Regelförenklingar för djurhållning

Skriftlig fråga 2014/15:683 av Maria Malmer Stenergard (M)

till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

Från politiskt håll säger man sig ofta vilja värna en levande landsbygd, svensk måltidskultur och den goda svenska djurhållningen. Men inte sällan står byråkratiska hinder i vägen. 

Sven Olsson i Lillehem i Skåne har fött upp utegrisar sedan 1980-talet. Grisarna har stora fria ytor att röra sig på, de leker, äter och sover tätt tillsammans. När det är tid för slakt transporteras grisarna till ett lokalt slakteri, endast tio minuter bort.

År 2004 tog sig en vildsvinsgalt in i Sven Olssons hägn. Lite senare föddes 80 ”blandgrisar”. Det visade sig att köttet höll mycket hög kvalitet och det efterfrågas nu av såväl konsumenter som stjärnkrögare. 

Men Sven Olsson har fastnat i byråkratin. Eftersom blandgrisar klassas som vilt, får de inte transporteras levande till slakt. Problemet är att Sven Olsson inte heller får avliva djuren på plats. För det krävs att djuren hålls inom vilthägn, menar länsstyrelsen. Efter ansökan och lång väntan hos Naturvårdsverket har det visat sig att nuvarande hägn inte duger som vilthägn. Investerings- och underhållskostnaderna för ett regelrätt vilthägn kan inte bäras av dagens småskaliga verksamhet.

För en levande landsbygd krävs en aktiv näringspolitik. Regelförenklingar är centralt för att småföretagare ska kunna öka sin lönsamhet. Den typen av djuruppfödning som Sven Olssons bedriver står för innovation, god djurhållning och möjlighet till sysselsättning på landsbygden. Men knepiga regelverk och möjligheten för tjänstemän att göra mycket stränga tolkningar av regelverket, gör att Sven Olsson nu har påbörjat avvecklingen av sin verksamhet.

Med anledning av ovanstående, vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht:

Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att minska det regelkrångel som försvårar möjligheterna att bedriva ansvarsfull och småskalig livsmedelsproduktion?