SOS Alarm

Skriftlig fråga 2015/16:224 av Cecilia Widegren (M)

till Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Situationen inom SOS Alarm är oroande och dess följdverkningar för larmsamtalen till 112 gällande vårdbehov är oacceptabel.

Alliansregeringen tillsatte en alarmeringsutredning i syfte att genomföra en ordentlig översyn av samhällets samlade alarmeringstjänst. Syftet med detta uppdrag var att säkerställa att den nödvändiga alarmeringstjänsten fungerar på ett effektivt och säkert sätt, där alla som blir akut sjuka kan känna sig trygga med att ambulansen kommer i tid.

Utredningen skulle uppmärksamma och säkerställa att alarmeringstjänsten anpassas till behovet av krisberedskap och ny teknik. Den skulle lämna förslag på vilka delar inom säkerhet och hälsa som ska ingå i samhällets tjänst.

Den statliga utredningen lämnade i betänkandet En myndighet för alarmering (SOU 2013:33) en rad förslag, bland annat om att SOS Alarm ska bedrivas i en egen myndighet med fullt ansvar för larmnummer 112 med tillhörande larmbehandling. Därtill föreslogs att införa en särskild yrkesutbildning omfattande mellan 12 och 18 månader i syfte att stärka larmoperatörernas kompetens.

I Sverige är det såväl utbildade sjuksköterskor som larmoperatörer som handhar larmsamtal till 112. Den avsedda grundläggande strukturen är att sjuksköterskor i så stor omfattning som möjligt ska hantera dessa vårdbehövandesamtal som inkommer via larmnumret 112. I verkligheten fungerar inte detta eftersom SOS Alarm har stora svårigheter att rekrytera utbildade sjuksköterskor. Det är därför larmoperatörer som hanterar en stor del av dessa larmsamtal. I Danmark och Norge är det alltid sjuksköterskor som tar hand om larmsamtalen till 112.

Skillnaderna mellan olika landsting och regioner är betydande såväl gällande antal vårdsamtal som hanteras av sjuksköterskor som faktisk tidsåtgång mellan larmsamtal till ambulansens ankomst. I Halland är situationen bäst. Där är mediantiden från larmsamtal till ambulansens ankomst 11,9 minuter. I Jämtland där läget är allra sämst följt av Uppsala får patienterna vänta nästan dubbelt så lång tid på ambulansen.

Detta är helt oacceptabelt och kan vara direkt livsavgörande. Situationen inom SOS Alarm kräver kraftfulla konkreta åtgärder, nu.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga till statsrådet Gabriel Wikström:

Varför bereder inte statsrådet alarmeringsutredningen skyndsamt, med tydligare roll, sammanhållen alarmeringstjänst samt SOS Alarm, dess funktionssätt och svårigheter att bemanna med rätt yrkeskompetens?