Deltidsregeln och arbetslinjen
Interpellation 2009/10:146 av Wasberg, Meeri (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2009-11-30
- Anmäld
- 2009-12-01
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2009-12-11
- Sista svarsdatum
- 2009-12-14
- Besvarad
- 2009-12-21
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 30 november
Interpellation
2009/10:146 Deltidsregeln och arbetslinjen
av Meeri Wasberg (s)
till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
Under min första vecka i riksdagen fick jag möjlighet att ställa en fråga till arbetsmarknadsministern under frågestunden. Min fråga handlade om den av regeringens införda deltidsregeln som motverkar arbetslinjen och jag undrade vad regeringen gör för att öka incitamenten för att ta ett arbete även om det är på deltid.
Nu har det gått ytterligare en tid och vi har i Aftonbladet kunnat läsa om Anna Jonasson i Eskilstuna som tvingas säga upp sig från sin timanställning, då hennes 75 dagar nu har förbrukats. Annas situation är inte unik.
Sverige befinner sig i en lågkonjunktur, en jobbkris. Under tiden som en person är arbetslös och söker nytt arbete är det viktigt att upprätthålla och uppgradera sin kompetens. Ett av sätten att hålla sin kompetens i gång är genom att ta så kallade tillfälliga jobb, vilka kan se olika ut. Ibland kan det vara en kortare anställning på heltid, ibland på deltid och ibland kan det handla om timmar här och där. Allt arbete är bättre än arbetslöshet. När det är lågkonjunktur är dessutom arbetsgivarna ofta lite försiktigare när det gäller om de ska anställa eller inte.
En ytterligare komplicerande faktor är på sitt sätt att arbete på heltid fortfarande inte är en rättighet. Möjligheten att ta även tillfälliga jobb ger dessutom värdefulla kontakter som är viktiga för den som söker arbete. Statsrådet menar att det är ett arbetsgivaransvar att erbjuda anställning på heltid, men har inga idéer om hur detta ansvar ska öka.
Effekten är att regeringens regel tvingar Anna att bli arbetslös på heltid, i avvaktan på att hon lyckas få ett heltidsjobb. Hon tvingas helt enkelt att ta arbetslöshetslinjen mot framtiden.
Jag vill med anledning av ovanstående fråga ministern:
Vilka initiativ avser ministern att ta för att arbetslösa inte ska tvingas tacka nej till arbete på grund av regelverket?
Vilka initiativ avser ministern att ta för att öka incitamenten för att arbetsgivarna ska erbjuda anställningar på heltid?
Debatt
(10 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2009/10:146
Webb-tv: Deltidsregeln och arbetslinjen
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2009/10:55 Måndagen den 21 decemberProtokoll 2009/10:55 11 § Svar på interpellation 2009/10:146 om deltidsregeln och arbetslinjen
Protokoll från debatten
Anf. 66 Arbetsmarknadsmin. Sven Otto Littorin (m)
Herr talman! Meeri Wasberg har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att arbetslösa inte genom regelverket ska tvingas tacka nej till arbete. Meeri Wasberg har även frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att öka incitamenten för att arbetsgivarna ska erbjuda anställningar på heltid.
En av regeringens främsta prioriteringar är att alla som vill och kan arbeta ska ges möjlighet att göra det. Regeringen har därför under innevarande mandatperiod tagit initiativ till omfattande åtgärder för att främja sysselsättningen och bryta utanförskapet.
Arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring och utgångspunkten i försäkringen är att människor ska ges förutsättningar för att hantera omställning mellan arbeten. Jag har med den utgångspunkten mycket svårt att se hur flera års deltidsarbetslöshet kan vara ett led i en sådan omställning.
Deltidsarbete, för den som vill och kan arbeta mer, kan vara utmärkt under förutsättning att det handlar om en begränsad tid. Visar det sig att deltidsarbetet inte leder till ett heltidsarbete kan det vara mer effektivt, och därmed förenligt med arbetslinjen, att personen i stället söker arbete på heltid.
Erfarenheten visar att sannolikheten att komma tillbaka i arbete minskar med tiden i arbetslöshet. Regeringen anser därför att de deltidsarbetande som vill arbeta heltid måste kunna få chansen att göra det. Det var mot denna bakgrund som regeringen beslutade att avskaffa den tidigare begränsningsregeln och ersätta den med en ny mer rättvis regel.
Nuvarande begränsningsregel ger möjlighet att arbeta deltid och få arbetslöshetsersättning under en begränsad tid. Detta förstärker de deltidsarbetslösas incitament att söka heltidsarbete och sätter därmed press på arbetsgivarna att i större utsträckning erbjuda heltidsarbete. De deltidsarbetslösas drivkraft att i större utsträckning söka heltidsjobb i kombination med att det är kostsamt att byta ut personal är incitament för arbetsgivare att erbjuda heltidsanställning i stället för att nyanställa på deltid.
Avslutningsvis vill jag framhålla att jag även fortsättningsvis avser att bedriva en politik som främjar sysselsättning och företagande och på så sätt öka chanserna till fler heltidsanställningar.
Mot bakgrund av ovanstående har jag inte för avsikt att ta några ytterligare initiativ med anledning av Meeri Wasbergs frågor.
Anf. 67 Meeri Wasberg (s)
Herr talman! Jag vill inledningsvis säga att det är glädjande att se att statsrådet Littorin är på benen igen. Jag tillhör inte dem som är lite cyniskt lagda, så jag vill inte att någon ska utsättas för den av er försämrade sjukförsäkring som just nu börjar skörda sina offer.
Jag vill också tacka Littorin för svaret, även om det visar att regeringen Reinfeldt inte har för avsikt att återupprätta arbetslinjen på riktigt. Det gick an att inför valet 2006 göra sig bred över behovet av att återupprätta arbetslinjen, men nu när regeringen Reinfeldt och statsrådet Littorin verkligen har ansvaret och makten att förändra väljer ni i stället att försämra. Det är lite svårt att förstå. Jag tror dessutom inte att jag är ensam om att inte riktigt förstå hur det som vi i dag debatterar skulle vara förenligt med arbetslinjen. Rimligtvis borde varje timme räknas.
Statsrådet säger som vi precis hörde i sitt svar: "Deltidsarbete, för den som vill och kan arbeta mer, kan vara utmärkt under förutsättning att det handlar om en begränsad tid. Visar det sig att deltidsarbetet inte leder till ett heltidsarbete kan det vara mer effektivt, och därmed förenligt med arbetslinjen, att personen i stället söker arbete på heltid." På sitt sätt finns så klart ett uns av logik i detta. Om deltidsarbetet inte leder till heltid bör personen söka ett annat arbete på heltid eller kanske komplettera med ytterligare arbete på deltid.
Statsrådet väljer dock att bortse från att en viktig faktor när det gäller arbetssökande är vikten av att bibehålla och förädla sin kompetens samt att visa för potentiella arbetsgivare att man är aktiv. Det kan vara svårt att få arbetsgivares förståelse när man avstår från att arbeta de timmar som dyker upp. Att försvara sig med att man vill ha arbete på heltid kanske inte räcker.
Lite längre ned i texten blir det riktigt svårt att få ihop logiken. Ministern försöker förklara deltidsregeln som ett sätt att undvika och komma åt långtidsarbetslöshet och anser att det skulle handla om att den som vill arbeta på heltid ska få göra det. Ministern försöker förklara att den här deltidsregeln är ett incitament för de deltidsarbetslösa att söka heltidsarbete och därmed sätter press på arbetsgivarna. Det är helt och hållet bortom all logik. Arbetsgivarna brukar anställa arbetskraft i den omfattning de har behov av, och arbetsgivarens behov ökar inte bara för att till exempel Anna Jonassons 75 deltidsdagar tar slut.
Det finns inga egentliga incitament för arbetsgivarna att anställa personer på heltid som i dag arbetar deltid. Statsrådet talar om kostnader för att byta personal. Javisst, men låt oss konstatera att den kostnaden är väldigt olika i olika branscher och att den aldrig har avhållit arbetsgivare från att byta personal.
Regeringen Reinfeldt och statsrådet Littorin har flera gånger visat att de tror på ekonomiska styrmedel, men det verkar bara gälla för löntagarna och i fråga om våra gemensamma trygghetssystem, såsom arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen. Vi ser inga förslag som jämnar ut oddsen för bland annat arbetsgivare och arbetstagare. Tror ni eller tror ni inte på ekonomiska styrmedel?
Jag tycker att det bästa man kan säga om regeringens politik är att den är konsekvent. Den ställer krav på löntagarna, på de arbetslösa, på de sjuka - på alla dem som Moderaterna i valrörelsen 2006 sade sig värna. Det är ingen överdrift att kalla detta för den kalla handens politik.
Med detta sagt vill jag gärna ge statsrådet Littorin chans att svara på frågan på nytt. Vilka initiativ avser statsrådet att ta för att se till att arbetslöshetsförsäkringen verkligen bidrar till en arbetslinje och inte till en arbetslöshetslinje, när det gäller både de arbetslösa som tvingas tacka nej till arbete och att öka incitamenten för arbetsgivarna att anställa på heltid?
Anf. 68 Eva-Lena Jansson (s)
Herr talman! Efter valet 2006 fick vi en borgerlig majoritet i Örebro kommun, där jag bor. Det första man gjorde i kommunfullmäktige var att riva upp beslutet som Socialdemokraterna ihop med Vänsterpartiet hade fattat om att införa rätten till heltid; alla nyanställningar som skulle tillsättas skulle vara på heltid. Sedan dess har deltiderna och antalet timanställda ökat. Just nu ligger deltiderna någonstans på 1 200 personer i Örebro, och typ 2 000 har timanställningar. Man kan säga att det hänger ihop lite med regeringens politik. Det man sade var att det skulle löna sig att arbeta, men man sade aldrig hur mycket det skulle löna sig att arbeta.
Jag har tidigare tagit upp deltidsproblematiken med ett politiskt uppdrag i debatten. En kvinna från Örebro som har ett politiskt uppdrag på sex timmar i månaden har blivit utförsäkrad, eftersom man anser att hon har ett betydande och omfattande uppdrag. Detta omfattas naturligtvis av deltidsarbetslösheten och begränsningsperioden. Personen i fråga har naturligtvis sökt heltidsarbete hela tiden och anser att möjligheterna att ha ett politiskt uppdrag inte ska begränsas på grund av att man får en heltidsanställning någon annanstans. Rätten att ha ett politiskt uppdrag finns inskriven i kommunallagen. Ingen ska kunna förbjudas att ha ett sådant.
Utifrån Meeri Wasbergs interpellation kan man fundera på hur det främjar arbetslinjen och minskandet av utanförskapet när personer tvingas säga upp sina tim- och deltidsanställningar och lämna politiska uppdrag, för att, som man säger, stå till arbetsmarknadens förfogande på heltid, trots att de gjort allt som står i deras makt för att få ett heltidsarbete.
Regeringen och statsrådet Littorin skriver i interpellationssvaret: "Visar det sig att deltidsarbetet inte leder till ett heltidsarbete kan det vara mer effektivt, och därmed förenligt med arbetslinjen, att personen i stället söker arbete på heltid", det vill säga går på a-kassa. Man undrar om det är en ny inställning från regeringens sida. Jag känner inte igen det här sedan tidigare. Men jag tolkar det i alla fall som att budskapet till många är att regeringens linje när det gäller deltidsarbetslöshet är krånglig och inte medverkar till arbetslinjen och att man därför kanske borde säga upp sig från sitt deltidsarbete. Är det korrekt uppfattat?
Herr talman! Jag vill också peka på det som herr Littorin har skrivit i slutet på interpellationssvaret till Meeri Wasberg om att begränsningsregeln för deltidsarbetslösa skapar ett incitament även för arbetsgivarna och sätter press på dem att i större utsträckning erbjuda heltidsarbete. Kan vi få konkreta exempel från statsrådet Littorin på var, när och hur det här har gett arbetsgivarna incitament? Jag har i alla fall hittills inte sett några tydliga effekter. Det vore väl bra om vi fick några konkreta exempel på hur många personer det gäller, hur många heltider det har gett och hur många som har fått arbete. Det vore intressant att veta.
Det jag vet är att antalet deltidsarbetslösa har minskat. Men det hänger inte samman med att de har fått heltid, utan de har blivit utförsäkrade och anser sig därmed inte vara anmälda till Arbetsförmedlingen, eftersom de ändå inte får någon ersättning från sin a-kassa. De har inte fått heltidsarbete, utan är fortfarande deltidsarbetslösa, men utan rätt till ersättning, trots att de gör allt för att kunna få heltidsarbete.
Jag önskar ett förtydligande av statsrådet i hans nästa inlägg.
Anf. 69 Arbetsmarknadsmin. Sven Otto Littorin (m)
Herr talman! Jag har debatterat den här frågan flera gånger tidigare i kammaren, dock inte med Meeri Wasberg. Men jag gör det gärna igen.
Om man menar allvar med att arbetslöshetsförsäkringen ska vara en omställningsförsäkring och inte en medborgarlön måste man ställa sig frågan om ett system som det tidigare, där man i extremfallet kunde deltidsstämpla i upp till 18 år, verkligen är rimligt. Jag noterar att även Socialdemokraterna vill ha en begränsad rätt till deltidsstämpling, även om det är några fler dagar än med dagens system. Även Socialdemokraterna måste alltså ha insett att man inte kan ha en evig deltidsarbetslöshetsförsäkring.
Däremot delar jag Meeri Wasbergs oro när det gäller de ofrivilligt deltidsarbetslösas möjligheter att få heltidsanställning. Meeri Wasberg antyder i sitt inlägg att vi har lite olika syn på hur detta ska gå till. I interpellationen antyder Meeri Wasberg en lagstadgad rätt till heltid. Det där är problematiskt. När den socialdemokratiska regeringens utredning i frågan presenterade sitt betänkande var 23 av 28 remissinstanser negativa till lagstiftning, bland annat TCO, Saco och Arbetsförmedlingen, för att nämna några exempel. Man menar att en lagstadgad rätt till heltid skulle innebära en lagstadgad rätt till nolltid, det vill säga att man skulle avstå från att anställa över huvud taget i stället.
Sedan är det naturligtvis glädjande att se att de förändrade reglerna har inneburit att deltidsarbetslösheten från det att vi införde reglerna under det första året sjönk med en femtedel. Det är säkert så att en eller annan blev utförsäkrad, men det var också ganska många som fick heltidsanställning.
Jag kan nämna ett tydligt exempel som jag har tagit upp också i tidigare debatter i kammaren, nämligen den socialdemokratiskt styrda kyrkogårdsförvaltningen i Ystad, som hade två deltidsanställda damer. De hade varit deltidsanställda i 20 respektive nästan 30 år. Den socialdemokratiske ordföranden sade: Med de här nya reglerna måste vi faktiskt anställa på heltid. Man gjorde också det. Då ställer sig vän av ordning förstås frågan om den socialdemokratiske ordföranden i kyrkogårdsförvaltningen inte tidigare hade kunnat erbjuda heltid till de här två damerna som ville det. Det är en rätt intressant frågeställning att fundera över.
Min utgångspunkt är följande. Den gamla deltidsstämplingen innebar att arbetsgivarna kunde skyffla över sitt arbetsgivaransvar att erbjuda heltid på de enskilda, som får stå ut med att vara deltidsarbetslösa, och på a-kassorna och skattebetalarna, som får stå för notan. Det är ju inte rimligt!
I nästan alla Sveriges kommuner är kommunen den största arbetsgivaren. Eskilstuna kommun har knappt 9 000 personer anställda. Det var det som interpellationen rörde. Att Eskilstuna kommun med 9 000 anställda inte kan erbjuda de personer som vill ha heltid en heltidstjänst är med förlov sagt inte rimligt. Det är samma sak med Eva-Lena Janssons exempel Örebro. Jag kan förena mig med Eva-Lena Jansson i kritik mot den ordningen, mot att inte heller den kommunen har gjort det.
Däremot finns det goda exempel på kommuner som faktiskt gör just detta, nämligen att erbjuda heltid åt dem som vill det. Låt mig ta två exempel: Nynäshamn är en socialdemokratiskt styrd kommun som gör det. Linköping är en borgerligt styrd kommun som erbjuder rätt till heltid för dem som vill det. Det är så man tar ett arbetsgivaransvar. Det är så man visar att man menar allvar med möjligheten att omorganisera verksamheten så att de enskilda som vill jobba heltid faktiskt också får det. Men vi ska inte låta arbetsgivarna komma undan med att skyffla över kostnaderna och ansvaret för en orimlig deltidsarbetslöshetsförsäkring på skattebetalarna, a-kassan och framför allt den enskilde. Det är fel väg att gå.
Anf. 70 Meeri Wasberg (s)
Herr talman! Svaret är således nej, nej och åter nej. Statsrådet Littorin har inte för avsikt att göra någonting för att arbetslösa inte ska behöva tvingas tacka nej till jobb och inte heller något som ökar arbetsgivarens incitament att erbjuda anställning på heltid. Det tycker jag är minst sagt fantasilöst.
Vem har sagt att det ska vara som det var förr? Framtidens problem löser man väl inte med gårdagens problemlösning. Då har man börjat backa in i framtiden.
Sverige befinner sig fortfarande i en lågkonjunktur, en jobbkris. Statsrådets svar till mig och till dem som har drabbats av regeringen Reinfeldts orättvisa politik är att ni inte tänker göra någonting.
En nidbild som ofta dyker upp handlar om hur man ser på arbetslöshet. Det finns en nidbild av att arbetslöshet enbart beror på den enskilda individens vilja att söka arbete. Men att arbetslösheten hänger ihop med läget på arbetsmarknaden borde vara ett självklart konstaterande, och det tror jag att vi skulle kunna vara överens om. Då är det en fråga om hur många arbeten som över huvud taget finns.
Jag tycker mig höra att ni fortfarande tror att hungriga vargar jagar bäst. Jag tror att ni har fel. Jag tror att hungriga vargar kanske jagar mest desperat, men om de jagar bäst är en helt annan sak. Dessutom måste det finnas något att jaga. Annars är en hungrig och kanske utsvulten varg snart en död varg.
Visst, jag noterade hur statsrådet kommenterade detta med Eskilstuna i medierna. Han sade att det var uselt av kommunen. Det är fint att vi kan visa upp Nynäshamn som ett positivt exempel där man verkligen tar frågan med heltid på allvar. Det tycker jag. Det är väl skönt att det finns borgerliga politiker i Linköping som också tar ansvar. Men frågan är vilket ansvar regeringen tar för att öka incitamenten och inte bara vänta på att enskilda arbetsgivare ska visa sin goda sida.
Detta att säga att det är uselt hjälper inte Anna eller andra i samma situation. Det är värt att notera att det faktiskt inte bara handlar om offentliga arbetsgivare, som är de exempel som ministern själv lyfter fram. Det är ju bara offentliga arbetsgivare som du lyfter fram, men det är inte bara där som det förekommer deltidstjänster och timanställningar.
Är ditt svar till Anna och andra i liknande situation att du verkligen inte tänker ta några initiativ? Jag är nämligen övertygad om att till och med de som har gått på regeringen Reinfeldts beskrivning av arbetslösa som lite lata - ibland kanske till och med mycket lata - tycker att den regel som vi nu debatterar är rätt obegriplig.
Varje arbetad timme måste ju vara bättre än varje arbetslös timme. Jag undrar om inte statsrådet Littorin åtminstone kommer att börja överväga om det finns behov av förändringar. Det skulle i alla fall vara ett, om än ett litet, steg i rätt riktning. Du kan kanske i nästa replikskifte utveckla om du inte åtminstone börjar tänka i de banorna.
Och vem har sagt att det var bättre förr och att gårdagens lösningar löser de framtida problemen? Lite nytt och fräscht vill vi se. Det är ni som har ansvaret den här stunden.
Anf. 71 Eva-Lena Jansson (s)
Herr talman! Jag ska fortsätta där Meeri avslutade.
Det har ju funnits en man som skissade på en jobbpolitik som regeringen tog efter. Mannen i fråga, nationalekonomen Marian Radetzki, pratade just om detta med hungriga vargar. Han pratade också om hur svårt det skulle bli för ensamstående kvinnor med deltidsjobb att kunna försörja sig på en lön på 5 000 kronor. Han medgav att det skulle vara svårt att kunna köpa kläder och mat åt sina barn. Nu står vi inför en jul. Flera som blir utförsäkrade från a-kassan kommer då, trots sitt intresse av att jobba heltid, inte att kunna få heltid. Möjligheten att få extrapengar via socialbidrag är starkt begränsad om man har inkomst, vilket kommer att innebära att dessa familjer får det tufft.
Lösningen från regeringens sida är att man säger att arbetslinjen gäller - ibland, ibland inte, beroende på om man vill ha vårdnadsbidrag eller inte. Lösningen från regeringen är att inte sätta någon som helst press på arbetsgivaren.
Jag håller med regeringen om att det har funnits kommunalråd som har gjort stora insatser, men jag vill också peka på att det finns problem för vissa kommuner. En kommun i mitt län, Laxå, tvingas höja skatten med 50 öre för att över huvud taget kunna upprätthålla den verksamhet som finns i form av barnomsorg, skola och äldreomsorg. Det är jätteviktigt att få in varenda skattekrona. När industrin lägger ned innebär det naturligtvis att det är fler som är arbetslösa. Har man inte a-kassa eller sjukförsäkring är det socialbidrag som är lagstiftat och därmed ännu mindre pengar till kommunens verksamhet.
Om då regeringen väljer omfördelningen att ge till dem som redan har och ta från dem som borde få innebär det att också kommunen får mindre pengar. Skattesänkningarna har inneburit att kommunerna har fått mindre pengar.
Min fråga är fortsättningsvis: Hur gynnar det här arbetslinjen?
Anf. 72 Arbetsmarknadsmin. Sven Otto Littorin (m)
Herr talman! För att få deltidsstämpla måste man ha haft en heltidsanställning från början och sedan ofrivilligt ha tvingats gå ned på deltid. Det är först då man har rätt att deltidsstämpla. I dagens system har man rätt till 75 ersättningsdagar på deltid, vilket om man jobbar halvtid innebär 150 arbetsdagar. Det är ungefär elva månaders arbete.
En klar majoritet av dem som berörs är anställda i kommunal sektor med politiker som ansvariga för arbetsgivarpolitiken. Annas arbetsgivare är i grunden ett socialdemokratiskt kommunalråd i Eskilstuna - det är inte jag, inte a-kassan och inte Meeri Wasberg heller.
Det socialdemokraterna och vi i regeringen är överens om är att det behövs en begränsning i möjligheten att deltidsstämpla. Vi har lite olika antal ersättningsdagar som vi vill begränsa med, men vi är i grunden överens om att en begränsning behövs.
Det vi inte är överens om är hur vi ska sätta press på arbetsgivaren. Att lyfta av kostnaderna från arbetsgivarna och lägga dem på de enskilda och på skattebetalarna och a-kassorna, alternativt att tvinga fram regler som innebär lagstadgade krav på rätt till heltid, som de flesta remissinstanser ju är emot eftersom de menar att det innebär rätt till nolltid, är tyvärr varken nytt eller fräscht. Det är tyvärr en gammalmodig socialdemokratisk lösning som inte leder till fler möjligheter för människor att arbeta heltid.
Däremot är jag gärna med och diskuterar möjligheter att hitta andra incitament för att se till att trycka på. En sak som både Meeri Wasberg, jag och Eva-Lena Jansson skulle kunna göra tillsammans är att prata med våra kommunala företrädare runt omkring, sätta lite press på dem internt i våra partier och säga: Nu får ni faktiskt visa ert arbetsgivaransvar! Om ni har 8 000 eller 9 000 anställda - visa då att det visst går att organisera på ett sådant sätt att man erbjuder heltid till dem som vill!
Det finns goda exempel. Vi har tidigare i debatten haft både Nynäshamn och Linköping som två exempel. Där tror jag definitivt att det skulle kunna gå att samarbeta med Kommunal eller andra fackföreningar för att se till att på det sättet sätta lite press på arbetsgivarna.
Svårigheterna är lite större till exempel inom handels- och tjänsteföretag där man kanske har ett par tre personer anställda. Där ger jag mina motdebattörer rätt. Där är det svårt att organisera sig på ett sådant sätt att man kan erbjuda heltid till alla som berörs. Man kanske har en salladsbar i Göteborg eller vad det nu kan vara som man har personer anställda i.
Men det finns så klart lösningar på detta också. Jag har sett exempel på arbetsgivarringar där man går ihop och delar på arbetsinsatserna så att man jobbar några timmar på ett ställe och några timmar på ett annat ställe och på så sätt försöker få ihop det. Det finns ett tydligt sådant exempel i Jönköping. Där finns två företag som ligger nära varandra. Ett företag gör gräsklippare och det andra gör luftvärmeväxlare. Det ena har högsäsong på produktionen på vintern och det andra på sommaren. Man har hittat ett sätt som innebär att en ganska stor del av personalstyrkan kan vara på det ena stället under den ena säsongen och på det andra stället under den andra säsongen. Det fungerar ganska väl.
Jag tror att det finns andra sådana möjligheter att titta på för att se till att man kan kombinera det hela. Det gäller att arbetsgivare tillsammans - skulle jag vilja säga - med berörda fackliga organisationer försöker titta på och hantera en sådan situation så att man kan nå det bästa för den enskilde. Det är bra arbetsgivarpolitik.
Anf. 73 Meeri Wasberg (s)
Herr talman! Jag tycker att statsrådet Littorins senaste anförande andas lite av att det var sämre förr. Så kan det ju vara. Jag tycker ändå att det här är lite klent. Vi kan alla se vad regeringen gör och vad regeringen avstår från att göra.
Jag tycker att det är lite intressant med den här dagexercisen. Jag inledde för ett antal veckor sedan med att ställa en fråga till statsrådet på frågestunden. Då fick jag svaret att de 75 deltidsdagarna var sex månader. Nu har de växt till elva månader. Det tycker jag är jättespännande. Statsrådet får kanske gå tillbaka och titta; jag noterade nämligen det här i mina anteckningar.
De förändringar och försämringar som sker av våra gemensamma system, inte minst arbetslöshetsförsäkringen, tycker jag är spännande. Det är ju regeringen Reinfeldt och Littorin som har ansvaret nu. Det duger inte riktigt att klaga på hur det var förr eller att hoppas att vi från oppositionen ska lösa era problem, för det är ni som har ansvaret nu.
Jag noterade också en annan sak. Dina kolleger, nämligen statsministern och vice statsministern, har vid olika tillfällen uttryckt en ambition att göra Sverige till någon form av EU-genomsnittligt land, det vill säga att sänka både skatter och välfärd till EU-genomsnittet. Om man har läst det och ser den låga ambitionsnivån är det lite lättare att förstå politiken, men jag tycker att den är både dyster och felaktig.
Jag vill vädja till er att inte göra arbetslöshetsförsäkringen till en åtel på arbetsmarknaden utan verkligen låta den vara en omställningsförsäkring. Skapa incitament för arbetsgivarna att erbjuda heltid! Straffa inte dem som har lyckats hitta ett jobb även om det är på deltid!
Jag hoppas att ni kommer att få möjligheten att lämna över regeringsmakten till oss efter valet 2010 och att det finns många som precis som jag hoppas att det ska bli en ny start för Sverige som bygger framtiden på den svenska modellen på riktigt.
Med detta vill jag önska alla i kammaren och särskilt ministern - dig och din familj - en god jul.
Anf. 74 Arbetsmarknadsmin. Sven Otto Littorin (m)
Herr talman! I grunden är regeringen och Socialdemokraterna överens om att det behövs en deltidsbegränsning i a-kassan. Vi har som sagt olika dagar. Om jag sade sex månader i frågestunden måste det ha varit något som återspeglades av den korta talartiden. Det är 75 dagar - på halvtid är det 150 arbetsdagar. Det motsvarar ungefär elva månader i arbetade dagar om man har normal arbetstid.
De nya reglerna har inneburit dels en lägre deltidsarbetslöshet, dels en större press på arbetsgivare att likt den socialdemokratiskt styrda kyrkogårdsförvaltningen i Ystad ta sig i kragen och bestämma sig för att erbjuda heltid till dem som önskar det.
Fortfarande är det så att trots att vi har haft den allvarligaste ekonomiska krisen sedan 30-talet är det fler som arbetar i Sverige i dag än när vi tog över. Det är dessutom så att utanförskapet har minskat, även om det inte är med så hemskt mycket, sedan vi tog över trots att arbetslösheten har stigit med nästan 2 procentenheter.
Ny start för Sverige - somligt går tillbaka och går igen. Det var ju titeln på det borgerliga valmanifestet 1991, men ni får gärna återanvända det. Tyvärr tror jag inte att det lyckas så bra. Vi tänker fortsätta driva arbetslinjen och vi tänker fortsätta se till att sätta press på kommunerna. Där hoppas jag att vi kan göra ett jobb tillsammans så att både de kommuner som är borgerligt och de som är socialdemokratiskt styrda ska kunna erbjuda rätt till heltid för dem som vill ha det. Det tycker jag är grunden, och väldigt rimligt.
Slutligen vill också jag önska alla en god jul och ett gott nytt år. Vi möts igen i nya interpellationsdebatter inom en inte alltför avlägsen framtid. Till dess hoppas jag att alla får njuta av ledighet och julskinka.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.