Stimulering av EU-debatten
Interpellation 2006/07:61 av Andnor, Berit (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-11-10
- Anmäld
- 2006-11-10
- Besvarad
- 2006-11-23
- Sista svarsdatum
- 2006-11-24
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 10 november
Interpellation
2006/07:61 Stimulering av EU-debatten
av Berit Andnor (s)
till statsrådet Cecilia Malmström (fp)
Sverige som nation har i samband med Europeiska rådets möte i Bryssel den 16@17 juni 2005 åtagit sig att aktivt verka för att stimulera en bred debatt om EU:s verksamhet. Detta arbete har hittills till stor del skötts inom ramen för kommittén för EU-debatt.
Efter att Cecilia Malmström blev utnämnd till statsråd med ansvar för EU-frågor har ett antal uttalanden gjorts av statsrådet kring vikten av en bred EU-debatt bland allmänheten och att kunskapen kring EU måste öka. Detta är lovvärt.
De konkreta förslag som finns i budgeten pekar dock i rakt motsatt riktning. Alla medel till kommittén för EU-debatt tas bort och kommittén läggs ned. Kommittén har genom sin verksamhet sett till att många föreningar och organisationer på lokal nivå kunnat hålla debatten om EU bred och levande i hela landet.
Att lägga ned kommittén nu är dessutom särskilt olyckligt då frågan om EU:s konstitutionella fördrag snart kommer att återkomma i en eller annan form. Kring detta måste en bred och genomgripande debatt föras.
Jag vill därför fråga statsrådet hur hon avser att stimulera Europadebatten under mandatperioden.
Debatt
(13 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:61
Webb-tv: Stimulering av EU-debatten
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:26 Torsdagen den 23 novemberProtokoll 2006/07:26 13 § Svar på interpellation 2006/07:61 om stimulering av EU-debatten
Protokoll från debatten
Anf. 144 Cecilia Malmström (Fp)
Fru talman! Berit Andnor har frågat mig hur jag avser att stimulera Europadebatten. Jag tackar för frågan och vill svara så här.
Regeringen ska vara en aktiv part i debatten om Europasamarbetet. Det är ett ansvar som ligger särskilt på mig som Europaminister men även på övriga ministrar, eftersom EU-perspektivet är framträdande på samtliga departements ansvarsområden. Att regeringen består av fyra partier som samtliga stöder idén om ett starkt EU där Sverige spelar en aktiv och viktig roll ger de bästa förutsättningar för att vara pådrivande i EU-debatten.
Berit Andnor konstaterar i sin interpellation att "detta arbete hittills till stor del skötts inom ramen för Kommittén för EU-debatt". Jag anser att en regerings ansvar är större än att tillsätta en statlig kommitté för att "skapa debatt". En regering måste ha visioner och våga driva opinion. Det gäller i EU-frågor precis som i alla andra politiska frågor. En regering har också skyldighet att lyssna och ta till sig de synpunkter som förs fram i debatten. Och det ska den nya regeringen göra. Att en särskild EU-minister ingår i regeringen är ett uttryck för detta.
En medborgerlig eller politisk debatt kan inte "skapas", vare sig genom statliga budgetmedel eller genom inrättande av nya myndigheter. Frågor som berör människor debatteras i det offentliga rummet för att det finns ett självklart behov av att så sker. Det är en vital del av det medborgerliga samtalet i en demokrati som Sverige. Olika debatter förs inte därför att staten säger att den ena eller andra frågan ska debatteras under en viss period.
EU-frågor ska heller inte ses som en separat debatt. EU-aspekten och principiella frågor som subsidiaritet, graden av integration och så vidare kommer till uttryck i enskilda frågor på olika politikområden. Utvecklingen av den inre marknaden, EU:s globala roll för fred och säkerhet, miljöfrågor och så vidare är ämnen som vi debatterar dagligen bland annat utifrån ett EU-perspektiv. Den debatten ska fortsätta och intensifieras.
Ansvaret för att vi får en bred, aktiv och mångfasetterad EU-debatt är på så sätt delat. Andra partier, organisationer, samhällsdebattörer med flera behöver delta för att detta ska uppnås.
En särskild uppgift för den offentliga förvaltningen ligger dock i att sakligt informera om det arbete som pågår i EU. Svenska institutet för europapolitiska studier, Sieps, och riksdagens EU-upplysning är till exempel organ som har till uppgift att bedriva och förmedla objektiv forskning och information.
Anf. 145 Berit Andnor (S)
Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Jag är fortfarande inte riktig klar över vad statsrådet menar. Det är sällan en sådan konkret fråga som är ställd har fått ett svar som är så totalt befriat från konkret innehåll som det svar jag precis har tagit emot.
I stället innehåller svaret en hel mängd exempel på vad statsrådet inte vill göra för att stimulera debatten. Det ska inte ske i form av en kommitté. Det ska inte ske genom att se EU-frågor som en separat debatt. Ansvaret ligger inte bara på ett enskilt statsråd, och debatten stimuleras inte bara för att staten säger så.
Jag tycker att det påminner om när man frågar sina barn om vad de vill ha till middag och får det uttömmande svaret: inte pölsa. Nog borde ett ansvarigt statsråd som "stöder idén om ett starkt EU där Sverige spelar en aktiv och viktig roll" kunna prestera lite mer än ett inte-pölsa-svar.
Faktum är att det sätt att stimulera debatten som riksdagen hittills har valt är genom Kommittén för EU-debatt. Det är inte samma sak som att kommendera fram en debatt uppifrån. Det är en väldigt viktig uppgift som kommittén har kunnat utföra genom att ge bidrag till lokalt föreningsliv, organisationer och skolor för att ordna debatter och olika typer av aktiviteter för att just stimulera debatten lokalt.
Enbart från juli till september i år hölls ett femtiotal seminarier runtom i landet med stöd från kommittén. Det har genomförts 1 700 aktiviteter om EU under den tid som kommittén har funnits och 450 projekt, och 10 600 elever har berörts.
Jag skulle kunna fortsätta uppräkningen. Det finns mycket att läsa om vad kommittén har gjort. Nu väljer regeringen att ta bort möjligheten och ersätta det med, ja, vad, Cecilia Malmström? Du är fortfarande svaret skyldig.
Jag fortsätter att citera ur svaret: "En regering måste ha visioner och våga driva opinion." Det är klart att vi är överens om det. En regerings ambitioner måste självfallet vara större än att tillsätta en kommitté. Men min fråga är hur arbetet ska gå till.
Det kan väl ändå inte vara så att ett ansvarigt statsråd tror att det arbete som hittills utförts av lokalt förankrade organisationer ska tas över av regeringen som ska åka runtom i Sverige och driva opinion. För mig låter det lite mer som statlig propaganda än att stimulera en debatt.
Det är faktiskt ett uttryck för ett elitistiskt, mycket snävt synsätt med mycket bristande verklighetsförankring. Även om man skulle skicka ut samtliga statsråd, alla 22, ett par gånger per år kan inte det jämföras med en situation där elever, lärare, organisationer, föreningar och alla deras medlemmar deltar i olika lokala aktiviteter och diskussioner. Det kan naturligtvis aldrig ersätta ett möte som hålls i aulan i skolan i Östersund eller ett PRO-möte i Kalmar.
Det behövs ett riktigt svar på frågan hur EU-debatten ska stimuleras när det nuvarande sättet nu tas bort. Hur ska detta ske, Cecilia Malmström? Ett svar som statsrådet just har gett är en vision klädd i konkreta förslag. Det är mycket bättre än att försöka räkna ut alla sätt som man inte vill genomföra debatten på.
Vad tänker Cecilia Malmström göra? Vad tänker regeringen göra för att stimulera debatten? Jag tycker att det är mycket märkligt att läsa att det enbart är Cecilia Malmström som ska ta hand om debatten.
Anf. 146 Cecilia Malmström (Fp)
Fru talman! Jag vill tacka dig, Berit Andnor, för att du har tagit upp den här debatten. Den är väldigt viktig, och vi kommer säkert att återkomma till den. Med all respekt för kammaren tror jag nog att det har levererats mer innehållslösa svar än så här genom historien.
Det jag vill ge uttryck för är en principiell inställning. EU-debatten ska föras överallt av alla inblandade. Jag återkommer till det. Men man ska inte skapa en kommitté som ett slags alibi för att föra den i stället för att politiskt ansvariga ska gå i bräschen för att föra den.
EU-debatten i det här landet skriker efter ledarskap. Jag har varit ute i hundratals skolor och pratat med studenter, och jag kommer att fortsätta att göra det. Jag har varit på hundratals föreningar, PRO-föreningar och andra, arbetsplatser och så vidare där man vill diskutera EU-frågor. Den debatten finns och frodas. Nästan varje gång frågar man: Varför är det ingen politiker som någonsin pratar om EU? EU lyste med sin frånvaro i valrörelsen. Den förra regeringen har inte mycket att slå sig för bröstet för när det gäller att diskutera EU-frågor - det tyckte man att den här kommittén för EU-debatt skulle göra.
Det handlar om att se till att stimulera, för vår del genom att politiker på alla nivåer deltar tillsammans med oppositionen, lokala och regionala politiker, föreningslivet, skolor och så vidare för att stimulera en debatt och få i gång den. Men den stimuleras inte av att det finns en statlig kommitté som delar ut pengar. Vi kan diskutera miljöfrågor runtomkring i hela landet. Det gör man ändå om det är angeläget, inte för att det finns en statlig kommitté som delar ut pengar.
Det är det principiella uttryck som jag ville förmedla med det här svaret.
Regeringen kommer att resa runt. Jag kommer att resa runt. Vi kommer att inleda samarbete med skolor och föreningar. Det ges ett ökat stöd till folkbildningen under det kommande året, och där har studieförbunden en jätteviktig uppgift. Det finns en mängd olika föreningar och andra som också har en viktig uppgift. Men om de inte ser att EU-frågorna genomsyrar den dagliga politiken, om inte alla ministrar talar om EU-politik på ett naturligt sätt - inom miljöpolitiken, inom brottsbekämpningen, inom den inre marknaden, inom folkhälsopolitiken och inom jordbrukspolitiken, som vi gjorde tidigare här under frågestunden - finns det ingen möjlighet att få avtryck för den debatten. Det är det som det handlar om, och det är där vi är så kritiska mot den förra regeringen.
Anf. 147 Berit Andnor (S)
Fru talman! Med det här sättet att resonera på, som Cecilia Malmström ger uttryck för - jag tolkar det som regeringens hållning - kan man säga att vi egentligen inte skulle behöva något partistöd. Föreningsbidrag, vad ska vi med det till? Det behöver vi väl inte heller då. Vi behöver kanske inga pengar till folkomröstningskampanjer som vi har haft tidigare när det gällt just de här frågorna om EU. Det är väl onödigt. Det här sättet att resonera på tycker jag är mycket märkligt.
För att stimulera till en bred och öppen debatt i hela samhället på många olika nivåer räcker det uppenbarligen med att Cecilia Malmström är statsråd för EU-frågor. Det är ju det Cecilia Malmström står här och säger. Det är därför jag hävdar med bestämdhet att detta är ett mycket märkligt synsätt.
Vi socialdemokrater delar inte det här synsättet. Vi tycker att det är väldigt viktigt att så många som möjligt deltar i den här debatten. Det är ett koncept som vi har valt. Vi har gjort det tillsammans med övriga partier här i riksdagen tidigare därför att vi har velat stimulera debatten i hela samhället. Vi anser att kommittén ska fortsätta sitt arbete. Den kommer att behövas än mer framöver.
Cecilia Malmström underlåter också att redogöra för grunderna för kommittén. Den började i samband med att vi skulle genomföra regeringskonferensen om konventionen. Sedan åtog vi oss i samband med ett rådsmöte att tillsammans med alla andra länder bedriva just ett arbete på det sätt som vi har organiserat det i Sverige för att stimulera en debatt kring det här. Under reflexionsfasen åtog vi oss att göra på det här sättet. Nu vet vi att diskussionen kring konventionen kanske kommer i gång i slutet på nästa halvår, och då finns det väl ännu större anledning att se till att så många som möjligt kan vara med i den här debatten, just för att öka kunskapen, intresset och engagemanget.
Men i stället blir det ingenting. Det finns inga idéer om hur den borgerliga regeringen tänker föra den här debatten.
Cecilia Malmström tycker att "en regering måste ha visioner och våga driva opinion". Frågan är bara: Vad är det för vision som den borgerliga regeringen har när det gäller EU-samarbetet? Hur vill man stimulera debatten? Om det här finns det uppenbarligen inga idéer alls. Det är bara att lägga ned kommittén och ta bort alla pengar - det som har gjort det möjligt för så många föreningar, organisationer och elever att delta i debatten.
Det är ju inte bara att dela ut pengar, Cecilia Malmström, utan det är just att få till alla dessa olika aktiviteter som är själva syftet med att ha denna kommitté. Jag tycker att det är mycket märkligt. Det handlar om att ge viktiga förutsättningar för så många som möjligt att delta i den här debatten.
Inte en krona - var det en medveten handling, Cecilia Malmström, eller blev det bara på det här sättet? Är detta verkligen genomtänkt?
Det är mycket märkligt att det som har funnits och fungerat väl tas bort i en situation där vi kan förvänta oss att vi kommer att få en bred debatt. Det fråntar ju inte statsråden, oss som är i denna kammare och övriga politiker att inom de sakpolitiska områdena ständigt föra in ett EU-perspektiv, absolut inte. Jag tycker att det är lika viktigt som det Cecilia Malmström ger uttryck för.
Men för att nå ut väldigt brett räcker det inte med att Cecilia Malmström ska fara land och rike runt. Det går aldrig att ersätta alla de olika aktiviteter som man har kunnat genomföra. Nu tas den möjligheten bort. Var det genomtänkt? Vad tänker ni göra? Berätta hur regeringen tänker agera!
Anf. 148 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! Cecilia Malmström representerar Folkpartiet. Det är ingen stor folkrörelse, även om namnet är Folkpartiet. Det är kanske skälet till att Cecilia Malmström har så liten förståelse för folkrörelsernas situation och folkrörelsernas arbete. Det är faktiskt folkrörelserna som i mycket stor utsträckning bär upp vår demokrati. Folkrörelserna behöver uppmuntran och stöd, inte hugg och slag och indragna bidrag.
Det senare är Cecilia Malmströms bidrag till EU-politiken, att rycka undan den stimulans och det stöd som många folkrörelser, folkhögskolor, studieförbund, fackliga organisationer och många andra har fått under senare år för att kunna delta i EU-debatten. Men jag förstår att Folkpartiet, som inte är något folkrörelseparti, inte känner något som helst engagemang för folkrörelserna.
Nu ska Cecilia Malmström åka runt som en egen propagandaminister och ersätta folkrörelserna i fortsättningen. Cecilia Malmström är ingen folkrörelse, hur gärna hon själv än skulle vilja definiera sig som folkrörelse. Det är lite pinsamt att Cecilia Malmström tror att hon kan bli den nya folkrörelsen för EU-information, i jämförelse med de tusentals organisationer som i dag är engagerade och som inte längre ska få det här stödet av staten för att kunna driva EU-politik.
Det är märkligt att de få pengar som Cecilia Malmström hade kunnat förfoga över förlorade hon i den första budgetdebatten internt i regeringen. Det är inte mycket pengar som EU-kommittén har haft - 10-15 miljoner kronor har spenderats på det här området - och man kan naturligtvis alltid diskutera om det borde ha varit mer. Men det är lite pinsamt att Cecilia Malmström förlorade hela potten i den första budgetförhandlingen och att ingenting blev kvar till EU-informationen.
Nu ska Cecilia Malmström fara runt som en megafon eller propagandaminister och säga att vi vill ha debatt, debatt, debatt. Ja, det blir väl inte mycket mer än Cecilias Malmströms något entoniga budskap ute i de parlamentariska församlingarna om det är det som kommuner och landsting ska låta sig nöja med i fortsättningen.
Sverige behöver detta inför de stora avgöranden som sker före EU-parlamentsvalet 2009, förhoppningsvis ett nytt fördrag, och sedan behöver vi få till stånd en rejäl folklig förankring i Sverige också. Vi behöver ett stöd för den EU-informationen, inte begränsa EU-informationen.
Jag förstår inte vad de människor som helhjärtat engagerat sig i EU-debatten har gjort för fel, Cecilia Malmström, eftersom man uppenbarligen inte fick någon form av stöd från den nya regeringen. De förtjänar i stället att huggas på, att få anslag indragna, att ersättas av en EU-propagandaminister som ska ta över folkrörelsen.
Nej, Cecilia Malmström kommer aldrig att bli en folkrörelse. Därför kan vi konstatera att det är munväder som är det liberala partiets främsta kännetecken.
Jag tycker att det är viktigt att vi seriöst pratar om att vi under flera års tid har haft en allmän politisk enighet mellan partierna om behovet av Kommittén för EU-debatt. I Kommittén för EU-debatt har alla politiska partier varit med och tyckt att det varit bra att vi kunnat ge stöd till de olika folkrörelserna och föreningarna ute på fältet. Men uppenbarligen tycker Cecilia Malmström någonting helt annat, eller också har regeringen kört över henne i den här frågan.
Nu säger Cecilia Malmström att hon har varit ute hos massor av föreningar, bland annat PRO-föreningar. Det skulle vara intressant att höra vilken PRO-förening Cecilia Malmström har varit hos, var, när och hur diskussionen var. Det är väl inte så många föreningar som i fortsättningen med tacksamhet kommer att bjuda in Cecilia Malmström och säga: Tack, kom gärna till vårt möte, och tack för att vi inte längre får några pengar för att driva vår informationsverksamhet. Det skulle vara intressant att höra med vilken glädje som PRO-föreningen tog emot Cecilia Malmström, med tanke på det väldigt dystra budskap hon har att ge till olika föreningar i fortsättningen.
Anf. 149 Cecilia Malmström (Fp)
Fru talman! Jag har aldrig gjort anspråk på att vara en folkrörelse. Men det är intressant att höra Bosse Ringholm, som kanske ser sig själv som en folkrörelse, med tanke på hans aktivitet i de här frågorna tidigare mandatperiod.
Det är lite märkligt att både Berit Andnor och Bosse Ringholm, som är före detta statsråd, verkar förneka det faktum att ni också hade tänkt lägga ned kommittén. Man kan läsa i direktiven som den förra socialdemokratiska regeringen har skrivit. Det står: Kommitténs mandat ska slutredovisas den sista december 2006.
Ni hade inte heller i ert utkast till budgetproposition budgeterat för några pengar till Kommittén för EU-debatt. Den borgerliga regeringen har bara fortsatt precis på det sätt som ni också hade tänkt förfara. Det är ingen debatt jag har förlorat. Det är ingen fajt vi har tagit. Vi har fortsatt där vi tydligen var överens. Det verkar ni ha glömt bort just nu, eller så visste ni inte om att detta pågick i den regering där ni satt.
Det jag försöker säga är att det finns en massa människor runtom i det här landet som tycker att det är spännande och trevligt att diskutera EU-frågor. Många av dem organiserar seminarier, festivaler, temakvällar och så vidare. Och de gör det utan en enda spänn från staten eller kommunen. De gör det för att det är roligt. De gör det för att de vill diskutera frågor. De kommer att fortsätta att göra det.
Det är inte så att all debatt plötsligt kommer att dö ut bara för att det inte finns en kommitté för EU-debatt. De har gjort ett duktigt jobb. Jag har varit med på många av deras saker. Jag vill tacka kommittén för det arbete som den har genomfört. Men debatten ska naturligtvis fortsätta, inte genom att jag tågar runt som en enmansshow. Jag kommer att göra mitt; jag har ett stort ansvar för detta. Men det är en regering där alla partier tror på EU-samarbetet, som är aktiv, som bejakar det, som vill att Sverige ska delta och som inte hämmas av den förra regeringens interna splittring och två stödpartier som ville att Sverige skulle gå ur.
Vi kan föra in EU-frågorna på ett naturligt sätt i vardagspolitiken. Jag tror att vi under de här sju veckorna har varit mer i Bryssel än den förra regeringen under fyra år. Jag tror att vi har pratat mer om EU än vad ni gjorde på flera månader därför att vi tycker att det här är spännande. Vi tycker att det är kul. Och det som den högsta politiska ledningen gör strömmar ned till politiker på alla nivåer. Det sprider sig sedan i samhället där folk känner: EU-frågorna är inte någonting som man pratar om lite grann på söndagar, utan det är en naturlig del, precis som miljöpolitiken, precis som den globala politiken och så vidare.
Man behöver inte speciella pengar för att stimulera en sådan debatt. Man behöver ledarskap, Berit Andnor och Bosse Ringholm.
Anf. 150 Berit Andnor (S)
Fru talman! Jag kan konstatera att det svar som jag har fått är en besvikelse. Det är mycket märkligt. När Cecilia Malmström sedan fortsätter att lägga ut texten blir jag ännu mer bekymrad. Det här är, tycker jag, en oerhört naiv och verklighetsfrämmande attityd. Det ordnas seminarier ute. Det ordnas aktiviteter ute. Ja, det gör det. Många gånger sker det tack vare att man har fått den här ekonomiska möjligheten att genomföra det. Alla som har arbetat i lokalt föreningsliv vet att det många gånger är avgörande att man får det där lilla stimulansbidraget för att man ska kunna genomföra det här.
Det är en total frånvaro av förslag och idéer från regeringens sida. Vi hade förlängt den här kommitténs arbete. Så har skett tidigare, och så hade skett också den här gången. Vi tycker nämligen att det är väldigt viktigt att så många som möjligt deltar i debatten. Detta är ett sätt. Det innebär inte - jag vill understryka det - att jag på något sätt skulle ha någon annan uppfattning än Cecilia Malmström när det gäller vikten av att vi alla integrerar ett EU-perspektiv i all politisk debatt. Så gör vi, och där har vi naturligtvis ett gemensamt ansvar. Men det här är oerhört defensivt. Det är olyckligt, tycker jag, i en tid när vi vet att frågorna kring EU:s konstitutionella fördrag snart kommer upp igen.
Jag kan konstatera att Cecilia Malmström tyvärr inte tog chansen att redovisa vad det är hon vill, bara vad hon inte vill, och att Cecilia Malmström så tydligt saknar ambitioner inom det här området. Jag tycker att det är beklämmande. Det är mycket märkligt. Det räcker inte med uttalanden från statsrådet på det sätt som har skett i press och medier. Det krävs också att man gör någonting, att man talar om hur man ska stimulera denna debatt.
Anf. 151 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! När argumenten tryter är det lätt att man far med lite osanning, Cecilia Malmström. Cecilia Malmström säger att den här regeringen på sju veckor har varit flera gånger i Bryssel än förra regeringen på fyra år. Tänk efter en gång till! Är det påståendet sant, att den nya regeringen på sju veckor har varit oftare på möten i Bryssel än den gamla regeringen på fyra år? Slira inte med sanningen, Cecilia Malmström!
Kommittén för EU-debatt har i partipolitisk enighet arbetat och stött olika organisationers verksamheter för att sprida EU-information i hela Sverige. Den socialdemokratiska regeringen har förlängt mandatet år efter år för Kommittén för EU-debatt. Vi hade glädjen att till och med öka anslagen för Kommittén för EU-debatts verksamhet under innevarande år. Och i förra årets budgetproposition, som lades fram hösten 2005, fick anslaget till EU-information ytterligare pengar. Nu stryks allt bort med ett penndrag. Cecilia Malmström förlorade sin första budgetstrid, fick inte igenom en krona till EU-informationen. I stället står hon och säger: Jag ska bli den nya folkrörelsen. Jag ska frälsa kommuner och landsting kring EU-information.
Låt mig betvivla den frälsarinsats som Cecilia Malmström ska bestå kommuner och landsting med i fortsättningen!
Jag tycker, uppriktigt sagt, att det är väldigt beklagligt att föreningar, organisationer, studieförbund och andra som lägger ned ett jättestort arbete på att sprida information om EU och debattera inte ska få någon form av stöd och hjälp av regeringen i fortsättningen. Det ska vara noll.
Sedan är jag fortsatt oerhört intresserad av att höra vilka PRO-föreningar som Cecilia Malmström har varit på, som hon sade förut, hur debatten gick där och om de var glada över att de inte längre kan söka något stöd för att ordna EU-information.
Anf. 152 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Det är rörande att höra Bosse Ringholm, detta engagemang för debatten. Tänk om Bosse Ringholm och andra hade deltagit i debatten i stället. Det är det som skapar debatt. Det är inte pengar till en statlig institution eller en kommitté. Man skapar debatt genom att ta positioner, genom att vara tydlig i ställningstaganden - och det får gärna vara lite provokativt.
Anledningen till att den här kommittén läggs ned är att det, enligt min mening, är fel recept på ett problem - eller hur, Cecilia Malmström? Problemet är naturligtvis att det är för lite debatt. Men den här kommittén har ju kommit att användas som en avlastning och ett substitut med tanke på den socialdemokratiska regeringens brist på vilja att kasta sig in i debatten och ta tydliga positioner. För vad hände då? Jo, då fick man stödpartierna på sig. Man fick delvis också en intern splittring. Våren före EMU-omröstningen var det tydligaste exemplet på detta. Landets arbetarrörelse var förlamad. Det är klart att det då är bekvämt att lägga pengar på och förlänga förordnanden för en kommitté. Då kan man säga: Den sköter debatten. Vi håller frid internt här i arbetarrörelsen.
Se hur det har gått! Socialdemokratin är till namnet en EU-positiv rörelse, men i praktiken har man under lång tid varit impotent när det gäller EU-frågorna. Jag tycker att det är beklämmande att höra denna byråkratiseringsiver när det gäller den offentliga debatten i Europafrågor i stället för att man deltar i debatten, tar initiativ i debatten. Jag har suttit i EU-nämnden så många år och lyssnat till socialdemokratiska regeringar som gjort det minsta möjliga. De har kanske varit i Bryssel väldigt mycket mer i genomsnitt än Bosse Ringholm, men det är en annan diskussion. Men det här är helt vilseledande.
Jag tycker också att det var lite kränkande att säga, som någon av er sade, att Cecilia Malmström saknar ambitioner på detta område. Om det är några som jag känner som har varit oerhört flitiga med att resa runt till dåligt besökta möten i Sverige och tala för Europafrågan - och jag känner de flesta som har deltagit i EU-debatter under årens lopp - är det de som är Europaparlamentariker, inklusive Cecilia Malmström och även de socialdemokratiska Europaparlamentarikerna.
Jag skulle då avsluta med en fråga till Cecilia Malmström, men det ska jag inte göra för jag tycker att hon har lagt ut texten på ett utmärkt sätt. Jag stannar där.
Anf. 153 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! Jag ska börja med att tacka Berit Andnor för att hon har ställt den här intressanta interpellationen om stimulering av EU-debatten. Jag vill naturligtvis tacka statsrådet för svaret också. Under många år, hela tiden sedan Sveriges inträde 1994, har det varit väldigt svårt att få en aktiv EU-debatt i det här landet. Det är alldeles uppenbart. Det behövs nytänkande på det här området. Vi ser också i EU-valen att det är svårt att få ett brett folkligt engagemang i den här frågan. Jag skulle vilja gå så långt, fru talman, som att säga att denna EU-kommitté, som vi icke har varit fullt så eniga om - Folkpartiet har ju haft en hel del synpunkter på dess fortsatta existens - möjligen har varit en alltför liten bas för att föra en aktiv debatt. Jag tror på samma sätt som Cecilia Malmström att vi måste se till att bredda EU-debatten. Just det förhållandet att vi har fått en sådan klen debatt i Sverige säger någonting om EU-kommitténs sätt att arbeta. Då måste man tänka nytt.
Bosse Ringholm var inne och förolämpade, skulle jag vilja säga, genom att kalla Cecilia Malmström för EU-propagandaminister. Jag skulle aldrig säga något liknande om Bosse Ringholm. Jag tycker att man ska fundera när man använder sådana hårda ord. Att påstå att Cecilia Malmström skulle vara ute för att frälsa är också ett ord som jag skulle vilja vara försiktig med.
Jag tror för min del, fru talman, att partierna som sådana har ett väldigt stort ansvar. Man måste fundera kring vilka de verkliga folkrörelserna är. Bosse Ringholm förolämpade också Folkpartiet, men framför allt förolämpade han de 400 000 människor som röstade på det lilla partiet, detta lilla obetydliga parti. Jag skulle aldrig komma på tanken att förolämpa någon som hade två och en halv miljon röster - kanske får ni tre miljoner någon gång. Det är viktigt hur varje röst läggs. Den läggs med största noggrannhet. Att påstå att det inte är en folkrörelse som får 400 000 röster i ett sådant här sammanhang är inte en god demokratisk bakgrund.
Jag vill också säga att hur man hanterar det inom de politiska partierna är det viktigaste av allting. Jag vill inför kammaren till protokollet läsa in att Folkpartiet, denna obetydliga sekt som det lät som, ändå har haft ordentliga provval med möjlighet för alla medlemmar att inför EU-parlamentsvalen både 1999 och 2004 rösta fram en lista för hela landet. Hur många andra folkrörelsepartier har gjort detta? Skulle någon annan i den här församlingen kunna säga att man har gjort detta? Jag tycker att man ska vara försiktig med att döma ut andra. Jag tycker att det verkar klokt att med bakgrund av den "framgång" med vilken den hittillsvarande politiken med EU-kommittén allra överst har lyckats stimulera göra som den här regeringen nu gör: fundera kring hur man på andra sätt kan stimulera till ökat EU-engagemang. Jag vill inte ifrågasätta Socialdemokraternas breda engagemang, att de verkligen vill att det ska bli en bredare EU-debatt. Men att totalt döma ut andras och förhärliga sin egen politik tycker jag inte anstår någon att stå och göra i Sveriges riksdag. Vi kan också ha fel. Det kan också tänkas att er politik har varit behäftad med något enda litet fel.
Anf. 154 Helene Petersson (S)
Jag vill påminna debattörerna om att debatten ska föras om innehållet i interpellationen och mellan debattör och statsrådet. Annars blir det en konstig ordning här.
Anf. 156 Cecilia Malmström (Fp)
Då vill jag förtydliga och säga att det är klart att det finns möjlighet för meddebattörerna att debattera mot varandra, men det måste också finnas en möjlighet för dem som är angripna att svara i debatten. Reglerna är att det för efteranmälda är fyra plus två minuter.
Anf. 158 Helene Petersson (S)
Fru talman! Statsrådet har flera gånger sagt att detta skulle avslutas, men i vår budgetmotion finns det faktiskt mer pengar för att fortsätta med det. Det var nämligen vår tanke. Som jag sade tidigare är vi övertygade om att detta måste fortsätta. Vi hade ett otroligt lågt valdeltagande i EU-parlamentsvalet, och det är en fara för demokratin. Hur mycket än statsrådet och vi som riksdagsledamöter är ute på alla möjliga möten räcker det inte. Vi måste ha den breda debatten, och den mäktar vi inte med. Vi behöver de här få slantarna.
Från vårt håll ser vi detta som en stimulans, en push för att komma i gång med de här frågorna. Vi kan göra hur mycket som helst. Vi måste göra mer från riksdagens sida. Regeringen måste göra mer. Vi måste få in EU-parlamentarikerna mer. Det finns otroligt mycket att göra. Dock får vi inte ut detta på bredden ifall vi inte hjälper till och stimulerar.
Folkrörelserna och folkbildningen är oerhört viktiga, men även de behöver en push. De sysslar ju inte bara med detta; de har jättemånga ämnen som de är intresserade av. PRO-föreningen kanske inte heller lägger EU-frågorna som sitt toppönskemål. De kanske hellre läser om Dalarna. Det är faktiskt så fortfarande. Vi har varit med i EU i över tio år, och vi måste fortfarande jobba jättehårt med de här frågorna.
Jag hoppas att statsrådet tänker om. Gå hem och ta en diskussion med regeringen! Detta är inte färdigkört än; vi tar inte beslutet här förrän om några veckor. Det finns fortfarande chans att plocka in lite mer pengar så att vi kan fortsätta med detta.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.