Uranbrytning och demonstrationsrätten
Skriftlig fråga 2007/08:796 av Ceballos, Bodil (mp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-02-18
- Anmäld
- 2008-02-19
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar anmält
- 2008-03-05
- Besvarad
- 2008-03-05
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 18 februari
Fråga
2007/08:796 Uranbrytning och demonstrationsrätten
av Bodil Ceballos (mp)
till justitieminister Beatrice Ask (m)
Provborrningar efter uran tillåts runt om i landet. Oljan ska ersättas och många tror på den enkla lösningen att ersätta ett ändligt bränsle med ett annat. Riskerna är enorma, inte bara olyckor under drift. Vad händer om berggrunden faktiskt inte är stabil i 100 000 år och hur ska vi skydda oss om det radioaktiva avfallet kommer i orätta händer?
En kraftfull manifestation med ockupation av vägen till provborrningsområdet i Nianfors genomfördes söndagen den 10 januari. Efter tröstlösa överklaganden och undvikande ställningstaganden från länsstyrelsens miljöenhet tog bygdens folk saken i egna händer.
Tillståndshavarna Mineralbolaget och borrföretaget Drillcom borde ta sig en extra funderare över lämpligheten.
I samband med provborrningar efter berg för slutförvar av högaktiva atomsopor i november 1985 uttryckte dåvarande energiministern Birgitta Dahl: Ockupationen av borrplatsen i Almunge skall inte stoppas genom hårda tag och polisingripande. Det är min bestämda ståndpunkt. Nu blir det av allt att döma aktuellt med ett liknande motstånd i Nianfors, Hudiksvall, i samband med provborrning efter uran. Kommunen har uttryckt att man kommer att utnyttja sin vetorätt mot uranbrytning och en stor folkopinion går emot planerna.
Jag vill därför fråga ministern om hon avser att se över regelverket i syfte att garantera demonstranters rätt att fredligt protestera mot provborrningar utan polisingripanden.
Svar på skriftlig fråga 2007/08:796 besvarad av Justitieminister Beatrice Ask
Svar på fråga
2007/08:796 Uranbrytning och demonstrationsrätten
Justitieminister Beatrice Ask
Bodil Ceballos har frågat mig om jag avser att se över regelverket i syfte att garantera demonstranters rätt att fredligt protestera mot provborrningar utan polisingripanden.
En fri åsiktsbildning är fundamental i ett demokratiskt samhälle. Den innefattar en rätt för den enskilde att bilda opinion. De så kallade positiva opinionsfriheterna är garanterade i regeringsformen genom att varje medborgare gentemot det allmänna tillförsäkras bland annat yttrande‑, informations-, mötes-, demonstrations- och föreningsfrihet. Möjligheterna att inskränka dessa friheter är begränsade.
I ordningslagen finns bestämmelser om bland annat demonstrationer. Huvudregeln är att demonstrationer inte får anordnas på offentliga platser utan tillstånd. Polisen kan med stöd i ordningslagen, under vissa förhållanden, helt vägra tillstånd för en demonstration men det vanliga är att tillstånd ges. Tillståndet får förenas med villkor. Syftet med tillståndskravet är att polisen ska ha kontroll över demonstrationer och därigenom kunna förutse och förebygga ordningsstörningar.
En tillståndsgiven demonstration får upplösas av polisen endast om den leder till en upploppsliknande situation eller om den innebär en avsevärd fara för de närvarande eller medför en allvarlig störning av trafiken. En demonstration som saknar tillstånd blir i sig inte olaglig utan åtnjuter i praktiken samma grundlagsskydd som tillståndsgivna demonstrationer.
De möjligheter som polisen har att ingripa i samband med demonstrationer är väl avvägda och jag ser för närvarande inget behov av att se över det regelverket.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.