Motioner i Andra Kammaren, N:o 163

Motion 1890:163 Andra kammaren

12

Motioner i Andra Kammaren, N:o 163.

Under förutsättning af motionens tillstyrkande anhålles vördsammast,
att lagutskottet ville formulera den lydelse i utsökningslagen, som af ändringen
blir eu nödvändig följd.

Stockholm den 27 januari 1890.

J. Bromée.

Häruti instämma:

J. P. Jönsson.	S. M. Olsson. Magnus Andersson från Elfsborgs län.
C. T. Lind.	J. A. Andreason.

I:o 163.

Af herr J. Andersson i Baggböle, om inskränkning i gift mans
rätt att, utan hustruns samtycke, ingå borgen.

Bland de ^förbindelser, hvilka personer bär i landet ikläda sig, finnas
väl näppeligen några af sa ensidig natur och ofta af så förderfligt ingripande
och icke blott i den enskildes utan i hela ortens ekonomi, som borgensförbindelser
för penningeförsträckningar.

Då jag nämner, att dessa förbindelser; äro af ensidig natur, menar
jag dermed, att den som ikläder sig sådan förbindelse, åtager sig blott förpligtelse!'',
utan^ att derför hafva haft eller erhålla någon förmån, samt att
resultatet af sådan förbindelses ingående ofta varder det, att då den, som

Motioner i Andra Kammaren, N:o 163.

13

utfärdat hufvudförbindelsen och åtnjutit fördelarne af densamma, till dess
fullgörande saknar vilja eller förmåga eller båda delarna, löftesmännen måste
infria densamma och sålunda som man säger »gå i sorgen». Att borgensförbindelserna
jemväl förderfligt ingripa uti löftesmännens och deras familjers
ekonomi, äro väl så ofta förekommande tilldragelser, att jag icke för
kammarens herrar ledamöter behöfver derom framdraga något exempel. Det
vanliga sättet för dylika förbindelsers tillkomst, är ock ett sorgligt kapitel
uti den vanligen så sorgligt slutande akten, ty de tillkomma sällan af egentlig
affärshänsyn, utan af låntagarens lystnad att skaffa sig medel, ofta blott för
att tillfredsställa sitt begär efter ett högt lefnadssätt och af löftesmännens
svaghet eller oförmåga att säga nej till gäldenärens mer eller mindre bevekande
vädjanden till kamratskap, värdskap eller slägtskap, ofta understödda af de
under gladt samqväm af mat och dryck upplifvade känslorna.

Många osunda affärer skulle säkerligen icke kommit till stånd, derest
icke på ofvan angifna skäl och sätt borgen beviljats åt person, som den med
honom kontrollerande säkerligen icke skulle lemna! något förtroende, derest
icke borgen mellankommit. Ehuru jag aldrig kan hoppas att borgens•
systemet skall här i landet kunna helt och hållet omintetgöras, i synnerhet
så länge lagens stadganden nödvändiggöra i vissa former förekomsten deraf,
har jag dock tänkt mig att många borgensförbindelser med. deraf härledande
sorgliga följder skulle förekommas, derest sådana stadganden infördes i lagen,
att för den som anmodas att underskrifva sitt namn på en borgen, läge ett
hinder att ensam bestämma derom eller att kunna verkställa det i samma
ögonblick som han dertill uppmanas.

En sådan hämsko, och som jag anser fullt befogad, bland annat
ur ömsesidighetens synpunkt, anser jag böra påläggas åtminstone den gifte
mannen i så måtto, att, lika litet som hustrun enligt 10 kap. 13 § handelsbalken
egen gå i borgen utan mannens ja och samtycke, skulle äfven mannen
icke ega att göra det utan hustruns ja och samtycke.

Då lagstiftningen allt mera tenderar att låta qvinnan äfven såsom gift
deltaga i förvaltningen af makarnes gemensamma tillgångar, och då af mig
nu föreslagna inskränkningen i mannens förvaltningsrätt icke kan annat än
utöfva ett helsosamt inflytande så väl på samhällsförhållandena som affärsoch
familjelifvet, är det jag tillåter mig föreslå:

att Riksdagen behagade besluta en sådan förändring
uti nämnda lagrum att borgen för penningeförsträckning
ingången af gift man, icke har giltighet utan hustruns ja
och samtycke.

14

Motioner i Andra Kammaren, N:o 164.

Skulle Riksdagen anse denna min framställning vara af för ingripande
betydelse uti nu gällande åsigter om den gifte mannens envälde öfver makarnes
gemensamma bo, föreslår jag alternativt,

att Riksdagen måtte besluta sådan ändring i deraf berörda
lagrum, att för borgen, som gift man ingått å
penningeförsträckning för annan person eller för affär,
som eljest är honom främmande och för hvilken borgen
han icke erhållit hustruns ja och samtycke, kan icke
hustruns giftorätt gå i betalning.

Stockholm den 25 januari 1890.

J. Andersson.

xN:o 164,

Af herr J. Andersson i Bagghöle, om höjning af och ändring i
vilkoren för anslaget till torrläggning af vattensjuka marker.

År efter år har det, märkvärdigt nog, visat sig, att det af Riksdagen
till understödjande af torrläggning utaf sådana vattensjuka marker, som utan
att kunna med fördel odlas, sprida frostskador öfver omgifvande nejd, beviljade
anslag utan återbetalningsskyldighet allt mindre anlitats, hvadan ock
detta anslag, som exempelvis för år 1884 anvisades till ett belopp af 100,000
kronor, under de senare åren så småningom minskats till 50,000 kronor,
hvilket belopp ock Kong], Maj:t i sin proposition om statsverkets tillstånd
och behof till innevarande Riksdag föreslagit Riksdagen att för 1891 för
ofvan angifna ändamål ställa till Kong!. Maj:ts förfogande.