Motioner i Andra Kammaren, N:o 148

Motion 1868:148 Andra kammaren

10

Motioner i Andra Kammaren, N:o 148.

N:o 148.

AJ'' Herr J. It. Agfirdh: Om rättighet för hypoteksföreningarne att
mot deponerade, i jordbruksfastighet intecknade skuldsedlar
utgifva obligationer.

Om sparbankerna uppsamla och fruktbargöra de små besparing arm, och om
det kan saga» vara penningebankernas uppgift att uppsamla de mera tillfälligtvis
lediga kapital orna. så finnes deremot hos oss knappt någon institution, som härtill
särskildt syfte att emottaga och placera större kapital, hvilka emot inteckning i fastighet
utlånas för längre tid. Det förslag jag tillåter mig framställa aiser att afhjelpa
denna brist,

Tära äldsta hypotheksförenmgar voro i sjelfva verket institutioner åt denna
art; men deras verksamhet i sådan rigtning kan väl sägas hafva upphört med stiftandet
af den allmänna hypotheksbanken. Det måste ligga i sakens natur, att dylika
institutioner böra vara spridda i landet, om de skola kunna utöfva någon allmännare
verksamhet.

Stadgandet derom, att all upplåning för hypotheksföreningarne skulle ske
genom den allmänna hypotheksbanken, kan val antagas hafva tillkommit med liufvudsakligt
afseende på den utländska skuldsättningen. Det kan svårligen medföra
någon fara, om hypotheksföreningarne skulle uppträda såsom medlare mellan redan
befintliga inhemska låntagare och långifvare. Landet blir derföre icke mera skuldsatt,
men skuldsättningen kan möjligen ordnas på ett både för låntagaren och långifvaren
förmånligare sätt.

När hypotheksföreningarne hos oss först stiftades, torde man med dem
hafva velat vinna flora särskilda fördelar. Do förnämsta af dessa kunna val anses
hafva varit: l:o att förvandla den uti fastighet intecknade, på kortare tid uppsägbar
skulden till ©uppsägbar, eller till sådan som genom eu mindre årlig afbetalning
amorterades. 2:o Att skaffa ytterligare kapital åt det i stark utveckling
stadda jordbruket. 3:o Att åt jordbrukaren skalfa lån på allt billigare vilkor.

Att dessa olika syften icke, eller endast ofullständigt blifvit ernådda, torde
man kunna sluta deraf, att man nu allmännare än förr klagar öfver bristande kapitaltillgång
och öfver dyra lån; man har till och med påstått, att den lånetillgång,
som förr stått till jordbrukarens disposition, blifvit minskad. I samma män som
denna klagan blifvit allmännare, hafva också försöken blifvit flera att afhjelpa det

11

Motioner i Andra Kammaren, JS/:o 148.

öfverklagade. Granskar man (lossa försök, skall man finna, att do snarare gå ut
på att skaffa nya lån och lägre ränta än att tillförsäkra låntagaren den kapitaltillgång
som lian förut disponerat.

Till man uppföra en byggnad, är det icke likgiltigt om man begynner med
taket eller med grunden. Men det är i sjelfya verket icke mindre vigtigt, att vid
hvarje organisation som skall ega bestånd so till, att man börjar med det som bör
utgöra grunden för det hela. Men månne man verkligen börjar der man bör, om
man söker först skaffa nya kapital och lägre ränta, innan man försäkrat sig om do
kapital man förut disponerat och om icke-förhöjandet af den ränteafgift, som man
förut betalat? En stark efterfrågan af kapital har vanligen till följd att räntan
stiger. Kan kapitalisten erhålla högre ränta hos en ny låntagare, så uppsäger han
gerna sitt kapital hos don äldre, som betalar lägre ränta. Sjelfva dessa försök att
skapa nya lånetillgångar hafva måhända i sin mån bidragit att göra ställningen
sämre.

Det torde dessutom kunna antagas såsom en i allmänhet giltig sats, att eu
fördel, som det ena intresset söker tillegna sig, skall svårare vinnas, om den crkåiles
på bekostnad af något annat intresse, än om något sådant icke deraf beröres.
Indragandet af stora utländska lån äfvensom de lätt genomskinliga försöken att
nedtvinga räntan måste nödvändigt oroat kapitalist-intresset, Man, så att säga,
tvingade detta att söka placering’ annorstädes. I stället för att genom en operation,
som förenade den långifvandes och den låntagandes intressen, söka leda till sig kapitalet,
har man kanske i någon mån bidragit att bortleda detsamma.

Enligt min öfvertygelse skall man svårligen vinna de fördelar, jag antagit
hafva varit afsedda med hypotheksföreningarne, hvarken om man söker vinna dom
alla på en gång, eller om man söker vinna dem i annan ordning än den naturliga.
Konverteringen af den redan befintliga uppsägbar skulden till (»uppsägbar synes
mig höra. vara. den första operationen. Har detta skott till långifvaros och låntatagares
ömsesidiga belåtenhet, så skall kapitalisten snart vissi benägenhet att placera
mera kapital på ett sätt som han finner förmånligt. År lian öfvertygad om
säkerhetens godhet och i öfrig; tillfredsställd, skall han till och med förmås nedsätta
räntan, eller konkurrensen skall slutligen tvinga honom att blifva nöjd med
vilkor, som låntagaren i sin ordning kan föreskrifva.

För genomförandet af en sådan konvertering torde det vara nödigt att finna
en form, som gjorde operationen i någon mån fördelaktig både för låntagare och
långifvare. Säkerheten och räntefoten torde vara det, som den verklige kapitalisten
i främsta rummet vid utlåningen fäster sig vid. Kapitalets disponibilitet torde han
mindre göra afseende på, om lian med de förra är fullt belåten. Han skall således
lättast finna sig uti, att det för honom mindre vigtiga förändras, om det mera
vigtiga bibehålies. Får han dertill fördelen af räntans inbetalning på dagen från
en allmän institution — hvarom han i besittning af eu enskild skuldförbindelse icke
alltid är säker -—• så torde han till och med anse sig vinna på förändringen. För
låntagaren — som fruktar att blifva vinglare — är deremot kapitalets icke-uppsägbarhet
efter kort tid hufvudsak, för så vidt som man ofta hör att dyra penningar
äro bättre än ingå, och att det är don korta omsättningstiden som är så farlig
för jordbrukaren. Låntagaren å sin sida hör således anse do vara eu fördel
om, mot enahanda säkerhet och mot den ränta han förut betalat, honom tillförsäkras
ett stående lån eller ett som med låg årlig afbetalning amorteras. Jag bär föreställt
mig att dessa ömsesidiga fördelar skulle vinnas genom följande förslags genomförande: -

12

Motioner i Andra Kammaren, N:o 148.

l:o) Hvarje behörigen konstituerad hypoteksförening må ega rättighet att
öppna en dcpositionsräkning med innehafvare af skuldsedlar, intecknade
i jordbruksfastighet, och i öfrigt så beskaffade att de, enligt nu gällande
stadgar, skulle såsom säkerhet för lån i hypoteksförening godkännas.

2:o) Så beskaffade skuldsedlar må af deras innehafvare i hypotheksföreningen
deponeras mot a) ett till honom personligen eller ordres utfärdadt
depositionsbevis, innefattande beskrifning på den deponerade skuldsedeln
och den derföre ställda säkerhet; samt b) obligationer till det belopp hvartill
skuldsedeln i hypotheksföreningen kan belånas.

3:o) Obligationerna, som utfärdas af allmänna liypotheksbanken under derför
lämplig form och ställas till räntebetalning och invexling hos den
hypoteksförening, genom hvilken de utgifvas, skola vara ställda till innehafvare!),
skrifila på Svenskt språk, löpande med den i det deponerade
skuldebrefvet utfästa ränta, som af hypotheksföreningen å viss dag hvarje
år mot kupol) utbetalas, samt förfallna till inlösen eller invexling å viss
bestämd dag efter 10 år. För tid som förlöper efter invexlingsdagen beta]
es ingen ränta.

koj Mot depositionsbevisets återställande jemte ett motsvarande belopp af
samma hypoteksförening^ obligationer af den räntefot, som i det deponerade
skuldebrefvet är utfäst, eger innehafvaren af depositionsbeviset att
å invexlingsdagen återfå don deponerade skuldsedeln, om hvars behöriga
uppvisning för intockningsförnyelse hypotheksföreningen under tiden är
ansvarig. Har derå under tiden större eller mindre belopp blifvit amorteradt,
afskrifves detsamma å skuldsedeln, innan densamma återlemnas.
Det belopp, som af låntagaren blifvit afbetaladt till föreningen, godtgöres
innehafvaren af depositionsbeviset med kontant betalning enligt hvad nedan
(mom. 7:o) säges.

5:o) Depositionsbevis, som icke inom ett år efter do 10 årens förlopp till
förnyelse eller inlösen presenteras, vare till sin kraft förfallet.

6:o) Innehafvare af obligationer, som å invexlingsdagen icke eger motsvarande
despositionsbevis, må kunna utbyta desamma mot nya obligationer,
å Indika räntan icke må vara förskrifven lägre än procent under den som
i de till utbyte inlemnade är utfäst.

7:o) Hypotheksförening vare obetaget att å invexlingsdagen med laggildt
mynt godtgöra såväl innehafvare af depositionsbevis som innehafvare af
endast obligationer, så vida de som sålunda komma att inlösas blifvit så
väl på anslagstafla i föreningens förmak som å vanligt sätt i don officiela
och ortens tidningar minst ett hälft år förut till inlösen uppsagda.

8:o) Låntagaren, som för den deponerade skuldsedeln erlägger deri utfäst
ränta å föreskrifven dag till hypotheksföreningen, så vida icke om annan
dag kan öfverenskommas, vare berättigad att, med en viss amorteringsdel,
å kapitalet göra afbetalning, eller att efter i skuldsedeln föreskrifven uppsägelse
densamma till sig lösa.

9:o) Hypotheksföreningen vare skyldig att för den summa, som i kapitalinbetalning
årligen inflyter, inköpa egna obligationer af den räntefot, som
i de amorterade reverserna är föreskrifven, så vida dessa till deras nominela
belopp kunna erhållas. Kunna sådana icke till detta pris inköpas,
utlottas ett motsvarande belopp, om hvilkas inlösen innehafvaren
på i mom. 7:o föreskrifvet sätt underrättas.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.

13

10) Hypotheksförening som vill begagna sin rättighet att öppna så beskaffad
dcpositionsrörelse, må i särskildt reglemente närmare bestämma de
föreskrifter, som kunna anses erforderliga, och söka derå Kong!. Maj:ts
stadfästelse.

Då jag antagit, att en så beskaffad depositionsrörelse utgör endast eu öfvergångsform
till hypotheksföreningarnes normala verksamhet, hvilken för närvarande
torde vara mycket inskränkt, och då flertalet af de låntagande redan förut torde
vara delegare i hypotheksföreningen och såsom sådana betala förvaltningskostnad,
har jag trött att någon särskild afgift för den verksamhet och de kostnader, som
den nya rörelsegrenen erfordrar, icke kunde vara nödig. Blefve detta sätt att placera
kapital så begärligt för kapitalisten, som jag föreställt mig, så skola intecknade
belånbara skuldsedlar, som icke förut varit belånade, komma att uppsökas och
äfven ökad kapitaltillgång på detta sätt beredas jordbrukaren.

J. G. Agardh.

N:o 149.

Af Herr Johannes Andersson: Om nedsättning af minsta dagliga
hränvinstillverknmgsheloppet till liundra bannor.

Enär det nu redan Arisar sig, att genom bränvinstillverkningsafgiftens förhöjning
åtskilliga brännerier med kostbara redskaper måste stå obegagnade och en
ganska betydlig minskning i Statens inkomster derigenom uppstår, så hemställer
jag till Riksdagen, huruvida en sådan lagstiftning, som lägger hinder i Arägen för
den enskilda näringsfriheten och tillika förorsakar minskning i våra väl behöfliga
statsinkomster, kan vara välbetänkt.

För att nu, åtminstone till någon del, få en sådan olägenhet afhjelpt, har
jag ansett mig böra påyrka den förändring i nu gällande bränvinsbränningsförordning,

att nuvarande minimum af tillverkningsbeloppet måtte bestämmas till
ett hundra kannor.

Om remiss häraf till vederbörligt Utskott ankålles vördsamt.

Stockholm den 25 Januari 1868.

Jolv.s Andersson
• från Elfsborgs län.