Gotlandstrafiken
Skriftlig fråga 2011/12:4 av Holma, Siv (V)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-09-20
- Anmäld
- 2011-09-20
- Besvarad
- 2011-09-28
- Svar anmält
- 2011-09-28
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 20 september
Fråga
2011/12:4 Gotlandstrafiken
av Siv Holma (V)
till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Färjorna är Gotlands väg till fastlandet, och hur trafiken bedrivs är avgörande för Gotlands utveckling. Trafikverket arbetar för närvarande med att förbereda nästa upphandling. Det handlar bland annat om att avgöra vilken Gotlandstrafik som ska upphandlas från 2015 och framåt. Trafikverkets uppdrag från regeringen inriktas mer på att bedriva bastrafik till lägre kostnader för staten än på hur färjetrafiken ska utvecklas för att kunna bidra till en positiv utveckling för hela Gotland.
Kostnaderna för bränsle kommer att stiga och det är nödvändigt att intensifiera arbetet för en övergång till mer miljövänliga bränslen. Det är en utveckling som inte ska finansieras med högre biljettpriser. Grunden för rättvisa drivmedelspriser är att det inte ska vara dyrare att färdas från Gotland till fastlandet än vad det kostar på väg i övriga delar av landet. Vänsterpartiet vill ha miljövänliga och billigare gods- och persontransporter.
Jag vill fråga infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd:
Vad avser statsrådet att göra för att utforma en färjetrafik som kan växa i takt med gotlänningarnas, besöksnäringens och näringslivets behov av billiga och miljövänliga transporter mellan ön och fastlandet?
Svar på skriftlig fråga 2011/12:4 besvarad av Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd
Svar på fråga
2011/12:4 Gotlandstrafiken
Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd
Siv Holma har frågat mig vad jag avser att göra för att utforma en färjetrafik som kan växa i takt med gotlänningarnas, besöksnäringens och näringslivets behov av billiga och miljövänliga transporter mellan ön och fastlandet.
En färjetrafik till och från Gotland av god kvalitet är av stor betydelse för medborgare och näringsliv i regionen. Dagens trafik är populär vilket märks på att resandet och godstransporterna har ökat stadigt i ett par decennier och att trafiken ges höga betyg i kundnöjdhetsundersökningar.
Det senaste året har jag flera gånger träffat företrädare för Region Gotland för att diskutera framtiden för färjetrafiken. Till att börja med är vi överens om att det även fortsatt är ett ansvar för staten att se till att det finns en tillfredsställande trafikförsörjning till och från Gotland. Samtidigt är det viktigt att Region Gotland involveras på ett bra sätt i Trafikverkets arbete med ett nytt trafikavtal. Gotlänningarna har viktiga kunskaper som behöver tas om hand i den kommande upphandlingsprocessen.
Region Gotland har tagit fram ståndpunkter om hur de önskar att den framtida färjetrafiken ska utformas. Jag är överens med Region Gotland om att de gotländska ståndpunkterna är en betydelsefull utgångspunkt för det fortsatta arbetet och om vikten av att åstadkomma en kostnadseffektiv och bra trafik i framtiden. Från regionens sida finns förståelse för statens behov av kontroll på kostnadsutvecklingen för trafiken och det finns en samsyn om att konkurrens i den kommande upphandlingen måste eftersträvas. En annan viktig aspekt är att minska miljöbelastningen som är ett resultat av trafiken.
Vid utformning av den framtida Gotlandstrafiken anser jag att man bör ha en helhetssyn på trafiken. Subventionen av biljettpriserna bör till exempel vägas mot utbudet av turer. Vidare tror jag att staten bör vara öppen för nya innovativa lösningar på hur Gotlandstrafiken kan utformas. Staten bör sträva efter att ge förutsättningar för det rederi som vinner nästa upphandling att utveckla trafiken på ett sätt som tillgodoser den framtida efterfrågan.
Det är Trafikverket som är ansvarig myndighet för avtalet om Gotlandstrafiken. Jag följer givetvis dess arbete med stort intresse.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.