Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Ratifikation av konventionen mot trafficking

Interpellation 2009/10:32 av Hägg, Carina (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2009-10-16
Anmäld
2009-10-19
Sista svarsdatum
2009-11-06
Besvarad
2009-11-06

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 16 oktober

Interpellation

2009/10:32 Ratifikation av konventionen mot trafficking

av Carina Hägg (s)

till justitieminister Beatrice Ask (m)

Ojämställdhet och maktstrukturer visar sig också i prostitution och människohandel. Jämställdhet kan inte uppnås så länge män köper, säljer och utnyttjar kvinnor och barn genom att prostituera dem. Prostitution och handel med kvinnor är en del av mäns våld mot kvinnor och barn. Argument som att prostitution är oundvikligt, att män inte kan behärska sin sexuella drift, att skadeverkningarna minskar, att staten får kontroll över sexindustrin och att gatuprostitutionen stoppas hävdas av legaliseringsivrarna. Men sexköp handlar inte om kvinnans sexualitet, utan om mäns sexualitet och mäns kontroll av kvinnor.

Trafficking innebär en cynisk och hänsynslös handel med människor och är vår tids slavhandel. Europas länder är i varierande grad destinationsländer, transitländer och ursprungsländer för människohandlarna. En av Europarådets viktigaste uppgifter är att garantera och skydda de mänskliga rättigheterna i medlemsstaterna. I uppgifterna ingår att hitta gemensamma lösningar på samhällsproblem som människohandel, organiserad brottslighet och brott mot barn. Vi vet att det ofta är unga minderåriga flickor som säljs för prostitution. Arbete mot prostitution och människohandel, barnpornografi och annan sexuell exploatering av barn ska prioriteras. Straffskalan för vissa brott bör skärpas. Etiska riktlinjer och uppförandekoder hos myndigheter och organisationer såväl nationellt som på europeisk och internationell nivå är viktiga delar av det förebyggande och normgivande arbetet.

Till Sverige transporteras årligen mellan 400 och 600 kvinnor samt ett okänt antal barn. Mörkertalet är stort. Trots en ökad kunskap och debatt ökar människohandeln för varje år. The International Labour Organisation, ILO, beräknar antalet utsatta till flera miljoner varje år. Majoriteten av de drabbade är kvinnor och barn. Nära hälften utnyttjas för huvudsakligen sexuella ändamål, sexslaveri, ofta nära kopplat till prostitution och annan grov organiserad brottslighet.

Vi har anledning att vara stolta över tidigare meriter som föregångsland i kampen mot människohandel. Sverige har haft en stark röst i världen, och var såväl initiativtagare som aktiva i förhandlingsarbetet för en konvention. Vi var också ett av de första länderna som undertecknade konventionen när den öppnades för undertecknande den 16 maj 2005. Dåvarande regeringen tog även initiativ till en ratificering i Sveriges riksdag och en utredning initierades. Av utredningen framkom att en lagändring i 9 kap. 16 § sekretesslagen (1980:100) behövdes i syfte att skydda uppgifter om offrets privatliv under ett domstolsförfarande. Endast ett enkelt lagförfarande krävs.

Convention on Action against Trafficking in Human Beings har ratificerats av Albanien Armenien, Österrike, Belgien, Bosnien Herzegovina, Bulgarien, Kroatien, Cypern, Danmark, Frankrike, Georgien, Lettland, Luxemburg, Malta, Moldavien, Montenegro, Norge, Polen, Portugal, Rumänien, Serbien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Makedonien och Storbritannien. Ytterligare 15 länder har signerat konventionen men ännu inte ratificerat den.

Men Sverige kom vare sig inför eller under sitt ordförandeskap i Europarådets ministerkommitté att ratificera konventionen om människohandel. På uppdrag av den svenska delegationen Europarådsdelegationen uppvaktade vi socialdemokrater regeringen i september 2008. Statssekreteraren i Justitiedepartementet sade sig då dela vår uppfattning om vikten av ett skyndsamt arbete. Denna brist på agerande skadade självfallet Sveriges legitimitet i frågan under ordförandeskapet.

Som kommissionär satte Anita Gradin fokus på människohandel för sexuella ändamål. Och Sveriges dåvarande regering tog viktiga initiativ under tidigare ordförandeskapet i EU, något som förväntades leda till ansträngningar även under ordförandeskapet 2009. Men en ratificering kom inte inför ordförandeskapet för EU. Som ordförandeland är det angeläget att driva på för att EU självt liksom enskilda stater ratificerar konventionen mot människohandel. Konventionen är öppen för anslutning även utanför Europarådets medlemskrets. Men inget initiativ har redovisats. Den borgerliga majoriteten röstade däremot nej till ett porr- och prostitutionsfritt ordförandeskap. Som prioritering i Stockholmsprogrammet lyfter regeringen vikten av tolkning för att målsägande ska kunna få sin sak rättssäkert prövad. Det är bra men helt otillräckligt. 

Europarådet har uttalat sitt stöd till en europeisk kampanj med Anti-Slavery International och La Strada International, som förordar legalisering, samt 13 länder, vilket tolkas som ytterligare en positionsförskjutning av Sverige. EU:s ministerkonferens Towards Global EU Action against Trafficking in Human Beings anordnas den 19–20 oktober i Bryssel.

Men Sveriges regering betraktas alltmer som en lame duck. De diplomatiska och juridiska konsekvenserna av att stå utanför konventionen är mycket stora, inte minst när det gäller myndigheternas samarbete över Europas gränser. Vare sig en organisatorisk eller finansiell förmåga har säkerställts och prioriteringar för The Group of Experts on Action against Trafficking in Human Beings, GRETA, har inte redovisas. Regeringen har ställts utanför uppföljningsmekanismen. Regeringen avstår att synliggöra kopplingen mellan människohandel och sexköp. Norge och Island har starkare lagändringar, i Finland är det kriminellt att köpa sex av prostituerade som är offer för människohandel. Socialdemokraternas ställningstagande för en sexköpslag i Danmark är ytterligare ett steg mot ett samlat nordiskt förhållningssätt.

Exempel på företrädare från borgerliga partier som precis som opposition hävdat sexköpslagen är svårfunna men däremot inte motsatsen. Företrädare för Folkpartiet och Moderaterna, de två partier som ställde sig negativa till sexköpslagen, fortsätter ifrågasättandet. Regeringen underblåser en stark rörelse för att legalisera sexköp. Sexköpslagen är också föremål för en översyn av en särskild utredare. Översynen genomförs i enligt med uppdrag för Ju 2008:09, Utredningen om utvärdering av förbudet mot köp av sexuell tjänst. Mot bakgrund av frågans betydelse, motståndet från borgerliga politiker och regeringens hittills vaga hållning borde översynen genomföras av en parlamentarisk utredning. Utredningen beräknas avsluta sitt arbete den 30 april 2010. Direktiven är otydliga i synen på sexköpslagen.

En motion har lagts fram av företrädare i alliansen om att avskaffa sexköpslagen. Och den ska ses som ett led i arbetet för att uppnå politiska förskjutningar i syfte att förändra nuvarande lagstiftning. Därför dröjer ratificeringen av konventionen. I den kamp som för så många är på liv och död avväpnar regeringen sig. Fokus lyfts bort från torskarna – signaler som snabbt uppfattats av legaliseringsivrare där människohandel och hallickar ingår. Sverige bör utan dröjsmål ratificera Europarådets konvention mot trafficking.

När ska Sverige, enligt justitieministerns avsikter, ha ratificerat Europarådets konvention mot trafficking?

Avser justitieministern att ta initiativ för att säkerställa en såväl organisatorisk som finansiell förmåga samt redovisa prioriteringar för GRETA?

Avser justitieministern att aktivt verka för att EU och enskilda länder ratificerar Europarådets konvention mot trafficking?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2009/10:32, Ratifikation av konventionen mot trafficking

Interpellationsdebatt 2009/10:32

Webb-tv: Ratifikation av konventionen mot trafficking

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Beatrice Ask (M)
Anf. 1 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Carina Hägg har frågat mig när Sverige ska ratificera Europarådets konvention mot trafficking. Hon har vidare frågat mig om jag avser att ta initiativ för att säkerställa en såväl organisatorisk som finansiell förmåga samt redovisa prioriteringar för GRETA. Slutligen har hon frågat om jag avser att aktivt verka för att EU och enskilda länder ratificerar Europarådets konvention mot trafficking. Människohandel är ett brott av sådan karaktär att ett fungerande internationellt samarbete naturligtvis är av största vikt. Sverige arbetar också aktivt på många sätt, både nationellt och internationellt, för att bekämpa handel med människor. Till att börja med vill jag säga att bekämpandet av människohandel är en särskilt prioriterad fråga för Sverige under ordförandeskapet i EU. Nyligen arrangerades i Bryssel en konferens om människohandel vid vilken både medlemsstater och tredjeländer deltog liksom internationella organisationer och frivilligorganisationer. Konferensen var mycket uppskattad och välbesökt. Bland konferensdeltagarna fanns till exempel EU-kommissionens vice ordförande, en rad justitie-, inrikes- och migrationsministrar och både drottning Silvia och drottning Paola av Belgien. Syftet med konferensen var att förstärka EU:s politik och åtgärder mot människohandel som rör länder utanför EU med fokus på samarbetet med ursprungsländer och transitländer för människohandel. Vid konferensen framkom många förslag till konkreta och effektiva åtgärder. I den deklaration som antogs betonas inte minst betydelsen av en förbättrad samordning inom EU och hur vi kan gå vidare för att ytterligare stärka samarbetet med viktiga partner. I april 2010 ska en uppföljningskonferens hållas då resultatet av den nu hållna konferensen ska följas upp. Konferensen knöt nära an till det handlingsinriktade program för att stärka samarbetet med länder utanför EU och regioner och internationella organisationer som det svenska ordförandeskapet nu arbetar aktivt för att slutföra. Programmet innefattar åtgärder för att utveckla partnerskapen med länder utanför EU, åtgärder för att förstärka samordningen inom EU och åtgärder för att förebygga och bekämpa människohandeln. Just nu förhandlas också inom EU ett nytt rambeslut om förebyggande och bekämpande av människohandel samt skyddande av offer. Målet med rambeslutet är att i ökad utsträckning förebygga och lagföra människohandelsbrott samt skydda dem som faller offer för människohandel. Rambeslutet går i vissa delar längre än vad som är fallet med Europarådskonventionen. Bland annat föreslås stränga lägsta maximistraff för människohandelsbrott. Människohandel är dessutom en viktig fråga i det program som ska lägga fast riktlinjerna för det rättsliga och brottsbekämpande samarbetet för de kommande fem åren, det så kallade Stockholmsprogrammet. Från det svenska ordförandeskapet driver vi i det sammanhanget på för att kampen mot människohandel ska ges en framträdande roll också i framtiden. På det nationella planet arbetar vi på bred front för att bekämpa människohandel. I juli 2008 presenterade regeringen en handlingsplan mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Handlingsplanen omfattar en mängd åtgärder inom olika politikområden. Bland annat har Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten fått i uppdrag att förstärka de operativa insatserna samt arbeta för en utökad metod- och kompetensutveckling som rör människohandel och prostitution. Totalt satsar regeringen 213 miljoner kronor på de åtgärderna i handlingsplanen under 2008-2010. Det framgår tydligt av direktiven till utvärderingen av förbudet mot köp av sexuell tjänst att en utgångspunkt är att köp av sexuell tjänst ska vara kriminaliserat även i framtiden. Regeringen har också i många sammanhang framhållit den koppling som finns mellan prostitution och människohandel för sexuella ändamål, men att fokusera enbart på en lagstiftning duger inte om resultat ska uppnås i kampen mot människohandel. Arbete måste bedrivas på flera olika plan. Jag kan lägga till att under konferensen i Bryssel var utnyttjande utifrån efterfrågan inom prostitution en viktig diskussionspunkt hos många talare och något som också togs upp. När det gäller Sveriges tillträde till Europarådets konvention om bekämpande av människohandel har den frågan tillsammans med flera andra frågor analyserats av Utredningen om människohandel m.m. Regeringen planerar att under våren 2010 presentera en proposition som bland annat behandlar frågan om tillträde till konventionen. Med undantag för en föreslagen lagändring avseende sekretess bedöms Sverige dock uppfylla de krav som ställs enligt konventionen. Svenska myndigheter har redan i dag möjlighet att samarbeta över Europas gränser på det sätt som konventionen antyder. Expertgruppen GRETA har en viktig funktion att fylla genom sitt uppdrag att övervaka tillämpningen av konventionen. Riktlinjerna för GRETA:s organisation är redan fastställda i konventionen och har kompletterats genom en resolution som antogs förra året. Finansieringen styrs huvudsakligen av Europarådets budget. Utan att förringa betydelsen av Europarådets konvention om bekämpande av människohandel kan jag alltså lugnt påstå att regeringen aktivt verkar för att EU:s och enskilda länders arbete mot människohandel ska gå vidare med oförminskad styrka.
Carina Hägg (S)
Anf. 2 Carina Hägg (S)
Herr talman! Senare under förmiddagen kommer det att bli en interpellationsdebatt om artikel 6 i Europakonventionen. Det kommer även att bli en interpellationsdebatt om sexuella tjänster - ett begrepp som jag inte gillar och därför helst inte använder. Jag ville dock peka på att det kommer ytterligare frågor senare som har anknytning till den fråga vi debatterar nu. Herr talman! Jag tycker att vi socialdemokrater har anledning att vara stolta över det arbete som vi har utfört. Det har gjort att Sverige har kunnat vara stolt och vara en förebild i dessa frågor i Europa och världen. Därför är jag glad att som representant för s-gruppen i Sveriges delegation till Europarådet kunna ha denna interpellationsdebatt i dag. Vi möter allt fler frågor om vad som händer i Sverige. Varför driver inte Sverige dessa frågor, undrar man och påtalar att vi har haft en stark röst. Då får vi säga att vi i dag har en annan regering. Det handlar om politik, skilda synsätt på människor och på synen på trafficking och prostitution. Under åren har moderatföreträdare gjort sig löjliga och ondgjort sig över kampen mot dessa problem. Vi har velat synliggöra kopplingen mellan trafficking och sexuellt utnyttjande och mellan efterfrågan och antalet prostituerade och offer för trafficking. Vi har trott att vi har uppnått en stor samstämmighet, och till viss del har det varit så, men nu ligger det en c-motion i riksdagen om att riva upp sexköpslagen. I delegationen till Europarådet har vi sett att Moderaterna röstat på ett annat sätt eller smitit hem vid viktiga omröstningar. Fp-ledamöter agiterar ifrågasättande, och vi vet att initiativ till att riva upp sexköpslagen lyfts in på den borgerliga sidan i den liberala tvärpolitiska gruppen här i riksdagen. Vi ser alltså gång på gång hur man försöker underminera det synsätt som fram till denna mandatperiod var det samlade. Därmed har också arbetet mot trafficking kommit att undermineras. I detta perspektiv säger inte statsråden någonting, vilket är värt att notera. Det är med deras tysta gillande som maktperspektivet försvinner ut ur texterna. Av svaret ser jag att justitieministern inte avser att ta några initiativ för att andra länder ska ratificera konventionen mot trafficking, inte heller EU självt. Statsrådet tänker inte ta några initiativ för att se hur GRETA ska kunna säkra sin verksamhet personellt och ekonomiskt för att kunna ta emot det vi hoppas, nämligen att fler länder ratificerar konventionen och därmed ansluter sig till arbetet. Man tänker heller inte från regeringens sida ta några initiativ för att påverka det kommande arbetet. Det sker en utveckling och det är viktigt att de frågor vi diskuterar i dag får en balanserad del av konventionens arbete. Man lyfter fram trafficking för organhandel. Det är en oerhört viktig fråga, men det kan inte vara så att man inte kan ha mer än en fråga på dagordningen samtidigt. Jag känner oro för att det viktar över och blir mindre fokus på trafficking för sexuella ändamål, utnyttjande av kvinnor och många gånger unga flickor och barn. Man har påtalat att Svenska institutet har tagit in personalkapacitet som har helt annan syn än den svenska för att arbeta med de här frågorna. Det finns oroande tecken, och här vill inte statsrådet ta några initiativ.
Beatrice Ask (M)
Anf. 3 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Sverige ska vara stolt över ett engagemang i de här frågorna under lång tid. Men jag blir upprörd över den konspirationsidé som interpellanten för till torgs och över att hon dessutom försöker misstänkliggöra och påstå sådant som inte finns i underlaget. Vi hade en konferens om människohandel i Bryssel för några veckor sedan. Det var en mycket aktiv konferens med nästan 600 deltagare från olika länder i fyra seminarier för att åstadkomma mer mot människohandel. Socialdemokraterna hade två invändningar i den debatt jag hade. Den ena var att konferensen var på fel ställe. Den var på fel ställe när den var förlagd till Bryssel dit de flesta kunde komma. Vi försökte få med folk från Afrika, Sydamerika, USA, Sovjet och Ukraina och ville att det skulle vara så billigt och bra som möjligt. Den andra invändningen från Socialdemokraterna handlade om att vi borde ha gjort mer reklam för en svensk lag, sexköpslagen, som vi själva håller på att utvärdera. Det är väl bra att ha ordentligt på fötterna. Direktiven till översynen av sexköpslagen är mycket bra. Det finns säkert en massa konstiga motioner i Sveriges riksdag, men regeringen står bakom de direktiv som ligger för utvärderingen av sexköpslagen. Den är viktig. Det finns två eller tre länder som har tagit liknande steg som de Sverige tog när sexköpslagen infördes. Det är naturligtvis glädjande. Det finns fler som är intresserade. Vi diskuterar prostitutionen som en del av det som är människohandel i dag. Det är bra. Det vi åstadkom i Bryssel var till exempel att lyfta in barnsexturismen för första gången i en sådan deklaration. Jag tycker att det är bra eftersom en stor del av människohandeln handlar om att barn hanteras i en kriminell nätverkshandel bland annat för sexuella ändamål. Sverige ska inte anse sig vara så väldigt duktigt. Vi tappar bort en väldig massa barn. Många barn kommer ensamresande till Sverige. Jag vill inte påstå att kommuner, vare sig socialdemokratiska eller andra, står på kö för att ta sig an det problemet. Vi har dessutom en lagstiftning som gör att det mellan varven är lite svårt för domstolarna att sätta dit dem som ägnar sig åt att organisera sådan här handel. Det är skälet till att den här regeringen arbetar för att modernisera den svenska lagstiftningen. Jag struntar egentligen i vad som är syftet med handeln, men jag accepterar inte modernt slaveri. Därför är de operativa insatserna, stödinsatserna och det konkreta gränsöverskridande polissamarbetet otroligt nödvändigt. Jag måste säga att jag skäms när man tror att det enda man behöver göra är att göra reklam för en svensk lagstiftning. Varje år utsätts miljontals människor i världen för denna grova kränkning. Då är det lite futtigt att säga att vi hade en lag för tio år sedan som vi tycker är bra. Det är sant, men det är verkligen inte det enda. Jag tror att om Sverige vill göra skillnad ska vi jobba som Europarådet har gjort med konventionen. Vi valde att inte lyfta ut det och ta det i särskild ordning. Den förra regeringen påbörjade ett arbete för att se över människohandelslagstiftningen. Man valde att göra ett tilläggsdirektiv, vilket har gjort att det har tagit lite längre tid. Det har tagit mer tid eftersom det har behövts i detta komplicerade arbete. Man ville arbeta med ratificeringsfrågorna i ett sammanhang. Jag har tyckt att det var okej av det enkla skälet att Sverige i praktiken i nästan alla avseenden åstadkommer minst det som krävs av konventionen. Vi har inför konferensen arbetat nära Europarådet och tycker att det måste fortsätta. Jag avser inte att försena ratificeringen, men kom inte och påstå att reklam för en svensk lag och konferensens placering är det viktigaste när det gäller att bekämpa modernt slaveri. (Applåder)
Carina Hägg (S)
Anf. 4 Carina Hägg (S)
Herr talman! Jag var på konferensen i Bryssel. Jag känner inte alls igen mig i beskrivningen. Jag tror inte alls att det är Socialdemokraternas representant som återges på det sättet. Jag tycker att det är viktigt att man håller konferenser, men man kan inte ha för många konferenser. Att ha en konferens räcker inte. Det räcker inte att försöka skjuta ansvaret utanför Europa till de länder som ofta är ursprungsländer för dem som är offer för trafficking. Man ska ha lite högre ambitioner än så. Det är bra att vi har konferenser. Jag hoppas att det blir fler framöver. Faktum är att Sverige var ordförande i Europarådet utan att ratificera konventionen. Därför kunde man inte driva de frågorna. Sverige är nu ordförande i EU utan att ha ratificerat konventionen. Sverige kan därmed inte driva den frågan. Av justitieministerns inledning och text framgår det att Sverige inte har drivit de perspektiven. Man väljer att lyfta fram en konferens, och man ser fram emot att ha ytterligare en längre fram. Det är bra, men det är inte samma sak som att ratificera en konvention som lagtekniskt är ganska enkel. Det här är en annan prioritering för att kunna driva en annan politik och inte behöva ha konventionen som bas. Vi tog en gång från svensk och socialdemokratisk sida initiativ till den här konventionen. Det spelar kanske större roll för länder utanför Sverige om vi kan få en större anslutning och om vi också ansluter oss. Men det är också viktigt för vår del. Brottsoffret i vid bemärkelse får inte det skyddet. Det förblir sekundärt fram till ratificeringen. Det här är en annan prioritering. Justitieminister Beatrice Ask talar om Stockholmsprogrammet. Det är en uppföljning av ett tidigare program. Som ordförande har Sverige ansvar för att arbeta fram det. Man lyfter fram en del. Man prioriterar möjligheten till tillgång till tolkning för brottsoffer och andra som är inblandade i en brottsprocess. Det är naturligtvis bra för att få en rättssäker process. När vi tidigare i veckan diskuterade Europarådets betänkande sade jag att det inte är det enda som är viktigt. Organiserad brottslighet, efterfrågan och stöd till brottsoffer är andra frågor som är viktiga. Det är inte enbart detta perspektiv. Det är väldigt svagt uttryckt i Stockholmsprogrammet. Nästa del som vi nu har ansvar för att arbeta med är det nya rambeslutet. Det framgår tydligt av det som Beatrice Ask säger att det inte bygger på Europarådets konvention. Man gör det som något separat. Det leder till att man försvagar hela arbetet när man inte utgår från den starka grund som det vida Europa har arbetat fram. Konventionen är öppen också för länder utanför Europa att ansluta sig till. Det här blir en försvagning av arbetet. När man talar om personella resurser handlar det ju inte om dem som ska arbeta utifrån konventionens grunder. Det är något annat man talar om. Vi har från Socialdemokraterna tidigare väckt en motion om hur vi skulle vilja se det här arbetet förstärkt. Jag har förstått att regeringen väljer att gå en annan väg där man mer har någon som allmänt kan företräda och diskutera frågan. Det kan också vara bra eftersom det krävs ett stort opinionsarbete i de här frågorna. Konventionen skulle bli den starka grund som vi skulle kunna utgå från och ha som bas och vägledande. I stället distanserar man sig från konventionen mycket medvetet och gör andra ingrepp. Vi vet att den sittande regeringen mycket snabbt har gått fram med ganska komplicerade lagstiftningar. Här har vi haft en utredning som har legat klar länge. Det är ett mycket litet ingrepp lagtekniskt för att gå fram med en lagstiftning till Sveriges riksdag för att vi ska kunna ratificera detta. Det finns en uppslutning. Vi socialdemokrater är beredda att ratificera denna konvention. Ändå har regeringen prioriterat bort den. Det är, justitieministern, en politisk nedprioritering, en omskiftning, om man tar sig tillbaka till sina tidigare rötter i dessa frågor.
Björn von Sydow (S)
Anf. 5 Björn von Sydow (S)
Herr talman! Jag begärde ordet därför att hela delegationen i Europarådet, alltså även alliansens företrädare, sedan länge har ståndpunkten att denna konvention bör ratificeras. Jag hade, till följd av borgerligt förfall, tillfälle att tillsammans med två andra socialdemokratiska ledamöter uppvakta statssekreteraren i Justitiedepartementet i detta ärende. Vi talade på uppdrag av hela delegationen. Den argumentering som vi fick var uteslutande förvaltningsmässig. Justitiedepartementet kunde inte avsätta personal för att komma till riksdagen med en proposition. Jag har respekt för beredningsprioriteringar i Regeringskansliet. Men när statsrådet själv säger att det handlar om en helt okomplicerad ändring i sekretesslagen - det finns ingen invändning från remissinstanserna - tillåter jag mig att säga att det hade varit möjligt för regeringen att komma till riksdagen med en mycket kort proposition, självklart lagrådsremitterad. Därmed hade den kunnat tillträdas åtminstone den gångna våren. Herr talman! När jag sedan såg propositionsförteckningen som regeringen lämnade till kammaren i samband med riksmötets öppnande fanns där ingen proposition upptagen. Därför stöder jag de framstötar som har gjorts när det gäller ratifikationen i form av en proposition. Det ligger för kammarens beslut nästa vecka sex socialdemokratiska motioner om ratifikation. Herr talman! Det är också ett implementeringsarbete som pågår genom arbetsgruppen där Sverige inte kan delta. Jag kan understödja Carina Hägg på den punkten att det väcker frågor i den parlamentariska församlingen i Strasbourg och så vidare om varför Sverige inte finns med, särskilt som vi har klargjort från både utredning och remissinstanser att det över huvud taget inte finns någon motsatt uppfattning i det svenska rättsliga eller politiska systemet. Herr talman! Jag vädjar till statsrådet att klargöra att det har skett en missbedömning i Regeringskansliet och av regeringen att man inte har kunnat komma fram med denna proposition. Jag önskar också att propositionen så snart som det över huvud taget är möjligt kommer på riksdagens bord.
Beatrice Ask (M)
Anf. 6 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Nej, vi har inte gjort någon missbedömning. Det är riktigt att det är på en punkt som Sverige inte redan i dag uppfyller alla de önskemål som finns i konventionen. Det gäller en sekretessregel. Jag tror att den tidigare talmannen är väl medveten om att just sekretessregler är rätt besvärliga när de ska hanteras rent lagtekniskt. Vi valde - och vi har valt det medvetet - att lägga detta arbete tillsammans med en modernisering av den svenska lagstiftningen om människohandel som vi genomför. Det kommer en proposition i vår därför att jag vill förstärka arbetet. Även om man skulle ha ryckt ut denna enda fråga är det en omfattande fråga. Det är faktiskt så att en del av den förlängda tid som har beställts har berott på just hanteringen av sekretessregeln. Men det är en fråga. Det är därför ingen sak som man lätt vispar över, utan det är naturligtvis oerhört centralt. Men om vi funderar över de människor som är utsatta för människohandel varje dag och varje stund är det i sak så att en rad andra insatser är nödvändiga. Det retar mig att vi i Sverige har en lagstiftning som gör att vi måste släppa igenom en del personer utan fällande dom när vi tycker att vi borde kunna fälla dem för de brott som de har begått mot dessa människor. Det är skälet till att vi vill ha en modernisering av denna regel. Sedan säger Carina Hägg att det inte räcker med en konferens. Nej, det var precis det som jag försökte säga. Utöver denna konferens, där vi tar med alla olika aktörer som kan tänkas finnas till en stor brainstormingkonferens och olika seminarier, har vi sett till att det är en uppföljningskonferens. Vi har arbetat och förelagt ett utkast till ett action oriented paper som är en programskrivning, alltså en lista på åtgärder och annat som olika länder och andra kan behöva göra för att förstärka arbetet. Vi har antagit en deklaration där vi för första gången tar en del nya steg, exempelvis som jag nämnde när det gäller barnsexturism. Det är väldigt vanligt, kan jag berätta, att folk i Sverige och i andra europeiska länder åker utomlands på semester och utnyttjar barn. Sedan kan man fråga sig om det människohandelsrambeslut som vi arbetar med i EU och som jag tycker är oerhört centralt har något mervärde. Vi hoppas få en politisk överenskommelse. Jag tror att vi har förhandlat färdigt och får det i november. Det innebär en utvidgad kriminalisering av människohandel. Det innefattar också utnyttjande av personer för att de ska tigga och begå straffbelagda gärningar. Jag vet inte om Carina Hägg och Björn von Sydow har gått runt i Stockholm och sett hur små barn, handikappade och andra får sitta och tigga på gatorna. En person fälldes faktiskt för några månader sedan. Det gällde en man som man hade tagit armproteserna från och som satt utanför ett varuhus i Uppsala för att tigga månad ut och månad in. Han kunde inte språket, han var handikappad och så vidare. Det är detta som är verkligheten. Det är otroligt viktigt att också den typen av syften när det gäller människohandel kan hanteras på ett vettigt sätt. Ramförslaget innehåller också stränga lägsta maximistraff, och straffsatserna är högre än de som gäller i dag. I Europakonventionen finns inga bestämda straffsatser. Men vi måste få upp detta för att alla länder med kraft ska arbeta och inse detta brotts allvar. Det är också mer långtgående bestämmelser i rambeslutet om assistans, stöd och skydd för brottsoffer. Man ska veta att dessa unga människor, för det är många ungdomar, om det hålls en rättegång hotas, skändas och är livrädda. Vi har även ett särskilt avsnitt som handlar om brottsoffer som är barn och som utnyttjas å det grövsta och får hela sina liv ödelagda. Att då stå och säga att vi inte gör någonting annat än att ordna en konferens tycker jag är rent oförskämt. Jag tycker verkligen att Sverige driver på i dessa frågor, och jag tycker att det är otroligt viktigt oavsett vem som gör det.
Carina Hägg (S)
Anf. 7 Carina Hägg (S)
Herr talman! Jag noterar att justitieministern med emfas försvarar sin linje. Men det är ändå så att vi socialdemokrater under hand har försökt hitta samstämmighet och har försökt att skapa en bred uppslutning och också driva på och förklara att detta är en central fråga för oss som deltar i den europeiska politiken. Men vi har inte kunnat få denna samsyn, och då kommer man till en punkt då man tvingas se att det faktiskt är en politisk prioritering. Från regeringens sida går man då tillbaka och vilar på tidigare kända ståndpunkter som har upprepats av en del företrädare, både under tiden i opposition och under senare tid när man är i majoritetsställning. Jag beklagar det. Jag beklagar också att justitieministern inte här tar tillfället i akt och förklarar hur hon ska se till att Stockholmsprogrammet hänger ihop med konventionen på ett väldigt konstruktivt sätt som gör att detta förstärks och att det inte skapar luckor mellan arbetena. Jag beklagar att justitieministern inte heller tar tillfället i akt att redovisa hur hon tänker att det kommande rambeslutet ska hänga ihop med konventionen, så att det inte heller där skapas luckor utan att detta blir en helhet så att dessa saker förstärker varandra och gör det möjligt att utifrån konventionen bedriva arbetet starkt och målmedvetet. Sedan är det upp till varje land att nationellt lägga fast straffsatser. Det vill nog varje parlament ha ett ord med i laget om även framdeles. Men det är bra att EU tar ett samlat initiativ för att visa på en inriktning. Men jag har fortfarande inte fått något svar i fråga om GRETA. Jag har inte heller fått något svar när det gäller enskilda länders tillträde till konventionen och våra ambitioner där. Det här, justitieminister Beatrice Ask, är ett växande bekymmer för oss som försöker driva dessa frågor ute i Europa. Jag hade hoppats att vi skulle kunna få en samsyn. Jag konstaterade också under en debatt tidigare i veckan att detta är en fråga som inte har den prioritering jag fram till nyligen ändå trodde att den i grunden hade.
Björn von Sydow (S)
Anf. 8 Björn von Sydow (S)
Herr talman! Det är just för att förhållandena är så avskyvärda som justitieministern säger som frågeställningen är Sveriges tillträde till konventionen. Det är 20 länder i Europa som står utanför Europeiska unionen. Jag har respekt för det arbete som sker inom Europeiska unionen i denna fråga, och säkert kommer unionens lagstiftning att gå längre än konventionen. Men 20 länder står utanför, och vi vet - justitieministern vet mer än jag om det - att det i långa stycken är just från de länderna som människohandeln rekryteras. Det är också så att länder i hela världen kan tillträda konventionen. Nog är det underligt att Sverige fyra år efter att vi har påtecknat den inte har förmått ratificera, särskilt som varje diskussion visar att det handlar om en lagstiftning. Sekretesslagen är central för vårt samhälle, men regeringen hade haft tillfälle att även i tidigare propositioner lägga in detta ärende. Jag vill avsluta med att säga att det inte inte finns några företrädare från alliansens parlamentariker här i dag. Jag är varsam med att utnyttja det mandat mina kolleger på den borgerliga sidan har gett mig att vid tidigare tillfälle få företräda delegationen - de får själva tala om det. Men jag vill säga att hela delegationen partipolitiskt intill varje debatt vi har haft i kammaren har varit överens om att det är ytterst angeläget att en ratifikation sker. Kammaren har också möjlighet att kommande vecka rösta för en socialdemokratisk motion som innebär att sekretesslagen ändras.
Beatrice Ask (M)
Anf. 9 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Jag är väldigt glad att det finns ett engagemang mot människohandel. Samtidigt är jag dock djupt besviken över att Socialdemokraterna ställer sig vid sidan av Sveriges målmedvetna arbete för att nå resultat när det gäller att hjälpa och stötta de människor som utsätts för trafficking och när det gäller att sätta dit de kriminella som begår sådana handlingar. Jag har stor respekt för Europarådets konvention, och precis som jag har redovisat hade Sverige inte åstadkommit mer i sak, i praktiken, för dessa människor genom att tidigarelägga arbetet och rycka loss just ratificeringsfrågan från den förstärkning och modernisering vi gör av den svenska lagstiftningen. Det är verkligen en rätt formalistisk synpunkt. För mig är det viktigt att nå resultat, eftersom jag varje dag ser exempel på hur människor utsätts för avskyvärda kränkningar i denna handel. Jag delar helt Björn von Sydows uppfattning om hur viktigt det är att på olika sätt få med olika länder, och där är självklart Europarådet fantastiskt eftersom man kan knyta till sig länder som inte ingår i EU. Jag är dock inte säker på att det ens hade hjälpt om Sverige hade gjort det. Däremot tror jag att de öga-mot-öga-diskussioner som vi har haft möjlighet att föra och de öppna diskussioner om bilaterala partnerskap som vi kunde åstadkomma vid vår konferens i Bryssel är betydelsefulla. Jag har också särskilt följt upp den konferensen vid besök i USA, både med USA:s attorney general Eric Holder och med deras särskilda ambassadör - de har ju äntligen tillsatt en sådan. Luis C de Baca arbetar särskilt mot människohandel, och jag har suttit ned och diskuterat dessa frågor med honom för att se på vilket sätt också USA kan hjälpa till. Där har frågorna nämligen legat lite för fäfot de senaste åren. Jag menar alltså att den här regeringen gör väldigt mycket konkret för att åstadkomma resultat, och självklart kommer vi att ratificera konventionen. Det kommer att finnas med i den proposition vi lägger fram i vår. Jag förstår besvikelsen över att den inte kom redan i höst, men den ligger i ordnade former. Vi kommer att genomföra det beslutet, men innan dess kommer vi att se till att EU fattar tuffare beslut för att angripa denna grova kriminalitet.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.