Motioner i Andra Kammaren, N:o 96

Motion 1887:96 Andra kammaren - janmar

Motioner i Andra Kammaren, N:o 96.

o

vuxen i ett torftigt bo, är nödsakad att genom arbete utom den familj,
som hon tillhör, söka sin bergning. Ett steg fram emot detta mål vore
det utan tvifvel, om det skydd, som nu lemnas flickan intill femton års
ålder, utsträcktes ytterligare några år. Jag tager mig derför friheten
föreslå,

att Riksdagen måtte för sin del besluta sådan ändring
af kap. 18 § 7 strafflagen, att orden »femton år»
utbytas mot »aderton år».

Stockholm den 28 januari 1887.

P. Waldenström.

M:o 96.

Af herr J. SällstrÖm, om beviljande aj pension åt majoren J.
Rutbergs enka.

Med kännedom derom, hurusom Riksdagen vid mångfaldiga tillfällen
behjerta! och fäst afseende på hos densamma gjorda framställningar angående
den ekonomiska ställning, hvari så väl i statens som i Kongl. Maj:t
och kronans tjenst anstälde mäns efterlefvande enkor och oförsörjda barn
sig befunnit, dristar jag till Riksdagens profvande framlägga följande motion.

Den 8 Juni 1885 afled i Neder-Kalix1 församling majoren i armén,
f. d. kaptenen vid Norrbottens fältjägarecorps riddaren af kongl. svärdsorden
samt af kongl. vasaorden Johan Rutberg, efterlemnande dervid

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 96.

sin maka, Margareta Katarina Rutberg, född Boström, jemte tio (10) med
henne sammanaflade barn, af hvilka fem ännu äro minderåriga och ej
något af alla tio ännu kommit i den ställning, att enkan från deras sida
kan påräkna något understöd. Tvärtom kräfver årligen de flestas, äfven
om tarfligaste, uppfostran icke obetydliga utgifter från moderns sida. Beträffande
ställningen i boet, så visar den, enligt i laga ordning förrättad
bouppteckning, att boets gäld vid Rutbergs frånfälle öfversteg tillgångarne
med 9,893 kronor 10 öre, ett förhållande, som tillika med de många
barnen ådagalägger, att enkan befinner sig i en högst betryckt och bekymmersam
ställning.

Såsom af tillgänglig tjensteförteckning kan utrönas, ingick Rutberg
som sergeant vid Norrbottens fältjägarecorps redan år 1844, hvarpå han,
efter att den 18 december 1845 hafva undergått officersexamen, utnämndes
till underlöjtnant vid samma corps den 19 februari 1846. År 1853 befordrad
till andre löjtnant, transporterades Rutberg, efter genomgången
examen, dels vid skjutskolan a Drottningholm och dels som skeppsmätare,
till förste löjtnant den 16 december 1859 samt utnämndes den 7 augusti
1866 till kapten och transporterades året derpå till chef för lifkompaniet
vid sagde corps. Sedan Rutberg den 6 augusti 1875 transporterats till chef
för Kalix’ kompani, erhöll lian den 1 december året derpå nådigt afsked
från sin innehafvande kaptensbeställning med tillstånd att såsom major i
armén qvarstå, hvarom allt ofvanberörda tjensteförteckning närmare omförmäler.
Såsom äfven af densamma inhemtas och det för en stor del af
Riksdagens medlemmar torde vara kändt, var major Rutberg till icke
obetydlig grad anlitad i sa val allmänna som kommunala värf, med afseende
hvarå^ jag tager mig friheten särskildt erinra om hans ledamotskap
af Andra Kammaren under 1870—1876 års riksdagar samt urtima riksdagen
1871, äfvensom att han var atervald till samma förtroendesyssla
för nu pågående period (1884—1887), hvilken han dock tillföljd af tilltagande
sjuklighet redan under 1884 var hindrad att utöfva.

Att major Rutberg både såsom officer, riksdagsfullmägtig och kommunalman
var i allo duglig, redbar och pligttrogen, lärer ingen, som
närmare kände honom, vilja förneka. Kändt är ock, enligt hvad tillförlitliga
meddelanden gifva vid handen, att Rutbergs, menskligt att se, allt
för tidiga död härledde sig af en öfveransträngning, hvilken han under
en fältmanöver råkade ådraga sig — ett förhållande, som visserligen icke
i någon nämnvärdare mån kan anses berättiga hans efterlefvande enka till

Motioner i Andra Kammaren, N:o 96.

o

något allmännare deltagande från Riksdagens sida, men som dock torde
vara af beskaffenhet att icke alldeles kunna lemnas obeaktadt.

I alla händelser är det emellertid otvifvelaktigt, att ifrågavarande
enka med de många minderåriga barnen är i djupt behof af allmänna
medel, hvilket jag ock vågar hoppas skall af Riksdagen behjertas.

Det är med hänsyn härtill samt på grund af de skäl jag sålunda
haft äran anföra, som jag, i egenskap af förordnad förmyndare för åtta
af Rutbergs omyndiga barn, tager mig friheten vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte besluta att till majoren i
armén, f. d. kaptenen vid kongl. Norrbottens fältjägarecorps
in. in. Johan Rutbergs enka, Margareta Katarina
Rutberg, född Boström, bevilja en årlig pension
af 800 kronor, att, under förutsättning att hon ej ingår
nytt äktenskap, utgå för hennes återstående lifstid.

Transsumt af bouppteckningen, prestbevis och tjensteförteckning jemte
flere till saken hörande handlingar skola öfverlemnas till statsutskottet,
dit jag anhåller om remiss af denna min motion.

Stockholm den 27 januari 1887.

Johan Sällström.

Häruti instämmer

J. W. Lindh.