Bildkonstnärernas ersättning för utfört arbete
Interpellation 2008/09:524 av Ludvigsson, Anne (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2009-05-14
- Anmäld
- 2009-05-14
- Besvarad
- 2009-06-01
- Sista svarsdatum
- 2009-06-08
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 14 maj
Interpellation
2008/09:524 Bildkonstnärernas ersättning för utfört arbete
av Anne Ludvigsson (s)
till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)
Riksdagen beslutade under förra mandatperioden att ge regeringen i uppdrag att utreda bildkonstnärernas rätt till förhandling beträffande den individuella ersättningen.
Detta beslut togs när Lena Adelsohn Liljeroth var ledamot i kulturutskottet. Som kulturminister beslutade hon att skicka uppdraget vidare som ett tilläggsuppdrag till Kulturutredningen. Det finns alltså ett tydligt uppdrag från riksdagen till regeringen att lösa denna fråga. En förhandlingsrätt har sin principiella grund i att det just är en kompensation för inskränkt upphovsrätt.
Nu har Kulturutredningen presenterats och förhandlingsrätten omnämns inte med ett ord. Detta är naturligtvis mycket anmärkningsvärt och en självklar fråga till ministern är därför:
Hur kommer frågan om förhandlingsrätt för IV att hanteras, och när kan vi vänta oss ett besked från kulturministern om en lösning på frågan om förhandlingsrätten?
Konsten och de professionella konstnärerna ges inte stort utrymme i den stora Kulturutredningen, och det är bara att beklaga. I utredningen står att läsa att portföljmodellen och sammanslagning av myndigheter kommer att stärka bildkonsten i Sverige, bland annat genom det överskott som en myndighetssammanslagning skulle medföra.
Den nuvarande regeringen har deklarerat att konstnärer ska basera sin försörjning på ersättning för utfört arbete, och jag delar den uppfattningen.
Kulturministern har efter det att utredningen presenterats uttalat att myndighetssammanslagningen inte har hennes och regeringens stöd, och då är mina frågor:
Vad kommer kulturministern att göra för att stärka de sociala och ekonomiska villkoren för konstnärerna?
Hur kommer kulturministern att följa upp detta i praktisk politik?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:524
Webb-tv: Bildkonstnärernas ersättning för utfört arbete
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:125 Måndagen den 1 juniProtokoll 2008/09:125 10 § Svar på interpellation 2008/09:524 om bildkonstnärernas ersättning för utfört arbete
Protokoll från debatten
Anf. 44 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Anne Ludvigsson har frågat mig hur förhandlingsrätten för den individuella visningsersättningen kommer att hanteras och när ett besked i frågan kan förväntas. Vidare frågar Anne Ludvigsson vad jag avser att göra för att stärka de sociala och ekonomiska villkoren för konstnärerna och hur det kommer att följas upp i praktisk politik.
Anne Ludvigssons frågeställningar utgår från Kulturutredningens betänkande.
Med riksdagens tillkännagivande om den individuella visningsersättningen uppmanades regeringen att pröva förutsättningarna för att ge bildkonstnärerna en rätt att förhandla om ersättningens storlek. Kulturutredningen har, som också Anne Ludvigsson påpekar, inte prövat frågan i sitt betänkande. Regeringen avser därför att återkomma till riksdagen i frågan under hösten.
De andra frågorna grundar Anne Ludvigsson bland annat på sin tolkning av mina uttalanden om eventuella sammanslagningar av myndigheter. Jag vill understryka att om Anne Ludvigsson anser sig kunna göra så tvärsäkra uttalanden om att förslagen varken äger mitt eller regeringens stöd har jag nog varit otydlig. Vi är mitt uppe i en arbetsprocess där en av de frågor som naturligtvis bereds är förslagen om och synpunkterna på myndighetssammanslagningarna.
När det gäller frågan om konstnärernas sociala och ekonomiska villkor menar Anne Ludvigsson att vi delar uppfattningen att konstnärer ska basera sin försörjning på ersättning för utfört arbete. Vi delar nog visserligen grundsynen, men jag är inte säker på att vi har samma syn på vägen dit. Min och regeringens målsättning är att öka konstnärernas möjligheter att leva av sitt arbete och konstnärskap, vilket minskar konstnärers beroende av generella stödsystem. Ett viktigt inslag för att uppnå den målsättningen är insatser som leder till en breddad arbetsmarknad och ökad efterfrågan på konstnärliga verk och prestationer.
De frågor Anne Ludvigsson har tagit upp i sin interpellation har i hög grad bäring på den kulturpolitiska arbetsprocess vi alla nu är mitt uppe i. Att i dagens debatt föregå den pågående processen inför ett ställningstagande i höst vore därför övermaga. Remisstiden för synpunkter på Kulturutredningens betänkande har precis gått ut. Vi läser nu med stort intresse de lämnade remissvaren som naturligtvis utgör en viktig del av det samlade underlaget för mitt och regeringens ställningstaganden om den framtida kulturpolitikens inriktning.
Anf. 45 Anne Ludvigsson (S)
Herr talman! Åhörare på läktaren! Kanske några av er är framtida konstnärer eller kulturarbetare.
Jag vill börja med att tacka ministern för svaret på min interpellation. Jag hoppas på en intressant och givande debatt med kanske mer klargörande svar än vad jag kan finna i det skrivna svaret. Jag börjar med min fråga om bildkonstnärernas förhandlingsrätt när det gäller deras individuella visningsersättning.
Det var en enig riksdag som 2005 gav regeringen i uppdrag att lämna förslag till praktisk förhandlingsordning vad gäller den individuella visningsersättningen. Vid den här tidpunkten var kulturministern ledamot i kulturutskottet, och som jag kan förstå det stod hon helt bakom också det här uppdraget till regeringen.
Vad har sedan hänt? Ja, Kulturdepartementet har inte jobbat med den här frågan. Vi kunde läsa i budgetpropositionen för 2007 att man lämnade uppdraget till Kulturutredningen. Jaha! Kulturutredningen har lämnat sina förslag - i februari 2009, tror jag det var - men inte heller i Kulturutredningen berördes den här frågan. Man kan ju undra varför den inte fanns med i Kulturutredningen när det nu var ett uppdrag från ministern.
I sedvanlig ordning bollar kulturministern nu frågan vidare, men vart? Ja, den har varit i riksdagen, den har varit i departementet, den har varit i Kulturutredningen, och nu då? Jo, i svaret står att läsa att frågan har "bäring på den kulturpolitiska arbetsprocess vi alla nu är mitt uppe i". Ursäkta, ministern, men jag tycker att detta är svammel. Vilken kulturpolitisk arbetsprocess och vilka "vi" är det fråga om? Det är väl ändå ministern och departementet som ska hantera det uppdrag som man har fått.
Min fråga är: När kommer regeringen och kulturministern med ett konkret förslag till praktisk förhandlingsordning och genomför det uppdrag man fått av riksdagen?
Jag blir lite konfunderad när jag läser svaret, för där står att regeringen uppmanades att pröva förutsättningarna för rätten att förhandla om den individuella visningsersättningen. Men så var det inte riktigt. Det står tydligt att det var fråga om ett uppdrag, och det handlade inte om att pröva förutsättningarna. Det handlade om att leverera ett konkret förslag.
Är det nu så att ministern glider från den position hon hade när hon var i opposition i kulturutskottet? Var ministerns ståndpunkt bara populistisk, eller tänker ministern genomföra det uppdrag som man fått av riksdagen? Hur lång ska denna långbänk bli? Bildkonstnärerna har väntat länge nog.
Min fråga till ministern är: När kommer ett tydligt besked om att genomföra riksdagens uppdrag?
Anf. 46 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Jag lyssnar med intresse på Anne Ludvigsson och hennes engagemang, men till skillnad från Anne Ludvigsson satt jag faktiskt i kulturutskottet när det här beslutet fattades, och jag har lyckats få fram det här betänkandet. Jag kommer mycket väl ihåg den här diskussionen. Det var riksmötet 2005/06. Utskottet föreslår "med anledning av ett motionsyrkande att regeringen ska pröva förutsättningarna för att ge bild- och formkonstnärerna förhandlingsrätt rörande den individuella visningsersättningen". Det är inte ett uppdrag att så skall ske.
Det där var dessutom en motion från Vänsterpartiet från början, så det var inte någonting som vi drev i första hand, även om vi också tycker att det här är mycket intressant och att man kan göra en jämförelse med exempelvis författarna och biblioteksersättningen.
Men i utskottets betänkande står också, på s. 13: "Enligt utskottets mening kan det finnas skäl som talar för att bild- och formkonstnärerna ska få en starkare ställning än vad som nu är fallet när det gäller inflytandet på den ersättning som utgår för offentligt ägd konst." Sedan hänvisar man till motionen och säger att riksdagen delvis ska bifalla. Jag läser alltså inte det här riktigt lika starkt som Anne Ludvigsson gör. Det hindrar inte att vi tycker att det här är en intressant fråga. Det var också därför Kulturutredningen fick i uppdrag att pröva detta. Sedan beklagar jag att de inte hann med detta, vilket de också har framfört muntligen till oss.
När Anne Ludvigsson säger att det inte finns något engagemang förstår jag inte heller det, för i budgeten under innevarande år har den individuella visningsersättningen ökat med drygt 5 miljoner kronor och är nu uppe i ungefär 33 miljoner. Det är ungefär 3 000 konstnärer som får del av den här ersättningen, som naturligtvis varierar mellan 500 och upp till 40 000 kronor, som är ett tak. Men att säga att vi inte har gjort någonting anser jag är absolut fel.
Anf. 47 Anne Ludvigsson (S)
Herr talman! Ja, man kan kanske läsa med olika ögon, men nog anser jag att det var ett tydligt uppdrag från riksdagen till regeringen.
När det gäller förhandlingsrätten kan man ändå konstatera att ingenting har skett. Det tror jag att vi är helt överens om.
Jag störs lite av det som står i svaret om olika former av ersättningar som konstnärer får för utställningar och nedlagt jobb. När det handlar om visningsersättning, både den allmänna och den individuella, gäller det klockren ersättning. Det är en kompensation som utbetalas därför att man gjort en inskränkning i konstnärernas upphovsrätt. Jag hoppas att vi är överens om att det är just utifrån den anledningen som visningsersättningen finns.
Upphovsrätten avhandlas inte heller i utredningen, och det är också lite förvånande eftersom den får en allt större betydelse i kulturlivet.
Jag kan konstatera att det inte har hänt något. Inte har jag heller ännu fått något svar från ministern på om hon tänker genomföra det här uppdraget. En förhandlingsrätt för bildkonstnärer är, som jag sade, principiellt viktig, för det är deras rätt att ta betalt för den offentliga visningen av konstverk som just precis har inskränkts i lagen om upphovsrätt. Den individuella visningsersättningen och den allmänna visningsersättningen är en kompensation som jag tycker att den enskilde har rätt att påverka. Och som sagt var: Det är inte ett stöd - det är en ersättning.
Men för att komma in på de andra delarna av interpellationen: Vilka konkreta åtgärder kommer ministern att vidta för att möjliggöra för konstnärer att leva på sitt arbete genom att få skäliga ersättningar?
Ministern lyfter fram en breddad arbetsmarknad som en del. Då kan jag konstatera att bildkonstnärerna är en grupp som verkligen redan finns på en breddad arbetsmarknad. Man är i allra högsta grad också egenföretagare.
Min konkreta fråga till ministern är: Vilka insatser kommer ministern att genomföra för en breddad arbetsmarknad och ökad efterfrågan på konstnärliga verk och prestationer? Så uttrycks det nämligen i svaret. Ministern sade att vi kanske har samma grundläggande syn om att konstnären ska ha ersättning för nedlagt arbete men att vi har olika syn på vägen dit. Då undrar jag: Vilken syn har kulturministern på vägen mot att målsättningen ska uppfyllas? När får vi se resultat och praktisk politik?
Anf. 48 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Eftersom Anne Ludvigsson säger att ingenting har hänt får jag upprepa det jag sade i mitt tidigare svar, nämligen att ersättningen för individuell visning, det vill säga IV-ersättningen, under innevarande år har ökat från 28 till 33 miljoner, det vill säga med 5 miljoner. Anne Ludvigsson kan inte påstå att ingenting har hänt.
Jag ifrågasätter inte rätten till denna ersättning. I mitt förra inlägg sade jag att det är självklart att man ska få ersättning för sitt arbete. Det genomsyrar hela politiken, och det gäller naturligtvis även detta. Det är intressant att också pröva likheten med biblioteksersättningen, det vill säga förhandlingsrätten. Det var därför som jag också i mitt skriftliga svar angav att detta är en fråga som vi avser att återkomma i.
Fyra år är förvisso en lång tid, men det är också mycket som ska hinnas med. Vi är inte i mål än. Jag kan också konstatera att detta inte var någon fråga som Socialdemokraterna drev under den förra regeringsperioden. Det var en fråga som kom upp via Vänsterpartiet och som vi tyckte var intressant. Det var också därför vi anslöt oss till skrivningarna i kulturutskottet 2005.
Sedan kommer jag till frågan vad man ger. Det finns ett antal ersättningar som går till konstnärer. Visningsersättningen har vi talat om tidigare. Det finns annan ersättning, och det finns också det nya avtal som har förhandlats fram via Kulturrådet och konstnärsorganisationerna för konst och andra verk som museerna har del av, vilket man också från konstnärernas sida har drivit länge.
Det arbete som sker på andra håll är också viktigt. Jag kan med glädje konstatera hur Arbetsförmedlingen Kultur arbetar med den bildbank man bland annat har och med det uppsökande arbete som sker via exempelvis Arbetsförmedlingen Kultur. Många konstnärer har lagt in sina verk i bildbanken, och det är också många som söker kontakt via bildbanken, både inom och utom landet, vilket jag fick veta mer om och ta del av vid ett besök på Arbetsförmedlingen Kultur i början av året.
Naturligtvis är det viktigt att konstnärerna kan bredda sin arbetsmarknad. Naturligtvis är det så. Det är givetvis också betydelsefullt att människor har råd att köpa konst. Det här är en fråga som vi har diskuterat tidigare. Där är bland annat skattesänkningar väldigt betydelsefulla. Majoriteten av svenska folket har fått skattesänkningar på uppåt 1 000 kronor i månaden, och ibland betydligt mer än så. Ska man kunna ta del av konst är det naturligtvis också viktigt att man har möjlighet att köpa konst.
Det finns också ett viktigt arbete inom det som heter Kultur och hälsa, där konstnärerna spelar en viktig och växande roll på flera områden inom sjuk- och hälsovården. Det är ett arbete som bedrivs med forskning såväl på Karolinska Institutet som på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Jag tror att vi kommer att kunna vänta oss mycket mer därifrån.
Många konstnärer är också verksamma i skolorna - jag har mött flera av dem - med hjälp av de pengar som regeringen har satsat på Skapande skola. Bildkonstnärer går in, samarbetar med skolorna och väcker ett nytt intresse för bilden, och det ger naturligtvis också möjligheter för många konstnärer att få en mer stabil inkomst.
Anf. 49 Anne Ludvigsson (S)
Herr talman! Jag kan konstatera att jag inte har fått något konkret svar på när vi kan få konkreta förslag på hur den individuella visningsersättningen ska genomföras. Kommer det något förslag i höst? Det är min fråga.
På frågan om att bredda arbetsmarknaden återkommer ministern ständigt till skattesänkningar. Det är självklart att en del av svenska folket har fått så höga skattesänkningar att de har råd att köpa konst. Jag vet inte om det har märkts på bildkonstnärernas ekonomiska situation. Den stora delen av befolkningen har inte de möjligheterna. Med den finanskris som människor nu befinner sig i tror jag inte att detta löser konstnärernas problem på arbetsmarknaden och deras ekonomiska villkor.
Skapande skola återkommer ministern ständigt till. Dessa 50 miljoner ska lösa alla problem. Det är säkert välment, men det är mycket skrik för lite ull.
Orättvisorna ökar i samhället. Kulturarbetarnas arbetsförmedling visar på höjda arbetslöshetssiffror för kulturarbetarna.
Ministern har ett inlägg kvar. Jag hoppas att ministern kommer med ett konkret besked: Kommer det något i höst i kulturpropositionen eller budgetpropositionen? Det vore bra om kulturministern visade lite mer passion för kulturpolitiken. Jag är väldigt engagerad. Jag skulle också gärna vilja se mer framtidstro och ledarskap för en nationell kulturpolitik.
Jag vill avsluta med att önska ministern en riktigt skön sommar.
Anf. 50 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Även jag önskar självklart Anne Ludvigsson en mycket skön sommar. Jag kan däremot lova att min passion för kulturpolitiken inte kommer att ta semester. Förvisso får man en del kritik - det får man alltid som politiker, oavsett om man är i opposition eller i regeringsställning - men hittills har ingen beskyllt mig för att vara ointresserad av kulturfrågorna. Jag hoppas att jag inte missuppfattade Anne Ludvigsson där.
Jag har sagt att vi återkommer i höst: Exakt hur det förslaget kommer att utformas kan jag naturligtvis inte säga här i dag. Det är också något som bereds, jämte annat. Det vet Anne Ludvigsson, som har varit länge i politiken, mycket väl. Det är väl självklart att vi återkommer till skattesänkningar. De är betydelsefulla för människor, även om inte Anne Ludvigsson tror det. Så är det faktiskt. Det betyder väldigt mycket att få runt en tusenlapp mer kvar i plånboken när skatten är dragen.
Vi har en kris. Det vet vi alla. Men runt 90 procent av svenska folket har fortfarande jobb och mer pengar över. Det är också betydelsefullt för att man ska kunna ta del av kultur, antingen det handlar om att köpa en tavla att hänga på väggen hemma, om man vill gå mer på teater eller bio eller om man vill köpa böcker.
Jag har aldrig sagt att Skapande skola löser alla problem. Jag har bara sagt att det är viktigt och en tydlig signal också till skolan om att kulturen ska in i skolans ordinarie arbete. De 55 miljonerna - man kan diskutera om det är mycket eller lite - betyder väldigt mycket för dem som är aktiva på kulturens område. Det är pengar som går tillbaka till kulturen. Det är i sanning ett vinna-vinna-system.
Arbetslösheten har självklart ökat på det här området som på flera andra. Men på Kulturarbetsförmedlingen konstaterar man också förvisso en ökning vid årets slut, men arbetslösheten var ännu högre 2003. Med delar av regeringens arbete och en högkonjunktur sjönk arbetslösheten 2004, 2005, 2006 och 2007. Nu är den på väg upp igen, på det här området liksom på många andra. Men den var ännu högre 2002 och 2003, och då var det inte alliansen som satt i regeringsställning, utan det var bland andra det parti som Anne Ludvigsson representerar.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.