Besök av polischefen i Teheran

Skriftlig fråga 2007/08:368 av Åström, Alice (v)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-11-29
Anmäld
2007-11-29
Besvarad
2007-12-05
Svar anmält
2007-12-05

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 29 november

Fråga

2007/08:368 Besök av polischefen i Teheran

av Alice Åström (v)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Under vecka 47 hade Sverige officiellt besök av en delegation från Islamiska republiken Iran. Syftet med delegationsbesöket var att det skulle handla om narkotikabekämpning. Delegationen ska ha besökt Österåkeranstalten, där det finns uppgifter att man tog anteckningar om interner med iransk bakgrund. I delegationen ingick polischefen i Teheran, Ahmed Reza Radan, som förklarat att alla som är emot den sittande regimen ska avrättas. I sin egenskap av polischef i Teheran är han ytterst ansvarig för de omfattande och grova brott som begås mot mänskliga rättigheter i staden.

Det har framgått i svensk press att ansvariga departementschefer inte hade kännedom om delegationen som sådan eller dess delegater, vilket är anmärkningsvärt när den kom från ett land med en så kontroversiell regim. Sannolikt är att delegationsbesöket beslutats på tjänstemannanivå.

Det är väl känt att grova och omfattande brott mot mänskliga rättigheter begås av polis- och underrättelsetjänst i Iran. Att Ahmed Reza Radan har haft ansvaret för flera av dessa brott borde inte vara obekant för departement och myndigheter. Inte heller att han är ansvarig för de våldskampanjer som just nu pågår i Iran. För Sverige, som eftersträvar ett gott anseende i världen när det gäller mänskliga rättigheter, är Ahmed Reza Radans besök i vårt land ytterst generande.

Jag vill därför fråga utrikesminister Carl Bildt:

Vad avser utrikesministern att göra för att i framtiden förhindra den typ av besök som nu ägt rum?

Svar på skriftlig fråga 2007/08:368 besvarad av Utrikesminister Carl Bildt

den 5 december

Svar på fråga

2007/08:368 Besök av polischefen i Teheran

Utrikesminister Carl Bildt

Alice Åström har frågat mig vad jag avser att göra för att i framtiden förhindra den typ av besök som nu ägt rum.

Besöket som Alice Åström refererar till var ett studiebesök som initierades av UNODC, FN:s organ mot narkotika och organiserad brottslighet. UNODC spelar en viktig roll för samordningen av det internationella samfundets insatser i syfte att bekämpa narkotikaproduktionen i och smugglingen från Afghanistan, där över 90 procent av världens opium produceras. Smuggling och missbruk av narkotika är ett stort problem i regionen kring Iran liksom i Europa. En stor del av den afghanska narkotikan har Europa som slutdestination och smugglas bland annat via Iran. Europeiska unionen och Sverige har sedan länge ett väl utvecklat samarbete med UNODC. Det ligger i vårt och Europas intresse att verka för att staterna i regionen, framför allt Afghanistan, Pakistan och Iran, tar sig an narkotikaproblematiken på ett ansvarsfullt sätt. EU har därför identifierat narkotikabekämpning som ett område där dialog även med Iran bör eftersträvas. Mot denna bakgrund hörsammades förfrågan från UNODC om ett iranskt studiebesök, för att ta del av svenska erfarenheter av hantering av narkotikarelaterade problem. Urvalet av deltagare i studiebesöket gjordes av UNODC.

Det faktum att Sverige och EU eftersträvar en dialog med Iran och andra stater i regionen på narkotikaområdet påverkar på intet sätt den mycket kritiska position som Sverige och EU intar när det gäller de allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna som sker i Iran. Sverige och EU framför ofta stark kritik mot Iran mot bristen på respekt för de mänskliga rättigheterna. Detta skedde för svensk del senast den 21 november, när Sveriges nyanlände ambassadör träffade Irans utrikesminister Mottaki. Utgångspunkten för Sveriges och EU:s politik gentemot Iran är att en kritisk dialog har större utsikter att påverka Iran än isolering.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.