Motioner i Andra Kammaren, N:o 28

Motion 1884:28 Andra kammaren

6

Motioner i Andra Kammaren, N:o 28.

X:o SS.

Af Herr P. G. Petersson i Brystorp: Angående eftergift af
den vissa hemman inom Hellestads, Risinge och Vänga
socknar af Östergötlands län ålagda skyldighet att erlägga
förhöjning i mantalsräntan.

Med anledning af den rättighet Biksens Ständer vid 1818 års riksdag
lemnat Kongl. Maj:t att med de inom riket varande särskilda bergslag
vidtaga de förändringar, hvartill derom hållna undersökningar kunde
föranleda, hade Kongl. Maj:t genom bref den 30 Juni 1820, den 26 Juni
1821 och den 23 Januari 1830 förordnat, att Hellestads och Vänga bergslag
i Östergötlands län skulle till landslag förändras, samt de förmåner,
desamma i egenskap af bergslag af kronan åtnjutit, från och med år 1830
indragas. Sedan Kammarkollegium till åtlydande af Kongl. Maj:ts berörda
föreskrift från Konungens Befallningshafvande i länet infordrat förslag till
de landslagsräntor, som borde af de till de forna bergslagen hörande
hemman utgöras, samt Konungens Befallningshafvande inkommit med dylikt
förslag, omfattande jemväl några inom bergslagen belägna frälsehemman,
faststälde Kammarkollegium genom bref till Konungens Befallningshafvande
den 15 December 1830 de föreslagna landslagsräntorna för skatteoch
kronohemman, samt förordnade om deras införande i jordeboken äfvensom
om uppbörd och debitering deraf för kronans räkning från och
med sistnämnda år, men förklarade, att då bergslagens förändring till landslag
icke medförde någon förändring i grundräntorna för frälsehemman, det
för dessa afgifna förslag icke behöft upprättas. De räntepersedlar, från
hvilkas erläggande skatte- och kronohemman, så länge bergslagsfriheterna

Motioner i Andra Kammaren, N:o 28.

7

fortforo, åtnjutit befrielse men nu förpligtades att till kronan utgöra, voro
halfva landtågsgärden två tunnor korn, samt halfva byggningshjelpen 21
skilling och halfva brukshjelpen 20 skilling banko för hvarje helt mantal.

Grenom köpebref af den 11 September 1641, hvarå den 30 Juni 1646
meddelats Kongl. konfirmation, hade emellertid Kong!. Kommissarien Louis
De Gleer af kronan förvärfvat, jemte annan fastighet, jemväl Finspongs
jernbruk samt en mängd till Hellestads och Vänga bergslag hörande
hemman, bland andra, hvarom nu ej är fråga, kronohemmanen Klintorp
’|.i mantal, Koppetorp a|2 mantal och Stenstorp 1|.t mantal, samt skattehemmanen
Berg 1 mantal, Brystorp Vestra Mellangärden 1 mantal, Brystorp
Östra Mellangärden 1 mantal, Brystorp Östergården 1 mantal, Båtstorp
Storgården 3|4 mantal, Falla 1 mantal, Fräntorp Östergården 1 mantal,
Gfösbo 1 mantal, Jägestorp 1 mantal, Katterum 1 mantal, Bökslid 1 mantal,
Såfra Vestra Norrgården 3|4 mantal, Valstorp Öfvergården x|4 mantal
och Ås 1 mantal i Hellestads socken, Dåfvetorp eller Dåfverstorp Södergården
1 mantal, Dåfverstorp Norrgården 1 mantal, Eliantorp 1 mantal,
Erstorp Södergården 1 mantal, Erstorp Norrgården 1 mantal, Falla Nedergården
1|2 mantal, Falla Öfvergården 1 mantal, Grullerstorp 1 mantal, Hemmingstorp
*\2 mantal, Köpma 1 mantal, Messelköp 1 mantal, Ringtorp 12
mantal i Eisinge socken, samt Kolstad Norrgården 1 mantal, Mantorp V
mantal, Olskeppetorp ^ mantal, Ruda 1 mantal, Östra Torp Lillgården
1 mantal, Vestra torp Mellangärden 1|2 mantal och Örstorp j,, mantal i
Vänga socken.

Enligt köpebrefven skulle De Gleer besitta dessa hemman såsom
ärftligt frälse efter privilegiernas lydelse och innehåll, endast med förbehåll
i afseende på skattehemmanen, att jordegare icke finge från deras börd och
rättighet till jorden trängas utan god vilja deras som lag säger. I följd
af dessa frälseköp, hvilka sålunda omfattade endast räntan af skattehemmanen,
men deremot i fråga om kronohemmanen så väl hemman som ränta,
öfvergingo de förra till skattefrälse och de senare till rent frälse, men sedan
en del af de sålunda uppkomna frälsehemmanen under tidernas lopp
blifvit af Finspongs egare försåld med förbehåll att räntorna skulle till
bruket utgöras, voro samtliga ofvan uppräknade hemman, tillsammans 291|.i
mantal, vid tiden för bergslagsprivilegiernas upphörande dels af skattefrälse,
dels af frälseskatte natur.

Någon förhöjning i dessa hemmans räntor sattes vid bergslagens
förläggande under landslag ej i fråga, men hemmansegarne er hide under

8

Motioner i Andra Kammaren, K:o 28.

åren 1830—1838 frivilligt till egaren af Finspongs bruk den förhöjning i
landtågsgärden samt byggnings- och brukshjelpen, som krono- och skattehemman
inom bergslagen fått sig ålagdt att till kronan utgöra. Sedan
emellertid hemmansegarne år 1839 begynt undandraga sig ränteförhöjningens
erläggande, blefvo de med påstående om deras förpligtande dertill af Finspongs
bruksegare instämde till vederbörande häradsrätter. Eättegångarne
fullföljdes å ömse sidor vid högre domstolar och slutligen hos Kongl.
Maj:t i dess Högsta Domstol, som, då kammaradvokatfiskalsembetet derstädes
anmält sig såsom mellankommande part, med påstående, att de
omtalade räntorna borde tillkomma kronan, medelst Utslag den 19 Mars
1851, förklarade, det advokatfiskalsembetet egde kronans talan i berörda
hänseende till häradsrätt i orten instämma, hvaremellertid handläggningen
af målen hos Kongl. Maj:t komme att hvila.

I enlighet med berörda föreskrift begynte rättegångarne å nyo vid
häradsrätten och fullföljdes med vexlande utgång till förmån än för kronan
och än för hemmansegarne, till dess Högsta Domstolen genom domar
den 26 Maj 1857 ogillade Finspongs bruksegares anspråk på ifrågavarande
ränteförhöjning, men då frågan huruvida densamma skulle kronan
tillgodokomma utgjorde ett ämne, hvarom enligt Kongl. förordningen den
17 April 1828 det icke tillkom allmän domstol att taga befattning, blefvo
underrätternas beslut, för så vidt de innehöllo yttrande häröfver, undanröjda.

I öfverensstämmelse med denna af Kongl. Maj:t nu meddelade nya
hänvisning att på administrativ väg göra kronans rätt i ifrågavarande afseende
gällande, anhängiggjorde advokatfiskalsembetet den 25 Juni 1858
talan mot hemmansegarne hos Konungens Befallningshafvande i Östergötlands
län, som genom utslag den 31 December 1863 i allo ogillade kronans
anspråk på rån teförhöjningen, hvaremot Kammarkollegium, dit saken
fullföljdes, med upphäfvande af Konungens Befallmngshafvandes utslag, förklarade
Kronan berättigad att af ifråga varande skattefrälse- och frälseskattehemman
utbekomma half landtågsgärd, half byggningshjelp och half
brukshjelp så väl framgent årligen som ock med efterräkning enligt uppbördsförfattningarne
från år 1848, eller tre år före det då hemmansegarne
genom stämning till häradsrätt först å kronans vägnar blifvit kräfde för
nämnda räntor. Slutligt utslag i saken meddelades af Kongl. Maj:t genomresolutioner
den 5 Mars 1869 af innehåll, att emedan ifrågavarande hemman,
hvilka före derom mellan kronan och Louis De Gleer afslutade köp hade

9

Motioner i Andra Kammaren, N:o 28.

natur, 1/2 mantal Koppetorp, !/, mantal Klintorp och ''/, mantal Stenstorp
af krono- och alla de öfriga af kronoskattehemman, följaktligen då ostridigt
voro lika med andra till Hellestads och Vänga bergslag hörande
krono- och kronoskattehemman skyldiga att i händelse, såsom nu skett,
ortens egenskap af bergslag komme att upphöra och dess bergslagsprivilegier
att indragas, till kronan utgöra den ränteförhöjning, hvarå i detta
mål gjorts anspråk; ty och som denna skyldighet så mycket mindre kunde
anses hafva upphört i följd af omförmälda köp, som dels, enligt hvad Kongl.
Maj:t genom domar den 26 Maj 1857 förklarat, berörda ränteförhöjning
icke varit inbegripen i försäljningen till De (feer, och dels genom dervid
upprättade köpeafhandlingar någon annan förmån icke blifvit för jordegarne
betingad än den, att bibehållas vid deras redan egande rätt till hemmanen;
så blef Kammarkollegii utslag faststäldt, hvarjemte Kongl. Maj:t
förklarade sig icke kunna bifalla den af gunst och nåd utaf eu del hemmansegare
framstälda anhållan om befrielse från den stadgade efterräkningen.

Resultatet af de långvariga rättegångarne har sålunda blifvit, att
ifrågavarande 29 mantal på administrativ väg fått sig ålagdt att för
framtiden till kronan erlägga grundräntor, hvilka förut icke utgått, med
två tunnor korn och 1 krona 28 öre i penningar för hvarje helt hemman,
men åläggandet af efterräkningen å dessa nya grundräntor har vid riksdagen
1870 blifvit liemmansegarne efterskänkt.

Oaktadt sjelf va rättsfrågan genom Kongl. Maj:ts beslut på nu uppgiga
sätt vunnit sin lösning, torde det derföre tillåtas mig att till ledningför
Riksdagens pröfning, huruvida billighetsskäl må förefinnas till den faststälda
ränteförhöjningens eftergifvande, anföra de omständigheter, på hvilka
liemmansegarne grunda sin förhoppning om befrielse från eu förökning i
hemmanens grundskatt, som visserligen hvarken hemmanens nuvarande
innehafvare eller deras fångesman ansett möjlig. Dessa grunder äro
följande:

att hemmanen genom köpeaftalet mellan kronan och Louis De
(reer utan annat förbehåll än jordegarnes eganderätt blifvit upplåtna, såsom
det i köpebrefven heter: »till ärftligt frälse efter privilegiernas betydelse

och innehåll»;

att frälseskatte och skattefrälse, till hvilka särskilda slag af frälse
ifrågavarande hemman äro att hänföra, i förhållande till kronan äro åt
alldeles enahanda beskaffenhet med rent frälse, hvartill de ock utan rin Bih.

till Riksd. Prof. 1884. 1 Sami 2 Afä. 2 Band. ti Raft. 2

10

Motioner i Andra Kammaren, N:o 28.

gaste rubbning i rättsförhållandet till kronan förbytas endast derigenom
att eganderätten till jorden och räntan komma i samma hand, enligt
adeliga privilegierna den 16 Oktober 1723, hvadan om skattefrälse- och
frälsejords skyldighet att till kronan utgöra ränta gäller alldeles detsamma,
som i det följande kommer att anföras angående rent frälse;

att ett hemmans frälsenatur, en gång vare sig genom köp eller förläning
tillkommen, enligt adliga privilegierna och öfriga författningar bibehåller
denna egenskap allt framgent, utan afseende på huruledes frälseköpeskillingen
blifvit uträknad;

att sålunda hvarje frälsehemman eger tillgodonjuta de denna jordnatur
förunnade friheter, utan att kunna påföras sådana skatter, som detsamma
före frälsefrihetens tillkomst endast såsom skatte- eller kronohemman
varit underkastadt;

att, hvad särskildt beträffar de pålagda räntorna, frälsejord i allmänhet
blifvit genom Kongl. resolutionen den 14 November 1644 befriad
från utgörande af landtågsgärden och byggningshjelpen, samt att brukslå
elpen icke i Hellestads och Vänga bergslag någonsin varit frälsehemman
påförd;

att Kammarkollegium sannolikt i betraktande af nu anförda omständigheter,
vid bergslagernas förändring till landslag, på sätt ofvan förmäles,
endast påfört krono- och skattehemmanen inom bergslagen någon
förhöjning i mantalsräntan, och deremot uttryckligen förklarat, att sådan
förhöjning icke komme att drabba frälsehemmanen; hvartill kommer, att
icke blott Konungens Befallningshafvande, utan ock flera af de domstolar,
som i denna fråga dömt, förklarat räntorna böra tillkomma Finspongs
bruksegare, hvarigenom kronan indirekt frånkänts all rätt till densamma;

att, som hemmanen genom bergslagens upphörande icke tillskyndats
någon lindring i dem förut åliggande skatt, den härofvan omförmälda
ränteförhöjningen, som icke på öfver 200 år utgått, är att betrakta såsom
en ny pålaga; samt

att hemmansegarne haft så mycket mindre skål att förutsätta möjligheten
af eu sådan ränteförhöjning, som Kongl. kungörelsen den 23
Maj 1857 stadgar, att vid upprättandet af nya jordeböcker för Östergötland
ingen förändring af sådana förhållanden, som uti år 1793 och sedermera
upprättade jordeböcker oförändradt och utan anmärkning iakttagits,
skall ifrågakomma, utan allt sådant å kronans sida såsom laga kraftvunnet
anses, samt kronans jordeböcker så väl för år 1793 som 1S13 och 1825

Motioner i Andra Kammaren, N:o 28.

11

icke för något af ifrågavarande hemman upptaga annan ränta till kronan
än boskapspenningar och skjutsfärdspenningar.

Efter utgången af förenämnda mål sökte advokatfiskalsembetet, att
öfriga här nedan antecknade hemman inom Hellestads och Vänga f. d.
bergslag, som voro af samma natur som de förestående och samtidigt
med dem förändrades till landslag, måtte äfven påläggas lika utskylder,
nemligen halfva landtågsgärden m. m.

Dessa hemman äro: 1/i mantal Baggehyttan, ''/3 mantal Bakarbo, 1
mantal Boda, 1 mantal Bogetorp, 1 mantal Brystorp Vestergård, 1/i mantal
Bråtfall, Va mantal Bårstorp Södergård, Vt mantal Båtstorp Storgård,
Va mantal Båtstorp Lillegården, ''/t mantal Dalkarlshyttan, 3 mantal Dimperö,
Va mantal Djuckerö Östergård, 1 mantal Djurshytta, Va mantal Emmetorp,
Va mantal Fall, 1 mantal Fräntorp Vestergård, 1 mantal Gjerdtorp,
1 mantal Grytgöl, Va mantal Gultebo, Va mantal Gultorp, 11/2 mantal
Jogestorp, Vt mantal Kattorp, V2 mantal Kulla Södergård, Va mantal Kåttorp,
1 mantal Ljusfall Östergård, Va mantal Malmstorp, Va mantal Melhult, Vi mantal
Prestköp, 2 mantal Bämninge, 1 mantal 1 insjö, Vå mantal Simonhult, 1 mantal
Svarteho, l/i mantal Sätra Norr- eller Vestergården N:o 1, 1 mantal Sätra
Vestra eller Vester Sörgård, Va mantal Torekulla, 1 mantal Vagelö, 3/i mantal
Valstorp Öfvergård N:o 1, mantal Vesterby Backa och Nedergård, Vj mantal
Östentorp i Hellestads socken, Vi mantal Axhult, 1 mantal Bryttjorp, I mantal
Elmesbo, 1 mantal Häggetorp, V3 mantal Pukhult, 1 mantal Eådsla, ]/s mantal
Slumperhult i Stjernorps socken, 1 mantal Bohyttan, 1/i mantal Hofvetorp,
l mantal Klotorp, 1 mantal Koppartorp, 1/2 Kårtorp, 1 mantal Labbetorp,
1 mantal Lid, 1 mantal Måstorp, Va mantal Qvarnkärr, 1 mantal Sundsjö
i Tjellmo socken, 1 mantal Hesmedstorp i Bisinge socken, 1 mantal Balderum,
1 mantal Berga Kronogård, Vi mantal Eskemålen, 1 mantal Fifvelsdal,
''/* mantal Granmyra, Va mantal Hundekulla, 1 mantal Kilinge,
1 V2 mantal Kjeslinge, V2 mantal 1 jada, ''/a mantal Lilla Bödja, ''/a mantal
Bökstorp, 2 Va mantal Torp i Vänga socken, Va mantal Erstorp, Va mantal
Ringtorp N:o 1 i Bisinge socken, 2 Va mantal Näs i Kullerstads socken
(alla dessa hemman jemte de först omnämnda 29 Vi mantal, som genom
domslut pålagts halfva landtågsgärden, inköptes samtidigt och på lika
vilkor från kronan af Kongl. Kommissarien Louis De Geer.), 1/s mantal
Elgdalen, Va mantal Järsätter, Va mantal Suggebo eller Löfnäs i Vänga
socken, Va mantal Lilla Boda, 1 mantal Fröjerum, Va mantal Stafsätter,
V2 mantal Ulfveryd i Kimsta Socken, ''/a mantal Mo i Bisinge socken,

12

Motioner i Andra Kammaren, N:o 28.

1 mantal Asunda äfven i Risinge, 1/2 mantal Hagel, x/2 mantal Jersätter, 1
mantal Ljusfors, l/3 mantal Sand, 1/3 mantal Åby i Kullerstads socken, %
mantal Barketorp, 1/,j mantal Brötkullen, 1/2 mantal Fall, 1 mantal Ljusfall,
Vs mantal Porskilen, J/2 mantal Ruggestorp, xj3 mantal Satin, 7/s
mantal Östentorp i Hellestads socken, 1 mantal Östra Kattala i Regna
socken, 1 mantal Balderum, 1 mantal Boberg, ''/2 mantal Kjeslinge, 1
mantal Sunkerstad, 1 mantal Träisätter, 1 mantal Viggersätter i Vänga
socken, 1/l mantal Hofslagartorp, l/i mantal Stockhult, 1 V2 mantal Ullstorp
och l mantal Österby Gästgifvaregård i Hellestads socken.

Under målets handläggning bos Konungens Befallningshafvande i
Östergötlands län, har advokatfiskalsembetet frånträdt sitt anspråk om utgörande
af halfva landtågsgärden för lj2 mantal Gärsätter, 1|2 mantal Suggebo,
1|8 mantal Elfdalen, 1|, mantal Lilla Boda, 1 mantal Fröjerum, 1|2 mantal
Stafsätter, 1|3 mantal Ulfveryd och 1|2 mantal Mo, men för öfriga hemmanen
fullföljt sitt väckta påstående, och har Konungens Befallningshafvande
genom utslag af den 30 April 1875 i likhet och på samma grunder
som i förra målet frikänt hemmanen för utgörande af den omsökta
halfva landtågsgärden.

Öfver detta Konungens Befallningshafvandes utslag fullföljdes besvär,
o^h har Kammarkollegium genom utslag af den 28 December 1877,
i likhet med hvad som skedde i förra målet, upphäfdt Landshöfdingeembetets
utslag, samt ålagt hemmansegarne utbetala ifrågavarande ränta.

Målet blef fullfölj dt hos Kong! Maj.t, hvars domslut är af följande
innehåll:

»Sedan I efter vederbörandes hörande den 17 Oktober 1878 afgifvit
infordradt underdånigt utlåtande, hafve Vi handlingarne i detta mål
Oss föredragas låtit; och då i de år 1793 och sedermera upprättade jordeböcker
inom Östergötlands län de hemman och hem man sdelar, hvarom nu
är fråga, upptagas såsom frälse, utan någon antydan om skyldighet för dem
att utgöra den ränta hvarå kammaradvokatfiskalsembetet å kronans vägnar
i förevarande fall gjort anspråk, och genom nådiga kungörelsen den
23 Maj 1857, som utfärdats förr än kronans talan i målet blifvit anhängiggjord,
förordnats, att ingen förändring vidare skall ega rum af sådana
förhållanden, som inom nämnda län i jordeboken af år 1793 och senare
jordeböcker oförändradt och utan anmärkning iakttagits, utan allt sådant,
å kronans sida bör såsom laga kraftvunnet anses; alltså och då härtill kommer,
att vid ifrågavarande bergslags öfvergång till landslag, enligt hvad

Motioner i Andra Kammaren, N:o 28.

13

handlingarne utmärka, icke blifvit ifrågasatt, att den ränta, som i ersättning
för tackjernstionden borde kronan tillkomma, skulle andra än kronoocli
kronoskattehemman påföras, kåfve Vi funnit skäligt att, med upphäfvande
af Edert Utslag, fastställa det slut, hvari Vår Befallningshafvande i
målet stannat.» — — — — -— — — — ----— .—- —■ —

Stockholms slott den 19 December 1879.

Oscar.

Af de anförda utslagen synes, till hvilka olika domslut Kongl. Maj:t
kommit oaktadt hemmanen voro af samma natur så väl i den förra, som i
den senare rättegången, samt af Kongl. Kommissarien Louis de G-eer under
enahanda vilkor och samtidigt från kronan inköpta.

Ehuru advokatfiskalsembetet icke på administrativ väg gjorde kronans
rätt gällande mot hemmansegarne förr än den 25 Juni 1858, och
slutlig dom i saken icke föll förr än den 5 Mars 1869, har å Kongl. kungörelsen
af den 23 Maj 1857 i detta mål icke fästs afseende, ej heller
å hvad af Kammarkollegium förut blifvit påbjudet, att efter bergslagens
upphörande inga nya räntor skulle påläggas andra än krono- och kronoskattehemman,
h vilket allt legat till grund för Kongl. Maj:ts domslut den
19 December 1879.

Genom upprepandet af alla ofvannämnda hemman kan af jordeböckerna
inhemtas, att de äro af den natur jag uppgifvit, äfvensom visas,
huru genom de olika domslut, som hos Kongl. Maj:t i samma ärenden fallit,
i samma byalag, oaktadt hemmanen från början varit lika beskattade
och till sin natur lika, somliga blifvit pålagda halfva landtågsgärden och
somliga derifrån befriade, till exempel i Brystorp, Erstorp, Fräntorp och Torp
med flera; men icke nog med detta, i samma hemmansnummer, såsom i
Bålstorp, Sätra och Valstorp med flera, äro hemmansdelarne skilda så, att
en del får betala och andra delar äro frikända.

De hemman, som år 1869 blefvo pålagda halfva landtågsgärden, egdes
då och innehafvas fortfarande af bönder, som till det mesta ega en mindre
hemmansdel hvardera och hvarpå de med knapp nöd kunna hafva sin
bergning. Deremot äro en del, som år 1879 blefvo befriade från denna ränta
för sina hemman, större godsegare, och då så väl den ena som den andra

14

Motioner i Andra Kammaren, N:o 28.

af desse förvärfvat hemmanen under en tid, då de voro lika beskattade,
måste det erkännas vara en tung börda för dem, som å sina hemman fått
en ny skatt pålagd, hvarför grannen för sitt dylika hemman går fri.

Vid 1870 års riksdag, då Stats-Utskottet beviljade hemmansegarne
befrielse från den efterräkning å landtågsgärden, som Kong!. Maj:t genom
nådig resolution af den 5 Mars 1869 dem ålagt, har nämnda Utskott,
grundande sig på 90 § Kegeringsformen, gifvit följande utlåtande: »Att

hvad åter angår Motionärens framställning derom, att ifrågavarande rånteförhöjning''
för framtiden måtte ur kronans jordebok och räkenskaper uteslutas,
så enär ett sådant förfarande skulle vara uppenbart stridande emot
Kongl. Maj:ts ofvanberörda nådiga resolution af den 5 Mars 1869, i pröfning
hvaraf Utskottet icke eger ingå, hemställer Utskottet, att motionärens
framställning i denna del icke måtte till någon Eiksdagens åtgärd föranleda.
» Härvid är att anmärka, det Kongl. Maj:ts domslut gälde så väl för
efterräkningen som för framtiden, och således så väl det ena som det andra
skolat vara för Utskottet lika stridande mot förenämnde § i Regeringsformen
; emellertid blef Utskottets utlåtande af Riksdagen till båda delarne
godkändt.

Då denna min motion rörer en beskattningsfråga, torde 57 § i Regeringsformen
äfven vara tillämplig.

Grenom meranämnda Kongl. Maj:ts nådiga resolutioner af den 5
Mars 1879 hafva de 291|4 mantal som pålagts halfva landtågsgärden, öfvergått
från sin gamla natur »frälse» till skattehemman, ty de äro ränteskyldiga
till kronan; oaktadt detta benämnas de fortfarande för frälse, samt i likhet
med frälsehemman äro påförda bevillning'' för rusttjenst, hvari äfven ligger
en orättvisa, som, i händelse den nya räntan icke eftergifves, torde
afhjelpas.

Af hvad här ofvan blifvit anfördt synes, att samtliga här uppräknade
hemman, hvaremot talan fullföljts, blifvit genom vexlande domslut än
frikända, än skyldiga erlägga halfva landtågsgärden med två tunnor korn
och 1 krona 28 öre på hvarje helt mantal. Deraf följer att kronans rätt
icke varit klar och ostridig, och då alla ifrågavarande hemman före rättegångarnes
början haft samma natur och lika rättigheter, samt den nu varande
skilnaden i skatteväg tillkommit endast genom de olika domslut, som
hos Kongl. Maj:t fallit den 5 Mars 1869 och den 19 December 1879,
torde ingalunda vara förmätet hos Riksdagen begära, att de hemman, som
blifvit pålagda den nya räntan, härifrån befrias och derigenom förhjelpas

Motioner i Andra Kammaren, N:o 28.

15

till sina fordna rättigheter, då de hädanefter som före år 1869 blefvo likställiga
med de hemman, som för dylik ränta år 1879 af Kong!. Maj:t befriades.

Under förhoppning det Riksdagen låter sig angeläget vara befordra
alla ifrågavarande hemman till lika rätt, får jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen måtte för sin del besluta, att den genom
Kong! Maj:ts nådiga beslut den 5 Mars 1869
291|4 mantal inom Hellestads, Risinge och Vänga socknar
af Östergötlands län ålagda skyldighet att erlägga
förhöjning i mantalsräntan af half landtågsgärd, half
byggningshjelp och half brukshjelp måtte eftergifvas
och för framtiden ur kronans jordebok och räkenskaper
uteslutas.

Om remiss till Stats-Utskottet anhålles.

Stockholm den 26 Januari 1884.

P. G. Petersson.