Utvecklingen i Turkiet

Skriftlig fråga 2014/15:631 av Désirée Pethrus (KD)

till Utrikesminister Margot Wallström (S)

Turkiets utveckling under president Recep Tayyip Erdogan ger anledning att känna djup oro. Turkiet är ett stort och viktigt land med sitt strategiska läge, och landet besitter en central roll energi- och migrationspolitiskt för resten av Europa. Det är angeläget att den nuvarande utvecklingen vänds. Att döma av signaler i närtid finns det dock få skäl att vara optimistisk.

Civila organisationer som The Human Rights Foundation of Turkey (HRFT), vilka arbetar med mänskliga rättigheter och mot tortyr samt för överlevare av tortyr, har sett sitt arbete försvåras markant på grund av regimens motarbetande. I syfte att skrämma och straffa har HRFT drabbats av dyra och summariska böter relaterade till sin verksamhet. Organisationens arbete mot den växande förekomsten av tortyr i samband med myndighetsutövande i landet är impopulärt hos regimen. Mönstret går igen där för regimen obekväma röster tystas, hotas och skräms. Turkiet har idag det största antalet fängslade journalister. Enligt den internationella pressfrihetsorganisationen CPJ har Turkiet genom anti-terrorlagar ringat in obekväma organisationer och journalister i synnerhet för att kunna lagföra dem. Turkiet gör ingen distinktion mellan yttrandefrihet och terrorism.

Konsekvensen är en utbredd självcensur, en utbredd rädsla som förlamar Europas folkrika granne. I samband med att media ändå gör publiceringar, som när tidningen Cumhuriyet publicerade foton på vapenleveranser på väg till terroristorganisationer i Syrien, blir konsekvenserna märkbara. En visselblåsare avslöjade i dagarna omfattande planer på en massarrestering av journalister som följd av de publicerade fotografierna.

Sverige har en viktig roll att påverka och lyfta mänskliga rättigheter i olika sammanhang, men också att lyfta särskilda fall och vara tydliga. Utrikesministern har i tidigare kommentarer kring Turkiets medlemskapsförhandlingar för EU motiverat dess fortsättning utifrån möjligheten att utöva påtryckningar.

Organisationen HTRF hotas nu av böter som riskerar försvaga eller utradera verksamheten. Utan civilsamhällesorganisationer som jobbar för demokrati och mänskliga rättigheter så kommer Turkiet gå mot en alltmer auktoritär regim där människors fri- och rättigheter beskärs. Min fråga är därför:

Vad kan utrikesministern göra för att organisationer som HRFT inte ska drabbas på det sätt som nu finns risk för?