Enskilda organisationers biståndsverksamhet
Skriftlig fråga 2007/08:259 av Härstedt, Kent (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-11-14
- Anmäld
- 2007-11-14
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Besvarad
- 2007-11-22
- Svar anmält
- 2007-11-23
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 14 november
Fråga
2007/08:259 Enskilda organisationers biståndsverksamhet
av Kent Härstedt (s)
till statsrådet Gunilla Carlsson (m)
Biståndsministern har vid flera tillfällen bland annat för utrikesutskottet och för medierna försäkrat att den pågående landkoncentrationsprocessen inte kommer att omfatta svenska enskilda organisationers biståndsverksamhet.
Den senaste tiden har det dock kommit flera indikationer, via exempelvis Sidas kommunikation med enskilda organisationer och statsekreterare Stymnes uttalanden i olika sammanhang, om att processer pågår som pekar i motsatt riktning.
Tänker statsrådet frångå de löften som offentligt gavs om att enskilda organisationer inte ska beröras av landkoncentrationen av biståndet?
Svar på skriftlig fråga 2007/08:259 besvarad av Statsrådet Gunilla Carlsson
Svar på fråga
2007/08:259 Enskilda organisationers biståndsverksamhet
Statsrådet Gunilla Carlsson
Kent Härstedt har frågat mig om jag tänker frångå de löften som offentligt gavs om att enskilda organisationer inte ska beröras av landkoncentrationen av biståndet.
Regeringen ser det civila samhället som en viktig aktör för att inte minst främja demokrati och mänskliga rättigheter, men också för att bidra till verksamheten inom andra av regeringen prioriterade områden såsom miljö, jämställdhet samt kvinnors roll i utveckling. Svenska enskilda organisationers arbete med att stärka ett oberoende civilt samhälle är en viktig del i det svenska utvecklingssamarbetet. Svenska enskilda organisationer har en betydande verksamhet både i Afrika, Asien, Latinamerika och Europa. De verkar både med egen verksamhet för att självständigt utveckla relationer med systerorganisationer och som genomförare av direkta insatser inom ramen för av regeringen antagna samarbetsstrategier.
Det är viktigt att svenska enskilda organisationer fortsätter utveckla relationer med systerorganisationer i utvecklingsländerna.
Jag har under hela landfokuseringsprocessen varit tydlig med att säga att folkrörelsebiståndet, det vill säga det bistånd som finansieras genom anslagsposten för svenska enskilda organisationer, inte berörs direkt av landfokuseringen vad gäller länderurvalet. Detta bistånd utgår från andra principer än det statliga bilaterala utvecklingssamarbetet. Svenska enskilda organisationer kan och bör fortsätta göra strategiska val och överväganden utifrån sitt eget uppdrag och sina egna prioriteringar.
I de fall svenska enskilda organisationer genomför insatser som är direktfinansierade över Sidas regionanslag kommer däremot arbetet indirekt påverkas av landfokuseringen. Detta var jag tydlig med under den process som föregick beslutet om landfokusering. Det utvecklingssamarbete som omfattas av samarbetsstrategier eller liknande styrinstrument i länder där regeringen inte avser att fortsätta det bilaterala biståndet kommer att på ett ansvarsfullt sätt fasas ut under en övergångsperiod av i normalfallet tre år. Jag har därför inlett en diskussion med berörda organisationer om hur detta bäst kan ske i de länder som respektive organisation är engagerad i och hur erfarenheter, resultat och etablerade nätverk på bästa sätt kan tas till vara.
Så sent som den 14 november bjöd jag bland annat i detta syfte in en bred krets av svenska aktörer för att diskutera den nya biståndspolitiken. De svenska enskilda organisationerna kommer att beredas ytterligare tillfälle att med sin viktiga kunskap och sina breda erfarenheter delta på olika sätt, både i framtagande av strategier för länder där biståndet fasas ut, och för länder till vilka Sverige fokuserar biståndet.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.