partiet har rätt bra koll på hur man stiftar lagar i det här landet - om någon skulle misstänka något annat. Den diskussionen kan vi ta bort.
Jag började också med att säga att detta tar tid, och det ska få ta tid. Det är svåra frågor. Det handlar om människors liv och öde, och därför måste det utredas. Och just därför gör det mig om inte upprörd - det kanske är ett alltför starkt ord - så ändå förvånad att man ser problemen och väljer att vänta i tre och ett halvt år för att tillsätta utredningar som ska löpa över valet för att slippa diskussionerna. Det går inte att tro att det handlar om någonting annat.
När det gäller synnerligen ömmande omständigheter och barn tycker vi socialdemokrater tillsammans med våra samarbetspartier, Miljöpartiet de gröna och Vänsterpartiet, att vi måste gå fram. Självfallet ska det genomföras en utredning innan man stiftar lag; så fungerar det parlamentariska arbetet.
När det handlar om barns rättigheter är Socialdemokraterna och våra två samarbetspartier, Miljöpartiet de gröna och Vänsterpartiet, tydliga med att barn inte ska användas som hävstång i asylprocesser. Barn har egna rättigheter som är stipulerade i FN:s barnkonvention. Det är självklart att man måste utreda hur detta ska gå till, men vi vet vart vi vill gå. Det vet vi inte när det gäller den borgerliga majoriteten. Vi vet inte vad de fyra högerpartierna vill. Vi vet vad en rödgrön majoritet skulle vilja, men vad de fyra högerpartierna vill vet vi inte.
Vi är stolta över att vi tillsammans med våra samarbetspartier har genomfört en ny lagstiftning i vår majoritet med barns rätt i portalparagrafen. Det är en tydlig skillnad mellan högerpolitik, där man inte gör någonting och där man är splittrad, och rödgrön politik, där man har ambitioner och vill gå fram.
Anf. 74 Tobias Billström (M)
Herr talman! Tack för en intressant diskussion och debatt!
Jag måste börja med att säga att frågan om handläggningstider inte är politikerkäbbel. Det är oerhört viktigt att det går fort, effektivt och snabbt men också rättssäkert till när man gör utredningar och fattar beslut.
Om nu skolgång för tillståndslösa är så viktigt, Veronica Palm, kan man retoriskt fråga sig: Varför ingick inte detta i den utredning som tillsattes tidigare? Naturligtvis kan jag svara på den frågan själv. Det beror på att det inte är så enkelt. Det är ganska komplicerade frågor. Komplicerade frågor måste, om man vill vara säker på vad man åstadkommer, få ta lite tid.
Över huvud taget är det en grannlaga uppgift att hantera de här frågorna. Vi har fått höra här i dag att man tycker en massa. Nyss var det fel att vi tillsatte en utredning. När vi nu har tillsatt utredningen är det helt plötsligt också fel. Då har den kommit till för sent. Den en minuten ska vi utreda, säger Veronica Palm, och tycker att det är viktigt att vi gör det. Nästa minut säger du att ni redan är överens mellan s, v och mp om vad ni vill åstadkomma på området och att det därför inte behövs någon utredning. Vi har redan bestämt vilken färdriktning vi har, säger du. Så kan man inte resonera. Man måste vara seriös.
Anta att det kartläggningsbetänkande som vi har tagit fram visar att det inte finns någon skillnad när det gäller tillämpning av synnerligen ömmande omständigheter. Om de jurister som är tillsatta kommer fram till det - kommer vi då hypotetiskt att få en debatt i den här kammaren av samma slag som vi har haft nu? Det tycker jag är en intressant fråga. Vi kommer väl att ha anledning att komma tillbaka hit under nästa mandatperiod.
Jag kommer i varje fall mycket gärna hit som statsråd och förklarar och försvarar regeringens politik på området. Den har levererat bättre resultat och varit tydligare. Alliansen har visat att det går att skapa ordning och reda på området med intensiva diskussioner och dessutom kanske, om vi jämför med det andra alternativet, med inriktningen att man tycker på samma sätt och vill bli överens.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.