Svenskt stöd till kärnkraftsforskning i Frankrike
Interpellation 2010/11:307 av Persson, Kent (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-04-06
- Anmäld
- 2011-04-06
- Besvarad
- 2011-04-26
- Sista svarsdatum
- 2011-04-27
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation
2010/11:307 Svenskt stöd till kärnkraftsforskning i Frankrike
av Kent Persson (V)
till miljöminister Andreas Carlgren (C)
Sveriges Radios Ekot rapporterade den 5 april 2011 om ett hemligt avtal som Sverige ingått med Frankrike. Av det framgår att Sverige bidrar med 70 miljoner kronor till fransk kärnkraftsforskning. Enligt inslaget skulle detta ha varit den svenska motprestationen då Frankrike röstade för att ESS-anläggningen skulle hamna i Lund.
Den 20 mars 2011 skrev statsrådet Carlgren och Maud Olofsson i SvD:s Brännpunkt att vad som också slås fast är att kärnkraften inte kan räkna med något som helst statligt stöd syftande på den borgerliga regeringens energipolitik. Uppgifterna från Ekot motsäger alltså detta, inte minst med tanke på att de 70 miljonerna regeringen gett till fransk kärnkraftsforskning är den största Sverige gjort på området sedan 1980-talet.
Med anledning av detta vill jag fråga miljöministern följande:
Avser miljöministern att arbeta för att det befintliga avtalet mellan Sverige och Frankrike bryts, och finns det, enligt miljöministerns kännedom, fler hemliga avtal mellan Sverige och andra stater på kärnkraftsforskningsområdet?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:307
Webb-tv: Svenskt stöd till kärnkraftsforskning i Frankrike
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:91 Tisdagen den 26 aprilProtokoll 2010/11:91 6 § Svar på interpellation 2010/11:307 om svenskt stöd till kärnkraftsforskning i Frankrike
Protokoll från debatten
Anf. 8 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Kent Persson har frågat om miljöministern avser att arbeta för att det befintliga forskningsavtalet mellan Sverige och Frankrike bryts och om det enligt miljöministerns kännedom finns fler hemliga avtal mellan Sverige och andra stater inom kärnkraftsforskningsområdet.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som svarar på interpellationer som rör forskningsfrågor.
Kent Persson hänvisar till att Sveriges Radios Ekoredaktion den 5 april rapporterade om ett avtal som Sverige har ingått med Frankrike som sades vara hemligt och att det i avtalet skulle framgå att Sverige bidrar med 70 miljoner kronor till fransk kärnkraftsforskning.
Först och främst vill jag klarlägga att avtalet som radion hänvisar till är en gemensam deklaration om svenskt-franskt forskningssamarbete som efter dess undertecknande lämnas ut till envar som efterfrågar den. Det finns inte heller enligt min kännedom några så kallade hemliga samarbetsavtal mellan Sverige och andra stater inom kärnkraftsforskningsområdet.
Jag vill gärna förtydliga avsikten med deklarationen och innehållet i den.
Deklarationen har undertecknats för att främja och underlätta forskningssamarbete mellan Sverige och Frankrike som bland annat bygger på att den europeiska spallationskällan, European Spallation Source, ESS, konstrueras och byggs i Lund.
Deklarationen rör överenskommelser inom flera forskningsområden, neutronforskning, acceleratorteknik och klimatforskning. Det är således fråga om grundforskning, och i deklarationen anges bland annat att svenska och franska forskningsgrupper ska utveckla instrument till ESS och till Max IV-anläggningen i Lund. Vidare anges att svenska forskningsgrupper deltar i klimatforskningen vid det franska laboratoriet för forskning inom klimat och miljö.
Svenska forskare, doktorander och studenter ges enligt deklarationen tillträde till franska forskningslaboratorier för utbildning, forskning och gemensam utveckling av forskningsprojekt vid utbildnings- och forskningsreaktorer i Frankrike. Det är angeläget att ha tillgång till sådana reaktorer för att kunna bedriva forskning och utbildning av hög kvalitet när det gäller bland annat reaktorteknik och reaktorsäkerhet.
Internationella samarbeten är nödvändiga för att kunna bedriva högkvalitativ forskning, särskilt för ett litet land som Sverige. Samarbete med forskare i andra länder och tillgång till utländsk infrastruktur för forskning är därför oumbärligt när det gäller att stärka Sveriges ställning som forskningsnation. Det är en stor framgång för Sverige att ESS förläggs i Sverige, eftersom det handlar om att bygga och driva en av världens största forskningsanläggningar. Vi kan redan nu notera ett ökat intresse från andra länder för ökat forskningssamarbete med vårt land.
Jag ser positivt på deklarationen om forskningssamarbete mellan Sverige och Frankrike och ser inget skäl att göra några förändringar i den.
Anf. 9 Kent Persson (V)
Fru talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret. Det var klarläggande på vissa punkter, och det är jag också glad över.
Bakgrunden var Ekoutsändningen om avtalet och satsningen på 70 miljoner gällande kärnkraftsforskningen. Det finns möjlighet att förtydliga vad det egentligen innebär. Det är lätt att dra slutsatsen att förutsättningen för att Sverige skulle få anläggningen till Lund var deklarationen om forskningssamarbete mellan Frankrike och Sverige där vi har gått in med 70 miljoner kronor. Det behövs ett klarläggande om det var en förutsättning för att Frankrike över huvud taget skulle rösta på det svenska förslaget att förlägga den till Lund.
Den andra aspekten är det faktum att vi i Sverige för snart ett år sedan fattat beslut om att eventuellt kunna uppföra nya kärnkraftsanläggningar i Sverige. Vid det beslutet sades att regeringen skulle återkomma och förklara vad som menas med direkta eller indirekta subventioner till kärnkraftsforskningen.
Min fråga och fundering blir: Är detta ett sätt att kringgå det beslutet? När kan vi förvänta oss att få en uttolkning av vad som menas med direkta och indirekta stöd till svensk kärnkraftsforskning, vilket regeringen ska återkomma med till riksdagen?
Det är viktigt att klargöra de kopplingarna till de 70 miljoner som svenska staten går in med. Normalt sätt finns det forskning mellan universiteten. Att Sverige har avtal med andra länder när det gäller forskning är helt naturligt och ska också så vara.
Jag och Vänsterpartiet har heller inte någonting emot att vi har ett samarbete med andra länder när det gäller forskning. Det ska vi ha. Vi är ett litet land och har ett behov av ett grundläggande utbyte med andra länder.
Men om däremot förutsättningen för att få ESS-anläggningen till Sverige var samarbetet med Frankrike om kärnkraftsforskningen där ställer jag mig frågande till om det inte är ett sätt att köpa sig en möjlighet att få en röst.
Anf. 10 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Den frågan kommer nog inte att fullt ut gå att besvara. Det förutsätter att man prövar avtalskonstruktioner.
Forskningssamarbete mellan länder bygger på överenskommelser. Det är det helt normala. Sverige har forskningsöverenskommelser med en lång rad länder. Interpellanten tar upp just detta med Frankrike, men vi har avtal med många andra länder.
Varför har man det egentligen? Det är varken möjligt, rimligt eller ekonomiskt försvarbart att varje land för sig själv bygger upp alla forskningsanläggningar. Den ESS-anläggning som vi nu bygger i Lund kommer att kosta 15-20 miljarder. En sådan anläggning kan inte varje land bygga upp. Det bygger på att alla länder samsas om detta, och så byggs den i Lund.
Detta samarbete bygger på att dessa anläggningar sprids lite för alla länder. Ingen accepterar att alla Europas anläggningar skulle byggas just i Lund, utan de ligger i olika länder. Frankrike och Tyskland som är stora länder har många forskningsanläggningar. Det ingår i en sådan överenskommelse som sluts inför ESS-avtalet där Sverige ska få ESS i Lund att Sverige gör åtaganden i forskningsanläggningar i andra länder, och kärnkraftsforskning ingår som en del i det.
Det är naturligt. Det är så det alltid går till. Jag gläds åt att interpellanten sade att han inte har någonting emot detta. Det är möjligen att det handlar just om kärnkraft som gör att interpellanten är tveksam. Men denna riksdag har bestämt att Sverige ska ha kärnkraft, och det är tillåtet med kärnkraftsforskning. Det ingår som en helt naturlig del i naturvetenskaplig och teknisk forskning. Det är inget märkligt med detta.
Interpellanten ställde frågan: Hade det gått igenom utan just den komponenten? Det vet jag inte. Jag vet inte ens om det diskuterades. Jag var inte ansvarig minister när detta avtal slöts. Jag ser inga som helst svårigheter med det. Vi behöver tvärtom kärnkraftsforskning i Sverige.
Även om interpellanten vill att Sverige inte ska bygga nya reaktorer har vi under överskådlig tid, först 10-15 år som nuvarande reaktorer är i drift och sedan ytterligare ett antal årtionden där reaktorerna ska vara skyddade och avstängda, ett behov av mycket hög kompetens på området. Det är inget konstigt att Sverige gör detta.
Utöver det ske det massor av forskning om kärnkraft i olika delar på Kungliga Tekniska högskolan, Chalmers i Göteborg och Uppsala universitet. De utbildar kärnkraftsingenjörer och forskar i atomfysik. Under 20 år var det förbjudet enligt den så kallade tankeförbudslagen, men det är det inte längre. Jag tänker inte återinföra något sådant förbud. Det ska vara tillåtet att forska också på detta område. Jag ser ingen som helst dramatik i det.
Är detta fråga om subventioner? Det menar inte jag. Jag vet inte det exakta svaret på när energiministern återkommer till riksdagen med den fråga som interpellanten ställde. Men jag kan redan säga att detta aldrig någonsin kommer att kunna falla inom det vi kallar subventioner. Då får vi lägga ned halva Kungliga Tekniska högskolan och Chalmers om det anses vara subventioner till kärnkraftsbygge att man forskar om atomfysik. Det går inte. Då återinför vi ju tankeförbudet i praktiken. Att forska om kärnkraft är inte subventioner till att bygga kärnkraft.
Anf. 11 Kent Persson (V)
Fru talman! Det är givetvis så att vi har olika syn på kärnkraft. Det behöver vi inte diskutera. Jag respekterar också Folkpartiets grundläggande syn här.
Frågan är ändå om detta inte är ett sätt att kringgå det hela. Jag säger ingenting om vi forskar om kärnsäkerhet. En sådan forskning måste vi ha så länge det är i drift. Men detta handlar om nya reaktorer som man forskar om. Varför gör man det om det inte är tänkt att man ska använda det?
Frågan är fortfarande om det inte är ett sätt att kringgå ett eventuellt klarläggande om vad indirekta och direkta subventioner är för någonting. Jag förstår att jag inte får något svar på den frågan här.
Det finns en del andra saker i detta som är ganska intressant att fundera över. Det gäller grundforskning och klimatforskning. Jag är lite nyfiken vad det innebär för någonting nytt som man inte redan håller på att forska om redan här i Sverige. Där kanske det finns ett klarläggande.
När det gäller de 70 miljonerna har jag svårt att se varför man har tecknat ett separat avtal med Frankrike när vi ändå ska gå in med 300 miljoner i vår tilläggsbudget för att säkerställa ett kapitaltillskott till ESS- anläggningen. Redan under 2011 är det 200 miljoner. Detta ska pågå under en rad av år för att täcka det kapitaltillskott som anläggningen behöver, men kommer det att räcka när vi redan under år ett, alltså innevarande år, går in med två tredjedelar av det tänkta kapitaltillskottet, eller kan vi räkna med att det kommer förfrågningar om ytterligare medel från svenskt håll?
Anf. 12 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Jag ska försöka besvara frågorna även om några av dem var så specifika att jag inte är säker på att jag har underlag.
Avtal om forskning mellan länder görs löpande och ständigt. Vi skickar varje år mängder av studenter, forskare och doktorander till andra länder, och så upprättas avtal. Detta är ett sådant avtal. Det betyder att svenska forskare och svenska doktorander kommer att åka till Frankrike och forska om reaktorteknik, reaktorsäkerhet och så vidare. Exakt vad de forskar om och vad forskningsprojekten omfattar överblickar jag inte, och jag tänker inte heller lägga mig i det. Det är en sak för den fria akademin att formulera sina forskningsfrågor. Men det är klart att de har med kärnkraft att göra. Det är ju idén med det hela.
Det är väl fullt möjligt att det sluts nya avtal i framtiden. Det finns inga pågående förhandlingar, men det är fullt möjligt att vi finner behov av att skaffa oss kunskap hos fransmännen, som har byggt upp särskilda anläggningar för att forska om detta. Det är inte bara svenska staten som behöver kunskapen, utan våra högskolor vill på olika sätt förkovra sig på detta område. Det är inget märkligt och inget vi bör styra över. Det är inget vi bör stoppa eller förbjuda, utan det är en helt normal verksamhet. Om den inte hade avsett just kärnkraftsreaktorer antar jag att interpellanten inte hade reagerat.
Detta är bara en liten del i en strid ström av forskningssamarbete. Det är inte ett sätt att kringgå frågor om subventioner. Att forska om kärnkraft är inte att subventionera kärnkraft. Om vi använder en sådan definition måste vi ganska snabbt lägga ned verksamheten vid Kungliga Tekniska högskolan, Chalmers och Uppsala universitet, som både utbildar kärnkraftsingenjörer och forskar kring atomkraft på olika sätt, för då skulle det också vara subventioner. Jag tror inte att ens en kärnkraftsmotståndarriksdag skulle komma på tanken att rubricera forskning på ett visst område som subventioner till sektorn.
Anf. 13 Kent Persson (V)
Fru talman! Låt oss koppla detta till frågan om deklarationen mellan Sverige och Frankrike är ett sätt att få de franska rösterna för ESS-anläggningen. Janne Wallenius, som är professor i reaktorfysik vid Kungliga Tekniska högskolan påstår att det rör sig om ett motköpsavtal för att Sverige skulle få forskningsanläggningen ESS. I så fall påminner det om hur representanter från länder som ansöker om OS reser runt och bjuder delegater på än det ena, än det andra för att få deras röst. Jag vill ha ett klarläggande i den frågan. Var detta förutsättningen för att Frankrike skulle rösta på en förläggning till Sverige?
Anf. 14 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Ja, det upplevde jag att jag bekräftade i mitt första svar.
Vi har samarbetsavtal med ett antal länder i Europa. De har upprättats. Vi hjälper till att finansiera anläggningar i andra länder mot att de hjälper till att finansiera en anläggning i Sverige. Avtalet med Frankrike innehåller flera olika forskningsprojekt.
Svaret är alltså ja, men jag ska lägga till något. Vad Kent Persson menar är ju om just kärnkraftskomponenten var en förutsättning. Det vet jag inte. Om vi hade vägrat och sagt att vi inte vill betala hade det säkert upprättats ändå, men vi såg ett behov av forskning på det området. För oss var detta aldrig något att överväga. Det var inget problem.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.