Kemvapenattack i Douma

Skriftlig fråga 2017/18:1179 av Markus Wiechel (SD)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2018-04-12
Överlämnad
2018-04-13
Anmäld
2018-04-16
Svarsdatum
2018-04-25
Sista svarsdatum
2018-04-25
Besvarad
2018-04-25

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Utrikesminister Margot Wallström (S)

 

Enligt rapporter från den rebellvänliga organisationen Vita Hjälmarna har en kemvapenattack ägt rum i syriska Douma som ligger i östra Ghouta. Uppgifterna är naturligtvis fruktansvärda och mycket oroväckande, men det finns i dag flertalet frågetecken som är värda att undersöka för att förhindra en ytterligare eskalering av våldet i landet.

Douma styrs i dag främst av rebellgruppen Jaysh al-Islam som är en sunniislamistisk och delvis salafistisk grupp som tidigare samarbetat med bland annat al-Qaida. Staden är det enda området i östra Ghouta som fortfarande kontrolleras av rebeller och kan knappast anses som särskilt viktigt för den syriska regimen att kontrollera. Jaysh al-Islam har dessutom bara dagar före den påstådda attacken ingått ett avtal med regimen om att evakuera kvarvarande rebeller till ett annat rebellkontrollerat område i norra Syrien för att förhindra ytterligare våldsamheter. Rent strategiskt vore det ur signalpolitiskt syfte därför mycket märkligt med en kemvapenattack i detta skede, då det bara handlar om dagar eller max någon vecka innan rebellerna lämnat området.

Följden av dessa rapporter har resulterat i hot om väpnade angrepp mot Syrien från såväl USA som Frankrike. Ryssland har kontrat med att ingen kemvapenattack ägt rum efter att de själva säger sig ha gjort en undersökning, och Kina har varnat USA om att militära hot eller angrepp kan leda till allvarliga konsekvenser. Allt detta skedde bara dagar efter att israeliska missiler som träffat en syrisk flygbas dödade ett antal iranska soldater, vilket trappat upp tonen mellan Israel och Syrien.

Utvecklingen är med andra ord just nu mycket oroväckande. Svensk diplomati är kanske mer än någonsin viktig för att förhindra en ytterligare upptrappning av kriget. Världshälsoorganisationen WHO har begärt obegränsat tillträde till Douma, och på senare tid har det framkommit att såväl Ryssland som USA varit positivt inställda till att utreda attacken vidare. Möjligheten till att få ett brett stöd för en utredning inom FN:s säkerhetsråd torde vara mycket goda inför den diskussion som väntas i rådet. Glädjande nog har utrikesminister Margot Wallström även uttalat stöd för något liknande.

Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström:

 

Avser ministern att verka för en FN-ledd utredning kring den påstådda kemvapenattacken eller vilken typ av handling önskar hon se, och vad avser ministern att bidra med för att konflikten inte ska eskalera ytterligare?

Svar på skriftlig fråga 2017/18:1179 besvarad av Utrikesminister Margot Wallström (S)



Utrikesdepartementet

Utrikesministern

Till riksdagen


Svar på fråga 2017/18:1179 av Markus Wiechel (SD) Kemvapenattack i Douma

Markus Wiechel har frågat mig om jag avser verka för en FN-ledd utredning kring den misstänkta kemvapenattacken i Douma eller vilken typ av handling jag önskar se, samt vad jag avser bidra med för att konflikten inte ska eskalera ytterligare.

Konflikten i Syrien har gett upphov till en av de värsta och mest utdragna humanitära katastroferna i vår tid. I mer än sju år har vi sett fruktansvärda övergrepp, våld och upprepade brott mot folkrätten, i synnerhet av den syriska regimen under Assad och dess allierade. Det är djupt olyckligt att FN:s säkerhetsråd inte kunnat enas kring ett kraftfullt agerande för att stoppa övergreppen och få ett slut på konflikten.

Användningen av kemiska vapen är en särskilt hänsynslös form av krigföring som strider mot folkrätten och utgör ett hot mot internationell fred och säkerhet. Kemiska vapen har använts vid upprepade tillfällen, vilket har konstaterats av utredningar genomförda av FN och Organisationen för förbud mot kemiska vapen OPCW. Därutöver har OPCW:s och FN:s gemensamma utredningsmekanism JIM konstaterat att regimsidan legat bakom åtminstone fyra sådana attacker och att Da’esh är ansvariga för minst två.

Uppgifterna om kemvapenanvändning i Douma, östra Ghouta, den 7 april, måste utredas och de ansvariga ställas till svars. De bilder från incidenten som kommit ut är avskyvärda och mycket tyder på att regimen än en gång ligger bakom.

Regeringen har i FN:s säkerhetsråd och i OPCW:s exekutivråd uttryckt stort stöd för OPCW och den faktainsamlingmission (Fact-Finding Mission FFM) som har påbörjat sitt arbete med att bl.a. ta prover och intervjua offer och läkare för att bekräfta om kemvapen har använts och de närmaste omständigheterna. Ett team från OPCW återvände just hem efter att ha genomfört provtagningar.

OPCW:s arbete för att utreda huruvida kemvapen har använts är en viktig åtgärd. Därutöver måste de ansvariga identifieras och ställas till svars och ansvarsfrihet undvikas. Det är FN och säkerhetsrådet som, på folkrättslig grund, bär det primära ansvaret för att agera när förbudet mot kemiska vapen bryts. Sverige har därför, som medlem i säkerhetsrådet, arbetat intensivt för att återupprätta en särskild attributionsmekanism som identifierar vem som ligger bakom användning av kemiska vapen.

Trots dessa försök av Sverige och andra medlemmar av säkerhetsrådet har främst Ryssland, genom sitt veto, konsekvent blockerat försök att återupprätta en sådan mekanism.

Det internationella samfundet måste fortsätta sträva efter och skapa förutsättningar för en fredlig politisk lösning och transition i linje med säkerhetsrådsresolution 2254. Sverige verkar, bilateralt såväl som genom EU och FN, fortsatt för en politisk lösning på konflikten, vapenvila och fullt humanitärt tillträde. Sverige stödjer FN och det särskilda sändebudet Staffan de Misturas hårda arbete för en politisk lösning på konflikten i Syrien.

Stockholm den 23 april 2018

Margot Wallström

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.