Miljöstyrningsrådets fortsatta verksamhet
Interpellation 2012/13:462 av Nordén, Marie (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2013-05-30
- Anmäld
- 2013-05-30
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2013-06-12
- Sista svarsdatum
- 2013-06-13
- Besvarad
- 2013-06-27
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation
2012/13:462 Miljöstyrningsrådets fortsatta verksamhet
av Marie Nordén (S)
till miljöminister Lena Ek (C)
Miljöstyrningsrådet är ett bolag med uppdraget att tillhandahålla förslag till drivande miljökrav och andra hållbarhetskrav till den offentliga sektorn i sina upphandlingar. Bolaget ägs gemensamt av staten och Sveriges Kommuner och Landsting.
Miljöstyrningsrådets verksamhet har utretts som en del i kartläggningen över hur det statliga upphandlingsstödet kan effektiviseras i framtiden och det finns planer att införa hela eller delar av Miljöstyrningsrådets verksamhet i en ny stor myndighet för upphandlingsstöd.
Miljöstyrningsrådet är mycket tveksamt till detta, eftersom detta skulle starkt begränsa möjligheterna för Miljöstyrningsrådet att bedriva verksamheten vidare som i dag. Konsekvensanalysen, som Miljödepartementet har genomfört av planerna, bekräftar de risker och farhågor som Miljöstyrningsrådet ser med förslaget bland annat i form av förlust av viktig kompetens och möjlighet av utarbeta spjutspetskriterier för miljökrav samt nedprioritering av verksamheten.
Med tanke på att gjord konsekvensanalys visar att införandet av Miljöstyrningsrådets verksamhet i en större myndighet skulle få negativa konsekvenser, är min fråga till miljöministern:
Vilka åtgärder avser miljöministern att vidta för att Miljöstyrningsrådets verksamhet kan behålla sitt oberoende och sin höga kvalitet?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2012/13:462
Webb-tv: Miljöstyrningsrådets fortsatta verksamhet
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2012/13:130 Torsdagen den 27 juniProtokoll 2012/13:130 17 § Svar på interpellation 2012/13:462 om Miljöstyrningsrådets fortsatta verksamhet
Protokoll från debatten
Anf. 102 Miljöminister Lena Ek (C)
Herr talman, ärade ledamöter och åhörare! Marie Nordén har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att Miljöstyrningsrådets verksamhet kan behålla sitt oberoende och sin höga kvalitet.
Den offentliga upphandlingen är av stor strategisk betydelse och kan bidra till att vi når våra politiska mål, till exempel Sveriges miljökvalitetsmål och generationsmålet. Riksrevisionen har påpekat att samordningen och styrningen av arbetet med miljökrav i offentlig upphandling behöver förbättras (RiR 2011:29). Upphandlingsstödsutredningen (SOU 2012:32) föreslår att en samlad upphandlingsmyndighet bildas som stöd till offentlig upphandling. Förslaget stöds av Upphandlingsutredningen, alltså Anders Wijkmans utredning (SOU 2013:12), som också föreslår att Miljöstyrningsrådets verksamhet bör ingå i myndigheten så att miljökrav och sociala hänsyn kan samordnas med andra krav. Jag noterar att andra länder, till exempel Norge och Nederländerna som jämte Sverige ligger i framkant i arbetet med hållbar upphandling, har samlat sitt upphandlingsstöd i en myndighet.
Förslaget om en samlad myndighet till stöd för offentlig upphandling bereds för närvarande inom Regeringskansliet liksom frågan huruvida Miljöstyrningsrådets verksamhet ska ingå i denna myndighet.
Jag anser likt Marie Nordén att Miljöstyrningsrådet bedriver en mycket betydelsefull verksamhet med hög kvalitet och stor integritet. Det är därför viktigt att slå vakt om denna verksamhet så att den kan fortsätta, utvecklas och stärkas oavsett om verksamheten inordnas i en myndighet eller ej.
Anf. 103 Marie Nordén (S)
Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Miljöstyrningsrådet har i dag ett särskilt samhällsuppdrag att tillhandahålla förslag till drivande av miljökrav och andra hållbarhetskrav för den offentliga sektorn vid dess upphandlingar.
Miljöstyrningsrådet är ett bolag som ägs gemensamt av staten och Sveriges Kommuner och Landsting. Målgruppen för rådet är främst kommuner och landsting. Enligt Naturvårdsverkets senaste kartläggning om omfattningen av miljöanpassad offentlig upphandling framkommer att kommuner och landsting i stor utsträckning använder sig av Miljöstyrningsrådets kriterier, 75 respektive 79 procent. Det är givet att Miljöstyrningsrådet har spelat en avgörande roll i att Sverige ligger främst i Europa i utvärderingar av både miljöanpassad upphandling och socialt ansvarsfull upphandling och främst i världen vad gäller hållbar upphandling.
Ministern nämner Nederländerna och Norge i sitt svar, men det stämmer inte riktigt att de tillsammans med Sverige ligger i framkant vad gäller hållbar upphandling. År 2012 låg Nederländerna nämligen på sjunde plats och Norge på nionde. Däremot stämmer det att Nederländerna låg på andra plats 2010 vad gäller miljöanpassad upphandling och socialt ansvarsfull upphandling. Norge kom på femte respektive sjätte plats. Det känns som om andra länder borde lära av oss och följa vår modell i stället för att vi ska snegla på andra, mindre framgångsrika länder.
Det som möjliggjort Miljöstyrningsrådets arbete med att ta fram kriterier - hela 700 kriterier har det blivit genom åren - och att ligga i framkant med drivandet av miljökrav och spjutspetskriterier samt kunna ge detaljerade råd till upphandlande myndigheter har just varit att det inte är en myndighet utan ett bolag. Det riskerar vi att förlora om Miljöstyrningsrådet ska införlivas i en myndighet.
En av konsekvenserna blir att de miljö- och hållbarhetskrav som Miljöstyrningsrådet utarbetar kommer att hamna under EU:s så kallade anmälningsdirektiv och därmed bli föremål för obligatorisk notifiering. Låt mig förklara för åhörare som kanske lyssnar via webben att notifiering innebär att kriterier alternativt föreskrifter ska anmälas till EU. Kriterierna måste sedan gå på remiss till berörda aktörer och Kommerskollegium och vidare till regeringen, som därefter sänder dem till EU-kommissionen och till samtliga medlemsländer. Det är en tidskrävande och mycket byråkratisk process som förmodligen medför att kriterier riskerar att till stor del blockeras eller frysas, det vill säga stå stilla i tre alternativt sex månader. Det kommer inte bara att leda till att det tar längre tid att ta fram kriterier, utan det kommer sannolikt att krävas mer resurser än vad fallet är i dag. Detta vet miljöministern naturligtvis redan.
Miljödepartementet lät i februari i år Statskontoret genomföra en konsekvensanalys för att belysa just konsekvenserna av och riskerna med att införa Miljöstyrningsrådets verksamhet i en ny myndighet. Resultatet av konsekvensanalysen borde bekymra ministern, för precis det som jag tar upp i min interpellation presenterades i konsekvensanalysen. Därför undrar jag naturligtvis hur ministern ställer sig till de konsekvenser som presenterades för ministern i analysen i februari och hur ministern kommer att driva att dessa frågor får plats när regeringen lägger fram förslaget för riksdagen.
Anf. 104 Miljöminister Lena Ek (C)
Herr talman! Det här är en teknisk men mycket spännande diskussion. Jag håller verkligen med interpellanten om att upphandlingen spelar mycket stor strategisk roll. Den omfattar en stor del av vår ekonomi. En innovativ upphandling gynnar framväxten av ny och bättre teknik. Om vi ska klara de svenska miljömålen måste det offentliga Sverige handla upp rätt saker, vara noga med att miljökriterierna följs och med att vid varje upphandling ta steg mot att uppfylla de svenska miljömålen och klimatmålen. Därför är upphandlingen oerhört viktig.
Miljöstyrningsrådet är ett bolag. Det bildades 1995 för att vara huvudman för EU:s miljölednings- och miljörevisionsförordning, EMAS, som någon kanske känner till. Miljöstyrningsrådet har byggt upp en omfattande verksamhet för stöd till offentlig upphandling om miljö och hållbarhet. Huvuddelen av bolaget ägs redan av staten och mindre delar av Sveriges Kommuner och Landsting och Svenskt Näringsliv. Delägarna har aviserat att de inte gärna vill vara kvar i den bolagsformen.
Man har alltså både den Jeppsonska utredningen om stödet för offentlig upphandling, som kom förra året, och Anders Wijkmans upphandlingsutredning, SOU 2013:12, som kom i år. Utredningarna är gjorda av två personer som är besjälade av att vi ska nå våra svenska miljömål. Båda bedömer att kvaliteten inte förändras om man byter organisationsform så att Miljöstyrningsrådets verksamhet finns i en statlig myndighet och inte i ett bolag som till stor del ägs av staten.
Det är en kvalitetsfråga. Naturligtvis behöver vi diskutera och fundera över hur vi ska garantera kvaliteten. De här råden behövs. Det är alldeles tydligt. Detta framgår också, som Marie Nordén säger, av hur många myndigheter som använder Miljöstyrningsrådets rekommendationer.
Däremot är det inte nödvändigt med notifiering. Notifiering är ett krångligt förfarande som tar tid och där man inte alltid vet utgången. Det har erfarenheten lärt oss. När det gäller till exempel notifiering av strängare kemikalieregler i Sverige har vi fått väldiga problem med att få kommissionen att godkänna dem, trots att många svenskar kanske tycker att det skulle vara självklart och att vi borde få bestämma detta själva.
Den springande punkten här är om miljöstyrningsråden ges författningsform eller inte. Det är det vi måste vara noga med, för i så fall kan det komma att krävas en notifiering. Det är väl ingen som har tänkt att de här råden ska bli författningstext, utan det är allmänna råd som är så varierande att de inte heller faller under någon form av vidare tolkning av vad som kan vara andra styrande beslut som är att jämföra med författningstext.
De frågor som interpellanten ställer är viktiga. Naturligtvis ska vi vara noggranna med kvaliteten och med att de miljöråd och upphandlingsråd som behövs sköts och hanteras på ett flexibelt sätt, så att de kan fortsätta att göra samma nytta i den svenska samhällsutvecklingen som de har gjort så här långt.
Anf. 105 Marie Nordén (S)
Herr talman! Staten finansierar 50 procent av Miljöstyrningsrådets verksamhet. Det gör väl att man är en 50-procentig delägare i bolaget. Man får väldigt mycket för väldigt lite pengar. 11 ½ miljon betalar man ut per år. Det är samma nivå som man har legat på sedan 2007.
Det är intressant att höra ministern tala emot den utvärdering och konsekvensanalys som kom från Statskontoret i februari. Där konstaterade man att Miljöstyrningsrådet i framtiden inte längre kan tillhandahålla detaljerade råd och att det inte råder några tvivel om att EU-rättens frirörlighetsregler blir tillämpliga på Miljöstyrningsrådets kriterieverksamhet om denna flyttas till en myndighet. Detta står i konsekvensanalysen. Det här skulle också innebära obligatorisk notifiering av alla upphandlingskriterier, vilket kommer att blockera verksamheten och leda till lägre miljökrav. Det är Statskontoret som skriver detta. Man säger att Miljöstyrningsrådet bedriver en väletablerad verksamhet med ett starkt varumärke som riskerar att försvinna vid en omorganisation. Man riskerar också att förlora sin ledande position i världen vad gäller offentlig upphandling, då miljöaspekten kan komma att få en mindre framtonad roll i en större myndighet. Detta konstateras i Statskontorets tidigare utredning och upprepas i Miljödepartementets konsekvensanalys. Jag undrar vad det är som gör att ministerns handläggare på departementet kommer fram till någonting helt annat.
Om inte staten längre kan upprätthålla det upphandlingsstöd som Miljöstyrningsrådet erbjuder får inte den offentliga sektorn hjälp med de konkreta förslag till miljöhållbarhetskriterier och andra hållbarhetskriterier som man som upphandlare förväntar sig. Då har man inte samma möjligheter att vara världsledande i framtiden. Man kan inte få samma effekter på de miljarder vi använder varje år vid upphandling.
Jag tror på ministern när hon säger att det finns höga ambitioner från regeringen för att detta ska kunna fortsätta. Men jag vill se en analys som visar på motsatsen till det som har sagts tidigare och i de andra utredningarna. Det känns som att man bara tycker saker. Man har bett om konsekvensanalyser, men slänger dem åt sidan och säger: Nej, det där stämmer inte. Vad är det som gör att man kommer fram till en helt annan slutsats än de tidigare utredningarna? Det skulle vara intressant att få veta.
Det är inte så att alla remissinstanser säger att det här är ett bra förslag. I samband med remissbehandlingen av Statskontorets betänkande
En ny upphandlingsmyndighet
och Upphandlingsstödsutredningens slutbetänkande
Upphandlingsstödets framtid
framkom det att ett stort antal centrala instanser inom upphandlingsområdet stöder att Miljöstyrningsrådet ska få bedriva sin verksamhet vidare som tidigare och ogärna ser att detta förändras på något sätt. Man är alltså väldigt nöjd med Miljöstyrningsrådets arbete och vill att det ska fortsätta. Ett snarlikt ställningstagande görs i Upphandlingsutredningens slutbetänkande, där man anser att det är angeläget att den verksamhet som Miljöstyrningsrådet bedriver tillåts med bibehållen integritet och att den ska kunna fortsätta att utvecklas enligt de förutsättningar som gäller i dag.
Jag undrar varför man inte lyssnar på avnämarna och regeringens egen utredare. Det viktiga är att vi vet vilka konsekvenserna blir om man införlivar Miljöstyrningsrådet i en myndighet.
Anf. 106 Miljöminister Lena Ek (C)
Herr talman! Jag skulle vilja börja med att slå fast ett par saker innan jag fortsätter själva diskussionen. Det första är att det är väldigt skönt att ha en interpellationsdebatt med en företrädare för Sveriges riksdag som är lika angelägen som jag om att offentlig upphandling ska styras på ett miljömässigt korrekt sätt och som håller med om att det betyder väldigt mycket för att vi ska nå våra miljömål och för samhällsekonomin.
Det andra jag vill slå fast är att beredning pågår. Regeringen har ännu inte tagit ställning till hur detta ska organiseras. Vi har beredningsunderlag från olika håll som vi just nu värderar. För min del kan jag säga att verksamheten är väldigt viktig. Den har mycket hög kvalitet och ska bibehållas, helst också fortsätta att utvecklas och bli ännu bättre.
Vad gäller ägarskapet är det så att staten äger 85 procent och SKL och Svenskt Näringsliv delar på de kvarvarande procenten. Men bara 50 procent av verksamheten finansieras av staten. Det är fakta vi har att hantera. De andra två parterna är dock väldigt tveksamma till att fortsätta i bolaget, och ett helägt statligt bolag faller under samma regler som en myndighet i väldigt många fall. Det är en av anledningarna till att två utredningar har behandlat Miljöstyrningsrådets verksamhet.
I remissvaren på de här två utredningarna är det många som skriver att kvaliteten är väldigt hög, vilket jag också har nämnt. Det är roligt att många avnämare tycker det. Många tycker att det är svårt att ta ställning; de bryr sig kanske inte så mycket om organisationsformen, men vill värna verksamheten. Många tillstyrker en ny myndighet. Ganska många är emot, men det är ett mindre antal. Det finns några som tycker att frågan om att verksamheten skulle kunna ligga på Kammarkollegiet inte har utretts tillräckligt och som har en del åsikter om Kammarkollegiets verksamhet, men det är en helt annan debatt än den vi för i dag. Allt detta bereds just nu.
När det gäller frågan om hur man ska betrakta upphandlingsråden från Miljöstyrningsrådet har vi fler underlag än Statskontorets underlag. Nu är inte jag någon expert på detta, men jag har i alla fall jobbat med de här rättsliga frågorna, och jag var väldigt tveksam till Statskontorets slutsats, måste jag säga. Vi har därför plockat fram flera underlag vad gäller frågan om notifiering behövs eller inte.
Vi kan slå fast att allmänna råd som inte ges i författningsform inte behöver notifieras. Det som kan bli en gråzon är om det är en form av tekniska råd som ges en sådan innebörd att de kan jämställas med författningstext och som kallas för faktiskt bindande tekniska föreskrifter. Jag kan för protokollets skull nämna att det direktiv vi nu diskuterar är direktiv 98/34/EG.
Vi är av den åsikten att de råd som ges av Miljöstyrningsrådet inte är att beteckna som faktiskt bindande tekniska föreskrifter. Därför ska vi kunna utveckla verksamheten i olika organisationsformer. Den beredningen pågår nu. Regeringens ställningstagande är inte klart.
Anf. 107 Marie Nordén (S)
Herr talman! Det är just att det är ett råd och inte en myndighet som gör det möjligt att inte vara bindande. Vi har en arbetsform som under 15 år har fungerat och gjort oss världsledande.
Det som är absolut viktigast är att vi har en konsekvensanalys. Det är inte bara Statskontoret som kommer fram till att det skulle bli krav på notifiering. Även Miljöstyrningsrådet - som visserligen kan tyckas tala i egen sak - gör det. Det har ändå 15 år bakom sig av stor kunskap inom offentlig upphandling inte bara inom Sverige utan också inom EU.
Jag vill ha garantier att vi fortsatt kan ha en modell som fungerar så väl som den som fungerar i dag. Den ska inte ge ökade kostnader genom att upphandlande myndigheter måste skaffa egen expertis eftersom den inte tillhandahålls inom den stora upphandlingsmyndigheten, om Miljöstyrningsrådet skulle införlivas i den.
Det skulle göra att man är tvungen att antingen köpa konsulter utanför sin egen verksamhet eller sitta med sin egen expertis. Det skulle i sin tur leda till ökade samhällskostnader. Det vill varken jag eller ministern, hoppas jag, att vi ska utsätta våra skattebetalare för.
Små och medelstora företag har mycket att vinna på att vi har en nationell upphandlingsmodell. Det gör att det finns en norm för de varor och produkter man säljer. Upphandlingar för samma produkter kan ha liknande underlag. Det gör att man inte behöver göra om varje gång man ska lägga ett anbud vid en upphandling.
Det finns samhällskostnader och företagskostnader att vinna på att vi har den modell vi har i dag. Jag vill försäkra mig om att det inte går förlorat. Ingen är betjänt av en ny byråkratisk, krånglig modell där alla blir förlorare.
Anf. 108 Miljöminister Lena Ek (C)
Herr talman! Jag kan be att få ta till protokollet att inte heller regeringen är intresserad av en ny byråkratisk modell där alla är förlorare, självklart inte. Vi vill att det ska bli så bra som möjligt.
Oavsett organisationsform måste vi titta väldigt noga på detta. Det gäller oavsett om Miljöstyrningsrådet i framtiden kommer att hamna i en myndighet eller behållas som ett statligt ägt bolag. Det kan möjligen vara med två parter och inte tre som i dagens läge, men med en övervägande statlig ägarandel på 85 procent eller mer.
Det vi måste titta på i fortsättningen och även i nuvarande organisationsform är att inte Miljöstyrningsrådets råd formuleras på ett sådant sätt att de kan liknas vid författningstext. Det handlar om att faktiskt bindande tekniska föreskrifter kan vara en sådan gråzon. Vi måste vara noga med att hålla en klar gräns oavsett om Miljöstyrningsrådet är kvar i den form som finns nu eller om organisationsformen förändras.
Jag tror inte att någon i denna kammare vill att varje upphandlingsråd till varje enskilt företag, eller om det nu är kommun eller landsting, ska räknas som författningstext och därmed notifieras. Det vore en väldigt absurd situation. Det är någonting som vi måste undvika.
Det måste vi undvika i vilket fall som helst oavsett om vi förändrar organisationsformen eller behåller den som den är. Det är en viktig sak att påminna sig. I grunden håller jag med interpellanten om vikten av att upphandlingen är miljömässigt, klimatmässigt och socialt riktig.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.