Kungl. Maj:ts proposition Nr 17

Proposition 1929:17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 17.

1

Nr 17.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa understöd
från allmänna indragning sstaten; given Stockholms slott den
12 januari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Vilhelm Lundvik.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 januari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Boeell, von Steyeen, Malmberg,
Lindskog, Bissmaek, Johansson.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lundvik, anför:

l:o.

I skrivelse den 22 september 1928 har lotsstyrelsen hemställt, att årligt
understöd från allmänna indragningsstaten måtte beredas — förutom åt en
sedermera avliden före detta vaktmästare vid lotskaptensexpeditionen i södra
lotsdistriktet — åt förre arhetsförmannen vid lotsverket Per Hultman; och
har styrelsen föreslagit, att understödet i fråga bestämmes till 1,116 kronor.

Ang. understöd
it förre
arbetsförmannen

P. Hultman.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 14 häft. (Nr 17.)

1

Lotsstyrelsen.

2 Kv,ngl. Maj:ts proposition Nr, 17.

I fråga om Hultman inhämtas av handlingarna, att han, som är född
den 12 oktober 1851, allt sedan år 1884 vid lotsverket biträtt vid ut- och
avrustning av fyrskepp samt arbetat med tillverkning och reparation av
prickmateriel m. m., att han under de tider, då dylikt arbete icke förekommit,
stått till förfogande för tillgodoseende av eventuellt behov av
arbetsbiträde, att han innehaft ställning såsom förman eller arbetsbas vid
lotsverket från år 1886 till år 1923 samt att han till följd av genom hög
ålder nedsatt arbetsförmåga sedan sistnämnda år sysselsatts med mindre
krävande arbete.

Jämte förmälan att Hultmans arbetslön i regel utgått i form av timpenning,
som sedan ar 1923 belöpt sig a ett till 75 öre nedsatt belopp, samt
att hans inkomst från lotsverket uppgått under år 1922 till 2,350 kronor
och under år 1927 till 1,750 kronor, har lotsstyrelsen uppgivit, att Hultman
vore medellös ävensom att han snart ej längre torde kunna utföra sitt arbete.

Lotsstyrelsen anför härefter följande:

»Med hänsyn till den av--och Hultman uppnådda levnadsålder samt

den långa tid de varit anställda vid lotsverket — — — — och Hultman
omkring 44 år — och då de fullgjort sina åligganden på ett i allo tillfredsställande
sätt, anser sig lotsstyrelsen böra tillstyrka, att de måtte tillerkännas
ett årligt understöd eller pension att utgå från och med månaden näst efter
den, varunder deras anställning må komma att upphöra.

Efter att i riksdagstrycket hava inhämtat närmare kännedom om åtskilliga
av riksdagen under senare år behandlade frågor rörande pension åt arbetarpersonal
finner sig lotsstyrelsen för---böra föreslå ett årligt understöds-
eller pensionsbelopp av---. Vad motsvarande belopp för Hult man

angår, är styrelsen något tveksam, huruvida den förmansställning, han
intagit, skäligen bör föranleda beloppets bestämmande enligt de av riksdagen
för arbetsförmän tillämpade grunderna. Då emellertid Hultmans förmansställning
icke torde kunna anses jämförbar med den ställning, som exempelvis
förmännen vid arméns intendenturverkstäder intaga, utan Hultman fastmer
torde vara att betrakta såsom arbetsbas under distriktsfyrmästaren såsom
den egentlige förmannen, har styrelsen stannat vid att förorda, att understöds-
eller pensionsbeloppet bestämmes enligt de för arbetare tillämpade
grunderna eller till 1,116 kronor för år.

Med hänsyn till att--och Hultman icke äro anställda hos lotsverket

på sådant sätt, att de kunna betraktas såsom befattningshavare, och då det
å pensionsstaten för lotsstyrelsen samt lots- och fyrstaten upptagna anslaget
å 15,000 kronor till beredande av understöd åt vissa förutvarande befattningshavare
vid lotsverket eller deras änkor och barn i sin helhet är behövligt
för det ändamal, vartill detsamma nu är avsett, anser lotsstyrelsen,

---och Hultmans understöds- eller pensionsbelopp icke böra utgå

fian nyssnämnda anslag utan i stället av dem uppbäras å allmänna indx-agningsstaten,
i likhet med vad som år 1924 medgavs beträffande förre arbetsförmannen
vid lotsverkets byggnadsarbeten Bernhard Eriksson (proposition
nr 17 år 1924).

Under åberopande av vad sålunda anförts får lotsstyrelsen i underdånighet
hemställa,

att Eders Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen medgiva, att

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 17.

~~~~ och förre arbetsförmannert vid lotsverket Per Hultman må från
och med månaden näst efter den, varunder deras nuvarande anställning vid
lotsverket upphör, under återstående livstid å allmänna indragliingsstaten
upphära ett årligt understöd av---och Hultman 1,116 kronor.»

I ett över berörda framställning den 16 oktober 1928 avgivet utlåtande Statskontoret.
har statskontoret uttalat, att vad handlingarna i ärendet innehölle syntes
utgöra ett gott stöd för utverkande av pensioner åt ifrågavarande båda
arbetare. Då de föreslagna pensionsbeloppen avpassats efter de grunder, som
i allmänhet kommit till tillämpning vid pensionering av yrkesutbildade
arbetare, hade statskontoret intet att erinra mot vidtagande av åtgärd i
enlighet med lotsstyrelsens framställning.

Lika med ämbetsverken finner jag med billigheten överensstämmande, att DepartemenUHultman
av statsmedel erhåller något understöd till sin försörjning å ålder- chefer
domen. Det av ämbetsverken tillstyrkta understödsbeloppet har icke heller
givit mig anledning till erinran.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre arbetsförmannen vid lotsverket Per Hultman
må från och med månaden näst efter den, varunder hans
nuvarande anställning vid lotsverket upphör, under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstäten åtnjuta
årligt understöd med 1,116 kronor.

2:o.

I en av kommerskollegium med eget utlåtande den 29 november 1928
överlämnad ansökning har avlidne torvingenjören friherre M. O. Falkenbergs
änka Ellen Sofia Falkenberg, född Spilhammar, anhållit, att kollegium måtte
vidtaga åtgärd för beredande av någon pension åt henne och makarnas
minderårige son Nils Melcher Otto.

Till ansökningen hava fogats transumt av bouppteckning efter förre torvingenjören
friherre Melcher Otto Falkenberg, varav inhämtas, att han, som
varit född den 2 januari 1872, avlidit den 15 juli 1928 och såsom stärbhusdelagare
efterlämnat änkan, en myndig son, tre myndiga döttrar och en
omyndig son Nils Melcher Otto, samt att boet utvisat en brist av 8,826
kronor 66 öre. Därjämte har företetts avskrift av ett utav konkursdomaren
i Västerås stad utfärdat intyg av innehåll, att boet den 4 oktober 1928 förklarats
avträtt till urarvakonkurs samt att denna konkurs upphört den 17
oktober 1928 genom avskrivning enligt bestämmelserna i 185 § 4 mom.
konkurslagen.

Ang. understöd
åt friherrinnan

E. S. Falkenberg
och
hennes
minderårige
son N. M. O.
Falkenberg.

Sökanden har uppgivit, att hon visserligen äger enskild egendom till ett
värde av 9,200 kronor, men har hon framhållit, att avkastningen av den -

4

Kommers kollegium.

Statskontoret.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 17.

samma icke försloge att bestrida kostnaderna för hennes och den omyndige
sonens uppehälle, vartill komme, att äldste sonen på grund av nuvarande
läge på arbetsmarknaden endast tillfälligtvis kunde genom eget arbete försörja
sig.

I sitt förenämnda utlåtande har kommerskollegium anfört i huvudsak
följande.

Torvingenjören Falkenberg hade den 10 juli 1903 antagits i statens tjänst
som torvbiträde. Han hade blivit torvassistent den 1 maj 1904 och han
hade allt från och med år 1915 till sin inträffade död bestritt förordnande
såsom torvingenjör. Under hela sin tjänstetid hade han utmärkt sig för
största plikttrohet och visat ett synnerligt intresse för tjänsten.

Hans anställningsform hade emellertid ej varit sådan, att han och hans
efterlevande tillförsäkrats förmånen av pension, i det att ju torvstaten
endast varit uppförd å extra stat.

Som torvingenjör hade han åtnjutit ett årligt arvode av 4,000 kronor,
vartill kommit två personliga ålderstillägg, vartdera om 500 kronor, varav
det första från och med år 1920 och det andra från och med år 1925.

I skrivelse den 2 september 1921 hade kollegium hemställt om åtgärders
vidtagande för torvstatens överförande å ordinarie stat och hade kollegium
därvid föreslagit, att torvingenjörerna skulle placeras i lönegraden B 13,
motsvarande nuvarande lönegraden B 21. Av statsfinansiella skäl samt med
hänsyn till ställningen inom torvhanteringen hade emellertid lönereglering
för torvstaten ansetts ej böra genomföras. Kollegium hölle dock fortfarande
före, att, om dylik lönereglering genomförts, den av kollegium föreslagna
placeringen i lönegrad varit den riktiga.

Under förutsättning att lönereglering för torvstaten blivit genomförd,
skulle sökanden hava varit berättigad till pension till belopp av 1,160
kronor, vartill skulle hava kommit 40 procent förhöjning eller 464 kronor
tills den omyndige sonen uppnått 21 års ålder.

Med hänsyn till de i nu ifrågavarande fall föreliggande ömmande omständigheter
finge kollegium tillstyrka, att framställning om pension till
ovan angivna belopp avlätes till riksdagen.

Statskontoret har i ett den 8 december 1928 avgivet utlåtande anfört i
huvudsak följande.

På grund av vad handlingarna innehölle och då torvingenjören Falkenberg
såsom innehavare av en å extra stat uppförd befattning icke varit
i tillfälle att genom inträde i någon av staten understödd kassa för familjepensionering
bereda sina efterlevande något bidrag till underhållet, syntes
goda skäl föreligga att i detta fall bereda understöd av statsmedel åt änkan
under hennes återstående livstid och åt sonen intill uppnådd ålder av 18 år.
Att såsom föreslagits söka utverka pensioner till belopp, motsvarande vad
som skulle hava utgått, om den avlidne varit innehavare av motsvarande
ordinarie befattning, syntes dock knappast kunna tillstyrkas. Enligt statskontorets
mening torde i detta fall de pensionsbelopp kunna anses lämpligt
avvägda, som av 1925 års riksdag beviljades extra lantmätaren C. G. Bergstrands
änka och dotter, eller respektive 900 och 300 kronor.

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 17.

Med hänsyn till de i ärendet upplysta omständigheterna synas mig starka Departementabillighetsskäl
tala för att åt sökanden och hennes minderårige son beredas »hefen.
understöd av statsmedel. I fråga om understödsbeloppens storlek ävensom
den tidslängd, under vilken understöd bör utgå till sonen, ansluter jag mig
till vad statskontoret därutinnan föreslagit. Tidpunkten, från vilken understöden
skola utgå, synes mig lämpligen böra bestämmas till ingången av
augusti månad 1928, d. v. s. månaden näst efter den, i vilken torvingenjören
Falkenberg avlidit.

Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att framlidne torvingenjören friherre Melcher Otto
Falkenbergs änka friherrinnan Ellen Sofia Falkenberg,
född Spilhammar, och makarnas minderårige son Nils
Melcher Otto må från och med den 1 augusti 1928 å
allmänna indragningsstaten åtnjuta årligt understöd
änkan, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
med 900 kronor och sonen till och med det år,
varunder han uppnår 18 års ålder, med 300 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda under
punkterna l:o och 2:o hemställt, däri statsrådets övriga
ledamöter instämma, behagar Hans Maj:t Konungen bifalla
samt förordnar, att proposition i ämnet skall till
riksdagen avlåtas av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Einar Engelstedt.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt.

U häft. (Nr 17.)

2