Socialt ansvar för regeringens politik

Skriftlig fråga 2018/19:113 av Lotta Olsson (M)

till Socialminister Lena Hallengren (S)

Mer än 5 200 ungdomar har fått stanna i Sverige på grund av den nya så kallade gymnasielagen som trädde i kraft den 1 juli 2018. Lagen röstades fram i riksdagen av S, MP, V och C. En lag som stiftades med motiveringen att asylsökande ungdomar som fått avslag på sin ansökan borde få fullgöra sin gymnasieutbildning.

Att ta politiska beslut kan vara lätt, men att ta konsekvenserna av sina beslut brukar vara svårare. Nerikes Allehanda rapporterade nyligen om just konsekvenserna av den förda politiken för flera av de ungdomar som tillåtits stanna på grund av gymnasielagen. Flera av dem har inte fått någon bostad ordnad och tvingas därför att sova utomhus i snö och kyla mitt i den kalla vintern. Det innebär i praktiken att dessa ungdomar nu tvingas fokusera på överlevnad snarare än studier. Det rapporteras även om hur vissa ungdomar utnyttjas av samvetslösa personer som erbjudit dem bostad.

Ingen ser sig som ansvarig för det elände ungdomarna utsätts för och hamnat i. Gymnasieskolorna har slagit larm, men det finns ingen att vända sig till för att ta tag i problemet. För ungdomarna har löftet om att få stanna i Sverige och studera hängt ihop med socialt ansvar.

Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:

Vem ansvarar för den sociala omsorgen av ungdomarnas liv då ni tog beslutet om gymnasielagen, och vem ansvarar för att dessa unga får ett drägligt liv och skyddar dem mot personer som vill utnyttja dem?