Återtagandeavtalet med Afghanistan

Anf. 29 Justitie- och migrationsmin. Morgan Johansson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Christina Höj Larsen har frågat mig om regeringen har utvärderat avtalet med Afghanistan, och i så fall på vilka grunder, och vilka slutsatser man kom fram till. Hon har också frågat om jag avser att ta några initiativ för att hörsamma den afghanska regeringens vädjan att stoppa av och utvisningar till Afghanistan.

Inledningsvis vill jag understryka att Sverige har ett av de mest rättssäkra asylsystemen i världen. De afghaner som söker asyl i Sverige och som bedöms ha behov av internationellt skydd beviljas uppehållstillstånd i enlighet med utlänningslagen. Migrationsverket och migrationsdomstolarna tar ställning till asylansökningarna efter en individuell prövning i varje enskilt fall.

Migrationsverket har tillgång till ett omfattande informationsunderlag som man använder vid bedömningen av skyddsbehovet. Det rör sig bland annat om information från internationella organisationer och andra stater samt från egna besök i aktuella länder. I prövningen ingår också en bedömning av säkerhetssituationen i hemlandet.

Migrationsverket följer naturligtvis fortlöpande händelseutvecklingen i Afghanistan. De som inte bedöms ha tillräckliga skäl att beviljas uppehållstillstånd måste dock återvända. Afghanistan, liksom alla andra länder, har en folkrättslig skyldighet att ta emot egna medborgare som har avvisats eller utvisats från Sverige. Den skyldigheten gäller oaktat återtagandeavtal.

Sverige och Afghanistan ingick ett bilateralt samförståndsavtal om återtagande hösten 2016. Avtalet är i kraft och fungerar tillfredsställande. Det kan i sedvanlig ordning sägas upp av endera parten, men så har inte skett. Avtalet har således stöd av både den svenska och den afghanska regeringen.

Även EU ingick en överenskommelse om återtagande med Afghanistan hösten 2016. Också denna överenskommelse kan Sverige tillämpa. Svenska och afghanska myndigheter har löpande kontakt i samband med genomförandet av avvisningar och utvisningar och har möjlighet att informera varandra om eventuella tillkortakommanden i tillämpningen av avtalet. Polismyndigheten och Migrationsverket har varsin återvändandesambandsman placerad på ambassaden i Kabul. I deras arbetsuppgifter ingår bland annat att i ärenden om återvändande ha kontakt med afghanska representanter.

Anf. 30 Christina Höj Larsen (V)

Herr ålderspresident! Tack, statsrådet, för svaret! Afghanistan är ett av världens allra farligaste länder. FN-organet Unama började föra statistik över civila offer i landet 2009. År 2018 blev det i särklass blodigaste året sedan man började dokumentera antalet civila skadade och döda. Det blev 10 993 civila skadade - en ökning med 5 procent. Det blev 3 804 döda - en ökning med 11 procent, varav 927 är barn. Det är det högsta antalet under ett år sedan man började mäta.

Hälften av alla självmordsattacker skedde i Kabul. Vi vet också att våldet har förändrats och trappats upp och att civila alltmer används som symboliska måltavlor från alla sidor, såväl från talibanerna som från IS eller Daish. Vi ser attacker mot skolor, sjukhus och festivaler. Vi ser att fientliga styrkor tar över allt större områden. Talibanerna kontrollerade 2015 ca 25-30 procent av territoriet, men nu är det 43 procent. IS kontrollerar stora och viktiga leder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi ser en dramatisk ökning av fattigdomen. Vi ser en ökning av svältande barn och barn i undernäring. Vi ser att flyktingar pressas tillbaka från Pakistan och Iran, vilket man väl kan se som ett svar på de hårda tagens politik i västvärlden. Denna ses även i grannländerna, där man har miljoner afghaner.

Det är alltså en säkerhetssituation som försämras, där staten helt saknar vilja och/eller förmåga att skydda befolkningen från våld, förföljelse och diskriminering. Den saknar också vilja och/eller förmåga att ge befolkningen tillgång till den trygghet de behöver och till basal samhällsservice.

Herr ålderspresident! Vi vet att det är mot bakgrund av detta som såväl Röda Korset som Amnesty International kräver stopp för tvångsutvisningar till Afghanistan. Det är enligt deras uppfattning varken relevant eller rimligt att hänvisa till internflykt för någon tvångsutvisad någonstans i landet. Det är med anledning av detta svåra och försämrade säkerhetsläge samt allt sämre socioekonomiska förutsättningar som även UNHCR nu gör bedömningen att Kabul inte är ett internflyktsalternativ.

Det är i ljuset av just detta, herr ålderspresident, som vi måste se ett återtagande av samförståndsavtalet med Afghanistan. Trots all denna internationella och väl belagda kunskap om läget i landet väljer regeringen att låta avtalet fortsätta.

I avtalet står bland annat: Parterna ska vidta särskilda åtgärder för att se till att utsatta grupper får tillräckligt skydd samt tillräcklig hjälp och vård under hela återvändande- och återetableringsprocessen samt att Afghanistans regering tillsammans med övriga berörda ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att afghanska medborgare i utlandet kan återvända utan risk för trakasserier, hot, förföljelse, diskriminering och våld.

Statsrådet anser i sitt svar att avtalet fungerar tillfredsställande. Jag har just gjort ett axplock från internationella organisationer och FN, som beskriver en situation som står i bjärt kontrast till det som beskrivs i avtalet.

Herr ålderspresident! Mina frågor är därför: Vad är det statsrådet vet som internationella hjälp- och människorättsorganisationer tydligen inte vet? Vad gör statsrådet så trygg med tvångsutvisningar till våldets och otrygghetens Afghanistan?

Anf. 31 Justitie- och migrationsmin. Morgan Johansson (S)

Herr ålderspresident! När man lyssnar till Christina Höj Larsen låter det nästan som att Sverige inte beviljar några afghaner alls uppehållstillstånd. Så är det inte. Förra året beviljades 8 600 afghaner uppehållstillstånd i Sverige. Därtill beviljade vi anhöriga till asylsökande och kvotflyktingar ytterligare 1 600 uppehållstillstånd. Sammanlagt blev det över 10 000 afghaner som fick uppehållstillstånd i Sverige. Så är det.

Men det är också så att varje fall granskas för sig. Varje fall granskas för att se om man har skyddsbehov eller inte, och det är domstolarna som vid varje tillfälle och i varje enskilt fall avgör om man har ett skyddsbehov eller inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Christina Höj Larsen påstår i sin interpellation att Afghanistan har vädjat om att vi ska stoppa återresorna och riva upp avtalet. Nej, det har de inte gjort. Det är till och med så att avtalet är förlängt. Det kan sägas upp när som helst, av Sverige eller av Afghanistan, men Afghanistans regering har inte begärt att det ska rivas upp eller sägas upp. Detta är alltså fel.

Frågan är då var Christina Höj Larsen och Vänsterpartiet står i själva grundfrågan. För ungefär 15 år sedan förde vi över besluten om dessa frågor till domstolarna. Att domstolar skulle fatta de enskilda besluten var en reform som Vänsterpartiet drev och ville se. När nu domstolarna gör precis det jobbet vill inte Vänsterpartiet och Christina Höj Larsen följa domstolsbesluten. Ni driver fram en lagstiftning som ni sedan inte vill följa. Vad kallar man det?

Så kan man faktiskt inte göra. Har man väl sagt att det måste vara domstolar som beslutar detta därför att det blir mest rättssäkert kan man inte ta tillbaka den beslutanderätten till riksdagen igen. Då kommer vi att sitta i riksdagen, som man gjorde i Utlänningsnämnden förr, och politiskt bestämma vilka länders flyktingar vi ska bevilja uppehållstillstånd och inte.

Om man gör som Christina Höj Larsen - först driver fram en lagstiftning där domstolarna ska sköta detta, sedan inte accepterar domstolsutslagen och sedan ovanpå det vill riva upp återtagandeavtalet som gör att vi kan återförvisa dem som får nej - har man i praktiken övergett den reglerade asylinvandringen. I stället har man slagit in på vägen mot fri invandring. Det blir ju effekten: Om man inte kan genomföra avvisning av dem som får nej räcker det att du har kommit till Sverige, för sedan spelar det ingen roll om domstolarna säger ja eller nej. Oavsett vad de säger blir du kvar i Sverige. Därmed har vi inte längre någon reglerad asylinvandring utan bara ett slags fri invandring - just från Afghanistan.

Det är också en fråga jag vill ställa till Christina Höj Larsen: Menar hon att vi ska singla ut just Afghanistan som ett land där politiken ska ta över, där det är vi som ska bestämma hur säkerhetsbedömningarna ska göras? Är Afghanistan det enda land hon menar att vi ska singla ut, eller är det också andra länder?

Nej, herr ålderspresident, det finns ingen enkel väg ut ur detta. Har man en gång sagt att det är reglerad asylinvandring som gäller måste man ta ansvar också för de fall där domstolarna faktiskt säger nej. Man måste också se till att det är möjligt för dem som får ett nej att återvända till sitt hemland. Det är en princip som jag står för.

Anf. 32 Christina Höj Larsen (V)

Herr ålderspresident! Det här är inte en fråga om reglerad invandring. Riksdagens uppgift är också att granska om den lagstiftning som finns följs. Jag har ingen annan åsikt än att gällande processordning ska fortsätta, men när jag ser saker som inte fungerar är det min uppgift som riksdagsledamot att påpeka det och ifrågasätta det inför statsrådet. Det är därför jag är här i dag. Det är därför vi har interpellationer, helt enkelt.

Det helt centrala här är frågan om internflykt. Internflykt är ingenting tvingande utan något som länder kan välja att ha eller inte ha. Italien tillämpar inte internflykt över huvud taget. Det finns en motsättning här med länder där man har inre konflikter men ändå väljer att tillämpa internflykt. Den risk som finns i länder med inre konflikter är väldigt hög. Det är väldigt svårt att förutse vad som kommer att hända från den ena stunden till den andra. Ett område som är säkert ena stunden kan två veckor eller sex månader senare vara i blossande konflikt. Det är den situationen vi står inför.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Frågan gäller egentligen också kopplingen mellan hur man ser på internflykt och det här avtalet, som målar upp en bild av att det är fullt säkert och tryggt att återvända och att det finns en stat som har både vilja och förmåga att upprätthålla såväl människors trygghet och säkerhet som den basala samhällsservicen. En rad tunga internationella organisationer, inklusive FN, säger att det kan man inte.

Statsrådet säger här att Afghanistan inte har sagt upp avtalet. Det är helt sant. Vi vet att påtryckningen gentemot Afghanistan har handlat om bistånd. Avtalet är knutet till bistånd. Säger Afghanistan upp avtalet kommer de att förlora viktigt bistånd som de behöver i sin vardag och i sitt återuppbyggande i en situation där allting blir mycket värre.

Vi vet också att landets vice flyktingminister Alema Alema redan sommaren 2017 vädjade till hela EU. Det finns tydliga citat från Svenska Dagbladet. Morgan Johansson säger där att Afghanistan inte har hört av sig till den svenska regeringen. "Det är det jag måste gå på." Då säger Alema Alema: "Det var en vädjan till hela EU. Flyktingminister Balkhi och jag skickar dessutom just nu ett brev till alla enskilda europeiska ambassader i Afghanistan där vi vädjar om att inte skicka människor till Afghanistan nu."

Jag vet att svenska ambassaden har mottagit ett sådant brev. Det är klart denna vädjan är så långt man kan gå om man inte vill riskera att förlora sitt bistånd. Det är den rävsaxen Afghanistan sitter i. Om inte denna vädjan är tillräckligt tydlig för migrationsministern får det mig att undra lite grann.

Vice flyktingministern fortsätter: "Det sägs om och om igen att det finns säkra regioner i Afghanistan och att människor kan leva i dessa regioner. Men ni vet att detta inte längre stämmer."

Detta säger vice flyktingministern. Ändå tycker statsrådet tydligen att det förhåller sig på ett annat sätt. Vad är det statsrådet vet som vi andra inte vet?

Anf. 33 Justitie- och migrationsmin. Morgan Johansson (S)

Herr ålderspresident! Jag vet vad den afghanska regeringen säger och vad den inte säger. Jag kan inte gå på vad enskilda ministrar säger. Om Afghanistans regering vill säga upp avtalet får de göra det. Det står dem helt fritt.

Samtidigt finns det ett folkrättsligt åtagande att alltid, i alla lägen, vara beredd att ta emot sina egna medborgare. Det gäller för alla, alldeles oavsett om vi har avtal eller inte. Avtalet syftar till att i de fall vi behöver göra återtaganden ska dessa ske i så rättssäkra och bra former som möjligt. Det är det avtalet handlar om. Jag tycker att det är bra att det finns ett sådant avtal på plats. Annars kanske formerna hade blivit betydligt sämre.

Jag måste dock gå på vad Afghanistans regering säger som regering. Här finns ingen sådan begäran om att säga upp avtalet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Christina Höj Larsen säger att det inte är en fråga om reglerad invandring. Jo, herr ålderspresident, det är precis vad det är. Detta är en fråga om reglerad invandring kontra fri invandring. Om man inte klarar av att stå upp för ett nej om det blir avslag på en asylansökan har vi i praktiken infört fri invandring.

Det är också det som är problemet med Vänsterpartiets position i den här debatten. Ni har varit med och drivit fram en reform som innebär att besluten i de enskilda fallen ska hänföras till domstolarna. Christina Höj Larsen frågar mig vad jag vet om huruvida det finns internflyktingalternativ och hur säkerhetsläget är, men det är ju inte jag som fattar de besluten. Efter den lagstiftning som Vänsterpartiet har varit med om att driva igenom är det domstolarna som fattar de besluten. Det måste man respektera.

I ena andetaget säger hon att domstolarna ska fatta dessa beslut, eftersom hon var med om att driva fram detta. I nästa andetag säger hon: fast inte just när det gäller Afghanistan. Där ska politikerna bestämma om det finns internflyktingalternativ eller inte och lägga sig i domstolarnas handläggning. I tredje andetaget säger hon: Och skulle det ändå bli ett nej ska vi riva upp avtalet så att vi ändå inte kan återförvisa dem som får ett nej. Detta är ingenting annat, herr ålderspresident, än att i praktiken införa fri invandring från Afghanistan. Det är inte jag beredd att medverka till, men det är så systemet ser ut.

Sedan låter det på Christina Höj Larsen som att det inte är någon som får uppehållstillstånd. Som sagt fick över 10 000 från Afghanistan uppehållstillstånd förra året, och de fick det mot bakgrund av att just dessa domstolar hade granskat om de hade skyddsbehov eller inte och i varje enskilt fall kommit fram till att de hade det. Det är så systemet fungerar, och det är det som jag står för. En annan väg skulle innebära att politiken tar tillbaka de här besluten och att vi i praktiken inför fri invandring från Afghanistan, och det vill jag inte ha.

Anf. 34 Christina Höj Larsen (V)

Herr ålderspresident! Nej, jag vill inte ha fri invandring från Afghanistan. Det här rör inte Afghanistan, utan jag lyfter en fråga som rör situationer när det råder inre konflikt. Då finns det en väldigt svår problematik kring inre flykt som alternativ. Det är det jag lyfter här, och det är det jag försöker diskutera, även om Morgan Johansson vill låtsas som om jag tycker saker som jag inte tycker.

Avtalet blir lite grann av ett luftslott som låter förespegla att det finns möjligheter till internflykt som de facto inte finns. Afghanistans regering vet att de inte finns, men man är bunden för att man vill ha biståndet, och alla internationella organisationer vet att de inte finns. Men Morgan Johansson vill gärna att vi ska tro att de gör det.

Glappet mellan den verklighet som beskrivs av de stora internationella organisationerna och det som utlovas i avtalet är enormt. I det glappet finns verkliga människor, herr ålderspresident, som helt konkret får uppleva konsekvenserna av att regeringen blundar för den verkligheten. Uppe på läktaren här i kammaren finns en massa personer som vet någonting om precis det. Vi vet att avtalet inte har hållits för att särskilt sårbara personer tvångsutvisas. Svårt sjuka tvångsutvisas men skickas tillbaka från Afghanistan för att de inte kan erbjudas sjukvård, men ändå kvarstår verkställigheten. Familjer med små barn kommer vid internflykt att ha väldigt små möjligheter att skydda sina barn från tvångsgifte, tvångsrekrytering och så vidare. Konvertiter och ateister som söker skydd på grund av sin övertygelse kommer inte att få skydd och trygghet av den afghanska staten. Unga män som aldrig tidigare har levt i Afghanistan har mycket små möjligheter att klara sig där förutom om de ansluter sig till de stridande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här är verkligheten. Det handlar inte om att vi vill ha fri invandring. Det handlar om att vi vill att Sverige ska leva upp till de skyldigheter som vi har påtagit oss. När vi i avtalet säger att vi inte ska utvisa någon till sådana situationer som jag nämnde förväntar jag mig att det är det vi gör. Det är det som frågan handlar om i dag.

Efter den här debatten har jag nio namninsamlingar och en rapport som jag gärna lämnar över till migrationsministern, för det är väldigt många som tittar på just detta och undrar vad regeringen ska göra.

Anf. 35 Justitie- och migrationsmin. Morgan Johansson (S)

Herr ålderspresident! Regeringen tänker naturligtvis följa den lag som finns och som Vänsterpartiet självt har varit med om att driva igenom, det vill säga att det är domstolar som fattar beslut i enskilda fall. Ser man att det finns ett skyddsbehov för en person ger man också asyl. Det var som sagt över 10 000 personer från just Afghanistan som fick asyl förra året. Men om man säger att det inte finns något skyddsbehov - och det är domstolarna som gör bedömningen när det gäller internflyktingalternativ eller andra förhållanden - kommer man i stället att ge avslag. Om man ger avslag måste det också vara möjligt för myndigheterna att rent praktiskt se till att vederbörande kan åka tillbaka. Gör man inte det, om det inte finns några möjligheter till återanvisning hamnar vi precis i situationen att det blir något slags fri invandring. Har du väl kommit till Sverige spelar det ingen roll om du får ett ja eller nej eller vad domstolarna än säger då det inte finns någon praktisk möjlighet att verkställa avvisningarna.

Jag förstår mig faktiskt inte på Vänsterpartiets position. I ena andetaget säger man att det är domstolarna som ska bestämma. I andra andetaget säger man att det inte ska gälla just Afghanistan, för då ska Vänsterpartiet bestämma vad som ska gälla och inte gälla. Sedan, i tredje andetaget, säger man att det inte ska gå att återvisa till Afghanistan även om det blir ett nej. Då har man, herr ålderspresident, infört fri invandring från Afghanistan. Det kommer jag inte att stå för.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.