Pålängebornas samåkning

Interpellation 2006/07:238 av Eriksson, Peter (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-01-19
Anmäld
2007-01-23
Besvarad
2007-01-30
Sista svarsdatum
2007-02-02

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 19 januari

Interpellation

2006/07:238 Pålängebornas samåkning

av Peter Eriksson (mp)

till statsrådet Åsa Torstensson (c)

Att kommunikationerna på landsbygden är begränsade är välkänt för oss alla. De som bor utanför städerna är ofta utlämnade till att använda egen bil eller åka med vänner och bekanta om de vill ta sig till närmaste ort för att handla, arbeta eller ägna sig åt fritidsaktiviteter.

Att använda bil har emellertid väl dokumenterade nackdelar. Oftast drivs den aktuella bilen av fossila bränslen och bidrar till klimatförändringen och andra miljö- och hälsoproblem. För den enskilde medborgaren utgör bilresan också en kostnad som man gärna vill undvika. För samhället i stort och för den enskilde är det alltså önskvärt att minimera antalet bilresor.

Särskilt underutvecklade är nog de allmänna kommunikationerna i Norrland, där avstånden ofta är stora och kollektivtrafiken huvudsakligen lyser med sin frånvaro. Det finns som bekant ingen tunnelbana i Norrland. Det är dessutom rätt glest mellan bussarna. När det allmänna på detta sätt inte klarar att försörja medborgarna med kollektiva transporter bör det vara särskilt välkommet att människor själva går samman och tar initiativ. Det bör uppmuntras och stödjas.

I byn Pålänge utanför Kalix har de 380 invånarna gjort detta. Den som planerar en bilresa till Kalix kan logga in på byns hemsida (www.palange.se) och där skriva in tiderna för sin resa. Den som vill komma till eller från Kalix kan gå in på samma hemsida och se om någon annan bybo planerar en resa som skulle passa i tid och sedan anmäla att han eller hon vill åka med.

Tjänsten, som kallas FAIT "flexibel aktuell integrerad tidtabell", samlar både bussars och enskilda personers restider mellan Pålänge och Kalix. Systemet gör att folk kan lämna sin bil hemma och åka med någon som ändå är på väg. De som åker vill gärna lämna en tia som bidrag, vilket kan kännas självklart.

FAIT kan bidra till en utökad busstrafikering genom att människor kan åka som passagerare i bil åt ena hållet och hitta en buss för återresan, att de vänjer sig vid att planera sina resor och titta på tidtabeller samt accepterar kollektiva färdmedel. Länstrafiken har uttryckt sitt stöd och menar att det är bra för att få fler resenärer.

FAIT håller nu på att sprida sig till andra byar i landsorten och finns även tillgänglig via mobiltelefon. I Värmdö utanför Stockholm har kommunen tagit ett liknande initiativ; där ligger turlistan uppe på kommunens hemsida, och troligen finns det fler liknande projekt runtom i landet. I sanning en positiv utveckling som bör stödjas. Men denna positiva utveckling verkar nu hotas av svensk lagstiftning. Det finns de som hävdar att FAIT strider mot lagen. Grunden för detta skulle vara att byns invånare skapar en tidtabell på sin hemsida och att trafiken därmed borde vara tillståndspliktig. Vidare kan det anses att den ersättning för drivmedel som passagerarna betalar är att betrakta som arvode, vilket också skulle göra trafiken tillståndspliktig.

I 1 kap. 1 § yrkestrafiklagen (1998:490) anges att sådan trafik som bedrivs med personbilar och innebär att fordon och förare mot betalning ställs till allmänhetens förfogande för transporter av personer eller gods är att betrakta som yrkestrafik och är därmed tillståndspliktig. Samma lag säger även att med linjetrafik avses i huvudsak tidtabellbunden trafik för persontransporter. De som använder hemsidan till att skriva in sina restider, eller de som tar emot en tia i ersättning för drivmedel, skulle därmed kunna anses bryta mot lagen.

Även Länsstyrelsen i Norrbotten har uttalat sig och sagt att pålängebornas samåkning kan vara ett lagbrott.

Det är inte rimligt att ett så positivt initiativ som FAIT strider mot lagstiftningen och att de som delar sin bil med andra betraktas som kriminella. Vi vill alla att fler ska samåka när det saknas annan kollektivtrafik. Alla tjänar på det. Vi ska inte kriminalisera lösningar som ligger i linje med nationella och internationella överenskommelser och krav.

Likväl har formuleringarna i svensk lagstiftning skapat en osäkerhet kring FAIT och detta riskerar att bromsa den positiva utvecklingen. Därför måste lagstiftningen ändras eller klargöras och initiativet stödjas.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga ministern:

1. Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att ändra lagstiftningen i syfte att möjliggöra enskilda eller kollektiva initiativ för samåkning av den typ som nämns ovan?

2. Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att uppmuntra fler liknande initiativ i landet?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:238, Pålängebornas samåkning

Interpellationsdebatt 2006/07:238

Webb-tv: Pålängebornas samåkning

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 1 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Peter Eriksson har frågat mig dels vilka åtgärder jag avser att vidta för att ändra lagstiftningen i syfte att möjliggöra enskilda eller kollektiva initiativ för samåkning av den typ som bland annat bedrivs i byn Pålänge utanför Kalix, dels vilka åtgärder jag avser att vidta för att uppmuntra fler liknande initiativ i landet. Till att börja med vill jag säga att jag är fullt medveten om problemen med transportförsörjningen i glesbygd. Långa avstånd och en liten befolkning gör det ofta svårt att kunna åstadkomma en tillräckligt bra kollektivtrafik. Beroendet av transporter med bil blir därför ofta stort. Den verksamhet som pågår i Pålänge beskrivs som att det är ett antal personer som på en Internetsida meddelar att de ska köra till en ort och att andra meddelar att de skulle vilja åka med dit. Verksamheten skiljer sig i princip inte från den som en tidning bedriver när den tar in eftertextannonser. Uppgifterna kan bland annat användas för att organisera transporter som inte anses som yrkesmässig trafik, till exempel för samåkning till och från skolor och arbetsplatser. Ett problem är att uppgifterna även kan användas av den som utan tillstånd vill bedriva en trafik som egentligen är tillståndspliktig yrkestrafik. För yrkesmässig trafik finns särskild reglering. Med yrkesmässig trafik avses bland annat trafik med personbilar när bil och förare mot betalning ställs till allmänhetens förfogande för persontransporter. Det finns flera skäl till denna reglering. Den som erbjuder transporter bör uppfylla vissa trafiksäkerhetskrav, exempelvis en säker bil, körkort, körvana och nykterhet. För taxi- och busstrafiken finns kontrollmekanismer för att garantera detta. Kravet på taxiförarlegitimation utesluter exempelvis enligt vissa regler förare som dömts för vålds- och sexualbrott. Det är väsentligt från ett trygghetsperspektiv. En annan aspekt är försäkringsskyddet för passagerarna och vilket ansvar bilägaren eller bilföraren har för dessa. Regleringen av persontransporter på väg syftar också till att garantera rimliga och rättvisa konkurrensförhållanden så att taxi- och busstrafiken inte tvingas att konkurrera med "privatåkare" som kanske inte betalar skatt för ersättningen från sina passagerare och kanske inte heller följer säkerhetsrelaterade regler. Det faktum att persontransporterna av flera skäl behöver vara reglerade får naturligtvis inte innebära att en vettig och praktisk samåkning ska vara omöjlig att utföra lagligt. I dagens reglering finns därför bestämmelser som undantar samåkning till och från arbetsplatser, skolor och liknande från tillståndsplikten. Det kan dock inte uteslutas att det finns goda skäl att göra undantagen mer omfattande. En sådan förändring av regleringen måste dock ske på ett sådant sätt att resenärernas säkerhet och konkurrensneutraliteten inte äventyras. Min utgångspunkt är att enskilda och kollektiva initiativ i största möjliga mån bör uppmuntras, stödjas och inte hindras. Regeringens ambitioner om regelförenkling syftar givetvis även till att underlätta livet för enskilda individer och grupper av människor. Min avsikt är därför att på lämpligt sätt låta undersöka om yrkestrafiklagstiftningen bör och kan ändras med anledning av detta. Vägverket och Banverket har tidigare fått i uppdrag att ta fram ett nationellt handlingsprogram för kollektivtrafikens långsiktiga utveckling. I det ingår även att initiera ett utvecklingsarbete med åtgärder som syftar till förbättrad kollektivtrafik i glesbygd. Jag utgår ifrån att man inom ramen för det här arbetet också behandlar den typ av verksamhet som finns i Pålänge. Jag ser därför för närvarande inte några skäl till att vidta ytterligare åtgärder för att uppmuntra fler liknande initiativ.

Anf. 2 Peter Eriksson (Mp)
Fru talman! Jag får tacka för svaret. Vi vet att alla miljöproblem är globala. Men alla utsläpp är lokala, och ska man göra någonting åt dem måste man också göra någonting åt frågorna i varje enskilt land, i varje enskild stad och by och som enskild människa. Det är väl det som är dilemmat i miljöpolitiken, totalt sett. Men här handlar det också om frågan: Hur klarar vi en vettig transportförsörjning för människor som bor i landsbygden och glesbygden runtom i Sverige? På många av de här orterna finns det inga rimliga möjligheter att ha en modern och praktisk kollektivtrafik med tunnelbana eller bussar som går en gång i kvarten, som här i Stockholm, eller något liknande. Då tycker jag att vår uppgift som politiker måste vara att inte göra det svårt för människor när de nu försöker hitta lösningar. Jag tycker därför att det är väldigt spännande när Vägverket tillsammans med lokala bybor försöker hitta en modern lösning där man använder Internet och ny teknik. Man försöker hitta tekniska lösningar för att passa ihop tider när människor vill åka och få en samåkning som fungerar. Men i det här fallet har Vägverket och de lokala byborna nu delvis fått en fundering som gör att de är lite oroliga. Länsstyrelsen i Norrbotten, åtminstone en enskild tjänsteman, har uttalat att det här kanske inte är i enlighet med den lagstiftning som finns. Det har också uttalats en oro från buss- och taxirörelser när diskussionen har kommit i gång. Däremot får man säga att Länstrafiken i Norrbotten hela tiden har varit positiv till försöket. Där menar man att det kanske kan leda till ett ökat bussåkande. Men totalt sett har det här gjort att många ute i byn undrar: Vad innebär det här? Är jag kanske kriminell när jag tar emot tio kronor av den som samåker med mig eller, vice versa, när jag betalar och åker med någon annan? Vi tycker ju att vi gör någonting bra när vi minskar utsläppen och det blir en mer praktisk resa som gör att man kanske inte måste vara inne i stan hela dagen som man måste om man ska ta bussen in på morgonen och åka tillbaka på eftermiddagen. Det vore väldigt bra om vi kunde få ett ordentligt svar. Det är ju också många andra byar som nu tittar på det här och undrar: Kan vi göra någonting liknande, för det här verkar väldigt praktiskt, och det fungerar? Så om vi kunde få ett svar från politiken eller juridiken om hur det här faktiskt förhåller sig vore det väldigt bra. Ministern säger många saker i svaret, å ena sidan si och å andra sidan så. Jag tolkar det ändå som att ministern vill att det här ska kunna fungera i framtiden. Frågan är då om jag ska tolka det som att vi snart från ministern och departementet kommer att få ett rejält konkret svar på om det här är en lösning som vi kan jobba vidare på eller om det krävs lagändringar och i så fall vad ministern kommer att föreslå.

Anf. 3 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Jag vill återkoppla till själva interpellationen. Jag tycker att det är bra att Peter Eriksson ställer den. Den fångar upp människors oro i en vanlig vardag som ska fungera för dem. Det är precis som Peter Eriksson säger. Det är inte enbart att vi har ett medansvar utifrån miljöaspekter. Det här har också både ekonomiska och sociala aspekter för de människor som bor i Pålänge. Det vill jag poängtera med tanke på att kollektivtrafik har sina begränsningar så fort vi finns i kommuner utanför de större städerna. Peter Eriksson undrar över vad konsekvensen blir. Jag är orolig för om lagstiftningen skulle vara otydlig huruvida det är lagligt för människorna i Pålänge att bedriva den här samåkningen eller inte. Jag vill inte lagstifta om det inte behövs en förändring av lagstiftningen. Däremot tänker jag ta initiativ till att se över de tveksamheter både från länsstyrelse och representanter från Vägverket som Peter Eriksson hänvisar till och se om lagstiftningen är så otydlig att folk ska behöva känna oro i fråga om man begår något olagligt eller inte. Det initiativet tänker jag börja med att göra. Som sagt, jag vill inte förändra eller krångla till lagstiftning om det inte är nödvändigt.

Anf. 4 Peter Eriksson (Mp)
Fru talman! Det tycker jag är bra. Det allra bästa är om vi kan få ett klartecken om att det inte är något problem med frågan och att det bara är att fortsätta. Det kan leda till en väldigt positiv utveckling, att människor får bättre möjligheter att samåka och se till att man får en bra transport även från ganska små byar i framtiden. Jag kände en liten oklarhet i tolkningen av svaret. Det var lite å ena sidan, å andra sidan och bu och bä. Därför skulle det vara bra om man fick ett rakare besked om att ni ska kolla det här och sedan så fort som möjligt komma fram till ett resultat om huruvida det behövs en förändring och i så fall vad det skulle vara. Men det är så jag tolkar svaret nu, att vi ganska snart får ett besked från departementet och Åsa Torstensson om det här är lagligt eller inte.

Anf. 5 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Peter Eriksson ser kanske den mening som är det konkreta svaret. Där står det att jag på lämpligt sätt tänker låta undersöka om yrkestrafiklagstiftningen bör och kan ändras i syfte att göra det enklare och tydligare för just de människor som har tagit initiativ i Pålänge så att de inte behöver vara oroliga. Det handlar om den kreativa utveckling som vi behöver i flera delar av landet. Då behöver vi ha en klar och tydlig lagstiftning. Är den otydlig, eller är det bara så att det i dag är diskussioner som inte de facto har en relation till lagstiftning? Det är därför som svaret är skrivet som det är.

Anf. 6 Peter Eriksson (Mp)
Fru talman! Det är utmärkt. Då förväntar jag mig att det kommer ett sådant besked till både Vägverket och Pålängeborna, gärna till mig också, så vi får reda på hur det var med vår lagstiftning på det här området, om det behövs några förändringar i framtiden och att det kommer så fort som möjligt.

Anf. 7 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Det lovar jag, så snabbt som möjligt.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.