Rättsväsendets hantering av sexuella övergrepp mot barn
Interpellation 2010/11:251 av Olsson, Lena (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-03-03
- Anmäld
- 2011-03-03
- Besvarad
- 2011-03-15
- Sista svarsdatum
- 2011-03-17
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 3 mars
Interpellation
2010/11:251 Rättsväsendets hantering av sexuella övergrepp mot barn
av Lena Olsson (V)
till justitieminister Beatrice Ask (M)
I det så kallade kopplerimålet friades nyligen två män från våldtäkt mot barn eftersom hovrätten ansåg att de inte hade förstått eller haft anledning att anta att den utsatta förståndshandikappade flickan var under 15 år.
Att rättsväsendet inte förmår beakta barnets perspektiv i rättegångar om sexuella övergrepp mot barn är ingen nyhet. Tvärtom visar tidigare forskning dels att det finns en stor försiktighet när det gäller att väcka åtal i sexualbrottsmål med barn som offer, särskilt om barnet är yngre, dels att de fall som kommer till rättens bedömning ofta är problematiska för rätten att hantera (se C Diesen och E Diesen, Övergrepp mot kvinnor och barn – den rättsliga hanteringen, 2009). Barns trovärdighet ifrågasätts ofta och eftersom barnets utsaga nästan alltid visas på video under rättegången får det svårare att hävda sig mot en vuxen misstänkt förövares.
Trots den lagändring som trädde i kraft 2005, där våldtäkt mot barn blev ett särskilt brott vars syfte var att stärka skyddet mot sexuella övergrepp för barn under 15 år, har det visat sig att domstolarna ofta friar de misstänkta gärningsmännen i fall där barnet är närmare 15 år, just med hänvisning till att de trott att barnet var äldre.
År 2010 anmäldes ca 2 530 våldtäkter mot barn under 18 år. Av dessa begicks ca 2 279 mot flickor (Brås preliminära statistik för 2010). I svenska enkätstudier svarar 7–14 procent av flickorna och 3–6 procent av pojkarna att de har upplevt påtvingade samlag före 18 års ålder (SBU).
Det är med andra ord många barn som drabbas av sexuella övergrepp. Konsekvenserna för det utsatta barnet blir stora och livslånga. Det är därför nödvändigt att rättsväsendet förmår hantera de övergrepp som anmäls på ett både rättssäkert och rättstryggt sätt. Det är djupt oroande att så inte sker i dag.
Med hänsyn till ovanstående vill jag ställa följande frågor till justitieministern:
1. Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta för att stärka barns skydd mot sexuella övergrepp?
2. Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta för att barn som utsatts för sexuella övergrepp ska få sina fall rättstryggt hanterade av rättsväsendet?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:251
Webb-tv: Rättsväsendets hantering av sexuella övergrepp mot barn
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:72 Tisdagen den 15 marsProtokoll 2010/11:72 6 § Svar på interpellation 2010/11:251 om rättsväsendets hantering av sexuella övergrepp mot barn
Protokoll från debatten
Anf. 1 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Lena Olsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att stärka barns skydd mot sexuella övergrepp samt för att barn som utsatts för sexuella övergrepp ska få sina fall rättstryggt hanterade av rättsväsendet.
Ett starkt och väl fungerande skydd mot sexuella övergrepp, i synnerhet när det gäller barn, är ett prioriterat område för regeringen, och flera åtgärder har därför vidtagits. Ett särskilt brott som rör kontakter med barn i sexuellt syfte - gromning - har införts, och straffbestämmelserna om barnpornografibrott har reformerats och utvidgats. Vidare har straffen för allvarliga våldsbrott skärpts, och det har förtydligats att återfall i brott ska beaktas i skärpande riktning.
Sexualbrottsutredningen har nyligen utvärderat tillämpningen av 2005 års sexualbrottsreform som bland annat syftade till att förstärka skyddet för barn mot att utnyttjas i sexuella sammanhang och för att särskilt markera allvaret i sexualbrott mot barn. Utredningen har funnit att syftet med reformen generellt sett har uppnåtts och bland annat konstaterat att sexualbrott mot barn har ett högre straffvärde jämfört med vad som gällde före reformen. För att ytterligare stärka barns skydd mot sexuella övergrepp har utredningen lämnat en del förslag till ändringar. Bland förslagen kan jag nämna en utvidgning av tillämpningsområdet för brottet våldtäkt mot barn och ett höjt straffminimum för sexuellt utnyttjande av barn. Dessutom har utredningen föreslagit vissa lagändringar för att Sverige ska kunna tillträda Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp. Remisstiden har nyligen gått ut, och målsättningen är att kunna besluta om en proposition våren 2012.
Vi har alltså ett starkt straffrättsligt skydd för barn mot att utsättas för sexuella övergrepp och dessutom förslag till ytterligare förstärkningar. I det sammanhanget vill jag också peka på att när barnets ålder är av betydelse för straffansvaret krävs det inte att gärningsmannen haft full insikt eller uppsåt såvitt avser barnets ålder, utan det är tillräckligt att gärningsmannen har varit oaktsam.
När barn utsatts för sexuella övergrepp och andra brott är det dessutom viktigt att uppmärksamma deras särskilda behov. Varje brottsoffer ska kunna känna förtroende för rättsväsendet. De ska få ett gott bemötande och adekvat information genom hela rättskedjan. Det kräver kunskap och återkommande utbildning om brottsoffers utsatta situation. Brottsoffermyndigheten har därför haft i uppdrag att i samråd med Rikspolisstyrelsen, Åklagarmyndigheten och Domstolsverket utveckla ett utbildningsprogram för att öka kunskapen om sexualbrottsoffer och förbättra bemötandet av dessa brottsoffer genom hela rättskedjan. Programmet skulle särskilt fokusera på att öka kunskapen om barns särskilda utsatthet och behov vid dessa brott. I utbildningen har ett flertal poliser, åklagare och domare deltagit. I syfte att förvalta de erfarenheter som utbildningsprogrammet gett, följer regeringen områdets utveckling och överväger behovet av ytterligare insatser.
De brottsbekämpande myndigheterna genomför dessutom själva fortlöpande utvecklingsinsatser för att förbättra möjligheterna att utreda och lagföra sexualbrott. Vid Åklagarmyndigheten bedrivs till exempel för närvarande ett projekt för att utarbeta en särskild modell för snabb handläggning och hög kvalitet i bevissäkringen såvitt avser ärenden om bland annat vålds- och sexualbrott mot barn.
Jag vill här också nämna den utredning för översyn av brottmålsprocessen som tillsattes förra året. I det uppdraget ingår att överväga hur stödpersoners och åklagares roll och funktion i förhållande till målsägandens behov av stöd kan utvecklas. Det ska särskilt beaktas vilket behov av stöd och hjälp som barn och ungdomar som har varit utsatta för våld eller sexuella övergrepp har.
Anf. 2 Lena Olsson (V)
Fru talman! Jag vill passa på att tacka ministern för svaret - ett långt och gediget svar. Jag tror att vi är överens i många delar och ser med samma allvar på brott som begås mot barn.
I min interpellation åsyftade jag ett särskilt fall, och jag är medveten om att man inte kan kommentera det. Men efter att ha följt den rapporteringen kan jag säga att rättsväsendets kunskaper om hur barn behandlas i processen är ganska undermåliga.
Ministern säger i sitt svar, och det vet jag, att det är mycket som görs. Vi är från båda håll angelägna om att åstadkomma bra resultat för barnens bästa. Till och med vi i den här kammaren inser att barn faktiskt har särskilda behov. Men det som jag skulle vilja ha en dialog med ministern om är varför de särskilda behoven inte får riktigt genomslag i hela rättskedjan.
Vi har också diskuterat frågan om våld mot kvinnor och domares kompetens. De ska ju vara objektiva och inte påverkbara. Jag har då ställt frågan: Blir man inte mer objektiv om man har kunskaper? Nya domare utbildas ju på ett annat sätt, men vi har också en rätt gammal domarkår som inte har samma utbildning som de som kommer ut som nya i dag.
Från Vänsterpartiets sida har vi krävt obligatoriska vidareutbildningar för att man ska kunna beakta detta.
Barns perspektiv saknas i rättssalarna. Vi ser det även på andra håll i samhället, men här blir det specifikt.
Man bör också ha rätt kompetens om det till exempel handlar om barn med förståndshandikapp som blir utnyttjade. Om de inte själva förstår måste vi ju lägga större tonvikt på den som utnyttjar detta barn.
Allt som görs är bra, men jag skulle vilja ha svar från ministern på om hon kan tänka sig obligatoriska vidareutbildningar för att domarna ska bli ännu mer objektiva.
Anf. 3 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Frågan om obligatoriska utbildningar är spännande. Rent teoretiskt är det givetvis fullt möjligt att ha det. Problemet med domstolarna är den mängd olika typer av ärenden som domare hanterar. En tingsrätt kan ha 300 olika ärendetyper, och vi kräver från riksdag och regering att man ska ha hög kvalitet i dömandet i alla typer av ärenden. Frågan blir då hur man ska se på utbildnings- och kompetensbehov.
Detta är bakgrunden till att man snarare har erbjudit olika typer av kompetenshöjande utbildningar för personal i domstolarna, och jag vågar säga att det inte har varit dålig tillströmning från domstolarna. Uppenbarligen känner många att man vill förkovra sig mer vad gäller bemötandefrågor generellt men också vad gäller hantering av ärenden där barn är inblandade. Jag tror därför inte att man behöver ha obligatoriska utbildningar.
Det skulle också bli knepigt att göra avstämningar. Givetvis är ärenden med barn oerhört centrala, men det finns också andra ärendekategorier där det är nog så viktigt med hög och uppdaterad kompetens för dem som arbetar med frågorna.
Utöver det jag nämnde i mitt svar om att vi arbetar för att fortsätta med kompetenshöjande åtgärder vill jag särskilt nämna att när det gäller vålds- och sexualbrott i nära relationer mot barn - ofta är övergrepp mot barn något som sker inom familjens hägn - så pågår vid Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum i Göteborg ett intressant och viktigt projekt vad gäller metodutveckling för att göra utredningar om vålds- och sexualbrott i nära relationer och visavi barn bättre och mer uppdaterade.
Det är inte bara i bemötandet man behöver ha barnperspektiv och barnkompetens utan också i de metoder man använder vid förhör och bedömning av barns utlåtanden. Det är inte alltid helt enkelt att tolka barn, och det är också lite vanskligt mellan varven. Med bra metoder kan man dock lyckas bättre med detta.
Jag tror också att den verksamhet vi har vid barnahus runt om i landet innebär att professionella från olika delar av rättskedjan får ökad kunskap om att arbeta med de offer och målsägare som det handlar om när det gäller barn.
I projektet i Göteborg genomförde man 2009 tillsyn vid ett antal åklagarkammare vad gällde handläggningen av ärenden av detta slag. Ett problem man såg gällde handläggningstiderna. Det tar väldigt lång tid. När det gäller övergrepp mot barn vill jag understryka att tid är mycket centralt för barn. Här finns det stora behov av att agera mer skyndsamt och komma till slut, för annars får vi bekymmer.
Det finns alltså flera delar i detta som är viktigt, och det är bra att vi synar det. Vi gjorde dock förbättringar i och med reformen 2005. Vi följer upp det och försöker sakta men säkert förfina vår förmåga att bättre än i dag möta barn på ett rättssäkert sätt när de har blivit utsatta för övergrepp.
Anf. 4 Lena Olsson (V)
Fru talman! Jag tackar för ytterligare svar från ministern. Det är klart att en domare har många olika ärenden, och kanske vill man inte sätta ned foten och kräva obligatorisk vidareutbildning för vissa. För några år sedan var de frivilliga utbildningarna inte så välbesökta, men om det här uppmärksammas i debatten skärper man kanske till sig.
Vi har några tragiska fall bakom oss. Det handlar bland annat om det mål som jag nämnde i min interpellation. Jag vet att ministern inte kan kommentera det, men även här tror jag att utbildning är en grundförutsättning för att man ska förstå.
Vill man inte kräva en obligatorisk vidareutbildning ska vi kanske ha domare med särskild barnkompetens för att komma framåt i detta.
Jag håller med ministern om tidsaspekten. Det är beklämmande när det gäller barn. För många barn är processen svår att förstå, och man skulle vilja se en tidsmässig forcering för att nå ett slut.
Det ministern nämner om barnahusen är bra. Jag har besökt barnahuset hemma i Dalarna i två omgångar, och där gör man ett mycket bra och gediget arbete.
Men vad har ministern att säga om domare med speciell barnkompetens?
Anf. 5 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Genom de utbildningar som erbjuds får vi en del domare som är särskilt duktiga på detta. Jag utgår från att domstolarna tar vara på denna kompetens. Däremot skulle jag bli lite bekymrad om vi hade särskilda domare i barnfall. Dels krävs det en kritisk massa för att det ska bära sig, vilket skulle kunna leda till centraliseringar. Dels är det viktigt att rättssäkerheten för barn inte bli annorlunda eller att vi har andra regler. Detta är hela tiden en avvägning.
Jag erinrar mig en idé som diskuterades under förra mandatperioden och som jag på ett tidigt stadium avfärdade. Det handlade om särskilda vittnespsykologer som skulle vara legitimerade just i barnärenden för att det är så svårt att tolka barn. Det finns exempel där man har använt sådana "specialister" där det lett alldeles fel. Eftersom det är ett sådant svårt område är det besvärligt. Jag är därför lite rädd för denna typ av kategorisering.
Utvecklingsprojektet i Göteborg och det kontinuerliga utvecklingsarbete som bedrivs måste rikta in sig på att hämta in saker som förbättrar. Här tror jag att handläggningstiderna är viktiga men också utbildningar i bemötande och förståelse av barns särskilda behov.
Det är riktigt att jag inte kan kommentera enskilda ärenden, men kopplerimålet och annat är det inte bara Lena Olsson och jag som följer och studerar. Det är oerhört viktigt att analysera hur lagstiftning fungerar och hur det ser ut. Det är inte så enkelt att ha en snabb uppfattning i alla fall. Man kan lära sig mycket av hur ärendena ser ut när det gäller vad som kan göras bättre. Jag tror att de första åtgärderna och det bemötande som barnen får tidigt är väldigt centralt för att man ska få fram så mycket som möjligt.
Vi tittar på brottmålsprocessen och vilket stöd man behöver under processen. Ett barn behöver känna sig tryggt under den resa som varje utredning och förrättning är. Det är en stor sak och ganska svårt. Det finns anledning att fundera över vad man kan göra för att förbättra stödet och se till att det fungerar väl. Jag tror att det är väldigt ojämnt vilken hjälp barn som har utsatts för detta får.
Eftersom många av övergreppen sker av närstående blir situationen väldigt bekymmersam rent socialt. Det krävs därför att man tänker till. Jag tror att vi har mer att göra för att säkerställa att dessa barn mår bra och får sin rätt tryggad på rätt sätt och att det långsiktigt blir en bekräftelse på att det har skett ett övergrepp och ett erkännande av vad som är rätt och fel. Jag tror att det är oerhört viktigt för barn att veta på vilken sida samhället står och att det inte var deras fel. Många barn lägger tyvärr skulden på sig själva, trots att de nästan aldrig kan ha bidragit till det. Det är alltid de vuxnas ansvar. Barn far väldigt illa i de här ärendena. Jag tror inte att det i första hand är i rättsprocessen. Man måste se helheten och den situation de befinner sig i. Vi tittar mycket på det. Jag tror att vi har all anledning att följa upp en del.
Anf. 6 Lena Olsson (V)
Fru talman! Tack, ministern. Vi kan konstatera att vi på båda sidor är lika angelägna om att lyfta upp barn och deras betydelse.
Jag tror att det blir ringar på vattnet när vi har sådana här debatter och att det ökar medvetandet i samhället att de här frågorna uppmärksammas. Jag är glad över vad som görs och att man kan tänka sig att göra mer. Jag är glad åt projektet i Göteborg och åt översynen i brottmålsprocessen. I de flesta fall där barn blir drabbade av detta är det av en närstående. Att barn lägger skulden på sig själva är ganska vanligt. De tror att det är deras eget fel. Därför är det angeläget att hjälpa barnen så skonsamt som möjligt. Det ska genomsyra hela rättskedjan.
Vi återkommer nog i debatter om detta. Våra åsikter skiljer sig inte så mycket. Jag tror att det är bra att det debatteras med jämna mellanrum.
Anf. 7 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Jag är övertygad om att också fru talmannen tycker att det är trevligt när vi har ett intellektuellt utbyte och ett utbyte som leder framåt. Det är nog ganska många frågor, inte minst när det gäller övergrepp mot barn, där vi är överens om vad som måste åstadkommas och vilka problem som finns. Det är inte helt enkelt att hitta lösningar. Ibland måste man ges tillfälle att diskutera frågan.
Jag tror också att det är viktigt med ett upplysningsarbete. I utvecklingsarbetet krävs ökad kunskap, inte bara hos personal inom polis, åklagare och rättsväsen utan också mer allmänt. Det finns en schablonbild av vilka typer det är som ger sig på barn - något slags bild av hur förövaren ser ut. Erfarenhet och forskning slår hål på det som en myt. Förövaren är inte alls så typisk att det går att kategorisera. Som jag har nämnt är det ofta i familjen eller närståendekretsen som förövaren finns när det gäller övergrepp på barn. Det är en hemsk insikt, men det är viktigt att göra det tydligt.
Det komplicerar hur man ska arbeta för att ge barn rätt stöd. Barn är beredda att försvara sina föräldrar nästan hur tokigt det än är. Barn lägger på sig skulden. Om man dömer en mamma eller pappa kan barnet känna att det är dess fel. Det är viktigt med upplysningsarbete om komplexiteten i detta och det är viktigt att barn får adekvat information och förstår vad processen går ut på. Jag tror att vi kan göra en hel del för att göra begripligt vad samhället gör och varför.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.