adekvat sysselsättningsmål

Interpellation 2002/03:166 av Westman, Henrik (m)

den 5 februari

Interpellation 2002/03:166

av Henrik Westman (m) till statsrådet Hans Karlsson om adekvat sysselsättningsmål

Regeringens mål om sysselsättningen är inte seriöst. Så som det nu är formulerat ökar chanserna för varje dag att uppfylla målet till följd av att fler och fler människor hela tiden blir sjukskrivna. Regeringens sysselsättningsmål är nämligen så fiffigt konstruerat att ju fler människor som är sjukskrivna desto bättre utvecklas sysselsättningsmålet.

I verkligheten är det en vanlig vardag sammantaget uppemot 1,5 miljoner svenskar i arbetsför ålder som inte arbetar eller arbetar mindre än de önskar. Det innebär att var fjärde vuxen människa i arbetsför ålder inte arbetar. Om nuvarande utveckling fortsätter kommer snart fler att vara sjukskrivna mer än ett år än vad det finns personer i öppen arbetslöshet.

Denna utveckling kan sammanfattas med att den sysselsättningsökning som skett under åren 1997@2001 till ungefär 70 % ätits upp av ökad sjukfrånvaro och förtidspensionering. Andelen människor som faktiskt är i arbete har bara ökat med ungefär 0,5 procentenheter under perioden 1997@2001.

Utgifterna för sjukpenning respektive förtidspension fortsätter att öka under perioden januari@september 2002. Utgifterna för förtidspension och sjukbidrag uppgår till 33,1 miljarder kronor och för sjukpenning till 30,7 miljarder kronor. Jämfört med motsvarande period förra året har utgifterna för sjukpenning ökat med 14 % och för förtidspension och sjukbidrag med 8,5 %.

Var sjunde skattekrona används i statsbudgeten för att betala alla långa sjukskrivningar och förtidspensioner. Regeringen avsatte 48,9 miljarder kronor till sjukskrivningar och 50,1 miljarder kronor till förtidspensioneringar i statsbudgeten för år 2002. Det motsvarar kostnaden för att driva alla grundskolor och alla gymnasieskolor samt alla fritidshem i Sverige.

Regeringen har i sin budget angivit att kostnaderna för sjukskrivningarna ska börja minska redan under 2003. Regeringen antar att kostnaderna för sjukskrivningarna kommer att minska med 10 %. Detta antagande framstår som ytterligt osäkert och nästintill provocerande med tanke på att alla prognoser tyder på den motsatta utvecklingen.

Med hänvisning till dessa fakta vill jag till statsrådet Hans Karlsson ställa följande frågor:

1.Vilka initiativ avser statsrådet att vidta för att formulera ett sysselsättningsmål som på ett relevant sätt motsvarar hur verkligheten ser ut?

2.Vilka initiativ avser statsrådet att vidta för att fler människor ska vara sysselsatta och verkligen vara på sin arbetsplats?