Signalpolitik inom LSS
Interpellation 2015/16:573 av Sofia Fölster (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2016-04-20
- Överlämnad
- 2016-04-20
- Anmäld
- 2016-04-21
- Sista svarsdatum
- 2016-05-12
- Svarsdatum
- 2016-05-24
- Besvarad
- 2016-05-24
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Åsa Regnér (S)
Regeringen har sedan en lång tid tillbaka aviserat en utredning för att se över funktionshinderspolitiken. Det är bra, och många viktiga frågor behöver belysas för att utveckla kvaliteten i stödet för personer med funktionsnedsättning och garantera självbestämmande i vardagen.
Fortfarande finns dock många frågetecken vad gäller regeringens syfte med utredningen och hur den ska utformas. Den information vi hittills har fått ta del av är att det blir en bred utredning och att kostnadsutvecklingen inom assistansen blir en av huvudfrågorna.
Samtidigt som direktiven till en utredning förbereds skruvas det åt på olika håll inom assistansen. Magdalena Andersson gjorde ett uppmärksammat uttalande i höstas där assistansersättningen lyftes som ett område som det ska sparas in på för att betala för flyktingmottagandet. I regleringsbrevet till Försäkringskassan för i år står på s. 1 att myndigheten ska bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen. Efterskottsbetalning införs nu i stället för förskottsbetalning av assistansersättning, vilket försvårar för småföretag. Dessutom höjs arbetsgivaravgifterna för unga, vilket bidrar till att höja kostnaderna för assistansanordnare.
Att i en utredning se över kostnadsutvecklingen inom personlig assistans är både rimligt och förståeligt. Men regeringens signalpolitik redan innan en utredning tillsatts skapar stor oro, både bland brukare och bland anordnare av assistans.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Åsa Regnér:
- Kommer statsrådet och regeringen att utreda kostnadsutvecklingen inom personlig assistans? Och om så är fallet, varför föregriper regeringen utredningen?
- Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att underlätta för småföretagare som är anordnare av personlig assistans?
- Är statsrådet medveten om den oro som finns i brukarrörelsen och bland anordnare till följd av regeringens signalpolitik?
- Vilken tidsplan anser statsrådet är möjlig för eventuella reformer inom personlig assistans? Direktiven är enligt uppgift ännu inte klara.
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2015/16:573
Webb-tv: Signalpolitik inom LSS
Dokument från debatten
- Tisdag den 24 maj 2016Kammarens föredragningslistor 2015/16:110
- Protokoll 2015/16:110 Tisdagen den 24 majProtokoll 2015/16:110 Svar på interpellation 2015/16:573 om signalpolitik inom LSS
Protokoll från debatten
Anf. 68 Statsrådet Åsa Regnér (S)
Fru ålderspresident! Sofia Fölster har frågat mig om jag kommer att utreda kostnadsutvecklingen inom personlig assistans och, om så är fallet, varför regeringen föregriper utredningen. Fölster har vidare frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att underlätta för småföretagare som är anordnare av personlig assistans, om jag är medveten om den oro som finns i brukarrörelsen och bland anordnare till följd av regeringens signalpolitik samt vilken tidsplan jag anser är möjlig för eventuella reformer inom personlig assistans. Direktiven är enligt uppgift ännu inte klara.
Jag har tagit initiativ till att det ska genomföras en översyn av insatser enligt LSS och assistansersättningen. Det pågår för närvarande ett intensivt beredningsarbete av direktiv till en sådan utredning inom Regeringskansliet. Så snart detta arbete är avslutat kommer direktiven för utredningen att beslutas.
Som jag nyligen framfört i ett frågesvar till Sofia Fölster (2015/16:1130) är ett viktigt skäl till översynen att det brister i rättssäkerhet, likvärdighet och kvaliteten i insatserna enligt LSS. De senaste tio åren har också kostnaderna för assistansersättningen nästan fördubblats, samtidigt som antalet personer som får assistansersättning inte alls ökat i samma utsträckning. Det är nödvändigt att få bättre kunskap om denna kostnadsutveckling och skapa ett långsiktigt hållbart ekonomiskt ersättningssystem.
Assistansersättningen och dess kostnadsutveckling har alltsedan tillkomsten av reformen varit föremål för utredningar och granskningar utan att mer stabila lösningar på de problem som uppmärksammats blivit lösta. Det gäller även under den tid som Moderaterna satt i regeringen. Jag kan därför konstatera att assistansersättningen trots ett flertal utredningar, bland annat en parlamentarisk sådan, inte nått målet om ett långsiktigt hållbart ekonomiskt ersättningssystem.
Försäkringskassan har i regleringsbrevet för 2016 fått ett nytt mål för assistansersättningen. Målet är inte att bryta kostnadsutvecklingen utan att om möjligt sträva efter att bryta den utveckling vad gäller antalet timmar som pågått i assistansersättningen alltsedan reformens tillkomst. Antalet timmar har ökat med i genomsnitt två till tre timmar per vecka varje år och var i december 2015 uppe i 127 timmar per vecka och person.
Det som sällan nämns när Försäkringskassans mål diskuteras är att målet framför allt är ett mål för att säkerställa en god rättstillämpning och kvalitet. I målet anges att "en god rättstillämpning ska säkerställas och handläggningen, utredningarna och besluten ska vara likvärdiga över hela landet och hålla hög kvalitet så att rätt person får rätt ersättning. Försäkringskassan ska även säkerställa en god kontroll för att motverka överutnyttjande."
När det gäller företagens villkor är det näringsminister Mikael Damberg som har ansvar för näringspolitiken i Sverige. Dock kan jag nämna att det finns ungefär 1 000 företag av olika storlek som har tillstånd från Inspektionen för vård och omsorg att bedriva verksamheten personlig assistans. Jag har svårt att se att nuvarande regelverk för assistansersättningen utgör ett hinder för etableringen av små företag.
Jag är medveten om den oro som finns hos enskilda brukare, organisationer och anordnare när det sker förändringar inom assistansersättningen. Regeringen har dock ansvar för att både säkerställa rättssäkerheten och kvaliteten i insatser enligt LSS och en hållbar kostnadsutveckling. Det är heller inget nytt att assistansersättningen utreds eller att det sker andra förändringar i ersättningen som berör många parter. Bara som exempel mottog den tidigare regeringen vid tre tillfällen utredningar som rörde assistansen.
Jag vill här ta tillfället i akt att betona att det för mig och för regeringen är angeläget att värna denna reform. Reformen har på avgörande sätt förbättrat levnadsvillkoren och möjliggjort ökat självbestämmande för många flickor, pojkar, kvinnor och män med omfattande funktionsnedsättningar. Det är självklart för mig att välfärd får kosta. Samtidigt ska alla i vårt land känna sig trygga med att pengarna i vår skattefinansierade välfärd används på ett ändamålsenligt sätt.
Anf. 69 Sofia Fölster (M)
Fru ålderspresident! Jag tackar statsrådet för svaret.
Sedan kort efter att regeringen tillträdde för lite mer än ett och ett halvt år sedan har vi fått höra att man planerar en utredning på funktionshindersområdet. I oktober gjorde Magdalena Andersson ett uppmärksammat uttalande i Ekot. Som svar på frågan hur man ska betala för flyktingmottagandet sa hon att assistansersättningen är ett område där regeringen vill spara in.
I april i år fattade regeringen beslut om ett nytt regleringsbrev för Försäkringskassan. Tidigare år har regleringsbrevet innehållit formuleringar om bättre kostnadskontroll och minskat överutnyttjande, och nu har det som första punkt att Försäkringskassan ska bidra till att bryta utvecklingen vad gäller antalet timmar inom assistansersättningen.
Vad som började som signalpolitik har nu blivit tydligt genom direktiv i regleringsbrevet och har naturligtvis fått konsekvenser. En av dessa är efterskottsbetalning. Försäkringskassan kommer från och med oktober inte längre att betala ut ersättningen i förskott utan i efterskott. Det innebär att anordnaren måste ligga ute med till exempel lönekostnader. En undersökning från arbetsgivareföreningen KFO visar att 30 procent av anordnarna inte kommer att klara övergången. Och de som kommer att slås ut är de små företagen.
Regeringen har också öppnat för att personer med de absolut största behoven ska redovisa sina timmar månadsvis i stället för halvårsvis. Utöver den extra byråkrati som detta innebär för personer med de absolut största behoven gör det att möjligheten att balansera kostnader mellan månaderna försvinner. Det är självklart att om man har stora behov och har många assistenter har man högre kostnader, till exempel vid jul och nyår för OB, när assistenten åker på kurs etcetera. Om kostnaderna inte längre kan balanseras ut slår det direkt mot dem med de absolut största behoven.
Inte nog med det, utan regeringen har också dubblat arbetsgivaravgifterna för unga, vilket slår hårt mot assistansbranschen där en stor andel unga arbetar. Regeringen valde att kompensera kommuner och landsting för detta men inte anordnarna av assistans.
Slutligen får vi höra fler och fler berättelser om att tonläget och signalerna från regeringen leder till hårdare bedömningar både hos Försäkringskassan och i kommunerna. Det är oroande.
Jag tror att vi alla kan enas om att kostnadsutvecklingen är oroande, att vi behöver gå till botten med orsakerna till den och att pengarna faktiskt ska gå till det som de är avsedda för. Det är därför som jag och mitt parti är väldigt positiva till utredningen och ser fram emot att få direktiven presenterade.
Vad som är oroande är att regeringen nu föregår utredningen och på olika sätt under ytan stramar åt assistansersättningen. Vad vi ser är att man med detta begränsar mångfalden, försvårar för dem som gör rätt och gör saker som drabbar de absolut mest utsatta.
Jag skulle därför vilja ha ett ännu tydligare svar på ifall kostnadsutvecklingen kommer att vara ett tema i den kommande utredningen och varför regeringen inte inväntar utredningen innan man går fram med besparingar eller åtgärder som stramar åt innan man vet vad orsakerna till kostnadsutvecklingen faktiskt är.
Jag skulle också gärna vilja ha svar på tidsperspektivet. När kan vi vänta oss direktiv till utredningen?
Anf. 70 Statsrådet Åsa Regnér (S)
Fru ålderspresident! Tack, Sofia Fölster, för ditt intresse för den här frågan!
Svaret på när direktiven kommer är: Väldigt, väldigt snart.
När finansministern i höstas pratade om den här frågan avsåg hon det faktum att kostnaderna för assistansen ökade från 1996 till 2006 till ungefär 15 miljarder. 14 000 personer omfattades av den då nya reformen. Från 2006 till förra året fördubblades kostnaderna, och bara drygt 2 000 ytterligare personer omfattades av reformen. Däremot ökade antalet timmar, och vi vet väldigt lite vad som ligger bakom timökningen.
Jag träffar ofta representanter från funktionshindersrörelsen som menar att de inte får assistans i den utsträckning som de skulle vilja ha. Andra menar att de skulle vilja ha andra insatser inom ramen för LSS, som de menar inte kommer till. De tycker antingen att assistansen tar för stort utrymme eller att de inte får den i den utsträckning som de tycker att de borde få.
Å ena sidan har vi väldigt höga kostnader utan att ha kunskap om vad det beror på. Å andra sidan är de som anser sig berättigade till assistansreformen inte nöjda med hur det fungerar i verkligheten. Vi riskerar att förlora legitimitet i båda vågskålarna, och det var det som finansministern menade.
Å ena sidan kritiserar Sofia Fölster att det har tagit tid att tillsätta utredningen. Det är en väldigt komplicerad fråga, och många har utrett den tidigare. Ni gjorde ingenting under er tid för att få kontroll på kostnaderna i assistansersättningen. Å andra sidan kritiserar Sofia Fölster att vi gör saker för att komma åt problemet.
Jag tycker att en regering som har ansvar för stora skattemedel måste ta kontroll över situationen, och det är det vi gör nu på olika sätt.
Anf. 71 Sofia Fölster (M)
Fru ålderspresident! Som jag tidigare sa delar jag helt uppfattningen att kostnadsutvecklingen är oroande och att den öppnar för många frågor. Samtidigt ska man akta sig för att göra en förenklad beskrivning av problemen och att föregå en utredning som går till botten med problemen. Det är det som jag kritiserar.
Även om kostnaderna i kronor och ören har fördubblats de senaste tio åren leder en snabb beräkning, som statsrådet säger, fram till att det är olika faktorer som har påverkat kostnaderna. Dels har antalet timmar ökat, dels har det blivit fler personer i assistansen och dels har också schablonbeloppet indexerats upp - kanske också andra saker.
Det här leder till fler frågor än svar: Varför får människor fler timmar per vecka nu än tidigare, går pengarna till rätt saker och hur ser det ut med fusket?
Fuskdebatten har kommit upp mycket den senaste tiden. Försäkringskassan har sagt att det rör sig om 2 miljarder baserat på en undersökning från 2012, som egentligen baserar sig på antaganden. En annan rapport från Försäkringskassan från 2014 talar om att fusket ligger på 0,16 procent och inte 10 procent som man nu hävdar. Det är alltså väldigt oklart vad skälen är.
En annan faktor som vi ska ta i beaktande är att funktionshindrade i dag lever längre, tack vare en fantastisk medicinsk utveckling. Fler barn som föds för tidigt räddas, men då med funktionshinder. Fler personer med funktionshinder väljer att i stället för att leva i ett gruppboende bo på egen hand, och då med mer assistans.
Varför säger jag då detta? Jo, därför att jag vidhåller oron över kostnadsutvecklingen. Vi måste se över vad den beror på. Jag vill hävda att verkligheten är komplex och att man måste gå till botten med orsakerna innan man föregår utredningen och gör åtstramningar. Vad vi hade behövt är en utredning som går till botten med kostnadsutvecklingen och skälen till den innan man går vidare med till exempel månadsredovisning i stället för halvårsredovisning, som drabbar även dem som gör rätt väldigt hårt, med efterskottsbetalningar, med att öka kostnaderna genom att lägga på arbetsgivaravgifter och genom att signalera i regleringsbrevet att nu ska vi strama åt.
Jag tycker att man får välja spår och antingen säga att man inte vet vad kostnaderna beror på och vill undersöka detta eller att kostnaderna redan är för höga och att man vill spara in. Om man väljer det senare blir det lite märkligt, tycker jag, att tillsätta en utredning som ska titta på orsakerna till kostnadsutvecklingen.
Det finns många frågor inom assistansen som behöver utredas och tittas på. Statsrådet nämnde till exempel detta med rättssäkra och rättvisa bedömningar. Det är också något som jag ofta hör. Kvaliteten inom assistansen - vad är kvalitet? Hur kan vi säkra att alla utförare är seriösa och kontrolleras på ett bra sätt.
Det finns jättemånga frågor med utgångspunkt i den assistansberättigades vardag som utredningen borde fokusera på, gärna också på kostnadsutvecklingen. Men det som oroar mig är när man redan nu stramar åt, vilket leder till stora konsekvenser och en enorm oro, särskilt inom brukarrörelsen och bland dem som har assistans, som menar att det blir tuffare att leva med funktionshinder på grund av den här signalpolitiken.
Anf. 72 Statsrådet Åsa Regnér (S)
Fru ålderspresident! Den här reformen är väldigt viktig. Den har betytt oerhört mycket. Den är ett exempel på hur en funktionshinderspolitik kan fungera på ett bra sätt, och det är många andra länder som vill titta på den. Det är en konvention på området som är väldigt kraftfull och som diskuteras mycket i hela världen.
Det finns utan tvekan oro bland organisationerna. Därför träffar jag dem ofta. Jag har också haft speciella möten om just denna fråga.
Icke desto mindre anser jag att det är ett ansvar för en regering att ha kontroll på den här sortens reformer och på vart medlen går. Det jag vill är att de ska användas till intentionerna i reformen. De ska inte gå till oseriösa anordnare av olika slag. Jag bryr mig inte om ifall de eventuellt oseriösa är företag eller andra. Det ska gå till dem som har rättigheterna. Vi ska veta vad medlen används till, och vi ska veta varför timantalet är så stort samtidigt som andra anser att de inte får komma in i reformen.
Jag försvarar å det kraftigaste att vi gör saker så fort vi kan. Det är viktigt, och det finns redan kunskapsunderlag, vilket du själv pekade på, Sofia Fölster.
Vad gäller direktiven tror jag att du kommer att tycka att de är intressanta. Utredningen kommer nämligen att titta på hur assistansen förhåller sig till sig själv - mot bakgrund av det vi just har talat om - och till andra insatser och åtgärder inom LSS.
Vi har förstås ett könsperspektiv i utredningen. Män får nämligen i högre grad än kvinnor personlig assistans.
Vi ställer också frågan om de anhörigas roll. I dag kom Kommunal med en rapport med en hel del funderingar om det lämpliga i att anhöriga kan vara personliga assistenter och vad det betyder för den som behöver insatsen och eventuella beroendeförhållanden.
Vi ställer också frågan om det är lämpligt eller inte med dubbla huvudmän.
Jag tror att det är nödvändigt att modernisera och ha en assistansreform som är anpassad för vår tid och där vi vet att medlen går till det reformen avser.
Anf. 73 Sofia Fölster (M)
Fru ålderspresident! Låt mig haka på detta med situationen för företagare, som jag också skrev om i interpellationen. Statsrådet säger i sitt svar att det inte finns några hinder och hänvisar till näringsministern.
Jag vill säga emot det, för de åtgärder som ska införas - till exempel efterskottsbetalningen, höjningen av arbetsgivaravgifter och vinstutredningen, som har till uppgift att just sätta krokben för fristående aktörer - skapar både oro och sätter stopp för småföretag.
Dessa åtstramningar riskerar att leda till en oligopolmarknad där bara de stora företagen överlever åtstramningarna medan de små slås ut. Det påverkar valfriheten.
Över 60 procent av brukarna har valt en fristående anordnare. Jämställdhetsministern borde inte vara förvånad över att 55 procent av företagsledarna inom välfärdssektorn är kvinnor, jämfört med ungefär 30 procent i övriga näringslivet. Det är anmärkningsvärt.
Kvaliteten inom assistansen kan inte jämföras med någonting inom andra välfärdssektorer. Kvaliteten utgår från individen och från självbestämmande.
Att kunna välja den person som ska hjälpa dig med de mest intima behoven i din vardag är grunden för självbestämmande och kvalitet. Därför är det helt avgörande att mångfalden värnas och inte slås ut på grund av de åtstramningar som sker.
Jag hoppas att även detta perspektiv tas med i utredningen, det vill säga vilken mångfald och valfrihet som finns för brukare och hur det kopplas till kvaliteten. Jag hoppas också, som jag nämnde tidigare och som var skälet till att jag ställde interpellationen, att signalpolitiken slutar innan utredningen är klar.
Anf. 74 Statsrådet Åsa Regnér (S)
Fru ålderspresident! Med signalpolitik brukar man avse skrämselpolitik. Här är dock kritiken att vi gör för mycket.
Hur som helst, vi kan gärna diskutera igen när direktiven och utredningen är kända.
Jag undrar bara: Tycker ni inte att det är bra att skattebetalarnas medel används till det som det är tänkt och att man vet att det är så och framför allt att de som är i denna situation och har rätt till denna reform är de som faktiskt får del av dessa medel?
Det är i alla fall min ambition med denna utredning och med det vi gör.
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.