Riksrevisionens rapport om statens vägledning av kommunal tillsyn

Anf. 1 Marléne Lund Kopparklint (M)

Herr talman! Detta handlar om Riksrevisionens rapport om statens vägledning av kommunal tillsyn, en oerhört viktig rapport. Vi moderater hade en följdmotion, Lika och förutsägbar tillsynsprövning, som man tyvärr valde att avslå, vilket vi tycker är tråkigt.

Den granskning som Riksrevisionen har gjort handlar om fyra områden: alkoholtillsyn, kemikalietillsyn, livsmedelstillsyn och miljötillsyn - väldigt viktiga områden att ha kontroll över. Den har omfattat fyra myndigheter: Folkhälsomyndigheten, Livsmedelsverket, Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket.

Följande frågor har varit utgångspunkt:

Fungerar tillsynsvägledningen effektivt inom de valda områdena?

Vad görs för att stödja och förbättra tillsynen, och hur värderas dessa insatser av berörda aktörer?

Vad kännetecknar en välfungerande tillsynsvägledning, och vilka förutsättningar gynnar eller försvårar arbetet med tillsynsvägledning?

Svaren på dessa frågor är att arbetet med detta spretar ute i landets kommuner, och det är inte kommunernas fel. Vi tycker givetvis att det är viktigt att staten tar sitt ansvar för att försäkra sig om att tillsynsvägledningen fungerar likvärdigt och bra.

Riksrevisionen påtalar själva i sin granskning att det krävs en tydligare organisationsstyrning som ger en mer ändamålsenlig och rättssäker tillsyn på flera områden. På vissa områden har man valt en ineffektiv arbets- och ansvarsfördelning mellan central och regional nivå till följd av en otydlig organisationsstyrning från regeringen.

Vi delar den bild som ges i Riksrevisionens rapport och understryker vikten av en lika och förutsägbar tillsynsprövning i hela landet. Regeringen bör därför vidta åtgärder i syfte att förbättra likvärdigheten. Därför yrkar jag bifall till reservation 1.

Anf. 2 Ulrika Heie (C)

Herr talman! Man kan ibland fundera på debatter om Riksrevisionens olika rapporter. Jag vill tacka utskottskollegan Lund Kopparklint för genomgången av det som ärendet handlar om: de fyra myndigheter som har granskats och vilken tillsynsvägledning de bidrar med för att upprätthålla en god tillsyn över hela landet.

Men jag skulle vilja börja i en annan ände. Den tillsyn som ska ske både drabbar och hjälper många av våra små och medelstora företag. Jag skulle vilja lyfta fram en mindre kommun i mellersta Sverige, Rättvik, och den så kallade för Rättviksmodellen, som handlar om det man kallar för tillsyn och tillväxt.

När dessa två perspektiv kombineras blir tillsynsvägledningen från de olika myndigheterna oerhört central. Vi utgår nämligen från att det hos aktörer inom olika områden - det kan gälla livsmedelsbranschen, de olika former av tillsynsvägledning som Naturvårdsverket ger eller de andra myndigheter som nämndes - finns en vilja och en ambition att göra rätt och att göra rätt val. Då är det otroligt viktigt att den vägledning som sker bidrar till detta.

Rättviksmodellen utgår från det perspektivet, det vill säga både tillsyn och tillväxt. Man vill minska regelbördan och fokusera på att stärka entreprenörerna i deras vilja att välja rätt.

Det blir inte bättre för att det blir krångligare, och just därför är det viktigt att Riksrevisionen har gjort denna tillsynsvägledning för att på olika sätt lyfta fram och peka på de brister som finns i dag. Man vill också peka på de styrkor som finns hos några av myndigheterna - här fungerar det bra, och man har organiserat verksamheten på ett sådant sätt att man kan se att vägledningen fungerar. På andra områden kommer Riksrevisionen med viss kritik.

När det gäller hur regeringen har svarat på kritiken från Riksrevisionen tycker jag att man har tagit till sig kritiken på ett nästan mer positivt sätt än vad som varit fallet i samband med ett antal andra rapporter från Riksrevisionen som jag har sett genom åren. Därför skulle jag också vilja lyfta fram det svaret. Man har gett tydliga besked om att man ser den kritik som kommit och avser att verkligen göra förändringar. Sedan blir det upp till oss att granska den ambitionen och se till att detta blir verklighet.

Jag vill därför med detta relativt korta inlägg lyfta betydelsen av en god tillsynsvägledning. Detta drabbar eller stärker ute i det yttersta ledet, där många av våra länsstyrelser eller kommuner ska genomföra en tillsyn som ska vara rättssäker, likvärdig och effektiv. Detta är viktiga ord att lyfta fram. Tillsynen ska vara enhetlig, likvärdig och effektiv så att både tillsyn och tillväxt gynnas. Det är viktiga perspektiv, inte minst mot bakgrund av en lagstiftning som handlar om att säkerställa detta inom livsmedelsområdet, naturvårdsområdet och ett antal andra områden. Därför vill jag yrka bifall till betänkandet.

(Applåder)

Anf. 3 Maria Gardfjell (MP)

Herr talman! Det mest effektiva miljöarbetet är det miljöarbete som faktiskt görs. Miljötillsynen har uppgiften att kontrollera att miljöarbetet görs och att miljöbalkens regler efterlevs.

Miljöinspektörerna är miljöpolitikens arbetsmyror. De har ibland ett ganska otacksamt och utsatt arbete. Det är inte alltid fullt ut finansierat, har inte särskilt hög status och är inte så bra betalt. Men det är väldigt viktigt.

Herr talman! Jag vill passa på att tala om vikten av god miljötillsyn. Miljöbrott upptäcks faktiskt i huvudsak inom ramen för miljötillsynen. Miljöbrott är ett rättsområde där man i vissa fall kan se involvering av grov organiserad brottslighet och även tydlig koppling till ekonomisk brottslighet.

Miljö- och jordbruksutskottet fick möjligheten att träffa Malmö stad i våras. I Malmö har man utvecklat ett arbete med samordnad tillsyn. Det har varit framgångsrikt just mot organiserad brottslighet kopplad till miljöbrott. Erfarenheter från detta sprids nu till statliga myndigheter och till andra kommuner. Det här är ett exempel på att professionella förvaltningschefer på lokal nivå kan utveckla verksamheten tillsammans med sina medarbetare och bli ledande föredömen.

Att enbart tro på ett uppifrån-och-ned-perspektiv där statliga myndigheter genom vägledningar ska säga åt kommunerna hur de ska arbeta är att ha ett synsätt som är lite för snävt.

Riksrevisionen har alltså granskat tillsynsvägledningen inom fyra områden, bland annat miljötillsynen. Granskningen har omfattat fyra myndigheter: Folkhälsomyndigheten, Livsmedelsverket, Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket. Syftet har varit att bedöma om tillsynsvägledningen är bra.

Riksrevisionens övergripande slutsats är att tillsynsvägledningen huvudsakligen fungerar tillfredsställande när det gäller kemikalietillsynen och livsmedelskontrollen men att det finns brister när det gäller alkoholtillsynen och miljötillsynen. Enkelt uttryckt kan man säga att det inte har varit tillräckligt hög servicenivå från centrala myndigheter till inspektörer som behöver vägledning eller hjälp att tolka regler.

Parallellt med Riksrevisionens granskning har också den statliga Miljötillsynsutredningen kommit med ett betänkande. Regeringen kommer att vidta åtgärder för att förbättra ansvarsfördelningen mellan myndigheter och säkerställa att tillsynsvägledningarna fungerar bättre, helt i linje med Riksrevisionens och Miljötillsynsutredningens förslag.

En del av den kritik som framkommer riktas mot brister i operativ tillsyn, bristande resurser och bristande kompetens hos enskilda inspektörer. Det är ju frågor som framför allt kommunerna och inte vi i riksdagen ansvarar för. Här är det ändå viktigt att vi som politiker, oavsett partifärg, främjar förbättrad miljötillsyn och verkar för att förbättra villkoren för alla dem som arbetar som miljöinspektörer.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)