Riksrevisionens granskning av miljöskatter på lång sikt

Anf. 1 Jan Ericson (M)

Herr ålderspresident! Användningen av miljöskatter har ökat över tid, både för att styra människors beteenden i den riktning som en majoritet av politikerna önskar och för att öka statens skatteintäkter. Begreppet grön skatteväxling har också fått allt större betydelse. Man menar då att man sänker skatten på exempelvis arbete och i stället höjer den på sådant som man anser är miljöskadligt. I teorin har detta ansetts gå jämnt ut i statens finanser.

Många har dock invänt mot att detta är feltänkt och inte hållbart i längden. Om människor ändrar sina beteenden på det sätt som politikerna önskar faller automatiskt skatteintäkterna och det uppstår en brist i statens budget.

Riksrevisionen har nu granskat frågan, och i sin rapport rekommenderar de regeringen att utveckla metoden för att beräkna skatteintäkter på lång sikt så att den bättre fångar utvecklingen på klimat- och energiområdet. Riksrevisionen påpekar att statens intäkter från energi- och koldioxidskatter kommer att minska i framtiden med nuvarande skatteregler och påpekar att denna trend inte syns i regeringens långsiktiga beräkningar.

Regeringen anger i sin svarsskrivelse att de delar Riksrevisionens bedömning att den metod som används för att beräkna inkomster från miljö och energiskatter på lång sikt kan förbättras, men att överskattningen av skatteintäkterna dock inte är av den omfattningen att bedömningen av finanspolitikens hållbarhet nödvändigtvis blir felaktig.

Från moderat sida håller vi inte med om detta. Det är uppenbart att regeringen brister i att bedöma intäkterna från miljöstyrande skatter på lång och kort sikt. Ett aktuellt exempel är den nya skatten på plastbärkassar som regeringen har infört och som, förutom att den inte medför några tydliga miljövinster och är dåligt utformad, enbart har inbringat en bråkdel av de intäkter som regeringen hade räknat med till statsbudgeten.

Det går inte att komma ifrån att inkomster från en stabil skattebas kan ersättas med en eroderande skattebas på längre sikt, vilket är idén med grön skatteväxling. I den gröna skatteväxling som regeringen och dess samarbetspartier håller på att genomföra ska höjda miljöskatter växlas mot sänkt skatt på jobb och företagande med minst 15 miljarder kronor. Dessutom innebär januariavtalet att miljöskatternas andel av skatteinkomsterna ska öka.

Det är skillnad på att beräkna och prognostisera intäkter från en relativt stabil skattebas, såsom arbete, jämfört med intäkter från en eroderande skattebas, exempelvis när miljöskadlig verksamhet beskattas. Det skapar risker för de offentliga finanserna att göra den sortens skatteväxling om det inte kombineras med exempelvis utgiftsminskningar eller andra inkomstförstärkningar.

Det är centralt att miljöskatter koncentreras till att vara just miljöstyrande. Om miljöskatter successivt utgör en alltmer betydande del av statens intäkter skapar det risker för offentliga finanser eftersom hela idén med miljöstyrande skatter är just att det som beskattas ska fasas ut.

Det är av stor vikt att skatter och förändringar av skatter utvärderas, särskilt när det råder osäkerhet om vilken effekt skatteförändringen kan förväntas få.

Kemikalieskatten är ett exempel där detta inte gjorts. Riksdagen tillkännagav för regeringen redan under riksmötet 2017/18 att kemikalieskatten ska utvärderas. Detta är fortfarande inte helt uppfyllt.

Kemikalieskatten är en skadlig punktskatt som inte har någon miljönytta. Den har införts på främst elektronikvaror i Sverige och blivit en ny tung pålaga som en hel bransch tvingas hantera med nya omfattande kostnader och administration som följd.

Kemikalieskatten har också kritiserats för att enbart inbringa en begränsad andel av de intäkter som regeringen ursprungligen räknade med. Skatten och dess negativa konsekvenser är ännu ej helt utvärderad i enlighet med vad riksdagen uppmanat regeringen att göra. Detta borde ha skett och hade kunnat utgöra ett viktigt underlag när regeringen nu planerar och förbereder en ny skadlig kemikalieskatt i form av en skatt på kläder och skor.

Sammanfattningsvis anser Moderaterna att regeringen måste ta frågan om att byta ut stabila skattebaser mot eroderande skattebaser på allvar.

Vi föreslår därför att riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör vidta åtgärder för att bättre beakta och prognostisera hur inkomsterna på klimat, miljö- och energiområdet, inklusive regeringens gröna skatteväxling, påverkar offentliga finanser på kort och lång sikt och tillkännager detta för regeringen.

Vi föreslår också att riksdagen ställer sig bakom att regeringen i större utsträckning behöver följa upp och utvärdera effekterna av de skatter man inför med miljöstyrande motiv liksom presentera mer genomgående konsekvensanalyser av risker med och effekter av grön skatteväxling och tillkännager detta för regeringen.

Jag yrkar därmed bifall till reservation 1.

Anf. 2 Dennis Dioukarev (SD)

Herr ålderspresident! I skrivelsen som vi har på riksdagens bord i dag ger regeringen sin syn på de rekommendationer som Riksrevisionen lämnat med anledning av myndighetens granskning av miljöskatter och de skatteintäkter som dessa genererar.

Miljöskatterna är utformade på ett sådant sätt att när de uppfyller sitt syfte minskar skatteintäkterna.

Det är just träffsäkerheten i skatteprognoserna som Riksrevisionen har granskat, och en av rekommendationerna som myndigheten ger är att metoden för att beräkna skatteintäkter på lång sikt bör utvecklas så att den bättre fångar utvecklingen på klimat- och energiområdet. Man skriver att regeringens beräkningar riskerar att överskatta de årliga skatteintäkterna och att det i sådana fall innebär att riksdagen ges en felaktig bild av hållbarheten i de offentliga finanserna. Riksrevisionen anger vidare att det därmed finns en risk för att säkerhetsmarginalen i regeringens hållbarhetsbedömning minskar.

Regeringen å sin sida verkar halvt om halvt vara överens med Riksrevisionen, dock med brasklappen att överskattningen av skatteintäkterna inte är så stor att man behöver oroa sig över finanspolitikens hållbarhet.

Det är väl här någonstans som Riksrevisionens och regeringens grundläggande syn på skatteprognoserna skiljer sig åt. Regeringen bestrider alltså en expertmyndighet vars hela existensberättigande bygger på att identifiera risker och komma med förslag på åtgärder. I stället för att erkänna problemformuleringen - att skatteprognoserna äventyrar finanspolitikens hållbarhet - rycker man på axlarna och säger att det där nog löser sig.

Det är just denna mentalitet som Sverigedemokraterna är kritiska till. Riksrevisionen uppskattar att regeringen har överskattat de årliga skatteintäkterna med ungefär en halv procent av bnp 2050, vilket motsvarar cirka 25 miljarder kronor mätt med dagens bnp och penningvärde. Det är klart att detta påverkar förtroendet för skattesystemet.

Jag läste en intressant rubrik på samma tema i svensk affärspress förra veckan: "Miljöskatten slår hårt mot begagnad elektronik. När kemikalieskatten överstiger värdet på produkten blir det i princip omöjligt att sälja den."

Vi ska inte gå in på skatterna i detalj i dag, men jag konstaterar att den gröna skatteväxlingen är full av logiska vurpor, som just denna, som underminerar förtroendet för skattesystemet.

Dessutom och viktigare är att det är riskabelt att göra finansieringen av svensk välfärd beroende av osäkra skattebaser. Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi skriver om den gröna skatteväxlingen i sin rapport att det är "desto svårare att via skatteväxling finna en hållfast finansiering av den offentliga sektorn".

Tolka mig rätt: Det ligger i sakens natur att intäkter från eroderande skattebaser, som miljöskatter, är svårare att prognostisera, så jag klagar inte på bristande kompetens. Min poäng är att man trots alla de resurser som finns tillgängliga i dag ändå inte lyckas prognostisera bättre. Att i det läget då säga "låt oss öka miljöskatternas andel av de totala skatteintäkterna" som regeringen gör är som att säga låt oss öka osäkerheten i skatteintäkterna ännu mer.

Vilka konsekvenser kommer det att få för finansieringen av rättsväsen, sjukvård och skola om det görs en överskattning av skatteintäkterna med faktor 10? Det var fallet med plastpåseskatten, som enligt regeringens budgeterade prognoser skulle inbringa 2,1 miljarder kronor men som i själva verket drog in knappt 175 miljoner kronor.

Är det med denna osäkerhet vi ska trygga de offentliga finanserna? Är det med skatt på Playstation, plastpåsar och kylskåp som den svenska välfärden ska byggas?

Herr ålderspresident! Om det är den vägen regeringen väljer för Sverige är det minsta vi kan kräva att regeringen reflekterar över vilka risker som det medför.

Den moderata motionen lyfter ett antal viktiga poänger som regeringen bör ta med sig i det framtida arbetet. Nummer ett är att inkludera prognoser över hur offentliga finanser påverkas av den gröna skatteväxlingen på kort sikt. Nummer två är att utvärdera riskerna med den gröna skatteväxlingen.

Jag tycker att det är fullt rimliga krav från riksdagen att ställa på regeringen mot bakgrund av den osäkerhet som det innebär att jobba med den här sortens skattebaser. Jag yrkar bifall till reservationen.

Anf. 3 Åsa Westlund (S)

Herr ålderspresident! Det svenska skattesystemet utgör förstås grunden för det svenska välfärdssamhället. Skatt ska betalas efter bärkraft med syftet att finansiera vår gemensamma välfärd - av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.

Men skatter kan också vara motiverade för att till exempel korrigera icke-fungerande marknadskrafter när man inte betalar för det man förstör av det gemensamma. De kan också användas för att snabba på takten i klimatomställningen genom att ha en styrande effekt. Jag tror att de flesta människor håller med om att det ska vara lätt att välja rätt.

Det är naturligt och till och med önskvärt att intäkterna från miljöskatterna minskar, i alla fall om det är en särskild miljöskatt, eftersom hela syftet med skatten är att bidra till omställningen och därmed våra levnadsvanor så att vi får ett grönare samhälle. Det är också viktigt att vi som beslutsfattare får korrekta bedömningar av hur intäkterna från miljöskatterna utvecklas på sikt och hur detta påverkar våra offentliga finanser och därmed möjligheten att finansiera vår gemensamma välfärd.

Bakgrunden till dagens debatt är att Riksrevisionen har granskat om regeringen i tillräckligt hög utsträckning har tagit hänsyn till utvecklingen på klimat- och energiområdet i bedömningen av de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet. Det är en viktig granskning som bidrar till ökad förståelse för hur vi bör utforma och utvärdera vårt skattesystem och dess syfte. Detta blir mer angeläget ju mer vi har av denna typ av skatter.

Den övergripande slutsatsen från rapporten är att regeringen inte i tillräcklig utsträckning har tagit hänsyn till utvecklingen på klimat- och energiområdet i bedömningen av de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet. Under 2000-talet har vi sett att statens intäkter från energi- och koldioxidskatter trendmässigt har minskat, och i takt med att samhället fortsätter att ställa om beräknas också intäkterna från dessa skattebaser att minska. Därmed finns en risk att regeringen kan ge en felaktig bild av hållbarheten i de offentliga finanserna, enligt Riksrevisionen.

Utifrån detta ger Riksrevisionen två rekommendationer till regeringen. Den första är att man bör utveckla metoden för att beräkna skatteintäkter på lång sikt så att den fångar upp utvecklingen på klimat- och energiområdet. Den andra rekommendationen är att man bör ge Energimyndigheten i uppdrag att återkommande ta fram ett huvudscenario över Sveriges energisystem på lång sikt.

I regeringens skrivelse framgår det att man instämmer i den första delen av kritiken eller rekommendationerna och att man avser att ändra den metod som nu används för att beräkna inkomsterna från miljö- och energiskatter så att den bättre fångar upp det faktum att skatteunderlaget från dessa skatter förväntas krympa.

När det gäller den andra rekommendationen gör regeringen bedömningen att Energimyndighetens nuvarande scenarier ger ett tillräckligt bra underlag för framtida hållbarhetsberäkningar.

Vi står inför stora utmaningar framöver. Vi har en allt äldre befolkning som kommer att behöva vård och omsorg. Vi behöver öka takten i den gröna omställningen och trycka ned utsläppen samtidigt som vi skapar möjligheter för framtidens gröna jobb. Tryggheten i samhället behöver stärkas med fortsatta tillskott till polisen och hela rättskedjan och nya investeringar för att hindra att unga dras in i kriminella miljöer.

Allt detta kommer att kosta. Så enkelt är det. Desto viktigare är det att vi då följer upp och granskar hur de offentliga finanserna utvecklas.

Därmed vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens granskning av miljö-skatter på lång sikt

(Applåder)

Anf. 4 Jan Ericson (M)

Herr ålderspresident! Åsa Westlund pekar på alla de viktiga sakerna i sitt anförande och på hur viktigt det är att man följer upp och så vidare, och sedan avslutar hon med att yrka avslag på den motion som säger just detta.

Jag tycker att det är ett problem att regeringen tar väldigt lätt på kritiken och avfärdar den. Precis som Dennis Dioukarev nämnde är plastpåseskatten ett bra exempel. Där hade man budgeterat intäkter på långt över 2 miljarder, och så blev det 175 miljoner. Om vi har många miljöskatter som har den utvecklingen kommer det att bli ett väldigt stort hål i statens budget med tiden, särskilt om regeringen följer sitt mål att öka andelen miljöskatter och växla från exempelvis skatt på arbete till miljöskatter. Då riskerar vi att få ett stort hål i finanserna. Därför tycker jag att det är konstigt att man inte tar denna fråga på större allvar.

Jag pekade också på kemikalieskatten. Där sa riksdagen redan under den förra mandatperioden att frågan skulle utvärderas ordentligt, men detta har regeringen inte gjort trots att det nu har gått en hel del mandatperiod sedan riksdagen tog beslutet.

Jag vill fråga Åsa Westlund, som är ordförande i riksdagens finansutskott, som har ansvaret i riksdagen för statsbudgeten och statens finanser: Tycker hon att det är rimligt att regeringen inte verkställer det som riksdagen har beslutat och som har stor betydelse för att uppnå stabila statsfinanser?

Anf. 5 Åsa Westlund (S)

Herr ålderspresident! Det var en lång rad synpunkter. Man ska komma ihåg att det betänkande som vi yrkar bifall till innehåller ett erkännande från regeringen av att den metod som regeringen under väldigt lång tid har använt för att beräkna inkomsterna från miljö- och klimatskatter inte riktigt tar hänsyn till hur framgångsrika dessa skatter trots allt är i att styra människors agerande. Därför avser regeringen att ändra detta.

Som socialdemokrat kan jag verkligen hålla med om att det inte är en väg framåt att helt ersätta stabila skattebaser med den här typen av skatter, utan vi behöver fortsatt stabila och starka skatteintäkter från stabila skatteinkomster. Samtidigt tror jag att Jan Ericson håller med mig om att man inte ska ta ut för mycket i skatt. Om man kan ta in skatter i form av klimat och miljöskatter, som bidrar till att finansiera välfärden, är det klart att man ska använda ett visst utrymme av det till att sänka skatten där det kan vara läge att göra detta, nämligen på arbete.

När det gäller tillkännagivandet är inte jag regeringen. Jan Ericson är flitig när det gäller att ställa interpellationer, så han får väl återkomma i ett sådant forum för att pressa regeringen om detta. Jag kan bara säga att jag tror att det hade varit lättare för regeringen att leva upp till tillkännagivandena snabbt och effektivt om de hade varit lite mer prioriterade och begränsade än den mängd tillkännagivanden som Jan Ericson har varit med och drivit fram från riksdagen.

Anf. 6 Jan Ericson (M)

Herr ålderspresident! Att jag har bidragit till många tillkännagivanden under åren har en förklaring: Det är helt enkelt så att vi inte är nöjda med regeringens politik och att det har funnits en majoritet i riksdagens kammare för att göra förändringar. Ibland har regeringen verkställt det som riksdagen har beslutat, men alltför ofta har man inte gjort det. Då är det klart att det kommer nya tillkännagivanden och nya omröstningar. Om regeringen följer riksdagen, som ändå bestämmer, skulle det bli färre tillkännagivanden. Det är regeringen själv som bäddar för detta, tycker jag.

Visst är det viktigt att miljöskatter har en miljöstyrande effekt. Det sa jag också i mitt anförande. Det är detta som ska vara huvudsyftet med miljöskatter, inte att man ska ha dem som skattebas. Det fanns också en annan bit här, nämligen vad miljöskatterna faktiskt får för effekt i övrigt. Det är en sak att de kan vara miljöstyrande, men de kan också ha en massa andra nackdelar och vara rent skadliga. Plastpåseskatten är ett bra sådant exempel. Den har slagit undan benen för miljövänlig tillverkning av plastpåsar. Det var väl inte riktigt meningen, men det är den effekt som den har fått. Vi har företag som har fått avveckla sin verksamhet på grund av plastpåseskatten, trots att de gör miljövänliga påsar. Det är helt hål i huvudet att ha en sådan lagstiftning.

Kemikalieskatten har fått liknande effekter. Den har gynnat import av elektronik, för att man ska slippa skatten, och har slagit ut butiker som säljer varor i Sverige. Man måste titta inte bara på vad skatterna har för statsfinansiell betydelse utan också på vilken betydelse de får i samhället. Därför tycker jag att vår reservation är bra. Den handlar både om att utvärdera effekterna och om den statsfinansiella biten i det.

Jag kan bara beklaga. Jag tycker att regeringen tar detta lite väl lättvindigt. Det är faktiskt ganska allvarlig kritik från Riksrevisionen.

Anf. 7 Åsa Westlund (S)

Herr ålderspresident! Jag tackar Jan Ericson för möjligheten att återigen säga att regeringen tar detta på allvar och har för avsikt att ändra beräkningsmodellen.

Det kanske inte är lätt för en moderat att skilja på vad som är en miljöskatt med syftet att minska nedskräpningen och vad som är en klimatmotiverad skatt. Plastpåseskatten är en skatt som framför allt syftar till att få bort nedskräpningen i våra hav. Detta är något som Moderaterna ofta står här och pratar om, men de har väldigt få förslag om hur man ska komma till rätta med plasten i haven. Detta är ett exempel på hur vi gör konkret politik av det.

Det är inte en klimatrelaterad skatt. De miljöpåsar Jan Ericson pratar om är framför allt en bra grej för klimatet, men här är syftet alltså att få bort nedskräpningen, som kan ske med olika plastpåsar. Här kan man se att en stor förändring har skett i många svenskars vardag, där man plötsligt inte längre har samma behov av plastpåsar. Det är väldigt bra och också en klimatvinst, men framför allt är det en miljövinst.

Men ärligt talat låter det lite grann som att Moderaterna bara ser nackdelar med alla former av miljöskatter när det väl kommer till kritan. Då vill jag ändå påminna Moderaterna om att den bärande tanken bakom er klimat- och miljöpolitik är att det är förorenaren som ska betala. Men ändå, när det väl kommer till kritan, är det alltid fel och måste alltid utvärderas lite till och alltid kritiseras.

Vad är i så fall kvar av den moderata klimat- och miljöpolitiken? Det kan Jan Ericson inte svara på. Men jag tror att väljarna kan se genomskinligheten.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

Riksrevisionens granskning av miljö-skatter på lång sikt

(Beslut fattades under § 14.)

Tillfällig skattereduk-tion för arbetsinkoms-ter för att hantera ökade arbetskostnader till följd av pandemin