Intentionerna med Ostlänken

Skriftlig fråga 2014/15:251 av Betty Malmberg (M)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2015-02-20
Överlämnad
2015-02-20
Anmäld
2015-03-03
Svarsdatum
2015-03-04
Sista svarsdatum
2015-03-04
Besvarad
2015-03-04

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Statsrådet Anna Johansson (S)

 

Alliansregeringen gav 2012 det viktiga järnvägsprojektet Ostlänken klartecken. Det var ett mycket efterlängtat beslut för hela södra Sverige och kanske framför allt för Östergötland och Södermanland, eftersom Ostlänken ger nya möjligheter för arbetspendling i regionen och för att knyta samman flera stora arbetsmarknadsregioner. Dessutom frigörs plats för fler tåg på Södra stambanan samtidigt som det är klimatsmart och bygger bra förutsättningar för tillväxt i regionen. Planeringsarbetet är sedan länge i full gång och byggstart är planerad till 2017.

Jag har noterat att stadsrådet också har sett potentialen i Ostlänken, då hon på deras hemsida (http://www.ostlanken.se/) uttalat att Ostlänken och Götalandsbanan är oerhört viktiga för transporterna i den tätbefolkade södra delen av landet. På sikt blir transporterna mer hållbara då de frigör utrymme på järnvägen för gods och pendlingstrafik. Pendlingsmöjligheterna över länsgränserna blir bättre samtidigt som mer gods kan föras över från väg till järnväg.

Oron är därför stor när regeringen i sin så kallade Sverigeförhandling den 20 februari 2015 gav Trafikverket tilläggsuppdrag om att göra utredningar som av olika skäl avfärdades redan för 10 år sedan. Det tycks också som om Ostlänken kommer att förvandlas till ett storstadsprojekt där det viktiga är att knyta ihop Stockholm, Göteborg och Malmö med höghastighetsjärnväg. Det är inte rimligt.

 

Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga statsrådet Anna Johansson: Hur kommer statsrådet att se till att tidigare intentioner med Ostlänken förverkligas och att den fjärde storstadsregionen Linköping/Norrköping inte blir en marginaliserad del av Götalandsbanan?

Svar på skriftlig fråga 2014/15:251 besvarad av Anna Johansson (S), statsråd

Dnr N2015/1813/TIF

Näringsdepartementet

Infrastrukturministern

Till riksdagen

Svar på fråga 2014/15:251 av Betty Malmberg (M) Intentionerna med Ostlänken

Betty Malmberg har frågat mig hur jag kommer att se till att tidigare intentioner med Ostlänken förverkligas och att den fjärde storstadsregionen Linköping/Norrköping inte blir en marginaliserad del av Götalandsbanan.

Redan i järnvägsutredningen från 2008 fastslogs att Ostlänken är en del av Götalandsbanan mellan Stockholm och Göteborg. Ostlänken ska därför bidra till att uppfylla Götalandsbanans två ändamål. Det ena målet är att genom snabba, energieffektiva transporter knyta samman Sveriges två största städer och mellanliggande befolkningstäta regioner för att stärka näringslivets konkurrenskraft samt ge fler människor tillgång till arbete, utbildning och kultur. Götalandsbanans andra mål är att som en helt ny bana frigöra kapacitet på befintliga banor.

Ostlänkens ändamål är alltså att vara en del av Götalandsbanan Stockholm–Göteborg via Borås, Jönköping, Linköping och Norrköping.

Den ska också bidra till regionförstoring i Östergötland, Södermanland och Mälardalen. Ostlänken ska också vara en del av en uppgraderad Södra stambana och TEN-stråket Stockholm–Malmö–Köpenhamn.

Som jag ser det finns det ingen motsättning i detta att projekt Ostlänken samtidigt är en del av en större helhet. Det är en naturlig egenskap för både vägar och järnvägar att de ingår i stora sammanhängande system, där helheten är beroende av delarna. Jag ser heller ingen anledning till oro om Trafikverket nu ytterligare studerar vissa delar av projektet. Sverigeförhandlingen behöver ha ett fullgott underlag för sina förhandlingar med berörda parter och jag har stora förhoppningar på att deras arbete ska leda till ett lyckat resultat.

Stockholm den 4 mars 2015

Anna Johansson

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.