Regeringens hemlöshetsstrategi
Interpellation 2006/07:222 av Frid, Egon (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-01-12
- Anmäld
- 2007-01-16
- Besvarad
- 2007-01-23
- Sista svarsdatum
- 2007-01-29
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 12 januari
Interpellation
2006/07:222 Regeringens hemlöshetsstrategi
av Egon Frid (v)
till statsrådet Maria Larsson (kd)
Det har kommit till min kännedom att regeringen avser att ta fram en strategi mot hemlösheten vilket i och för sig är lovvärt. Dessvärre saknar den borgerliga regeringen en helhetssyn på hemlöshetsproblematiken.
Samtidigt som regeringen i 2007 års budgetproposition väljer att helt montera ned produktionsstöden för byggandet av hyresrätter menar regeringen att det är möjligt att underlätta för utsatta grupper, till exempel psykiskt funktionshindrade, människor med missbruksproblem, unga med svag anknytning till bostadsmarknaden med flera, att få en egen lägenhet.
Regeringen har även öppnat möjligheten för kommunerna att sälja ut allmännyttan. Detta trots att det i praktiken bara är de kommunala bostadsbolagen som kan göra det möjligt för människor som saknar ekonomiska resurser eller som inte godkänns som låntagare att få en egen bostad.
Marknaden kan aldrig garantera alla människor rätten till en god bostad och en strategi mot hemlösheten gör följaktligen liten nytta om det inte finns några hyreslägenheter kvar. I själva verket leder den borgerliga regeringens obefintliga bostadspolitik till att ännu flera personer riskerar att bli hemlösa vilket är djupt oroande.
I stället för att ta ett helhetsgrepp på problemet med hemlöshet väljer regeringen att förminska bostadspolitiken till en fråga om behandling av människor med missbruksproblem. Regeringen väljer att inte se att långt ifrån alla hemlösa människor svarar mot schablonbilden av en missbrukande man. Det kan till exempel handla om vräkta barnfamiljer, kvinnor som är beroende av misshandlande män för att få tak över huvudet eller en asylsökande person som delar en enrumslägenhet med flera andra personer i samma situation.
Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande frågor till statsrådet:
1. Hur avser statsrådet att verka för att alla människor ska garanteras rätten till en god bostad?
2. Avser statsrådet att ta ett helhetsgrepp på hemlöshetsfrågan kopplad till bostadspolitiken?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:222
Webb-tv: Regeringens hemlöshetsstrategi
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:52 Tisdagen den 23 januariProtokoll 2006/07:52 12 § Svar på interpellation 2006/07:222 om regeringens hemlöshetsstrategi
Protokoll från debatten
Anf. 56 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Egon Frid har frågat mig hur jag avser att verka för att alla människor ska garanteras rätten till en god bostad och om jag avser att ta ett helhetsgrepp på hemlöshetsfrågan kopplad till bostadspolitiken.
Det är just behovet av att ta ett helhetsgrepp på hemlöshetsfrågan som är utgångspunkten i den strategi som regeringen avser att ta fram inom kort. När vi diskuterar hemlöshet måste vi komma ihåg att hemlöshet rymmer flera olika situationer. Vi vet att många av de allra mest utsatta som bor på härbärgen eller sover ute har behov av insatser från både psykiatrin, den somatiska vården och socialtjänsten. Sedan finns det hushåll som kan behöva stöd av det allmänna för att ordna en egen bostad. En viktig slutsats från det utvecklingsarbete som hittills har bedrivits är just att hemlöshetsproblematiken inte kan lösas enbart av socialtjänsten utan berör flera politikområden.
Att utgå från de olika hemlöshetssituationer som personer kan befinna sig i under en kortare eller längre tid hjälper oss att se bortom den schablonbild som vi ofta bär på, det vill säga den missbrukande mannen, som Egon Frid beskriver. Utredningen om vräkning och hemlöshet bland barnfamiljer (SOU 2005:88) pekar även på vikten av att uppmärksamma barnens och barnfamiljernas situation.
För att motverka hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden krävs därför ett långsiktigt systematiskt arbete.
De människor som befinner sig i en så utsatt situation att de inte vet var de ska tillbringa natten ska veta vart de kan vända sig för att få akut nattlogi. En sådan tak-över-huvudet-garanti har alliansen tidigare lyft fram. En säng för natten löser naturligtvis inte de bakomliggande orsakerna till hemlösheten, och därför är det viktigt att dessa människor erbjuds insatser från såväl socialtjänsten som hälso- och sjukvården.
En annan grupp som jag vill uppmärksamma är personer som befinner sig inom kriminalvårdsanstalt, behandlingsenhet eller annan institution och som inte har ordnat boende vid utskrivning. För denna grupp måste långsiktiga och hållbara strukturer för samverkan byggas upp såväl inom kommunens olika verksamheter som mellan kommun, landsting, kriminalvård och så vidare.
För att underlätta för svagare grupper att etablera sig på bostadsmarknaden har regeringen avsatt 100 miljoner kronor i 2007 års budget.
Sist, men inte minst, vill jag poängtera vikten av ett systematiskt vräkningsförebyggande arbete. Utvärderingar har visat att ett sådant arbete har mycket goda effekter, och jag kommer därför att uppmuntra ett sådant arbete som bygger på den kunskap som finns om orsakerna bakom vräkningar och som tar till vara de goda exempel som finns.
De medel som regeringen har avsatt i 2007 års budget för att utveckla det lokala arbetet mot hemlöshet gör det möjligt att involvera berörda aktörer i arbetet för att alla människor ska ha en god bostad.
I de delar som rör specifika åtgärder inom bostadspolitiken ber jag Frid att återkomma till ansvarigt statsråd Mats Odell.
Anf. 57 Egon Frid (V)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret. Som vanligt identifierar vi problemen på samma sätt, och jag tror att vi kommer att göra det när vi möts i kammaren och debatterar framöver under den här mandatperioden. Men jag tror att vi kommer att skilja oss när det gäller att se lösningarna på problemen och vad som skapar dem. Men det är gott och väl att man kan vara överens om problembilden - det är inte alltid man kan vara det i politiska debatter.
Jag skulle vilja nämna att mitt huvudsyfte med interpellationen är att få möta statsrådet tillsammans med statsrådet Mats Odell, fast vi kan ju inte debattera samtidigt. Men jag anser att de här frågorna är så intimt förknippade med varandra att det är viktigt att statsråden i regeringen verkligen tar ett helhetsgrepp för att på ett seriöst sätt angripa problemet med hemlösheten och bostadslösheten och problemen inom bostadssektorn.
Detta säger jag utifrån att jag själv, när jag kom till riksdagen, hade tio års erfarenhet från kommunal socialtjänst efter att ha jobbat med vuxna missbrukare och mycket hemlöshetsproblematik.
Min och Vänsterpartiets utgångspunkt i debatten om hemlöshet och bostadslöshet är naturligtvis att det ska finnas en rätt till bostad, och denna rättighet är en mänsklig rättighet och en nödvändighet för att vi ska ha ett socialt bra samhälle med likvärdiga goda bostäder till rimliga kostnader. Då handlar det om vilket samhälle vi bygger och vilken helhetssyn vi lyckas skapa i politiken.
Här är jag och Vänsterpartiet oroliga för de politiska beslut som vi ser är på väg. Det är bland annat det som har hänt genom att man har tagit bort produktionsstödet, som öppnar för mer marknadsanpassning. Man öppnar för kommande beslut om att sälja ut allmännyttan. Jag ser att de här marknadslösningarna får konsekvenser för människor som redan i dag har svårt att skaffa sig en bostad. Jag tror att detta kommer att ge undanträngningseffekter för hemlösa.
Jag tycker att det är oerhört viktigt att utifrån detta diskutera en helhetspolitik, en god social bostadspolitik, som också värnar om de hemlösa och som kan ligga som bottenplattan - en Odellplatta eller en Larssonplatta! - i en god hemlöshetsstrategi. Då kan man inte förvärra problemen i den ena ändan med en marknadsanpassning och marknadslösningar, som regeringen avser att göra. Samtidigt, fru talman, blir det statsrådet som får agera socialtjänst i regeringen. Det vore olyckligt om vi fick en sådan politik.
Jag är den förste att hålla med om och stötta de sociala åtgärder och insatser som statsrådet arbetar för. Jag förringar inte på något sätt det arbetet, men jag tycker att det blir kontraproduktivt och motverkar sitt syfte om regeringen samtidigt gör de här marknadsanpassningarna och marknadslösningarna, som vi vet leder till en ökad hemlöshet.
Anf. 58 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Vikten av att ha en helhetssyn på den människa som är i behov av stöd och hjälp, via socialtjänsten och via hälso- och sjukvården, är central för alliansregeringen. Vi skriver om det på många olika ställen i våra program. När det gäller hälso- och sjukvården har vi en väldigt tydlig och klar inriktning på att det nu får vara slut med systemtänkande och att det nu är patienten som står i centrum.
Det är samma sak med syftet med den strategi som vi nu vill sätta in. Här har det funnits en brist tidigare. Vi vill sätta individen i centrum, och sedan ska vi samverka kring individen. Det måste vi göra på departementsnivå. Vi måste hitta bryggorna över. Trots att vi är olika partier är den ambitionsnivån hög. Vi vill verkligen söka lösningarna departementsövergripande.
På samma sätt är det ute i kommunerna, för det är där som den här verkligheten tränger sig på. Det är här man måste förmås att hitta strukturer, hitta arbetssätt. Man kan inte låta hemlösheten vara bara socialtjänstens ansvar, utan man måste vidga det, hitta bra kontaktytor och bra samarbete, naturligtvis med bostadsföretagen på orten, naturligtvis med frivilligorganisationerna och så vidare. Det krävs ett samarbete med individen i centrum.
Det var anledningen till att jag tog initiativ till den hearing vi hade före jul där jag inbjöd alla de här olika aktörerna vars medverkan krävs för att vi ska nå ett lyckat resultat. Här fanns en ganska stor samsyn om att vi behöver samverkan.
Stuprörstänkandet får tillhöra det förgångna, och vi inriktar vårt arbete på något annat. Men jag kan vara lite bekymrad över att så lite av sådana här initiativ togs av den tidigare regeringen.
När det gäller de bostadspolitiska frågorna är det, som sagt var, Mats Odells avdelning. För att diskutera och debattera det här föreslår jag att en interpellation ställs till berört statsråd. Men jag håller naturligtvis inte med om den beskrivning som Egon Frid gör när det gäller att de förändringar som vi gör på bostadsmarknaden skulle omintetgöra möjligheterna för hemlösa att få bostad.
Kommunernas bostadsförsörjningsansvar är fortsatt gällande. Och det är upp till kommunerna att faktiskt ta sig an den här problematiken. Nu vill vi hjälpa kommunerna genom att utveckla metodstöd och genom att vara behjälpliga. Därför avsätter vi dessa statliga medel, men huvudansvaret ligger fortsatt hos kommunerna. Men vi menar att en nationell strategi på det här området kan vara ett verksamt verktyg, en metod, ett strukturerat arbetssätt som kan vara till hjälp på det kommunala planet.
De avregleringar som vi gör på bostadsmarknaden, de förändringar som vi gör där, syftar naturligtvis till att hjälpa de många människor som vill kunna äga sin bostad. Vi vet att många med annan etnisk bakgrund ser en möjlighet att äntligen få förvärva en egenägd lägenhet eller fastighet med hjälp av den här lagförändringen.
Men, som sagt var, bostadspolitiken är Mats Odells bord, och jag ska inte djupdyka i den. Men en samsyn och en helhetssyn med individen i centrum är målsättningen med den strategi som vi just nu arbetar på.
Anf. 59 Egon Frid (V)
Fru talman! Ja, det handlar naturligtvis om regeringens hemlöshetsstrategi. Och det är ju den fråga som jag också har väckt med den här interpellationsdebatten.
Jag är fullt medveten om, efter att ha följt den här frågan under många år, att hemlöshet inte bara handlar om bostadspolitik. Men bostadspolitiken är en central och viktig del i en hemlöshetsstrategi. Och jag tycker att det är angeläget att vi nu innan vi har hamnat i större systemförändrande beslut när det gäller den svenska bostadspolitiken, som jag naturligtvis ska fortsätta att debattera med Mats Odell här i kammaren i kommande interpellationsdebatter, kan se just att kommunens bostadsförsörjningsansvar till mycket stor del upprätthålls via den kommunala bostadsverksamheten i de kommunala bostadsföretagen, via allmännyttan. Det är ett stort centralt ansvar som kommunerna har och ska ta på sig. De måste ha en allmännytta, ett kommunalt bostadsföretag, eller vilken organisationsform man har valt, som ett grundansvar för att ge människor rätten till en bostad i kommunen.
Det finns rapporter från Stockholm som är relativt färska som visar på att utanförskapet i Stockholm, efter att man under 80-talet till stor del hade lyckats rehabilitera en stor grupp av gatunarkomanerna och att man hade fått bort mycket av hemlösheten och av utanförskapet, startade på nytt när man under förra perioden hade de här förslagen om att sälja ut allmännyttan och gjorde detta i stor omfattning i Stockholm. Detta var nystarten till ett nytt utanförskap.
Jag är orolig för att man med marknadslösningarna inte kommer att ta det stora och sociala ansvar som det innebär att tillhandahålla bostäder för människor som är i utanförskapet. Därför behöver vi ha kvar en allmännytta med en tydlig roll i fråga om att man ska ha detta kommunala bostadsansvar att tillhandahålla bostäder för alla olika grupper.
Sedan finns det naturligtvis människor i dag i utanförskapet som har egen kraft och förmåga att ta sig fram på bostadsmarknaden och finna sina egna lösningar. Men vi vet också att det är många i utanförskapet i dag som av ekonomiska skäl och av andra orsaker står utanför och står långt ifrån bostadsmarknaden, och dem måste vi fortsätta att värna och jobba för. En god social bostadspolitik, med allmännyttan och med kommunernas bostadsförsörjningsansvar via de kommunala bostadsföretagen, utgör en oerhört viktig och stor del för att vi ska lyckas med detta.
Anf. 60 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Jag tycker att det låter som att Egon Frid egentligen hade velat debattera med Mats Odell här i dag.
Låt mig bara säga att den här hårt reglerade bostadsmarknaden, som Egon Frid förespråkar, inte på något sätt har varit till hjälp. Vi har ju sett en ökning av hemlösheten under de senaste åren just när Socialdemokraterna med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet har suttit vid makten. Allbolagen har ju funnits under några år och tas nu bort, och vad gäller situationen som fanns innan hade vi faktiskt en lägre hemlöshet än vad vi har i dagsläget.
Det som har varit viktigt och en målsättning för mig när jag nu arbetar med en hemlöshetsstrategi är att faktiskt se det som inte riktigt framkommer i interpellationen, nämligen att hemlösheten har ändrat ansikte.
Egon Frid talar i sin interpellation om en man som förmodligen har ett missbruk och så vidare. Men så ser inte hemlösheten ut i dag. Den har många olika ansikten, och här handlar det om många personer som hamnar i en svår situation beroende på en rad olika omständigheter som negativt sammanfaller.
I dag är en fjärdedel av alla hemlösa kvinnor. 30 % av alla hemlösa har barn under 18 år. Och, som sagt var, många av dem som ingår i hemlöshetsstatistiken är personer som finns inom kriminalvården och inom institutionsvården och som väntar på en snar utskrivning men som inte vet vart de ska ta vägen. De kan naturligtvis tvingas att återgå till ett missbruk eller till kriminell verksamhet därför att deras gamla nätverk finns där.
Det här visar väldigt tydligt att vi behöver nya strategier för att kunna arbeta med individen i centrum och upprätta hela kedjor som varar under väldigt lång tid.
En av de förfärliga nya statistiska uppgifterna är att tusen barn per år vräks. Att arbeta med att hitta instrument och metoder för att undvika att barn över huvud taget vräks, vilket jag tycker är en orimlighet i ett välfärdsland, är min utmaning. Och, återigen, vi behöver en ny strategi som också tar hänsyn till att hemlösheten har ändrat ansikte. Jag tycker att det är viktigt att ta in den typen av problematik när vi diskuterar den här frågan.
Anf. 61 Egon Frid (V)
Fru talman! Som jag sade inledningsvis delar jag statsrådets problembeskrivning. Det gör jag också i interpellationen till statsrådet. Jag och Vänsterpartiet har inte den här schablonbilden att den hemlöse i dag är den missbrukande mannen. Och jag förklarar i interpellationen att det handlar om barnfamiljer. Det handlar om kvinnor. Det handlar mycket om barn i barnfattigdom som drabbas av hemlösheten. Jag vill inte förstärka schablonbilden av att det är den missbrukande mannen utan snarare tvärtom visa på det breda spektrum av grupper som i dag står utan bostad och som drabbas av hemlösheten.
Sedan vill jag ändå framhålla att systemtänkande i sig inte alltid är negativt. Och de generella välfärdsreformerna, som till exempel allas rätt till bostad och att vi ska ha ett bra och effektivt bostadsbidragssystem, är ju positiva för den här gruppen människor som är i behov av bostäder.
Sedan har vi också byggt fler bostäder. Vi har fått en ökad sysselsättning som har lett till en ökad efterfrågan på bostäder, vilket tyvärr har varit negativt för de utsatta grupperna. Det har ju också haft en undanträngningseffekt för människor som har stått långt ifrån att få en bostad. Dessa behöver vi kompensera ytterligare genom att vi i våra kommuner faktiskt måste ta ett större ansvar för dem genom våra kommunala bostadsföretag men också genom att bygga fler bostäder.
Jag välkomnar en fortsatt positiv utveckling på bostadsmarknaden där det byggs för alla våra grupper i samhället. Jag välkomnar också att det kommer en bra och socialt inriktad hemlöshetsstrategi från regeringens sida som har det här helhetsgreppet, som jag också hoppas att regeringen kommer att ta i och med att både statsrådet Larsson och Odell har ansvaret för de här frågorna.
Anf. 62 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Systemtänkande behöver inte vara fel, säger Egon Frid. Jo, om systemen blir för fyrkantiga så att individerna oberoende av form inte passar in. Då har det blivit fel. Och jag tycker att det har varit utmärkande för en hel del av den förda politiken de senaste åren.
Däremot behöver vi mycket av systematiskt arbete, bra metoder, utvecklade strategier med sammanhållet tänkesätt och ett helhetsgrepp utifrån individsynpunkt. Det tycks vi vara överens om. Det är min målsättning när jag arbetar med strategin. Inom en nära framtid kommer regeringen också att presentera den. Tack så mycket för debatten!
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.