Motioner i Första kammaren, Nr 69

Motion 1939:69 Första kammaren

Motioner i Första kammaren, Nr 69.

1

Nr 69.

Av herr Heiding m. fl., angående upprättande av förslag till anläggning
av en broförbindelse mellan fastlandet och
Öland.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr
165, av herr R. Wagnsson m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr
134, av herr E. Jonsson i Mörbylånga m. fl., föreslogs 1933 års riksdag, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om skyndsam utredning
för upprättande av plan och kostnadsförslag till anläggning av vägförbindelse
med bank och bro mellan fastlandet och Öland över Kalmarsund
i närheten av Kalmar.

Motionerna ifråga vunno icke riksdagens bifall.

Under de sex år, som förflutit sedan dess, har vägtrafiken i landet undergått
en högst betydande utveckling. Även trafiken mellan Kalmar och Färjestaden,
som för närvarande i allmänhet ombesörjes genom regelbundna ångbåtsturer
och vintertid genom statens postångare, har ökat väsentligt trots
de höga frakt- och hamnavgifter som där uttagas. Det torde få förutsättas,
att storleken av trafiken över Kalmarsund är i hög grad avhängig av fraktavgifternas
storlek och att trafiken därför skulle ökas i väsentlig omfattning
i den mån de senare kunde minskas eller eventuellt borttagas.

Redan vid nuvarande trafik äro emellertid de rådande förhållandena icke
tillfredsställande. Länsstyrelsen i Kalmar län har också genom beslut den
27 oktober 1938 förordnat om upptagande av förhandenvarande trafikfråga
till undersökning. Detta beslut avser dock endast undersökning samt upprättande
av plan och kostnadsförslag för ifrågasatta färjförbindelser mellan
Öland och fastlandet, varför uppgörandet av något förslag till broförbindelse
över Kalmarsund icke torde komma ifråga i detta sammanhang.

För säkert bedömande av föreliggande kommunikationsspörsmål är det
emellertid ej tillfyllest allenast med att hava tillgång till en utredning angående
färjförbindelser på sätt av länsstyrelsen blivit förordnat, utan erfordras
även tillgång till en utredning angående broförbindelse över sundet. Först
när även den senare föreligger, finnas förutsättningar för ett rätt ställningstagande
till spörsmålet. Att en utredning kommer till stånd även i fråga örn
broförbindelsen, när frågan nu upptagits till prövning, synes även vara i god
överensstämmelse med den mening, som kommit till uttryck i gällande lag
om allmänna vägar, där det i 4 § stadgas:

»Där väg skall ledas över vatten eller eljest så, att den icke kan framdragas
å marken, skall byggas bro; dock må, där bro över vatten icke kan

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 3 sami. Nr 69—74. 1

2 Motioner i Första kammaren, Nr 69.

läggas utan oskälig kostnad eller synnerlig olägenhet, i stället hållas
färja---— •— -— -— —,»

En broförbindelses många fördelar framför en färjförbindelse äro i föreliggande
fall synnerligen påtagliga. Här må i detta sammanhang endast
erinras örn fördelarna under de s. k. förfallsperioderna, då färjförbindelse
icke är möjlig. Det är därför felaktigt att utgå ifrån att broförbindelsen icke
bör komma till stånd, därför att den ställer sig dyrare än en färjförbindelse,
utan det erfordras även kännedom örn, huru mycket dyrare den kommer att
bliva, en kännedom, som endast kan vinnas genom att en utredning även
verkställes angående broförbindelsen.

Vid en jämförelse ur ekonomisk synpunkt mellan broförbindelsen och
färjförbindelsen får ej förglömmas, att drifts- och underhållskostnaderna
för färjförbindelsen i föreliggande fall torde bliva mycket höga och komma
att växa med trafikens ökning. Tages hänsyn härtill ävensom till att trafiken
sannolikt kommer att öka högst betydligt efter en förbättring av de nuvarande
förhållandena, är det måhända möjligt, att broförbindelsens ställning
vid en ekonomisk jämförelse ej blir så dålig.

En utredning angående broförbindelse mellan fastlandet och Öland synes
lämpligen böra verkställas av vederbörande tekniska ämbetsverk, väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen.

De med en sådan utredning förenade kostnaderna synas icke skäligen böra
påläggas Ölands vägdistrikt utan böra helt utgå av statsmedel. Broförbindelsen
måste nämligen, såsom tidigare framhållits, anses vara ett riksintresse,
och har vägdistriktet ävensom Kalmar stad påtagit sig kostnaderna
för kommunikationsfrågans utredning vad beträffar färjförbindelserna.
Något särskilt anslag till ifrågavarande ändamål torde dock icke vara erforderligt,
utan synas medlen efter Kungl. Maj:ts beprövande kunna utgå
från det av Kungl. Maj:t under sjätte huvudtiteln äskade anslaget å 3 500 000
kronor till bidrag till byggande av broar.

Broarbetet i fråga torde vara väl lämpat att utföras till bekämpande av
inträdande arbetslöshet. För att arbetet därvid skall kunna igångsättas utan
onödig tidsutdräkt — ett förhållande, som tillmätes stor betydelse i fråga
om arbeten av nyssnämnt slag — bör det i god tid förberedas så långt det
är lämpligt. Även ur denna synpunkt synes således den ifrågasatta utredningen
böra verkställas snarast möjligt.

Under hänvisning till vad här ovan anförts föreslås,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa,
att Kungl. Majit genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
försorg måtte låta verkställa en skyndsam utredning för upprättande
av förslag till anläggning av en broförbindelse mellan
fastlandet och Öland över Kalmarsund från Kalmar samt
att härför erforderligt belopp må efter Kungl. Majits beprö -

Motioner i Första kammaren, Nr 69.

3

vande utgå av medel från det av Kungl. Majit under sjätte
huvudtiteln äskade anslaget å 3 500 000 kronor till bidrag
till byggande av broar.

Stockholm den 20 januari 1939.

Karl Magnusson Arthur Heiding. C. P. V. Gränebo.

i Kalmar.

Axel Mannerskantz. Ruben Wagnsson. Gunnar Bodin.