Samarbete mellan svenska och norska särskilda insatsgrupper i krissituationer

Fru talman! I krissituationer är det viktigt att länder går samman för att vi i händelse av terrorism och andra sorters hot på bästa sätt ska kunna motverka våldsbejakande krafter. Därför är det bra att det tydliggörs att svenska insatsgrupper ska kunna ta emot bistånd från Norge med utrustning och expertis.

Men ett utökat gränsöverskridande samarbete får inte försvaga den svenska rättsstaten. Det är därför viktigt att överväga vilka befogenheter norska tjänstemän ska ha när de är i Sverige. Hur ska användningen av tjänstevapen egentligen se ut? Där är Vänsterpartiet tveksamma till om utländska tjänsteman ska ha samma befogenheter som svensk polis har. Om svensk myndighetsutövning utförs av en utländsk stat måste svenska medborgare kunna förvänta sig en lika hög grad av rättssäkerhet och kvalitet som om uppgiften utfördes av den nationella myndigheten.

Den myndighetsutövning som nu föreslås ska kunna utföras är inte vilken myndighetsutövning som helst utan tillhör statens kärnverksamhet och utgör en del av statens våldsmonopol. Att outsourca till utländska tjänstemän att kunna använda dödligt våld mot svenska medborgare ska göras med vaksamhet.

Fru talman! Jag lyssnade på Ekots lördagsintervju med Advokatsamfundets generalsekreterare Edwall Insulander i helgen. Det var många kloka tankar som framfördes i intervjun, och det jag särskilt tog fasta på var att se lagförslag som en helhet, inte vart och ett för sig. Det är nämligen just det vi ska göra i Sveriges riksdag: se helheten av det samhälle som vi formar via lagstiftning.

Visst kan fler övervakningskameror kännas bra, men vad händer med den personliga integriteten? Visst kan längre straff kännas bra, men vad händer med vår syn på kriminalitet? Visst kan hemliga tvångsmedel kännas bra, men vad händer när staten börjar tillverka egna trojaner?

Även denna fråga om samverkan mellan länder i krissituationer ska ses i ett större perspektiv. Vem kontroller att polisen sköter sin uppgift? Hur kan vi garantera att vapen inte används på fel sätt? Vilka gränser sätter vi för utländska tjänstemäns användning av vapen? Det är därför det behövs ett regelverk och ett större perspektiv.

Advokatsamfundet skriver i sitt remissvar att rättssäkerheten och kvaliteten riskerar att försämras om norska tjänstemän inte står under direkt tillsyn av JK och JO. Det är alltså inte tillräckligt att utländska tjänstemän står under Polismyndighetens ledning och att Polismyndigheten granskas; Vänsterpartiet anser att även utländska tjänstemän ska kunna ingå i samma granskning.

Vi vill därför stärka tillsynen och yrkar på att JO och JK ska kunna ha samma tillsyn över främmande makts myndighetsutövning i Sverige. Därför yrkar jag bifall till reservation 1.

Fru talman! Ledamöter! Vi har i dag ett beslut att fatta som är den logiska följden av det avtal som skrevs under redan i september 2018. Det ska nu ratificeras här i vår riksdag. Det blir en logisk slutpunkt i en lång rad i dag väldigt väl fungerande samarbeten mellan broderländerna eller systerländerna Norge och Sverige. Det är ett samarbete som jag tror att vi kommer att se fördjupas i framtiden, ett samarbete som i en mer lättrörlig värld med de snabba utmaningar som samhället ställs inför är nödvändigt. Vi ser en sådan utveckling på försvarssidan. Vi ser den också på den polisiära sidan.

Det är helt logiskt. Historiskt sett har vi ju långa traditioner. Vårt riksvapen, som finns snidat här på riksdagens talarstol, är fyllt med symboler som påminner oss om det svensk-norska samarbetet. De tre kronorna är förstås egentligen från Magnus Eriksson, som hade Sverige och Norge, som han fick ärva av sin mor, och Skåne – även Skåne ansågs vara ett kungarike på den tiden. Men det är alltså både logiskt och ett historiskt faktum att vi har ett väldigt gott samarbete mellan länderna. Det är vår längsta landsgräns, och Norge är vår största handelspartner. Det är faktiskt också fler pendlare mellan Sverige och Norge än vad det är i Öresundsregionen mellan Sverige och Danmark.

Men vi har dessvärre också upplevt händelser i vårt närområde där vi kunde ha hjälpt varandra. Utøya är ett sådant exempel, där en snabb responstid, specialister i krisberedskap och insatsgrupper skulle ha kunnat göra skillnad. Vi har haft händelser på vår egen mark där det är självklart att vi nordiska kamrater krokar arm om vi är utsatta. Det är också det avtal vi har med EU.

Linda lyfte en del väldigt adekvata resonemang kring tillsyn. Vi ska naturligtvis inte ta lättvindigt på de frågorna. Vi anser däremot i betänkandet att JK:s och JO:s möjligheter att utöva tillsyn har att göra med att det är myndigheten i sig som ska granskas. Om en enskild polisman från utländsk makt gör saker och ting som faller under det straffrättsliga ansvaret är det en annan fråga, men det är Polismyndigheten som kommenderar och har ansvar för de utländska tjänstemän som agerar på svensk mark. Jag tror att det är till fyllest för att klara de utmaningar som finns när det gäller rättssäkerhet och tillsyn.

Med det vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Det nordiska samarbetet är tillsammans med vårt medlemskap i Europeiska unionen vår viktigaste plattform för samarbete med andra stater. Inte minst Norge står oss mycket nära inom handel, arbetsmarknad, språk och kultur. Norge utgör också i många frågor en referenspunkt för oss i Sverige. Det gäller inte bara i den eviga tvekampen i skidspåren utan också i hur vi kan utforma en effektiv lagstiftning för att bekämpa terrorism.

När en stat utsätts för ett terroristattentat innebär det en enorm påfrestning på hela samhället som polisens resurser inte fullt ut är anpassade för. Det kan därför i samband med allvarliga kriser finnas behov av polisiärt stöd från andra stater.

Detta ärende handlar om att skapa möjligheter för Sverige och Norge att i krissituationer ge ömsesidigt bistånd med polisens särskilda insatsgrupper. Avtalet med Norge ansluter till Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet, som möjliggör motsvarande bistånd inom Europeiska unionen.

Fru talman! Krissituationer handlar för Sveriges del om handlingar som kan utgöra terroristbrott, medan den norska regeringen kan begära stöd i något fler situationer. Det är nu naturligt att samma möjligheter för ömsesidigt samarbete som redan finns inom EU också ska komma på plats med vår närmaste granne.

Fru talman! Det vi debatterar nu handlar om dramatik och allvarliga saker, om krissituationer. Ändå är debatten högst ospännande. Vi vår väl be om ursäkt till våra åhörare på läktaren – det blir inte mer spännande än så här.

Anledningen är egentligen väldigt god: Vi är överens om att detta är viktigt.

I tisdags fick vi i justitieutskottet fint besök av den norska justitieministern, Norges ambassadör, rikspolischefen och polischefen i Oslo med flera. Vi förde samtal med våra norska kollegor om aktuella utmaningar som organiserad brottslighet, unga lagöverträdare, digitalisering och säkerhetshot i en globaliserad värld.

För oss som deltog i mötet blev det uppenbart både hur mycket vi har gemensamt och hur mycket vi har att lära av varandra. Norrmännen har varit snabbare ur startgroparna än vi när det gäller lagstiftning för att möta hotet från terrorismen. I Sverige har vi dyrköpta erfarenheter av skjutningar, sprängningar och gängkriminalitet.

Jag tror inte att det var någon i rummet som ställde sig frågan om vi ska samarbeta med Norge. Det som hängde i luften var snarare frågor och tankar av typen: När tar vi nästa steg? Vad mer kan vi göra? Vilka möten ska bokas?

Utvecklad polisiär samverkan med Norge är en självklarhet i arbetet med att förebygga och förhindra kriminalitet. Ännu mer självklart borde det vara att samarbeta nära och komma till varandras undsättning i krissituationer.

Fru talman! Det avtal som nu föreläggs riksdagen för godkännande och de lagändringar som följer som konsekvens av och som förutsättning för detta avtal utgör enligt Kristdemokraterna en bra grund för fortsatt och fördjupad samverkan med våra goda grannar i väster. Vi välkomnar avtalet, och jag yrkar bifall till utskottets förslag i sin helhet.

Fru talman! För oss liberaler är det självklart att Sverige ska samarbeta mest och mest omfattande med de länder som står oss närmast. Det är, i det här fallet, föga förvånande våra grannar i väster, Norge. Att vi fördjupar det polisiära samarbetet också inom ramen för EU-samarbetet ser vi som ytterst välkommet. Men det är viktigt att vi tar det här steget. Det kommer att visa att samarbete leder till mer effektivitet, mer trygghet och minskad brottslighet.

Det är viktigt att komma ihåg att det nordiska samarbetet är unikt och på många sätt speciellt. Jag vill understryka att även det samarbete vi har med vår närmaste nordiska granne i öster, Finland, också är omfattande. Det görs mängder av gemensamma polisiära insatser, inte minst i området runt Haparanda-Tornio, vilket är viktigt för att öka tryggheten i det gränslandet.

Samarbetet mellan Sverige och Norge är också speciellt. Mellan storstadsregionerna Oslo och Stockholm, där riksdagen är belägen, går ett viktigt stråk genom Mälardalen där man måste vara beredd på att göra stora insatser.

Jag tror att samarbetet kan utvecklas ytterligare. Det pågår en diskussion; Norge har för många utbildade poliser och kan inte anställa dem alla. Det finns därför hundratals poliser i Norge som inte jobbar inom polisen. Om vi utvecklar samarbetet skulle de mycket väl, med en kortare kompletteringsutbildning, kunna tänkas jobba i Sverige. De skulle kunna förstärka den svenska polisen när vi har avsatt resurser för att anställa fler poliser, inte minst i de västra delarna där Sverige och Norge är så pass integrerade.

Fru talman! Det är lätt för en liberal att välkomna ett ökat samarbete mellan Sverige och Norge för minskad brottslighet och ökad trygghet i den delen av Sverige, till exempel Värmland och längs gränsen. Jag yrkar alltså bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)