Risk för att barn far illa i Sverige

Skriftlig fråga 2015/16:1177 av Cecilia Widegren (M)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2016-05-02
Överlämnad
2016-05-03
Anmäld
2016-05-10
Svarsdatum
2016-05-11
Sista svarsdatum
2016-05-11
Besvarad
2016-05-11

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Statsrådet Åsa Regnér (S)

 

En aktuell dom, som meddelades den 21 april i år av Kammarrätten i Stockholm och som ännu inte vunnit laga kraft, kan vara en skiljelinje för barns rätt i Sverige. Domen handlar om omedelbart omhändertagande för vård av unga. Kammarrätten finner att ett spädbarn från annat EU-land inte kan omhändertas av socialtjänsten, enligt lagen (1990:72) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU.

I centrum av domen står avvägningar av om domstolar i en medlemsstat ska vara behöriga i mål om föräldraansvar för ett barn som har så kallad hemvist i den medlemsstaten vid den tidpunkt då talan väcks. Detta berör förordningen (EG) nr 1347/2000 (Bryssel II-förordningen). Denna förordning är direkt tillämplig i alla medlemsstater i EU, förutom Danmark.

Europadomstolen har uttalat sig om hemvistbegreppets innebörd. Detta begrepp ska tolkas så att det motsvarar den plats som avspeglar det förhållandet att barnet i viss utsträckning är integrerat i socialt hänseende och familjehänseende. Hänsyn ska tas till hur varaktig och regelbunden vistelsen i en medlemsstat är.

Utredningen om tvångsvård för barn och unga (SOU 2016:19) konstaterar att det inte är tillfredsställande att kravet i LVU kolliderar med Bryssel II-förordningen, som utgår från att den fortsatta vården ska beslutas och ges i hemlandet. Utredningen föreslår i sitt betänkande införandet av en ny bestämmelse i LVU som ännu tydligare möjliggör ett beslut att omedelbart omhänderta ett barn genom ett interimistiskt beslut som avses i artikel 20 i Bryssel II-förordningen.

Av denna artikel 20 i Bryssel II-förordningen framgår att förordningen inte ska hindra att domstolarna i en medlemsstat i brådskande fall fattar beslut om interimistiska åtgärder. Beslut om omhändertagande enligt nuvarande 6 § LVU är att jämställa med en sådan interimistisk åtgärd. En av de saker som måste vara uppfyllda är att den unge behöver beredas vård med stöd av LVU.

Den grundläggande principen som ställs på sin spets handlar om barn som riskerar att fara illa i Sverige, till exempel spädbarn som kanske inte varit i något annat land än Sverige sedan födseln.

Jag vill mot bakgrund av ovanstående ställa följande fråga till ansvarigt statsråd, Åsa Regnér:

 

Vilken analys gör statsrådet i fråga om att via akut omhändertagande av socialtjänsten kunna hjälpa barn i nödsituationer enligt LVU, då barn riskerar att fara illa i Sverige, och hur anser statsrådet att barn till andra EU-staters medborgare som behöver omhändertas ska hjälpas och stödjas?

Svar på skriftlig fråga 2015/16:1177 besvarad av Statsrådet Åsa Regnér (S)

Dnr S2016/03203/FST

Socialdepartementet

Barn-, äldre- och jämställdhetsministern

Till riksdagen

Svar på fråga 2015/16:1177 av Cecilia Widegren (M) Risk för att barn far illa i Sverige

Cecilia Widegren har frågat mig som statsråd vilken analys jag gör i fråga om att via akut omhändertagande av socialtjänsten kunna hjälpa barn i nödsituationer enligt LVU, då barn riskerar att fara illa i Sverige, och hur jag anser att barn till andra EU-staters medborgare som behöver omhändtertas ska hjälpas och stödjas.

Jag känner till den kammarrättsdom som Cecilia Widegren hänvisar till. Domen har överklagats till Högsta förvaltningsdomstolen och frågan är således inte slutligt avgjord än.

Som statsråd kan jag inte kommentera det enskilda fall som nu är aktuellt.

Utredningen om tvångsvård för barn och unga har i sitt slutbetänkande (SOU 2015:71) pekat på en otydlighet i LVU som kan innebära att omedelbart omhändertagande inte kan tillgripas då den s.k. Bryssel II-förordningen är tillämplig. En konsekvens av detta är, enligt utredningen, att vissa barn som vistas i Sverige, utan att ha hemvist här, inte kan omhändertas enligt LVU. Utredningen har därför föreslagit att det ska införas nya bestämmelser som möjliggör ett omedelbart omhändertagande även då Bryssel II-förordningen är tillämplig. Förslaget bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Det är naturligtvis viktigt att svensk rätt tillhandahåller en möjlighet att besluta om omedelbart omhändertagande av barn när det finns ett tydligt vårdbehov.


Jag kommer att följa frågan noga och avser att prioritera arbetet med att förtydliga regelverket. Det får inte råda något tvivel om att alla barn i Sverige som far illa eller riskerar att fara illa ska kunna få det stöd och den hjälp som de behöver.

Stockholm den 11 maj 2016

Åsa Regnér

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.