Hatbrottsenhet till Malmö
Interpellation 2009/10:306 av Yazdanfar, Maryam (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-03-19
- Anmäld
- 2010-03-19
- Sista svarsdatum
- 2010-04-09
- Besvarad
- 2010-04-09
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 19 mars
Interpellation
2009/10:306 Hatbrottsenhet till Malmö
av Maryam Yazdanfar (s)
till justitieminister Beatrice Ask (m)
Malmö har sett ett ökat antal kriminella övergrepp som begåtts utifrån motivet att kränka offret på grund av exempelvis dess nationalitet, etniska ursprung eller trosbekännelse, i vardagligt tal kallat hatbrott. Med anledning av detta har kommunstyrelsens ordförande Ilmar Reepalu inkommit med ett brev till Justitiedepartementet där han vill föra en diskussion om att förlägga en hatbrottsenhet till Malmö.
Mot bakgrund av detta frågar jag justitieministern:
Hur ser justitieministern på förslaget om att inrätta en hatbrottsenhet i Malmö?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2009/10:306
Webb-tv: Hatbrottsenhet till Malmö
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2009/10:101 Fredagen den 9 aprilProtokoll 2009/10:101 5 § Svar på interpellation 2009/10:306 om hatbrottsenhet till Malmö
Protokoll från debatten
Anf. 10 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Maryam Yazdanfar har frågat mig hur jag ser på förslaget om att inrätta en hatbrottsenhet i Malmö. Frågan är ställd mot bakgrund av det brev som Ilmar Reepalu har skickat till mig.
Hatbrotten är prioriterade både av regeringen och av polisen. En viktig förutsättning för att polisen ska kunna bekämpa dem är att det inom polisorganisationen finns goda kunskaper om denna typ av brottslighet. Av den anledningen fick Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten redan 2007 i uppdrag att säkerställa att hatbrott identifieras så tidigt som möjligt i brottsutredningar där det kan finnas sådana motiv.
Flera polismyndigheter har genomfört särskilda utbildningsinsatser och vidtagit förebyggande åtgärder när det gäller hatbrott. Vissa har även utarbetat strategier speciellt riktade mot denna typ av brottslighet. Vid Polismyndigheten i Stockholms län har man inrättat en särskild enhet som uteslutande utreder hatbrott.
Hur arbetet mot hatbrott bäst ska organiseras och ledas är en uppgift för polisen. Om en hatbrottsenhet bör förläggas till Malmö är i första hand en fråga för Polismyndigheten i Skåne. Jag har därför skickat en kopia av Ilmar Reepalus brev till dem och till Rikspolisstyrelsen.
Anf. 11 Maryam Yazdanfar (S)
Fru talman! Anledningen till att jag skrev den här interpellationen var att jag i grunden har en enorm respekt för Malmö. Det är kanske Sveriges mest kosmopolitiska stad. Det är ett spännande klimat där många olika människor möts och nya idéer föds. Jag tycker att utvecklingen i Malmö i huvudsak är spännande och ett föredöme i Sverige.
Däremot är det som har hänt under den senaste tiden med ökade motsättningar mellan olika grupper oroväckande. Därför tyckte jag att det var på sin plats att diskutera dessa frågor i kammaren.
Ett av de element som är beklämmande är just frågan om de rättskipande myndigheternas hantering av hatbrott. Jag kommer själv från Stockholmsregionen och har studerat Polismyndigheten i Stockholms län och dess arbete mot hatbrott. Det inger verkligen respekt. Jag är imponerad av den kompetens och de samverkansformer som Polismyndigheten i Stockholms län har hittat genom att samla kompetens och resurser runt den här typen av brott.
I Malmö har man påbörjat en omfattande process där man bland annat går ut till alla anställda i Malmö kommun för att utbilda och föra en dialog om hur hatbrott upptäcks och anmäls och hur man kan ha en dialog med polisen om detta. Lärare såväl som övriga kommunanställda får information.
Det handlar dock också om hur vårt rättssystem fungerar. När hatbrotten uppkommer är det mycket viktigt att det tas på allvar, att polisen agerar direkt och att åklagare och domstol agerar på ett konsekvent sätt. När det gäller hatbrott har åklagaren en kanske dubbelt så svår uppgift som vid övriga typer av brott. Man måste dels belägga vad som har skett, dels bevisa att motivet har varit att kränka en person på grund av religion, etnicitet eller sexuell läggning.
För att referera till den föregående debatten har jag upptäckt att det finns stora skillnader i landet i kompetensen i dessa frågor och hur man ska jobba med bevisföring. Därför är det inte bara en fråga för polismyndigheten utan även för den ansvariga ministern att initiera en debatt där kompetensen förläggs på den plats där den kanske behövs mest.
Anf. 12 Johan Linander (C)
Fru talman! Det finns mycket att säga om situationen i Malmö. Malmö är en stad som under de senaste 10-15 åren har genomgått en stor förvandling, mycket till det bättre. Tidigare fanns det ett bra fotbollslag; nu är det en bra stad som helhet. Nu fick jag det sagt.
Hatbrotten är dock ett problem som har vuxit; det ska man inte förneka. Antalet hatbrott har ökat de senaste åren. Det var ju så olyckligt att när Skånska Dagbladet intervjuade kommunstyrelsens ordförande Ilmar Reepalu om dessa frågor hade han ingen vetskap om att hatbrotten hade ökat, och kommunen hade då inte heller gjort något för att ta tag i problemet.
En tid därefter tog Mona Sahlin Ilmar Reepalu i örat och krävde att han skulle inleda en dialog med judiska församlingen i Malmö. Så skedde, och kommunen kom i gång med en del bra saker. Det var dock sent och efter press.
Det stämmer att det inte finns någon hatbrottsenhet i Malmö. Socialdemokraterna och Maryam Yazdanfar tycker att regering eller riksdag ska se till att det blir en hatbrottsenhet i Malmö eller i Skåne län. Det finns en hatbrottsenhet i Stockholms län, men det är inte regering eller riksdag som har beslutat att en sådan ska finnas. Det är Polismyndigheten i Stockholms län som har beslutat att man vill ha det. Det är så det fungerar med våra självständiga myndigheter.
Att det inte finns någon hatbrottsmyndighet i Malmö eller i Skåne län betyder inte att polisen inte jobbar med dessa frågor aktivt i alla fall. Man har bara inte valt att organisera det i en speciell enhet. Polisen i Malmö får oförtjänt kritik när det hävdas att man inte gör något bara för att det inte finns någon speciell hatbrottsenhet.
I morse letade jag efter statistik på Brås hemsida. Jag hittade inte beteckningen "hatbrott", men jag tittade på "hets mot folkgrupp" och "hot-, kränknings- och frihetsbrott". Även om det har ökat i Malmö får man inte glömma att det fortfarande begås fler brott av denna typ i Stockholms län, också om man slår ut det per 100 000 invånare. Även om det har försämrats i Malmö, och det ska tas på fullaste allvar, ska inte Malmö målas upp som staden med de största problemen. Brottslighet av denna typ är fortfarande större i Stockholm.
Anf. 13 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Det är viktigt att diskutera dessa frågor. Jag tror att många hatbrott har sin grund i det utanförskap som finns i många av våra städer, i arbetslöshet och kunskapsbrist. Mycket av problematik och konflikter mellan människor med olika ursprung eller trosuppfattning handlar om bristande kunskap och den rädsla människor visar upp när man kan för lite om varandra.
Jag ska nämna något av det som görs när det gäller hatbrottsarbetet vid Skånepolisen. Som Johan Linander sade är det arbetet rätt omfattande. Man har gjort en egen uppföljning av de anmälningar som har gjorts. Den statistiken är inte jämförbar med Brås statistik, för man kodar lite olika. Under 2009 hade man 269 brott med hatbrottsmotiv. I 150 av dem var det rasistiska motiv och i 79 antisemitiska. Man är givetvis bekymrad över detta.
Under våren genomför man en utbildning av särskilda hatbrottsutredare för att kunna ha sådana på plats över hela länet. Man har också infört en särskild handläggningsordning inom Polismyndigheten i Skåne län för hatbrott för att tidigt beakta den straffskärpningsregel som finns för brott med antisemitiska inslag - detta för att göra rätt från början i utredningarna. Det är mycket bra att man har satt i gång detta arbete.
Det behöver vidtas åtgärder av andra slag, men från regeringens sida är det viktiga att se på hatbrottsarbetet i ett nationellt perspektiv. Jag uppskattar verkligen de insatser man gör inom Citypolisen i Stockholm där man har en särskild jour. Deras sätt att arbeta med hatbrotten innebär att man har en uppklaring på närmare 17 procent. Det kanske inte är något att vara helt nöjd med, men jämfört med den nationella siffran som är 8 procent är det väldigt mycket bättre.
Den typen av initiativ och utvecklingsarbete är ju något som fler bör lära sig av. Det skulle förvåna mig mycket om inte de som nu ska få utbildning som utredare av sådana här ärenden i Skåne kommer att få en och annan kunskap av Stockholms erfarenheter. Det är så det här arbetet kan drivas framåt.
Jag tycker att det är tråkigt att man inte har kunnat visa en enad front mot den typ av antisemitiska aktiviteter som har förekommit i Skåne, framför allt i Malmö, och som vi har fått läsa om. Tyvärr bidrog kommunalrådet på olika sätt till att öka motsättningarna mellan grupper.
Jag såg en intervju med Nalin Pekul på tv i går. Hon pekade på att det finns ett ansvar i alla partier att fundera över om man lyfter in gamla konflikter i den svenska kontexten och adopterar problem lokalt som egentligen är historiska och internationella. Det var en väldigt intressant intervju.
Vi har alla att bedriva ett arbete för att försöka sprida kunskap och skapa samverkan mellan människor i stället för den isolering och isärglidning som man kan se på vissa håll. Det kan ta sig uttryck i fördomar och hat.
Anf. 14 Maryam Yazdanfar (S)
Fru talman! Klumpiga uttalanden i medierna kan hända även den bästa. Jag tror att flera av oss här i salen kan vittna om det.
Vad Ilmar Reepalu sade har ju varit omtvistat. Han har sagt att det han gjorde inte var bra. Han har också helt uppriktigt sagt att han tycker att det är tråkigt. Han har varit självkritisk och sagt att han inte har haft ordentlig kunskap om den här problematiken. Därför har man initierat en bred politisk process där ett dialogforum har upprättats. Man har tagit initiativ för att öka dialogen mellan olika grupper. Jag tycker att det arbetet verkar oerhört ambitiöst och önskar politikerna i Malmö all lycka i det arbetet.
När det gäller om vi i riksdagen ska besluta om hatbrottsenheter eller hur polisen ska arbeta tycker jag att det finns olika sätt att se på politik. Man kan se politiken som en kassakista där vår uppgift är att varje år pytsa ut ett antal miljarder till olika verksamheter och rycka på axlarna så fort något händer och säga: Ni har de förutsättningar ni har och vi hoppas att ni beslutar att lösa problemen efter bästa förmåga.
Svensk förvaltningspolitik är ju inte upplagd på det sättet. Det finns en uppsjö instrument för verksamhetsstyrning för politiker för att styra myndigheter på det sätt man vill leda verksamheten.
Precis som Beatrice Ask säger handlar det om klyftor. Det handlar om ekonomiska, etniska, religiösa och sociala klyftor. Det finns en uppsjö initiativ som man skulle kunna ta för att arbeta bättre mot hatbrott.
Ett exempel är Forum för levande historia som vi socialdemokrater var med och instiftade i början av 2000-talet. Det har på ett helt nytt sätt uppmärksammat hatbrott och motsättningar mellan olika grupper historiskt och i dag. Det är ett sätt. Det finns säkert en radda andra metoder om vi bestämmer oss för att det är viktigt att vi jobbar tillsammans.
Anledningen till att jag skrev den här interpellationen om en hatbrottsenhet eller liknande är att jag är otroligt imponerad över hatbrottsjouren i Stockholm. Tänk att ha ett nummer att ringa just när något sker och veta att det alltid finns en person från en rättskipande myndighet, från polisen, som vet exakt vad det handlar om och från första sekund vet vad man ska göra för att säkra bevis och jobba vidare med frågan.
Det är nyckeln till ett framgångsrikt arbete mot hatbrott.
Anf. 15 Johan Linander (C)
Fru talman! Även om vi kommer lite vid sidan av debatten, som vi ofta gör i interpellationsdebatterna, måste jag kommentera Maryam Yazdanfars syn på politiken och att man centralt ska styra var olika enheter ska finnas och hur myndigheter ska organiseras.
För en socialdemokrat kanske det är naturligt att sitta i Stockholm och styra hur det ska se ut ute i landet, men för en centerpartist och federalist är det ett främmande sätt. Även om jag är skåning vill jag inte sitta i riksdagen i Stockholm och i detalj styra hur det ska fungera i Skåne. Det tror jag faktiskt att de regionala politikerna i Skåne klarar bäst.
Länspolismyndigheten i Skåne har ju en styrelse där det också sitter socialdemokrater och centerpartister. Där kan man givetvis ta upp den här frågan till diskussion. Jag tror inte att länspolismästare Eva Årestad Radner är motståndare till en sådan diskussion. Socialdemokraterna kanske redan har diskuterat det från sin centrala position här i Stockholm med de lokala Socialdemokraterna i Skåne.
Det är viktigt att diskutera hur man ska organisera sig, men det är tveksamt om man ska sitta i Stockholm och i detalj bestämma hur det ska se ut runt om i landet.
Då kan man ju fråga om vi ska fatta beslut om att det ska finnas en hatbrottsenhet i Göteborg också. Ska det då inte finnas en i Örebro län och kanske i Värmland? Var ska det inte finnas?
Vi lägger ned den diskussionen.
Anf. 16 Hans Wallmark (M)
Fru talman! Låt mig fånga upp några tanketrådar som har kastats ut under meningsutbytet.
Jag delar fullt ut Johan Linanders decentralistiska regionalistiska syn och synen på oberoende myndigheter i kontrast till vad vi har hört tidigare i debatten. Jag delar verkligen hans åsikt att Stockholm inte ska detaljstyra Skåne.
Jag noterar att Stockholms polismyndighet får mycket, förhoppningsvis välförtjänt, beröm. Jag tror att vi här i salen har en tidigare ordförande i polisstyrelsen - om jag inte missminner mig. Det gör att hon, som har varit med och initierat det här arbetet, också kan ta åt sig en del av berömmet. Det av Socialdemokraterna utdelade berömmet borde också riktas till justitieministern som tidigare ordförande i polisstyrelsen.
Jag noterar också att Forum för levande historia lyfts fram som en av de institutioner som kan medverka till en samhällsdebatt mot hat och för mänskliga rättigheter. Jag delar den grundsynen.
Fru talman! Jag sitter ju i kulturutskottet. Vi hanterar årligen en motion från Vänsterpartiet som föreslår en avveckling av just Forum för levande historia. Jag tror att den rödgröna oppositionen möjligen skulle samordna sig när det gäller om man tycker att Forum för levande historia är något bra eller inte.
Fru talman! Jag tror inte heller att politiker huvudsakligen ska ägna sig åt att vara kassakistförvaltare. Jag tror att det handlar om att genomföra bra beslut. Jag tror att det också handlar om att företräda värderingar.
När det gäller att genomföra bra beslut tycker jag att det kommer fram mycket bra i svaret från justitieministern. Det handlar om att man 2007 fick i uppdrag att säkerställa att hatbrott identifieras. Man klarlägger också att detta är en fråga för Polismyndigheten i Skåne.
Då tycker jag att det är viktigt att också förklara och berätta för alla att vi numera har fler poliser i landet. Behovet och önskemålet om fler poliser är ett rätt återkommande önskemål som framförs från medborgarna i den valkrets som jag representerar, nämligen norra och östra Skåne. Efter valet 2006 har vi motsvarat medborgarnas förväntningar i fråga om detta. Ett av Alliansens vallöften var faktiskt att vi skulle ha 20 000 poliser till 2010. Det är ett vallöfte som vi kan bocka av, vilket innebär att det är fler poliser i Skåne och att det är fler poliser i Malmö. Huruvida de sedan är organiserade i en hatbrottsenhet eller på annat sätt deltar i arbetet mot brottsligheten är jag inte man att avgöra. Men det finns fler poliser.
Tolv år, 1994-2006, innebar 670 fler poliser i landet. Drygt tre år av alliansstyre med justitieminister Beatrice Ask har inneburit ungefär 2 500 fler poliser i Sverige. Bara i Skåne handlar det om en utveckling från 2 241 poliser i december 2006 till 2 505 i augusti 2009. Fler poliser i Skåne innebär fler poliser i Osby, Hässleholm, Ängelholm och även Malmö som kan ägna sig åt denna typ av hatbrottslighet.
Fru talman! Den andra sidan är den värderingspolitiska. Då tror jag att det är viktigt att vi har värderingspolitiskt starka politiker både i Sveriges riksdag och på andra politiska nivåer oavsett om de är lokala, regionala, nationella eller europeiska som är tydliga med att om en människa känner sig så kränkt och orolig att han eller hon vill lämna sin stad och sin del av landet då är det ett problem. Om människor som har en judisk tro säger att de vill flytta tillbaka till Israel därför att de inte vill leva i sin stad då är det ett politiskt problem lokalt, regionalt och nationellt. Men det kan ingen hatbrottsenhet i Malmö förändra. Det kan bara värderingspolitiskt starka politiker och förtroendevalda göra.
Anf. 17 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Hans Wallmark delar upp debatten i de två delar som finns, nämligen det rent praktiska att inom polismyndigheten hantera anmälningar när det gäller hatbrott och hur vi ser på det men också det värderingsarbete som alltid måste bedrivas inom politiken och som är så oerhört betydelsefullt just när det gäller grunden för att förebygga hatbrott.
Jag tycker att jag var ganska tydlig med att det inte kan vara regeringen som ska besluta om en enhet i en enskild polismyndighet, och jag vidhåller det. Samtidigt har jag försökt beskriva att man i Skåne faktiskt gör en hel del för att förbättra arbetet med just denna brottskategori genom särskild utbildning och genom metodik som är mer enhetlig än tidigare. Detta pågår i flera polismyndigheter, i Värmland, Västmanland, Stockholm som vi har pratat mycket om och Östergötland. Det tas alltså initiativ och sker en utveckling när det gäller arbetet mot hatbrott. Det är viktigt att så sker.
Jag delar naturligtvis uppfattningen att Forum för levande historia är en viktig institution som bidrar på många sätt, och där finns det en del att göra för att fler ska få denna insikt.
Mitt svar på om regeringen ska förorda en hatbrottsenhet i just Skåne är nej. Det är inte vår sak. Däremot har jag till Skånepolisen och till Rikspolisstyrelsen vidareförmedlat Ilmar Reepalus brev med synpunkten att det kunde vara en idé, så att de kan fundera över saken.
Såvitt jag vet finns det i dag inga planer när det gäller detta från Polismyndigheten i Skåne, utan man har valt en mer decentraliserad modell för att arbeta mot denna typ av brottslighet. Jag tror att det är en ganska klok hållning.
Regeringen har naturligtvis olika möjligheter att både stödja och initiera olika former av arbete i polismyndigheterna. Vi har också på ett mer konkret sätt från regeringens sida gett visst stöd för att öka skyddet just för den judiska gruppen. Men en del av detta arbete är ändå att föra en diskussion om de värderingskonflikter och de attityder som har visat sig finnas bland annat i Malmö. Där tror jag att vi kommer att få arbeta ännu mer framöver. Vi får vara glada att det finns ett engagemang i riksdagen i dessa frågor.
Anf. 18 Maryam Yazdanfar (S)
Fru talman! Det är alltid lika roligt att debattera med Johan Linander. Han höll ett brandtal för den centerpartistiska decentraliseringsideologin. Men det var ni som centraliserade förvaltningsdomstolarna för något år sedan. Det är ni som har varit ansvariga för att en stor mängd statlig service har försvunnit ute på landsbygden. Det är fina ord, men det handlar om att praktisera detta också.
Jag har inte kommit på denna interpellation helt själv. Precis som jag skriver i interpellationen har den tillkommit mot bakgrund av en önskan och en vädjan från lokala politiker i Malmö. Jag tyckte att det var viktigt att ta upp frågan i kammaren därför att det handlar om statliga myndigheter och deras verksamhet ute i landet.
Till Hans Wallmark kan jag säga att Socialdemokraterna och dåvarande statsminister Göran Persson var initiativtagare till Forum för levande historia. Det är det som jag menar med en styrning som utgår från någonting annat än att man har en kassakista som man pytsar pengar ur och att man sedan får hoppas att verkligheten klarar sig bäst den vill. Det handlade om ett tydligt värderingsarbete, att statuera exempel och att samla kompetens kring dessa viktiga frågor, för värderingspolitik är oerhört viktigt oavsett det handlar om rättssäkerhetsprinciper eller om människors lika värde.
Anf. 19 Hans Wallmark (M)
Fru talman! När det gäller Forum för levande historia kan man, om man går tillbaka i riksdagens protokoll sedan jag kom till riksdagen 2006, återkommande se att jag har berömt just Göran Persson och den socialdemokratiska regeringen för det initiativ som man tog till Forum för levande historia.
Jag säger ibland att jag saknar Göran Persson. Det är inte ofta, men i två frågor gör jag det. Det är i fråga om synen på Israelpolitiken och i fråga om det engagemang som visades just när det gällde uppmärksamhet kring Förintelsen och Förintelsens offer men också när det gällde behovet av mänskliga rättigheter i ett bredare perspektiv.
Den fråga som jag ställde handlade om att den rödgröna oppositionen har ett parti, nämligen Vänsterpartiet, som återkommande motionerar om att Forum för levande historia ska avvecklas. Min enkla fråga var bara: Hur får man ihop det om man nu tycker att Forum för levande historia är viktigt?
Fru talman! När det gäller diskussionen om en hatbrottsenhet i Malmö tror jag att det är än viktigare att de politiska företrädarna själva - lokalt, regionalt och kanske också nationellt - är med och formar något som man kan kalla en förståelseenhet eller en empatienhet. Det är nämligen alldeles uppenbart att det finns ett judehat i Sverige. Det tar sig olika uttryck. Jag tror dessutom att säkerhetspolisen på olika sätt har uppmärksammat allt större tendenser från vänsterextremistiska grupper att just använda judehatet och att kultivera det. Det tror jag att det finns all anledning att se också när det gäller situationen i Malmö där man för ett år sedan tvingades stoppa en tennismatch. Man fick inte spela den inför publik just därför att det fanns en sådan hotbild. Jag tycker att det är rätt förfärligt. I ett sådant klimat är det klart att människor kan säga att de känner att de inte kan bo kvar här utan att de som judar måste åka till Israel. Då gäller det att vara tydlig och värderingspolitiskt stark. Då gäller det att se att den typen av hat finns. Det måste alla politiker, lokalt, regionalt och nationellt, göra.
Anf. 20 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Jag delar uppfattningen att det krävs en tydlighet i värderingarna och en målmedvetenhet i arbetet mot hatbrott av olika slag. Det är viktigt när det gäller både nationella och lokala politiker.
Frågan i interpellationen är om regeringen vill inrätta en hatbrottsenhet hos polisen i Malmö, och den kom ursprungligen i brev från kommunalrådet i Malmö. Om man inte bekänner sig till en väldigt centralistisk organisationsmodell ställer man sig frågan: Har frågan ställts i polisstyrelsen i Skåne och är det inte naturligt att man löser ett praktiskt problem med de lokala företrädarna? Hela poängen med polisstyrelserna är ju att man har ett inflytande den vägen.
Men uppenbarligen var det viktigare att synas i största allmänhet och genom brevet visa att man tar ett initiativ än att i sak åstadkomma någonting.
Jag tycker också att det i det här fallet finns anledning att peka på att det inte bara är polisen som har ansvar när det gäller hatbrotten, utan åklagarna är väldigt viktiga. Arbetet där har pågått under flera år. Det finns i dag särskilt utpekade åklagare som arbetar med hatbrottsärenden vid åklagarkamrarna. Åklagarmyndigheten har också tilldelat Utvecklingscentrum Malmö det nationella ansvaret för metodutveckling och tillsyn när det gäller hatbrott. Det finns kompetens i Skåne att arbeta med detta. Jag utgår ifrån att de har ett nära samarbete med polisen i Skåne.
Jag menar att detta arbete pågår. Det är inte i första hand en organisationsfråga, och det är nog inget som riksdagen behöver arbeta med rent praktiskt. Däremot ska vi arbeta vidare med den typen av värderingsfrågor och den allmänna utvecklingen när det gäller att bekämpa hatbrott.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.