arbetsmiljöbrott
Interpellation 2004/05:508 av Wiklund, Anders (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2005-04-06
- Anmäld
- 2005-04-06
- Besvarad
- 2005-04-19
- Sista svarsdatum
- 2005-04-20
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 5 april
Interpellation 2004/05:508
av Anders Wiklund (v) till justitieminister Thomas Bodström om arbetsmiljöbrottMellan åren 2001 och 2004 dog 33 industriarbetare på jobbet. I 19 fall har polisens utredningar lagts ned utan att åtal väckts. I 7 fall pågår ännu utredningar. Denna uppgift kommer ifrån tidningen Dagens Arbete.
Den rättsliga prövningen av misstänkta arbetsmiljöbrott har brister. Detta gäller både kunskap och resurser inom rättsväsendet. Utlovad lagstiftning dröjer också när det gäller företagsbot. I dag gynnas företag med otydlig ansvarsfördelning bland chefer, där finns det sällan någon ansvarig när en olycka händer.
En effektivare företagsbot med högre belopp innebär att även företag med otydlig delegationsordning kan få ett straff. Företagsbot bör alltid tillämpas när Arbetsmiljöverkets föreskrifter inte följs. Detta vore ett viktigt budskap till de drabbade och övriga anställda hur samhället ser på vikten av arbetsmiljöansvar. Det är också en viktig indikator för ägare att uppmärksamma gentemot företags- och verksamhetsledningar, för företaget gentemot kunder och allmänhet.
Polis och åklagare måste också ges en bättre utbildning och organisation för att kunna utreda arbetsolyckor inom rimlig tid med hög kvalitet. Arbetsolyckor har många olika bakgrunder och förklaringar även om lagen tydligt utpekar arbetsgivaren ett arbetsmiljöansvar. Detta kräver kunnig personal inom rättsväsendet som känner stöd för sitt arbete från högsta ledning.
"Det handlar om att man skall göra det möjligt att införa straffansvar för juridiska personer. Som vi har inhämtat pågår det nu ett propositionsskrivande om detta."
Detta sade statsrådet Sahlin i en interpellationsdebatt den 20 mars 2001 (protokoll 2000/01:82) gällande åtgärder som innebär att en bättre rättslig prövning sker av arbetsplatsolyckor, dels att Sahlin avsåg att vidta några åtgärder så att företagsbot används oftare när Arbetsmiljöverkets föreskrifter inte följs.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet:
1.Avser statsrådet att vidta åtgärder som kvalitativt förbättrar rättsväsendets prövning och hantering av arbetsolyckor?
2.Avser statsrådet att leverera utlovad proposition om effektivare företagsbot?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2004/05:508
Webb-tv: arbetsmiljöbrott
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2004/05:107 Tisdagen den 19 aprilProtokoll 2004/05:107 4 § Svar på interpellation 2004/05:508 om arbetsmiljöbrott
Protokoll från debatten
Anf. 8 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Anders Wiklund har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder som kvalitativt förbättrar rättsväsendets prövning och hantering av arbetsmiljöolyckor samt om jag avser att leverera utlovad proposition om effektiv företagsbot. Frågorna har ställts med anledning av bland annat uppgifter i medierna om att endast ett fåtal arbetsolyckor med dödlig utgång leder till åtal och fällande domar.
Jag vill inledningsvis betona att regeringen arbetar på bred front för att förbättra arbetsmiljön i syfte att förebygga arbetsolyckor. Arbetsmiljöverket bedriver tillsyn över arbetsmiljön och kan genomdriva sina krav med tvångsåtgärder. En sådan tvångsåtgärd förutsätter inte att någon har gjort sig skyldig till brott eller att någon har skadats. Det räcker att det finns brister i arbetsmiljön. Det bör dock understrykas att inte alla olyckor nödvändigtvis har sin grund i ett brottsligt förfarande från någons sida.
Det är viktigt att lagföringen av arbetsmiljöbrott är effektiv för att respekten för reglerna om arbetsmiljön ska upprätthållas. Polis och åklagare är också, som utgångspunkt, skyldiga att utreda och lagföra samtliga brott. Det gäller naturligtvis även arbetsmiljöbrott. En annan sak är att arbetsmiljöbrott kan vara svårutredda. Det kan till exempel vara svårt att i efterhand klarlägga händelseförloppet och att styrka orsakssamband.
Utbildning och specialisering är viktigt för att säkerställa att utredningar av arbetsolyckor sker på ett effektivt och rättssäkert sätt. Utbildningsnivån inom polisen och åklagarväsendet är i dag generellt sett hög. Dessutom leds förundersökningarna rörande arbetsmiljöbrott av 25-30 särskilt utsedda åklagare som har särskild kunskap och erfarenhet när det gäller arbetsmiljöbrott.
Gällande regler om företagsbot ger stora möjligheter att rikta sanktioner mot den som svarar för en verksamhet, bland annat vid allvarligare fall av arbetsmiljöbrott. Dagens system kräver inte att gärningsmannen identifieras. Det räcker att det kan utredas att någon inom företaget har begått ett brott. Ett företags ledning ska alltså inte kunna gömma sig bakom en otydlig delegationsordning.
Detta innebär inte att företagsboten inte kan bli en effektivare sanktion. Det pågår därför ett sådant reformarbete. Företagsbotsutredningen föreslog ett system där ett straffansvar skulle införas för juridiska personer och ersätta företagsbot. Förslaget skulle dock innebära ett systemskifte och fick också viss remisskritik. Inom Justitiedepartementet har därför utarbetats ett alternativt förslag som innebär att det nuvarande systemet med företagsbot effektiviseras, bland annat med sänkta krav för att kunna döma ut företagsbot och en höjning av maximibeloppet. En lagrådsremiss beräknas läggas fram under hösten 2005.
Anf. 9 Anders Wiklund (V)
Herr talman! Jag vill inledningsvis tacka för svaret. Jag noterar att det är bra att förslag kommer att läggas fram senare i höst som ska göra det lättare att döma ut företagsbot. Jag tycker också att det är jättebra att det aviseras höjningar av maxibeloppen. Men den fråga jag ställer mig är om det är tillräckligt.
För fyra år sedan uppmärksammades vi i riksdagen på problemet att endast ett fåtal arbetsolyckor med dödlig utgång leder till åtal och fällande domar. Genom tidningen Dagens Arbetes förtjänstfulla granskning fick vi veta att av 29 inträffade dödsolyckor i industrin mellan 1997 och 2000 togs endast 9 upp i domstol. I 5 fall blev det fällande dom.
Med anledning av detta ställdes i en interpellationsdebatt den 20 mars 2001 frågor till statsrådet Mona Sahlin om vilka åtgärder som regeringen avsåg att vidta med anledning av de förhållanden som Dagens Arbete hade skildrat. Statsrådet hänvisade då till pågående propositionsskrivande. Riksdagen förespeglades då att ett kommande lagförslag om att införa straffansvar för juridiska personer skulle läggas fram.
Nu skriver vi 2005, fyra år senare, och inget sådant lagförslag har synts till. Dagens Arbete presenterade häromveckan ännu en granskning på samma tema. Man konstaterar då att det fortfarande är väldigt få arbetsplatsolyckor med dödlig utgång som leder till åtal och ännu färre som leder till fällande domar. Av 33 inträffade dödsolyckor i industrin mellan åren 2001 och 2004 var det endast 3 som togs upp i domstol. I 2 fall blev det fällande domar. Visserligen pågår ännu utredningar i några av de här fallen, men ändå.
Mönstret förändras alltså inte, inte heller om arbetstagare som är anställda utanför industrin inkluderas. Enligt Dagens Arbetes granskning inträffade mellan 2000 och 2003 sammanlagt 185 arbetsolyckor med dödlig utgång. I 10 av fallen avkunnades fällande domar. I 8 av 10 fall blev straffet villkorlig dom och dagsböter som i genomsnitt uppgick till ca 15 500 kr.
Alla arbetsolyckor har dock inte dödlig utgång, tack och lov. Frågan är hur bilden påverkas om vi tittar på alla inträffade arbetsolyckor som anmäls till Arbetsmiljöverket. Av 92 800 anmälda arbetsolyckor under 2003 väcktes åtal i domstol i endast 51 fall. Vill man räkna procent kommer man fram till att det var ca 0,05 % av samtliga inträffade arbetsolyckor som anmäldes det året.
Det går alltså inte att komma förbi att få arbetsolyckor oavsett utgång leder till åtal. Få ställs till svars. När detta undantagsvis inträffar är straffen som utmäts egentligen helt obetydliga. I regel utdöms villkorlig dom och dagsböter.
Jag har lätt att instämma med Thomas Bodström i dennes uttalade omsorg om rättssäkerheten. Alla olyckor har inte nödvändigtvis en grund i ett brottsligt förfarande från någon persons sida, självklart inte. Men nog borde det rimligt sett i mer än 0,05 % av alla anmälda arbetsolyckor finnas en grund i bristfälliga arbetsmiljöer, otillräckliga säkerhetsföreskrifter eller skyddsanordningar som saknas. Där borde ett arbetsmiljöansvar kunna utkrävas. Jag menar alltså att den nuvarande ordningen inte uppfyller ens lågt ställda krav på rättssäkerhet.
Anf. 10 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Precis som Anders Wiklund säger beror inte alla olyckor på en arbetsplats på brott. Det kan man klargöra ganska enkelt i vissa fall. I andra blir det betydligt svårare. Det innebär också att det finns ett stort antal fall där man tar det säkra före det osäkra och säger att man ska utreda om det kan vara något brottsligt som ligger bakom. Under utredningens gång kommer man sedan fram till att så inte är fallet. Sedan finns det förstås andra situationer där man ska gå vidare.
Nu vill jag också komma med lite statistik. Av 1 066 åklagarbeslut 2004 avsåg 138 strafföreläggande, åtal eller åtalsunderlåtelse. Då har man kommit så långt. Detta utgör 13 % av alla beslut. När det gäller brottstypen vållande till annans död, vilket är den mest allvarliga, utgör åtalsbesluten ca 33 % av alla beslut. Det ger, tycker jag, en mer korrekt bild av verkligheten på det sättet att det här är fråga om misstanke om brott.
Nu vill jag inte att det ska tas till intäkt för att jag är nöjd med allting och att ingenting kan göras bättre. Självklart kan det det. Polis och åklagare kan bli bättre. Man kan fortsätta att utveckla det här. Även om målet naturligtvis inte är 100 %, helt enkelt av det skälet att alla arbetsolyckor säkert inte är brott, kan man tycka att andelen kan bli ännu högre. Det är klart att det finns en risk för att personer begått brott som det inte väcks åtal för, och därigenom kan de heller inte dömas. Självklart ska också polisen fortsätta sitt arbete.
Men vi har också ett ansvar från regeringen att tillsammans med samarbetspartierna driva den här och andra frågor vidare. Vi kommer att lägga fram olika förslag. Tanken är att det ska komma en lagrådsremiss efter sommaren. Vi arbetar intensivt med frågan och är i slutskedet. Vi hoppas kunna presentera det då.
Anf. 11 Anders Wiklund (V)
Herr talman! Jag menar nog att den verklighet som Dagens Arbete har skildrat i allt väsentligt stämmer. Det är också en bild som bekräftas när man pratar med fackliga organisationer och skyddsombud ute i landet: Det är alldeles för få arbetsolycksfall som leder till åtal och fällande domar. Det är ett problem i dag.
Jag tror att det problemet speglar rättsväsendets syn på arbetsmiljöbrott som inte riktiga brott i lagens mer traditionella mening. Därför hamnar de brotten också ganska långt ned på åklagarmyndighetens och polisens prioriteringslistor. Jag tror att det också är av det skälet som det saknas kompetenta utredare i tillräcklig omfattning, även om det skett förstärkningar på senare tid, som Thomas Bodström har påpekat.
Till problemet bidrar också att arbetsmiljöbrotten inte sällan är svåra att utreda. Det är ett faktum att otydliga delegationsordningar i många fall försvårar ansvarsfrågan. Det är nog så, som en av arbetsmiljöåklagarna uppgav vid en fråga från Dagens Arbete, att även om företagets ledning ytterst äger ansvaret så är det svårt för domstolarna att döma någon som bara har ett formellt ansvar. Man vill gärna utkräva ett personligt ansvar. Det är just av det skälet som jag tycker att lagstiftningen behöver kompletteras med utvidgade möjligheter att ställa även juridiska personer till svars. Ett företags ledning ska inte, som Thomas Bodström uttryckte det, kunna gömma sig bakom en otydlig delegationsordning. Nej, det är just det man inte ska kunna göra. Men dessvärre sker det i dag.
Därför hoppas jag att vi får se ett lagförslag i höst som innebär utökade möjligheter att ställa juridiska personer till svars, i de fall där arbetsmiljöansvaret har överlåtits på flera personer och det inte är möjligt att ställa någon enskild person till svars. Ett problem i dag är nämligen också att den nuvarande ordningen faktiskt innebär att slarviga företag - företag med oklara delegationsordningar, företag som är otydliga i största allmänhet och slarvar med arbetsmiljöarbetet - faktiskt har större chanser att klara sig om det händer en olycka. De har större chanser än företag som har vinnlagt sig om att vara tydliga och är ambitiösa och seriösa. Man kan fråga sig vilka signaler det skickar ut till alla som jobbar med arbetsmiljöfrågor och till alla arbetsgivare. Här tycker jag nog att det är befogat att lägga fram lagförslag som innebär att vi får utvidgade möjligheter att ställa juridiska personer till svars. En hel del av de problem vi har i dag skulle kunna lösas genom den enkla lagändringen.
Thomas Bodström kallar detta för systemskifte. Ja, måhända är det ett systemskifte, men det kanske är just ett systemskifte som behövs när det ser ut som det gör på arbetsmarknaden i dag. Vi har inte en situation som kan beskrivas som rättssäker. Alltför många drabbas och får inte upprättelse.
Anf. 12 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Jag vill säga två saker. För det första är åklagarnas utredningsarbete generellt sett gott. De har satsat på detta under flera år och har adekvat utbildning beträffande arbetsmiljöbrott. Det finns 25-30 särskilt utpekade åklagare i landet som leder förundersökningar rörande arbetsmiljöbrott, och de har naturligtvis särskild kunskap och erfarenhet av just arbetsmiljöbrott.
Men precis som jag sade innebär det inte att allt är bra och att det inte kan bli ännu bättre. Därför vill jag säga att inom ramen för den nya Åklagarmyndigheten är det Utvecklingscentrum Stockholm som arbetar med bland annat metodutvecklingsfrågor rörande arbetsmiljöbrott. De arbetar i nära samverkan med Arbetsmiljöverket, och under hösten kommer en konferens att äga rum med deltagare från Åklagarmyndigheten och Arbetsmiljöverket. Där kommer en mängd ämnen att tas upp, bland annat särskilda problem vid brottsutredningarna.
För det andra vill jag för klargörandets skull säga att systemet med företagsbot, som vi nu ska förändra och förbättra, redan i dag räcker för att man objektivt och subjektivt ska kunna utreda om det begåtts ett brott i företaget. Det krävs alltså inte att gärningsmannen åtalas för brottet, eller ens identifieras.
Anf. 13 Anders Wiklund (V)
Herr talman! Huruvida det krävs eller inte ska jag låta vara osagt. I vart fall tillämpas det väldigt sällan. Likaså utkrävs personligt ansvar väldigt sällan.
Jag tycker inte att det är särskilt underligt, för bakom arbetsmiljöbrotten ligger sällan ett brottsligt uppsåt. Det är inte tjuvar och gangstrar man jagar. Det handlar om verkställande direktörer, produktionsledare, tekniker och många andra i företagsledande ställning som försöker göra ett jobb, och ibland misslyckas de. Då kan det vara svårt att jaga en viss person och utkräva ett personligt ansvar för detta. Jag kan förstå att det kan vara så. Det gör också att det blir knepigt att driva sådana mål.
Detta skulle naturligtvis underlättas om det i stället fanns möjligheter att utkräva ett ansvar av den juridiska personen. Det finns alltså mycket som talar för det, och jag hoppas att vi kan få se sådana förslag i höst när det läggs fram förslag på riksdagens bord. Jag kommer att granska förslagen mycket noga utifrån dessa utgångspunkter och höra av mig om det saknas något.
Anf. 14 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Jag tror att Anders Wiklund och jag är överens i många av dessa frågor och att vi anser att de är viktiga och ska drivas vidare.
Även om jag i mina tidigare inlägg talat om saker som ger en annan bild av det hela vill jag dock återigen understryka att vi inte är nöjda. Vi anser att det ska utredas bättre. Fler personer som gör sig skyldiga till brott ska ställas till ansvar. Vi anser också att det bör göras förändringar i lagstiftningen, och därför arbetar vi nu med förslag till sådana. Om vi vore nöjda skulle vi ju inte föreslå några förändringar, och det är vi alltså inte. Vi anser att även om man gör ett bra jobb kan det göras ännu bättre. Och även om vi har en lagstiftning som till exempel inte kräver identifiering av en gärningsman anser vi att den kan bli bättre än vad den är i dag.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.