De nya miljöreglerna för bensinstationer
Interpellation 2020/21:260 av Eric Palmqvist (SD)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2020-12-16
- Överlämnad
- 2020-12-17
- Anmäld
- 2020-12-18
- Svarsdatum
- 2021-01-15
- Sista svarsdatum
- 2021-01-15
- Besvarad
- 2021-01-15
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Den 1 juli 2022 träder nya regler för bensinstationer i kraft. Regler som innebär att alla rörledningar under jord behöver säkras mot rost och fukt. Syftet är att förhindra spill och miljöskador, vilket är rimligt men samtidigt riskerar att få stora konsekvenser för mindre bensinmackar, inte minst på Sveriges landsbygder.
De nya miljökraven medför behov av omfattande och kostsamma investeringar för den enskilde stationsägaren som måste bekosta en sanering av marken från spill som uppstått vid överfulla cisterner eller läckage från rörledningar. I huvudsak handlar det om att bensinmacksägarna nu åläggs att åtgärda gamla miljösynder från 70-talet och tidigare, då förebyggande miljöåtgärder var lägre prioriterade. Investeringskostnaden för dessa åtgärder kan uppgå till upp emot 1 miljon kronor per station, vilket kan innebära dödsstöten för en mindre, fristående bensinstation. Enligt branschorganisationen Svensk Bensinhandel riskerar så många som 500 bensinmackar, främst på Sveriges landsbygder, att läggas ned som en direkt följd av regelförändringen.
En sådan utveckling skulle därmed kunna få mycket olyckliga konsekvenser för människor och verksamheter som har långt till centralorterna. Detta då den lokala bensinmacken många gånger utgör navet i bygden och förutom att tillhandahålla drivmedel även säljer livsmedel och fungerar som ombud för Systembolaget, Svenska Spel, ATG, Apoteket AB, och Postnord. Ofta finns service i form av biltvätt, släpvagnsuthyrning, enklare reservdelssortiment och liknande, och inte sällan nyttjas dessa mackar av exempelvis kommunala verksamheter som räddningstjänst och hemtjänst, som annars skulle behöva transportera sig flera mil i onödan för att tanka på annan plats.
Det investeringsstöd som finns att söka och som för många bensinmacksägare är den enda förutsättningen för att över huvud taget kunna finansiera de nödvändiga investeringarna pekas dessutom ut som fyrkantigt administrerat.
Vidare är utformningen av reglerna kring utbetalningen av stödet utformade på ett sätt som gör att få bensinmacksägare kommer att kunna ta del av det.
I sitt svar på min tidigare fråga (2020/21:677) vidgår statsrådet också att regeringen har kännedom om de kostsamma och regeltunga utmaningar bensinmackarna på landsbygderna nu står inför. Statsrådet svarar också att regeringen fortsätter sitt arbete med att underlätta för bland annat de små mackarna för att dessa ska kunna genomföra de nödvändiga investeringarna.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Jennie Nilsson:
- Hur fortlöper regeringens arbete med att underlätta för bland annat de små mackarna för att dessa ska kunna genomföra de investeringar som de nya regler som införs den 1 juli 2022 föreskriver?
- Vilken syn har regeringen på de effekter som en omfattande nedläggning av bensinstationer på Sveriges landsbygder skulle medföra för den kommersiella servicen där utbudet redan är begränsat?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2020/21:260
Webb-tv: De nya miljöreglerna för bensinstationer
Dokument från debatten
- Fredag den 15 januari 2021Kammarens föredragningslistor 2020/21:65
- Protokoll 2020/21:65 Fredagen den 15 januariProtokoll 2020/21:65 Svar på interpellation 2020/21:260 om de nya miljöreglerna för bensinstationer
Protokoll från debatten
Anf. 51 Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Herr talman! Eric Palmqvist har frågat mig dels hur regeringens arbete fortlöper med att underlätta för bland annat de små mackarna för att dessa ska kunna genomföra de investeringar som de nya regler som införs den 1 juli 2022 föreskriver, dels vilken syn regeringen har på de effekter som en omfattande nedläggning av bensinstationer på Sveriges landsbygd skulle medföra för den kommersiella servicen där utbudet redan är begränsat.
Det är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap som enligt lagen om brandfarliga och explosiva varor meddelar föreskrifter när det gäller miljöregler för drivmedelsstationer. Enligt föreskriften om cisterner med anslutna rörledningar för brandfarliga vätskor får befintliga varmförzinkade rörledningar i mark som inte är fuktisolerade användas som längst fram till den 1 juli 2022 utan korrosionsskydd. Detta är ett krav som funnits med i myndighetens föreskrift sedan 2014.
Jag är medveten om att utmaningarna för mindre drivmedelsstationer på landsbygderna kan vara stora i fråga om regler och kostnader. Regeringen fortsätter därför arbetet med att underlätta för bland annat de små drivmedelsstationerna att kunna genomföra nödvändiga investeringar. I detta arbete är såväl nationella medel som de stöd som går att söka inom landsbygdsprogrammet viktiga.
En god tillgång till kommersiell service är en förutsättning när det gäller att skapa attraktiva miljöer för människor och företag. Därför satsade regeringen under 2019 drygt 284 miljoner kronor på olika insatser just för att öka tillgängligheten till drivmedel och dagligvaror på landsbygden. Dessutom har regeringen beslutat att satsa 50 miljoner kronor årligen i tre år för att bygga fler laddstolpar i de områden där det i störst utsträckning saknas laddmöjligheter i dag, så kallade vita fläckar på laddstationskartan. Syftet är att säkerställa en grundläggande laddinfrastruktur i hela landet.
Därutöver har regeringen beslutat om en mängd olika insatser inom flera olika politikområden för att göra det möjligt att bo, verka och leva i Sveriges landsbygder. Ett sådant exempel är att 39 landsbygdskommuner har tilldelats ett särskilt statsbidrag för att stödja sitt lokala näringslivsarbete.
Anf. 52 Eric Palmqvist (SD)
Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Det är faktiskt ett av de mest uttömmande interpellationssvar jag fått.
Den här interpellationen handlar om de nya regler som kommer att gälla för landets bensinstationer från och med den 1 juli 2022. Det är regler som, enkelt uttryckt, innebär att alla rörledningar och cisterner under jord måste säkras mot rost och fukt för att förhindra spill och miljöskador.
Detta kan man, oavsett politisk hemvist, tycka är en rimlig strävan. Det är heller inte där den politiska konfliktlinjen ligger. Men lägger man till att den enskilde stationsägaren samtidigt måste bekosta en sanering av marken från gammalt spill - som beror på gamla försyndelser från 1900-talets andra hälft, då förebyggande miljöarbete kanske inte stod högst på dagordningen - förstår man att frågan inte är alldeles enkel.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Problemet, herr talman, och det min interpellation tar sikte på är att de åtgärder som behöver vidtas på landets bensinstationer för att uppfylla kraven är mycket kostsamma.
Som exempel i denna debatt kan jag nämna att ägarna av en mindre, fristående bensinstation i min egen valkrets uppger att ombyggnationen av deras mack beräknas kosta över 2 ½ miljon kronor.
Dessutom brådskar det. Det innebär att de aktörer som kan utföra dessa arbeten inte precis står sysslolösa och väntar, vilket försätter mackägarna i ett sämre förhandlingsläge. Fulla orderböcker hos entreprenörerna brukar inte betyda att det är happy hour när kontrakten ska skrivas, och de stora bensinbolagen är de som har musklerna att ta sig längst fram i kön när det ska byggas om eller bytas ut hela anläggningar. Situationen är tuff. Branschorganisationen Svensk Bensinhandel uppger att så många som 500 av landets bensinmackars existens nu är hotad.
Beaktar man samtidigt att många bensinstationer i våra landsbygder även fungerar som livsmedelsaffär, apoteksombud, postombud, Systembolagsombud, biblioteksombud och busstation står det klart att regelverket, som i grund och botten syftar till något gott, kan komma att bidra till en utarmning av den kommersiella servicen i Sveriges landsbygder - något som vore oerhört olyckligt, herr talman.
Det framgår dock av statsrådets svar att hon känner till att det nya regelverket medför utmaningar för landets mindre drivmedelsstationer. Det är bra. Det framgår också att hon anser att god tillgång till kommersiell service utgör en förutsättning för att skapa attraktiva miljöer för människor och företag. Härom är vi helt överens. Statsrådet nämner också i sitt interpellationssvar en rad av de satsningar och anslag som regeringen gjort för att öka tillgängligheten på drivmedel och dagligvaror i landsbygderna. Det är naturligtvis välkomna satsningar.
Vad jag däremot undrar, herr talman, är varför de EU-pengar som finns att söka, så kallade investeringsstöd som Jordbruksverket hanterar och länsstyrelserna distribuerar, är omgärdade av ett så fyrkantigt regelverk att mackägare uppger att de inte kan dra nytta av dem. Är detta något statsrådet känner till, och är statsrådet beredd att vidta åtgärder för att komma till rätta med det?
Anf. 53 Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Herr talman! Tack, Eric Palmqvist, för en viktig interpellation!
Det gläder mig att vi kan börja med att konstatera att vi är överens om att det är viktigt med tillgång till kommersiell service. Det är viktigt oavsett om vi pratar drivmedelsstationer eller lanthandlar, för de fyller ofta en multifunktion där de finns. De är ofta ombud för exempelvis post, apotek, Systembolaget och så vidare.
Därför har vi också, som interpellanten bekräftade i sitt inlägg, gjort en rad satsningar riktade till just denna service. Vi gör satsningar både nationellt och inom ramen för det som är landsbygdsprogrammet, alltså de EUpengar som refererades till i frågeställningen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
För att svara på den fråga som kom på slutet och rörde den del av pengarna som finns i landsbygdsprogrammet kan jag konstatera att det är viktiga medel för Sverige och för den här verksamheten, inte minst för att en väldigt stor del av de pengar som går till regional utveckling finns i de här programmen.
EU-regler är dock en utmaning i alla sammanhang, också det här. Det är heller inte så att man som enskild nation kan bestämma exakt hur man vill hantera, distribuera eller betala ut den här typen av medel.
Samtidigt ska vi självklart hela tiden sträva efter att ha så enkla och bra regler som möjligt. Det har också varit en viktig svensk ingång i de förhandlingar som vi haft i Bryssel inför den nya programperioden av EU:s gemensamma jordbrukspolitik, där landsbygdsprogrammet är en del. Jag är nöjd att vi kom ganska långt med det arbetet och fick stort gehör för den svenska positionen att regelverket måste vara utformat på ett sådant sätt att man på nationell nivå kan ha en implementering som innebär att man kan använda pengarna på bästa sätt.
Sedan finns det ett nationellt ansvar i det här, för det är klart att man kan välja olika sätt att hantera pengar. Här ska jag ge Eric Palmqvist rätt i att vi inom den programperiod som tar slut i år initialt hade stora utmaningar i att hitta effektiva system för hur vi skulle slussa pengarna vidare. Det gällde alla programdelar. Det var krångligt, och framför allt tog det väldigt lång tid. Man hade stora utmaningar på Jordbruksverket med att få datasystem på plats som kunde hantera detta, vilket ledde till väldigt mycket handpåläggning på länsstyrelserna, där man manuellt fick hantera många av dessa stöd. Detta drabbade både de gröna näringarna och den här typen av system.
Min bild är dock att man har kommit till rätta med mycket av dessa initiala barnsjukdomar nu i slutet av perioden. Vi avslutar därmed perioden betydligt bättre än vi började den. Nu går vi dessutom in i en ny programperiod, där vi får möjlighet att ytterligare effektivisera systemen.
Samtidigt finns det en utmaning i detta sammanhang givet den försening som finns när det gäller landsbygdsprogrammet; det tar slut i år. Budgetförhandlingarna om MFF:en drog ut väldigt långt på tiden, vilket innebär att vi nu kommer att ha en övergångsperiod på två år. Den har vi valt att hantera på så sätt att vi som huvudprincip behåller gamla regler för nya pengar för att det inte ska bli onödigt krångligt, samtidigt som vi påbörjar en successiv överfasning till det som vi tänker ska bli den nya strategiska planen. Vi renodlar och förenklar alltså i den mån vi kan utan att göra helt nytt, så att det inte ska bli dubbla system.
Till detta kommer en situation där vi har corona i nuläget. Man kan undra varför jag nämner det i detta sammanhang. Det gör jag eftersom det påverkar budgeten och budgetarbetet. Utöver att vi har en period som tar slut, en ny som kommer och en övergångsperiod har vi också EU-pengar. Det är alltså ganska stora pengar som ska in i detta system för att hantera den situation och de utmaningar som corona har inneburit för framför allt näringsliv men också regioner.
Anf. 54 Eric Palmqvist (SD)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Herr talman! Tack, statsrådet, för det utförliga svaret!
De med EU-medel finansierade investeringsstöd jag nämnde i mitt förra anförande skulle i många fall kunna utgöra själva förutsättningen för att en stationsägare överhuvudtaget ska klara finansieringen av ombyggnaden - i alla fall om det hanteras på ett lösningsorienterat sätt och inte, som nu, på ett sätt som gör att få kan dra nytta av det.
Herr talman! Låt mig förklara vad jag menar. Vi har redan konstaterat att de erforderliga ombyggnationerna är kostsamma. Att det inte är ekonomiskt försvarbart för en enskild mindre mackägare att stå för hela kostnaden är inget orimligt antagande. Få, om ens några, banker lånar ut de belopp det rör sig om ifall investeringen inte anses lönsam. Då återstår att lägga ned verksamheten eller söka en ny form av ekonomiskt stöd för att bekosta de ombyggnationer som krävs för att leva upp till de nya miljöreglerna.
Ett sådant ekonomiskt stöd finns faktiskt, men det omgärdas dessvärre av krångliga regler. Investeringsstödet går nämligen inte att få ut direkt, utan det betalas ut stegvis allteftersom arbetet med ombyggnationen fortskrider.
Vad innebär då detta, herr talman? Jo, det innebär att först måste en del av ombyggnationen utföras så att entreprenören kan få iväg sin första faktura. När den har betalats måste pengarna rekvireras hos länsstyrelsen. Hos länsstyrelsen sker sedan en utredning, och först efter ett godkännande betalas en del av bidraget ut. Detta innebär att det kan ta lång tid innan näringsidkarna faktiskt erhåller några pengar som finansierar entreprenaden. Verkligheten är sådan att få stationsägare har de ekonomiska förutsättningarna att ligga ute med så mycket pengar, och affärsbankerna är inte intresserade av denna typ av kortfristiga lån.
Som en följd av detta riskerar vi att hamna i ett läge där bensinstationer kvalificerar sig för finansieringsstödet samtidigt som de saknar tillräckliga likvida medel för att klara den första investeringen - detta trots att man alltså har fått ett slags statlig garanti för att finansieringsstödet ska betalas ut. Detta förfarande medför också problem för entreprenaden och för entreprenören. Entreprenören vill göra allt klart i ett svep, men om mackägaren erhåller pengarna i etapper blir det svårt.
Det är min uppfattning att det givetvis är bra med ett sökbart investeringsstöd, men stödåtgärder är bara bra om de verkligen fungerar. När stödåtgärder inte fungerar har de snarare motsatt effekt. Då framkallar de snarare frustration och ilska, och det, herr talman, kan knappast vara syftet med denna typ av stöd.
Därför är min fråga till statsrådet om hon kan försäkra landets oroliga mackägare och oroliga människor på våra landsbygder att denna typ av krånglig hantering av utbetalningar av befintliga stödpengar kommer att ses över skyndsamt för att så många som möjligt av de berörda företagen ska kunna åtnjuta dem samt om hon kan tänka sig att verka för att datumet då de nya reglerna ska träda i kraft flyttas fram med anledning av att en översyn av hur investeringsstöden hanteras ska påbörjas.
Anf. 55 Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Herr talman! Jag delar bilden och oron för att det är problematiskt för väldigt små aktörer att få finansiering för denna typ av investeringar. Den oron har jag när det gäller både bensinmackar och dagligvaruhandlare.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vi har ett stöd kopplat till kommersiell service som bygger på två delar, eller egentligen fler; jag tror att det finns nio olika stödåtgärder fördelade på landsbygdsprogrammet och utgiftsområde 19, det vill säga nationella regionala stöd som kan sökas. Det som går till kommersiell service består av en bidragsdel, som är enkel, och en investeringsdel, som faktiskt är större men ibland mer problematisk - inte för att den inte finns eller för att det är svårt att få pengar från den utan för att det är svårt att behöva lägga ut pengar, om man ska försöka förenkla retoriken i detta sammanhang. Detta är en fråga som vi tittar på just nu.
Jag kan bli lite upprörd och arg över bankernas attityd och inställning här. I någon mening är det säkra pengar vi talar om. Man har beviljats tillstånd att göra en investering. Man får täckning med upp till 90 procent för att göra denna typ av investering. Men bankerna är inte intresserade av de kortfristiga lånen, för där tjänar de inga stora pengar. Jag tycker att bankerna förtjänar kritik för att de inte ser sin roll i att bidra till ett fungerande näringsliv och fungerande servicepunkter i hela landet, som både servar annat näringsliv och ger människor förutsättningar att bo och leva.
Arg kan man vara, men det hjälper inte så mycket. Jag tycker att vi gemensamt ska sätta press på dem och visa att vi tycker att detta är orimligt. Men vi behöver titta vidare på frågan. Därför pågår i nuläget ett arbete.
Tillväxtverket har talat med alla regioner om hur förutsättningarna i fråga om söktryck och annat ser ut, för att säkerställa att vi har tillräckligt mycket pengar under övergångsperioden. Vi avsätter 160 miljoner kronor. Enligt den uppgift som Tillväxtverket har fått in är det framför allt tre regioner som tror att de kommer att få ett ökat söktryck. Det är Norrbotten, Västernorrland och Västra Götaland som uppger detta i nuläget. Bedömningen är att de pengar vi sätter av räcker.
Pengarna i sig är dock inte det stora problemet här. Det går att skala upp eller ned beroende på vilken efterfrågan blir, givet att den politiska ambitionen är att stöd ska kunna sökas för att hantera detta och för att kunna finnas kvar. Därför tittar man också på hur man ska hantera den problematik som finns när det gäller att ta del av stödet, kopplat till hur regelverket ser ut. Landsbygdsprogrammet medger inte direktutbetalningar till näringslivet eller betalning i förväg för något som inte är utfört.
Därför tittar vi på möjligheten att exempelvis hantera investeringslån, som också är en stödform kopplad till dessa system, och om man skulle kunna utforma detta på ett bättre sätt och mer harmoniserat med investeringsstödet så att det skulle kunna hjälpa näringsidkare.
Man tittar på att kunna dela upp utbetalningarna och perioderna på ett sådant sätt att det passar med hur entreprenörer väljer att göra jobbet, exempelvis, och på möjligheten att ha takbelopp för hur mycket som får ges i lån i förhållande till varje enskild näringsidkare.
Och man tittar på möjligheten att använda andra aktörer och att ha en dialog med de aktörer som finns jämte de klassiska storbankerna. I första hand pratar vi kanske om Almi, men det kan också handla om mikrofonder och annat, som är aktiva finansiärer med ett intresse av att säkerställa att vi har en levande landsbygd.
Det pågår alltså ett arbete kopplat till detta.
Anf. 56 Eric Palmqvist (SD)
Herr talman! Att jag vurmar för svensk landsbygd beror inte bara på att jag bor där - det gjorde jag redan när jag bodde i centrala Malmö. Jag tror dock på samspel mellan stad och land snarare än motsättningar dem emellan.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Tyvärr upplever allt fler som bor utanför storstadsområdena sig styvmoderligt behandlade av politiken. Det är vanligt att jag upplever att frustrationen är så massiv att jag nästan kan ta på den när jag träffar väljare utanför storstäderna.
Det handlar ofta om en känsla av att man först straffas ekonomiskt för att man valt att bo eller driva företag på landsbygden för att sedan kompenseras genom diverse bidrag i stället för att, som det borde vara, ges rimliga förutsättningar från första början.
Det finns mycket driftigt folk på Sveriges landsbygd och folk som med rätt förutsättningar kan och vill hålla hela landet levande. En av förutsättningarna för detta är dock att den kommersiella servicen fungerar i hela landet. Där utgör bensinmackarna eller lanthandlarna, vilket jag tidigare nämnt i denna debatt, en av de viktigaste hörnpelarna.
Jag är tacksam över att statsrådet tycks dela min uppfattning i denna fråga och säger sig vara medveten om de mindre, fristående drivmedelsstationernas utsatta situation - detta även om jag anser att det finns delar av den politik som statsrådets regering för som har en direkt kontraproduktiv inverkan på möjligheterna att bo och verka på Sveriges landsbygder. Men det är en helt annan debatt som vi inte hinner med här i dag.
Med detta sagt, herr talman, vill jag understryka att min förväntan på statsrådet är att hon framgent kommer att verka för att de nya miljöregler som vi nu debatterat inte kommer att få de negativa konsekvenser som branschorganisationen varnar för och att hon kommer att verka för att tidsfristen för bensinmackarna kommer att skjutas fram tills det finns en lösning på problemet.
Anf. 57 Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Herr talman! Återigen tack, Erik Palmqvist, för en viktig debatt!
Vi behöver prata mycket mer landsbygdsfrågor politiskt, och vi behöver säkerställa att vi har ett landsbygdsperspektiv som tydligt genomsyrar alla politikområden. Det tror jag är en utmaning som vi gemensamt i alla partier måste ta oss an.
När det gäller de nya miljöreglerna och tidpunkten för dem - jag hann inte svara på frågan i mitt förra inlägg, och den nämndes här nu igen - kan jag konstatera att detta är en föreskrift som har funnits på plats sedan 2014. Man har alltså haft sex och ett halvt år på sig att förbereda sig för dessa.
Enligt Tillväxtverket, som har kartlagt regionernas arbete och näringsidkarnas efterfrågan på stöd, har efterfrågan varit väldigt låg. Det finns anledning att tro att den kommer att öka, givet att ett slutdatum snart kommer. Därför gör vi det här arbetet. Vi säkerställer att det finns pengar under övergångsperioden. Vi tittar på hur man ska kunna hjälpa dem att säkerställa att de kan ta del av pengarna. Men att flytta fram datumet är inte på mitt ansvarsområde, för det ligger på ett annat departement. Sedan finns det tyvärr anledning att tro att man i så fall bara skulle skjuta problemet framför sig.
Någon gång kommer ett slutdatum för detta att finnas, om det inte är så att man tycker att detta är en olämplig åtgärd att göra. Men det uppfattar jag att varken jag eller Erik Palmqvist faktiskt tycker. Det handlar om att säkerställa att vi har säkra stationer, och det är i grunden en bra sak.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Med detta sagt är det här en viktig fråga, och frågan om landsbygdens överlevnad är större än så. Det handlar om att säkerställa att vi har pengar till regioner och kommuner, att det finns bra förutsättningar för näringslivsutveckling och så vidare. Och vi tar breda tag kring detta.
Jag är glad att tillhöra en regering som har satt de här frågorna på dagordningen. Där har de inte varit på väldigt länge före den här regeringen.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.