Pålängebornas samåkning

Interpellation 2006/07:238 av Eriksson, Peter (mp)

den 19 januari

Interpellation

2006/07:238 Pålängebornas samåkning

av Peter Eriksson (mp)

till statsrådet Åsa Torstensson (c)

Att kommunikationerna på landsbygden är begränsade är välkänt för oss alla. De som bor utanför städerna är ofta utlämnade till att använda egen bil eller åka med vänner och bekanta om de vill ta sig till närmaste ort för att handla, arbeta eller ägna sig åt fritidsaktiviteter.

Att använda bil har emellertid väl dokumenterade nackdelar. Oftast drivs den aktuella bilen av fossila bränslen och bidrar till klimatförändringen och andra miljö- och hälsoproblem. För den enskilde medborgaren utgör bilresan också en kostnad som man gärna vill undvika. För samhället i stort och för den enskilde är det alltså önskvärt att minimera antalet bilresor.

Särskilt underutvecklade är nog de allmänna kommunikationerna i Norrland, där avstånden ofta är stora och kollektivtrafiken huvudsakligen lyser med sin frånvaro. Det finns som bekant ingen tunnelbana i Norrland. Det är dessutom rätt glest mellan bussarna. När det allmänna på detta sätt inte klarar att försörja medborgarna med kollektiva transporter bör det vara särskilt välkommet att människor själva går samman och tar initiativ. Det bör uppmuntras och stödjas.

I byn Pålänge utanför Kalix har de 380 invånarna gjort detta. Den som planerar en bilresa till Kalix kan logga in på byns hemsida (www.palange.se) och där skriva in tiderna för sin resa. Den som vill komma till eller från Kalix kan gå in på samma hemsida och se om någon annan bybo planerar en resa som skulle passa i tid och sedan anmäla att han eller hon vill åka med.

Tjänsten, som kallas FAIT "flexibel aktuell integrerad tidtabell", samlar både bussars och enskilda personers restider mellan Pålänge och Kalix. Systemet gör att folk kan lämna sin bil hemma och åka med någon som ändå är på väg. De som åker vill gärna lämna en tia som bidrag, vilket kan kännas självklart.

FAIT kan bidra till en utökad busstrafikering genom att människor kan åka som passagerare i bil åt ena hållet och hitta en buss för återresan, att de vänjer sig vid att planera sina resor och titta på tidtabeller samt accepterar kollektiva färdmedel. Länstrafiken har uttryckt sitt stöd och menar att det är bra för att få fler resenärer.

FAIT håller nu på att sprida sig till andra byar i landsorten och finns även tillgänglig via mobiltelefon. I Värmdö utanför Stockholm har kommunen tagit ett liknande initiativ; där ligger turlistan uppe på kommunens hemsida, och troligen finns det fler liknande projekt runtom i landet. I sanning en positiv utveckling som bör stödjas. Men denna positiva utveckling verkar nu hotas av svensk lagstiftning. Det finns de som hävdar att FAIT strider mot lagen. Grunden för detta skulle vara att byns invånare skapar en tidtabell på sin hemsida och att trafiken därmed borde vara tillståndspliktig. Vidare kan det anses att den ersättning för drivmedel som passagerarna betalar är att betrakta som arvode, vilket också skulle göra trafiken tillståndspliktig.

I 1 kap. 1 § yrkestrafiklagen (1998:490) anges att sådan trafik som bedrivs med personbilar och innebär att fordon och förare mot betalning ställs till allmänhetens förfogande för transporter av personer eller gods är att betrakta som yrkestrafik och är därmed tillståndspliktig. Samma lag säger även att med linjetrafik avses i huvudsak tidtabellbunden trafik för persontransporter. De som använder hemsidan till att skriva in sina restider, eller de som tar emot en tia i ersättning för drivmedel, skulle därmed kunna anses bryta mot lagen.

Även Länsstyrelsen i Norrbotten har uttalat sig och sagt att pålängebornas samåkning kan vara ett lagbrott.

Det är inte rimligt att ett så positivt initiativ som FAIT strider mot lagstiftningen och att de som delar sin bil med andra betraktas som kriminella. Vi vill alla att fler ska samåka när det saknas annan kollektivtrafik. Alla tjänar på det. Vi ska inte kriminalisera lösningar som ligger i linje med nationella och internationella överenskommelser och krav.

Likväl har formuleringarna i svensk lagstiftning skapat en osäkerhet kring FAIT och detta riskerar att bromsa den positiva utvecklingen. Därför måste lagstiftningen ändras eller klargöras och initiativet stödjas.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga ministern:

1. Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att ändra lagstiftningen i syfte att möjliggöra enskilda eller kollektiva initiativ för samåkning av den typ som nämns ovan?

2. Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att uppmuntra fler liknande initiativ i landet?