Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Åtgärder för grupper med svag anknytning till arbetsmarknaden

Interpellation 2008/09:219 av Högman, Berit (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-12-17
Anmäld
2008-12-17
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2009-01-15
Sista svarsdatum
2009-01-26
Besvarad
2009-01-27

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 17 december

Interpellation

2008/09:219 Åtgärder för grupper med svag anknytning till arbetsmarknaden

av Berit Högman (s)

till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)

Det finns över 700 000 visstidsanställda i Sverige, varav 400 000 är kvinnor. De finns främst inom vård och omsorg, handel samt hotell- och restaurangbranschen, och många har inte under hela sitt arbetsliv haft en varaktig anställning.

En miljon människor jobbar deltid. Av dessa jobbar 220 000 högst 19 timmar i veckan. Tre fjärdedelar är kvinnor och det är inom vård och omsorg, personliga tjänster, handel och utbildning som deltidsarbete är mest utbrett.

Just dessa grupper har tagit störst skada av regeringens försämringar i arbetslöshetsförsäkringen. En visstidsanställd med mellanliggande arbetslöshetsperioder har fått sin a-kassa rejält försämrad med regeringens regler. Detsamma gäller reglerna för deltidsanställningar där a-kassan riskerar att försämras om man tar ett deltidsarbete.

Är detta regeringens arbetslinje?

Mina frågor till statsrådet är:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att stärka arbetslinjen och tryggheten för dem med dålig förankring på arbetsmarknaden?

Vilket svar avser statsrådet att regeringen ska lämna till EU-kommissionen kring kommissionens ifrågasättande av de svenska reglerna för visstidsanställning i LAS?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2008/09:219, Åtgärder för grupper med svag anknytning till arbetsmarknaden

Interpellationsdebatt 2008/09:219

Webb-tv: Åtgärder för grupper med svag anknytning till arbetsmarknaden

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Sven Otto Littorin (M)
Anf. 46 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Berit Högman har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att stärka arbetslinjen och tryggheten för dem med dålig förankring på arbetsmarknaden. Berit Högman har också frågat mig vad regeringen avser att lämna för svar till EU-kommissionen vad gäller kommissionens ifrågasättande av de svenska reglerna för visstidsanställning i LAS. Berit Högman påtalar att en visstidsanställd med mellanliggande arbetslöshetsperioder har fått sin arbetslöshetsersättning försämrad. Det är förändringen som innebär att ersättningen beräknas på tolv månader i stället för sex månader som påverkar denna grupp. Med de tidigare reglerna kunde en person få full arbetslöshetsersättning efter ett säsongsarbete eller annat tillfälligt arbete. Enligt min mening gynnar det inte arbetslinjen utan ökar i stället risken för att människor ska hamna i en rundgång mellan tillfälliga arbeten och arbetslöshetsersättning. Deltidsbegränsningen leder inte, som Berit Högman påstår, till att arbetslöshetsersättningen försämras för den som tar ett deltidsarbete. Om den som är helt arbetslös vill pröva ett deltidsarbete för att se om det leder till det heltidsarbete han eller hon vill ha kan 75 ersättningsdagar användas som utfyllnad till inkomsterna från deltidsarbetet. För en person som arbetar 75 procent innebär detta att han eller hon kan arbeta deltid i över ett år och samtidigt få ersättning från arbetslöshetskassan. När deltidsdagarna är förbrukade kan personen återigen söka arbete på heltid och får då samma ersättning som om han eller hon inte hade tagit deltidsarbetet. Tidigare kunde deltidsarbetslösa få arbetslöshetsersättning som utfyllnad under många år, vilket gjorde att de riskerade att fastna i ofrivillig deltidsarbetslöshet. Berit Högman anser att förändringarna i arbetslöshetsersättningen drabbar människor med svag anknytning till arbetsmarknaden. Men förändringarna syftar tvärtom till att förhindra att människor fastnar i en svag position på arbetsmarknaden och till att det ska vara lönsamt att arbeta. Det är innebörden i arbetslinjen för den här regeringen. När det gäller Berit Högmans andra fråga svarade regeringen i maj EU-kommissionen på ett antal frågor avseende den svenska regleringen av tidsbegränsade anställningar och hur de förhåller sig till det så kallade visstidsdirektivet. Kommissionen återkom i slutet av förra året med några kompletterande frågor som ska besvaras i början av mars 2009. Ett svar bereds för närvarande. Jag vill inte föregripa svaret till kommissionen, men vår utgångspunkt är fortfarande densamma som i våras: att den kombination av tidsgränser och objektiva skäl som finns i lagen (1982:80) om anställningsskydd avseende tidsbegränsade anställningar är tillräckliga åtgärder för att motverka missbruk av upprepade visstidsanställningar. De arbetsrättsliga reglerna i Sverige ger enligt regeringens mening goda förutsättningar för att kombinera trygga förhållanden på arbetsmarknaden med en hög sysselsättningsnivå. En central del av regeringens politik är att bryta utanförskapet och skapa fler arbeten. Regeringens utgångspunkt är att en förenkling av lagstiftningen och färre restriktioner för tidsbegränsad anställning på det sätt som genomförts kommer att underlätta rekrytering och nyanställning och därmed bidra till att fler arbetstillfällen skapas. Jag vill avslutningsvis påminna om att det går att göra avsteg från lagens regler om visstidsanställningar genom kollektivavtal, och jag utgår ifrån att parterna om avsteg görs inte bryter mot visstidsdirektivet.
Berit Högman (S)
Anf. 47 Berit Högman (S)
Fru talman! Jag tackar för svaret på min interpellation som berör dels visstidsanställningar i stort, dels lagstiftningen i förhållande till EG-rätten som TCO särskilt har uppmärksammat. Andelen tillfälligt anställda har ökat från 10 till 17 procent sedan 1990. I åldersgruppen upp till 24 år är det faktiskt 57 procent som har en tillfällig anställning. För många ungdomar är det en utopi att få ett fast jobb. Det känns åtminstone så. Andra som drabbas hårt av detta är kvinnor och människor med utländsk bakgrund. LO-yrkena är kraftigt överrepresenterade. Visstidsanställningar innebär sämre löneutveckling, mindre möjlighet till utbildning, lägre sjuk- och arbetslöshetsersättning och lägre pensioner, vilket leder till ytterligare ekonomiska orättvisor, såväl nu som i framtiden, mellan kvinnor och män. Visstidsanställningar innebär också ofta mindre inflytande på jobbet och sämre stöd av chefer. Arbetsplatser blir tystare, arbetsmiljön blir sämre och arbetstillfredsställelsen hos den enskilde blir mycket mindre. Dessutom bidrar den svaga kopplingen till arbetsmarknaden till en försvagning av etableringen i samhället, särskilt för de unga. Det är omöjligt att få lån till en bostad, till en bil eller till någonting annat som handlar om att fast etablera sig. Som lagen nu har utformats av den borgerliga regeringen kan fler korta anställningar staplas på varandra under mycket lång tid. Regeringen bestrider inte TCO:s påstående att det faktiskt går att ha tillfälliga anställningar fyra till fem år. Det är också det som anmälan till EU-kommissionen gäller. Då säger arbetsmarknadsministern att det är så bra eftersom det blir fler jobb. Hur kan vi se det i dag? Långtidsarbetslösheten har bitit sig fast. Sanningen är att med Moderaternas definition av U-ordet, utanförskapet, har utanförskapet faktiskt ökat i det här landet med 4 600 personer. 96 000 människor varslades förra året. Det debatterar vi mycket, men inget om de visstidsanställda som kanske får gå till och med på dagen. Det syns ännu inte i statistiken. Vi vet inte hur många de är, bara att de är väldigt många. För mig rimmar detta väldigt dåligt med en arbetslinje. Det är om inte en lögn så åtminstone en väldigt förskönad bild av visstidsanställningen som arbetsmarknadsministern ger. Jag kan ta Börje som exempel. Han får ett vikariat på sex månader i Norge som byggnadsarbetare. Det är ganska bra betalt - 21 000 kronor i månaden. Han kommer hem, blir arbetslös och söker a-kassa. I arbetsmarknadsministerns system får han drygt 8 000 kronor att leva på. I det förra systemet fick han dubbelt så mycket - 16 000 kronor. Jag kan även ta Lotta som exempel. Hon jobbar halvtid med en lön på 11 000 kronor i månaden. Men hon har barn, och hon vårdar ibland sjukt barn och är ibland sjuk själv - i snitt tre dagar i månaden. Lotta blir uppsagd från sitt jobb. Vad händer? Med dagens system får Lotta ingen ersättning alls eftersom hon inte uppfyller arbetsvillkoret. I det gamla systemet hade Lotta i alla fall 8 800 kronor att leva på och kunde lägga kraft på att söka jobb. Nu får Lotta lägga kraft på att överleva. Detta kan omöjligt vara en arbetslinje. Detta är en bidragslinje därför att det tvingar människor att söka försörjningsstöd. Då blir frågan: Var finns arbetslinjen i Moderaternas arbetsmarknadspolitik i dag?
Sven Otto Littorin (M)
Anf. 48 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Den finns i utvecklingen under de senaste åren. Jag delar Berit Högmans bild av de nackdelar med visstidsanställningar som går att se. Det är självklart så att en fast anställning är att föredra. Det ger utrymme för precis det som Berit Högman talar om - delaktighet, uppmärksamhet och utbildning som en bra arbetsgivare ger sina medarbetare. Samtidigt kan det vara en bra inkörsport med en visstidsanställning om man därigenom får det lättare att så småningom kunna ta ett fast heltidsarbete. När man tittar lite grann på statistiken märker man att det i huvudsak är de fasta anställningarna som har ökat i antal under de senaste åren. I jämförelse med det fjärde kvartalet 2006 var antalet fast anställda personer drygt 160 000 fler det fjärde kvartalet 2008. De fasta anställningarna ökade med 160 000 personer under de första två åren av denna mandatperiod. Samtidigt har det under framför allt 2008 skett en tydlig minskning av antalet tidsbegränsade anställda. Det var fjärde kvartalet 2008 drygt 70 000 färre tidsbegränsade anställningar jämfört med fjärde kvartalet 2007. Det är en väldigt kraftig nedgång av antalet visstidsanställda och en kraftig ökning av antalet fast anställda. Det är väldigt glädjande. När det gäller deltidsbegränsningarna i a-kassan och liknande som delvis också berörs i denna interpellation är min kritik mot det gamla systemet att det var ett sätt för arbetsgivare att skyffla över kostnaderna för oförmågan hos många arbetsgivare att erbjuda heltidstjänster till dem som vill ha det på de enskilda och på skattebetalarna när man hade ett system där man i extremfallet kunde deltidsstämpla i upp till 18 år. Vi har debatterat detta flera gånger i olika debatter i kammaren. Det fanns goda exempel på framför allt offentliga arbetsgivare. Det är också intressant därför att när det gäller tidsbegränsade anställningar pekar Berit Högman på ett tydligt problem. Det är ungefär sex av tio kvinnor med tidsbegränsade anställningar som jobbar i offentlig sektor. Det är samma problematik när det gäller deltidsarbete, nämligen att det är kommunerna som i de allra flesta fall är de största arbetsgivarna. Varför kommunerna, med i många fall flera tusen anställda, har en oförmåga att erbjuda heltidsanställningar eller fasta anställningar till dem som vill tycker jag är oerhört märkligt. Den frågan bör man ställa till kommunerna. Det har vi debatterat många gånger förut. Det finns goda exempel. Nynäshamn, som är en socialdemokratiskt styrd kommun, erbjuder heltidsanställningar till sina medarbetare. Linköping, som är en borgerligt styrd kommun, gör samma sak. Det finns alltså olika vägar att gå. Tydligt var att den gamla vägen, den socialdemokratiska vägen, inte ledde till det heltids- och fastanställningsnirvana som Berit Högman efterlyser.
Berit Högman (S)
Anf. 49 Berit Högman (S)
Fru talman! Det finns naturligtvis alltid mer att göra. Men frågan är: Vad gör den här regeringen? En väldigt enkel åtgärd för att åstadkomma fler fasta jobb och fler heltidsjobb i kommuner och landsting är att höja statsbidragen för att säkerställa att kommuner och landsting inte behöver göra sig av med folk. Det vore en oerhört enkel åtgärd för regeringen att vidta. Sedan är frågan: Vad är så småningom? Är det fyra år? Är det att man ska ha visstidsanställningar i den ena anställningsformen efter den andra i fyra år utan att erbjudas en fast anställning? Det finns ett enkelt sätt för regeringen att åstadkomma en lagstiftning som stämmer överens med EG-rätten beträffande visstids- och provanställningar, nämligen att införa en takregel som uttrycker att om man haft en visstids- eller provanställning i tre år under en femårsperiod ska den sista anställningen med automatik gå över i fast anställning, precis som vikariat och allmän visstidsanställning gör. Det finns inte någonting som säger att arbetsgivaren är skyldig att objektivt beskriva varför han eller hon väljer att visstidsanställa. Det är ju det som är resultatet. När ungdomsarbetslösheten har stigit och när mängden långtidsarbetslösa ungdomar har ökat utnyttjar man ungdomarna på arbetsmarknaden genom att erbjuda visstidsanställning, inte fast anställning. Regeringen kan naturligtvis göra mycket mer, vilket EU-kommissionen har uppmärksammat. Om EU-kommissionen hade varit nöjd med regeringens tidigare svar skulle EU-kommissionen inte ha skickat det senaste brevet och ställt ytterligare frågor. Dessutom har regeringen valt att be om uppskov med svaret, om att få svara senare än som ursprungligen var tänkt. Ni i regeringen erkänner ju själva att det faktiskt är fråga om en förlängning, att man nu i upp till fyra år och kanske ännu längre i stället för, som det var tidigare, i tre år kan få ha en visstidsanställning utan att sedan få fast anställning. Det skulle vara väldigt enkelt att åtgärda det där. Därför blir min fråga om statsrådet är beredd att till EU-kommissionen säga att ni ser över den här regeln och föreslår en lagändring efter - som i alla fall för andra regeringar är brukligt - en vanlig utredning och en remissomgång.
Sven Otto Littorin (M)
Anf. 50 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Det är möjligen att lite grann slåss med väderkvarnar när andemeningen i interpellationen är att man utgår från att det har blivit så mycket värre och när jag precis berättat att det har blivit så mycket bättre - att antalet fasta anställningar och heltidsanställningarna har ökat mycket kraftigt. Icke desto mindre: I det svar som vi skrev till kommissionen konstaterar vi naturligtvis bara att det, om risken finns att det blir så som Berit Högman är orolig för att det ska bli, på nytt finns - det står i propositionen om de tidsbegränsade anställningarna - anledning att överväga frågan om en yttersta gräns. Det där finns alltså redan i den proposition som låg till grund för den lag som reglerar de allmänna visstidsanställningarna.
Berit Högman (S)
Anf. 51 Berit Högman (S)
Fru talman! Då finns det ju all anledning att sätta i gång jobbet och överväga frågan. Det kan inte vara tillfredsställande att 57 procent av de unga människor som är under 24 år har visstidsanställning. Statsrådet och jag är överens om att det är djupt otillfredsställande att det finns så många visstids- och deltidsanställningar både i offentlig sektor och i handels- och servicenäringarna - för att ta några exempel. Regeringen skulle - även arbetsmarknadsministern om han hade viljan - kunna komma med fler stimulansåtgärder och se på olika idéer om hur man skulle kunna jobba med detta för att stimulera fram fler heltider. Men med den ekonomi som kommuner och landsting nu har framför sig kommer det att bli precis tvärtom i offentliga sektorn, det vill säga att ännu färre får en möjlighet till jobb. Sveriges värdskap i EU närmar sig. Sverige har varit ett land som under lång tid varit känt för att ha ordning och reda på arbetsmarknaden. Kollektivavtalen har vi talat om. Men nu ser vi hur regeringen på punkt efter punkt, trots en läpparnas bekännelse om att kollektivavtal är bra, lägger fram förslag om att de inte behöver följas när det gäller nystartsjobben. Möjligtvis kan de berörda få lön efter kollektivavtal, men de behöver rakt ingen försäkring. Jag tycker att det ligger en hel del i det som Patrik Björck tidigare var inne på - synen på de arbetslösa och på de människor som har en svag anknytning till arbetsmarknaden. Dit hör också de tillfälligt anställda. Det är ledsamt att se att statsrådet har en så statisk inställning i frågan. Detta beklagar jag. Jag hoppas att TCO däremot har framgång i sitt arbete i brevväxlingen med EU-kommissionen.
Sven Otto Littorin (M)
Anf. 52 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Vänta nu! Lagen om anställningsskydd är dispositiv. Det innebär just att man kommer ifrån, att man kan förhandla bort, de här reglerna i olika kollektivavtal. Därmed finns inte det problemet när man har kollektivavtal, utan det gäller i så fall just när man inte har kollektivavtal. Det borde alltså vara ett argument för att kräva det. Andelen visstidsanställningar i sig är inte problemet i just diskussionen om de 57 procenten. Problemet är i stället om man så att säga i omfattning staplar visstidsanställningar, vikariat och annat på varandra så att det blir väldigt långa tider med icke fasta anställningar. Det är alltså inte andelen i sig utan staplingen som är problemet. En sak som Berit Högman valde att inte nämna är att vi har skärpt reglerna när det gäller kraven på att erbjuda fast anställning vid olika vikariat. Där har vi faktiskt skärpt reglerna i förhållande till det gamla regelverk som Socialdemokraterna införde. Samtidigt måste man självklart, tycker också jag, se detta i relation till utvecklingen på arbetsmarknaden. Om det är så att det är de fasta heltidsanställningarna som står för en förkrossande majoritet av alla de nya jobb som tillkommit under de senaste två åren är det naturligtvis en bra utgångspunkt. Jag vidhåller att vi, om vi kan leda i bevis att det förekommer ett stort antal staplingar på varandra, naturligtvis kommer att vara beredda att titta på det. Men i dagsläget finns inte den typen av bevis.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.